Stöd till Sveriges norra inland

Herr talman! Ulrik Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stödja landsbygdsutvecklingen i Sveriges norra inland. Jag vill börja med att understryka att den regionala utvecklingspolitiken utgår från att alla delar av landet ska bidra till tillväxten utifrån sina egna förutsättningar. Det gäller såväl glesbygder, städer och tätorter som landsbygder. Regeringen lägger stor vikt vid detta. I interpellationen tar Ulrik Lindgren bland annat upp Inlandsdelegationens förslag. Som Ulrik Lindgren själv skriver handlar flera av dessa förslag om åtgärder på den regionala och den lokala nivån. I jämförelse med andra länder i Europa har Sverige ett av de mest decentraliserade systemen för regionalt utvecklingsarbete. Ett av de viktigaste instrumenten är de regionala tillväxtprogrammen och de regionala utvecklingsprogrammen. Programmen är lokalt och regionalt förankrade, och regionerna har själva gjort sina prioriteringar. Flera av förslagen från Inlandsdelegationens slutrapport ingår i processer som pågår just nu. Låt mig nämna några. Ansvarskommittén har bland annat till uppgift att se över den regionala samhällsorganisationen kopplat till regional utveckling. Kommittén ska slutredovisa sitt arbete vintern 2007. Landsbygdskommittén ska ta fram en strategi för den nationella politiken för landsbygdsutveckling. Utgångspunkten är en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling. Bland mycket annat ska den identifiera hinder och möjligheter för företagande på landsbygden. I maj 2005 överlämnades ett delbetänkande med förslag till övergripande strategisk inriktning för landsbygdsprogrammet 2007-2013. Slutbetänkandet ska redovisas i höst. Vidare planerar regeringen att under våren besluta om en nationell strategi för regional utveckling. Här knyter vi samman den europeiska sammanhållningspolitiken med vår egen regionala utvecklingspolitik. Strategin anger de nationella prioriteringarna och förtydligar samspelet mellan europeiska, nationella, regionala och lokala aktörer. På så sätt tydliggörs den regionala utvecklingspolitikens utgångspunkter, vilket underlättar arbetet på regional och lokal nivå. Ökat entreprenörskap är, som Inlandsdelegationen påpekade, särskilt viktigt för inlandets utveckling. I detta syfte har regeringen vidtagit flera åtgärder. En viktig satsning är de 130 miljoner som satsas mellan 2005 och 2007 i hela landet för att ungdomar ska få prova på att starta företag i skolan och högskolan. Regeringen har också ett ambitiöst program med 334 punkter för att minska företagens regelbörda. Jag vill också påpeka att en god kapitalförsörjning är central för företagande, entreprenörskap och innovationer. Inte minst i de glesare delarna av landet kan det vara svårt att mobilisera nödvändigt kapital till angelägna satsningar. Staten har därför en viktig uppgift i att komplettera den reguljära kapitalförsörjningen. Vi har också vidtagit åtgärder. Det rör sig om insatser för att stärka eget kapital, så kallat riskkapital, och insatser i form av riskvillig lånefinansiering via lån, villkorslån och bidrag. Vissa av dessa åtgärder är specifikt riktade mot norra Sverige och inlandet. Glesheten i inlandet är inte bara en nackdel; tvärtom kan den vändas till en fördel. Särskilt tydligt är det för turistnäringen. Inom denna sker det stora investeringar i inlandet, inte minst inom fjällturismen. Sverige har också i förhandlingarna inom den europeiska unionen säkerställt att de särskilda förutsättningar som glesheten innebär uppmärksammas inför nästa period med strukturfonderna. Inom de långsiktiga infrastrukturplanerna genomförs också en särskild satsning på tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion, något som har särskild betydelse för de delar av landet som har svåra klimatförhållanden och långt till alternativa färdvägar. Herr talman! Ulrik Lindgren påstår att ingenting har hänt. Det instämmer jag inte i. Jag och övriga regeringen arbetar i hög grad med frågor av särskild betydelse för norra Sveriges inland och har i detta arbete med oss Inlandsdelegationens iakttagelser, reflexioner och förslag.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret även om jag inte är helt nöjd. Som jag skriver i interpellationen, och som Inlandsdelegationen var helt införstådd med, tror vi alla att inlandet har en stor tillväxtpotential. Där finns stora resurser och goda utvecklingsmöjligheter om de rätta förutsättningarna ges. Samtidigt vet vi att exempelvis Dalarna tappat 10 000 invånare under Socialdemokraternas senaste tolv år vid makten. Stora delar av inlandet visar liknande dystra siffror. Det är ett stort misslyckande för den sittande regeringen och ett misslyckande för oss alla. Dessutom är det en stor förlust och medför svårigheter för inlandet. Inlandet behöver de rätta förutsättningarna för att det ska gå väl, och de rätta förutsättningarna är naturligtvis alla möjliga generella åtgärder. En sådan är sänkt arbetsgivaravgift vid nyanställning, vilket Kristdemokraterna föreslår, samt enklare regelverk. Nettot av det regelförenklingsarbete som regeringen presterat har ju inte blivit att vi fått färre regler, utan reglerna har i stället blivit många fler under de gångna åren. Det ska inte behöva vara ett helt företag att driva företag. Sjuklöneansvaret behöver tas bort, åtminstone efter 14-dagarsperioden. Heltidskravet, såsom det uttryckts i olika sammanhang, är helt okänsligt för säsongsarbeten. Hela turistnäringen fruktar vad som kan komma ut av arbetet med kravet på heltid. Arbetsgivare måste bli villiga att anställa, och därför måste man i stället jobba i den riktningen. Regeringen skulle behöva lite "omtänk", alltså tänka landsbygd. Vad betyder det för landsbygd och inland om vi lägger fram dessa förslag? Vad betyder det för turistnäringen om vi lägger fram ett krav på heltid? Åtminstone behöver man tänka till så att det inte direkt motverkar vad inlandet behöver av rätta förutsättningar. Hit kan naturligtvis föras oerhört mycket, såsom rovdjurspolitiken, att man tar hänsyn till lokalbefolkningen, flexiblare strandskydd samt de rätta jordbruksvillkoren för inlandet. Skattebasutredningens förslag om enhetlig moms måste avvisas då det skulle vara ett dråpslag mot turismen. Det gäller också att säkra samhällsservicen - post, tele, el och sådant. Dessutom måste större insatser göras för det mindre vägnätet. Det finns en skog av saker som man kan tala om i detta sammanhang. Egentligen var jag dock inte ute efter alla möjliga stickspår i dagens interpellationsdebatt utan det som Inlandsdelegationen fokuserade på. De fokuserade ju på det som man skulle kunna kalla för hjälp till självhjälp. Som jag uppfattat det hela var Inlandsdelegationen väldigt uppskattad när den genomförde sitt arbete. Jag kan gärna tillstå att jag tycker att det var ett klokt grepp av regeringen att inrätta den. Inlandsdelegationen arbetade ju som stödpersoner - coacher, som det heter nuförtiden - genom att bistå kommunerna i inlandet när de skulle formulera sin framtidsstrategi. Det gällde kommuner från Vansbro och norrut till Kiruna. Det var ett arbetssätt som väl stämmer överens med min uppfattning, alltså att inte betrakta folk som offer utan som personer med möjligheter och egna resurser som kan understödjas. Därmed skulle man rusta kommunerna så att de, oavsett vad regering och riksdag beslutar, står på egna ben och av egen kraft. Varje kommun måste hitta sin profil inom näringslivsutvecklingen och konsekvent arbeta för den i ett långt perspektiv. Just detta pläderade Inlandsdelegationen för. Frågan är nu ett drygt år efter Inlandsdelegationens rapport: Var finns fortsättningen på det som delegationen ville ha in i form av "omtänk", det vill säga att hjälpa kommunerna att hitta den rätta strategin och ge stöd för den ute i kommunerna?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag håller med Ulrik Lindgren om att Inlandsdelegationen fungerade lite grann som coach ute i kommunerna. Den åkte runt och hjälpte kommunerna att bland annat se de möjligheter som fanns. Därför är det tråkigt att delegationen inte hade några resurser till sin disposition, och sedan den lades ned känns det som om det uppstått ett tomrum. Här finns alltså mycket att göra. Inlandet har stora möjligheter till en positiv utveckling framöver, men för att kunna ta till vara förutsättningarna krävs ett antal åtgärder. Det handlar om förbättrad kreditförsörjning och om att satsa på de näringar som har stora utvecklingsmöjligheter. En sådan näring är turismen, som redan nämnts. Det handlar om att understödja entreprenörskap och företagande, och då gäller det att ha en helhetssyn. Det förslag som Ulrik Lindgren tog upp om rätt till heltidsanställning har skapat en väldig oro inte minst inom turistnäringen men även inom skogs- och jordbruket i norra Sveriges inland och i norra Sverige över huvud taget. Risken är uppenbar att i stället för att anställa fler vågar företagarna inte anställa alls. Vi måste få en politik som underlättar och stimulerar företagen att växa, inte gör att de blir rädda och håller tillbaka sina investeringar. Vi har i norra Sveriges inland en snedvriden åldersfördelning bland befolkningen efter decennier av utflyttning från området. Därför krävs en politik som möjliggör ett inflyttningsöverskott. Det räcker inte att lika många flyttar in som flyttar ut eftersom befolkningen då ändå sjunker på grund av den åldersfördelning som finns där. Man måste därför vara mycket offensiv. Ulrica Messing sade att man i den kommande strukturfondsperioden även ska uppmärksamma gleshetskriteriet, och det är bra. Problemet är att området nu har förlorat sin mål 1-status. Under den gångna programperioden har stödet varit ungefär 110 euro per person. Under den kommande programperioden är 35 euro öronmärkta. Då är risken och en oro i norra Sverige att man kommer att få mindre tillgång till strukturfonderna under den kommande programperioden. Vad säger Ulrica Messing? Kan inte Sverige göra som den finska regeringen tydligen har gjort? Man har tydligen gått ut och sagt att man kommer att se till att det tidigare mål 1-området kommer att få ungefär samma omfattning av stöd från strukturfonderna även under den kommande programperioden. Sedan vill jag ta upp en mer allmän fråga. Från nästa programperiod har också EU-kommissionen öppnat för att medlemsländerna ska kunna generellt sänka sina arbetsgivaravgifter i regioner som har mindre än åtta invånare per kvadratkilometer. EES-landet Norge, som har samma regelverk på det här området, agerade omedelbart. Den norska regeringen åkte till Bryssel och fick klartecken att från år 2007 återinföra fullt ut sitt system med differentierade arbetsgivaravgifter i de regioner som har mindre än åtta invånare per kvadratkilometer. Man vet att detta är ett effektivt, enkelt och träffsäkert sätt att verkligen stimulera utvecklingen i glesbebyggda områden långt ifrån de stora marknaderna. Det ger samma konkurrensförutsättningar för företagen inom de områdena och även för kommunerna som i mer tätbebyggda områden. Vore det inte dags att även Sverige ser till den här möjligheten och lär av Norge och återinför fullt ut generellt differentierade arbetsgivaravgifter?

Herr talman! Jag har varit ansvarig i regeringen för regionalpolitik och de regionala utvecklingsfrågorna sedan år 2005. Det har hela tiden, Ulrik Lindgren, varit fokus på hjälp till självhjälp. Min uppfattning är att vi under större delen av 90-talet arbetade med det synsättet. Det finns en utvecklingskraft, idéer och engagemang, och det kommer underifrån. Vi hade en tid på 70- och kanske i början på 80-talet då regionalpolitiken handlade om det motsatta. Det var ovanifrånåtgärder som regering och myndigheter försökte luftlandsätta, självklart i all välmening. Den linje vi har valt de senaste snart tio åren, vågar jag nästan säga, är riktig. Vi bygger på idéer som finns lokalt och regionalt. Det får då en helt annan förutsättning att verkligen utvecklas och växa. Det betyder inte att man inte också måste ha en tydlig nationell politik med riktade åtgärder ibland för att till exempel korta avstånden. Men idéerna finns lokalt och regionalt. Inlandsdelegationen bekräftar också väldigt starkt att det är rätt väg att gå. Man får då anstränga sig lite till och fundera på: Vad är det som fungerar i Arjeplog? Vad är det som är viktigt i Åre? Vad är det som har förutsättningar att utvecklas i Älvdalen, och så vidare? Det är ibland svårare men också lättare i det långa loppet och oändligt mycket viktigare. Där spelar de tillväxtprogram som vi nu arbetar med sedan några år tillbaka en roll. Vi vill ha offentliga och privata aktörer som medverkar. Vi vill ha småföretagare, och vi ska ha fackliga företrädare. Vi vill ha kommunala tjänstemän, och vi vill ha myndighetsrepresentanter. De är ett oerhört viktigt instrument. De ska hjälpa oss att göra prioriteringarna. De ska visa vägen för den utveckling de tror är möjlig i sina orter och i sina län. Tillväxtprogrammen har spelat en stor roll. De kommer att fortsätta att spela en stor roll. Det vi måste bli bättre på, menar jag och många andra när vi talar om utvecklingsfrågor, är att knyta ihop de lokala, regionala och nationella idéerna som finns med de möjligheter till återflöde vi har via EU:s strukturfonder. Här har jag en referensgrupp som består av företrädare från olika kommuner och län som arbetar med strukturfondsfrågorna dagligen. Vi träffas igen nu nästa vecka för att en gång till sätta oss ned och fundera: Vad är det för inriktning vi ska ha under den kommande programperioden? Vad kan vi göra bättre än under den förra programperioden för att få den långsiktighet som är oerhört viktig? Jag tror precis som Håkan Larsson är inne på att det ibland är just en samtalspartner eller en coach som man saknar. Man har inte idéerna och vet kanske heller inte alltid vägarna in till systemen eller till myndigheter. Där har Inlandsdelegationen och de andra delegationerna som vi hade i delar av Bergslagen spelat en oerhörd roll. Jag vill att våra förlängda armar ute i länen, det vill säga länsstyrelserna, ska spela den rollen. De ska vara statens representant ute på plats. Det är oerhört viktigt att de är med och aktivt stöttar idéer och företagare. Det råder inte brist på statlig närvaro i den meningen. Här finns också Almi, Norrlandsfonden och många andra. Men det är klart att vi kan bli bättre på att också hålla ihop det. Regeringen arbetar med att stötta de lokala och regionala idéerna. Jag menar att det är rätt prioritering och rätt väg. Sedan måste vi göra riktade insatser. En sådan riktad insats är det beslut vi fattade i går om att till exempel kartlägga vilken nivå på kassaservice vi måste ha för att kunna säga att staten garanterar kassaservice i hela landet. Var går minimigränsen? Det andra uppdraget är: Med den befolkningsutveckling vi ser, vad är ett rimligt avstånd till brevlådor när man bor på landsbygden? Nu blandar vi stort och smått här i debatten, men jag ville ge det som ett exempel. Om vi ska vända befolkningsutvecklingen, som både Håkan Larsson och Ulrik Lindgren pekar på, är den privata servicen och jobben viktiga. Det gäller också den offentliga servicen. Man ska kunna leva ett hyggligt liv och ha den närhet till service som både familjen och jobbet kräver.

Herr talman! Det är alldeles riktigt att det finns väldigt många goda öar av god verksamhet där man har skippat offerrollen. Man har tagit makten i egna händer och formulerat sin strategi, och man gör också stora framsteg. Men totalt sett är bilden inte särskilt positiv ändå, även om vi försöker att brösta oss och hurta till oss lite till mans om inlandets möjligheter. Jag har egentligen inga problem med Ulrica Messings svar. Det handlar om tillväxtprogrammen och att knyta ihop EU:s strukturfonder. Allt sådant är rätt och bra. Det behövs också i många fall riktade insatser, som nu senast av regeringen i går med att bestämma en minimigräns för post- och kassaservice. Allt är rätt och riktigt. Men jag tycker ändå inte att vår minister riktigt greppar kärnan i Inlandsdelegationens förslag. Inlandsdelegationen talar om att vi måste ha ett kraftigt stärkt entreprenörskap. Andelen småföretagare måste bli minst lika stor som i övriga Sverige. Den målsättningen är satt till år 2020. Det kan vara eget företagande eller kooperativt företagande. Inte minst inom kooperativt företagande finns det många goda exempel även i Dalarna. Men det har inte blivit en god fortsättning av de statliga insatserna. Det visar inte minst Riksrevisionens granskning angående statens stöd till regional projektverksamhet. Granskningen visar att en stor del av det statliga stödet inte används effektivt och inte i tillräcklig grad bidrar till det mål som riksdagen och regeringen har satt upp. Riksdagens intentioner bakom stödgivningen har inte fått genomslag i den praktiska verksamheten. Näringslivets behov ska vara vägledande för programmens inriktning, skriver revisionen, men hittar inte det ordentligt i regeringens insatser. I sin slutrapport lämnade Inlandsdelegationen flera förslag som i och för sig var spretiga som också en sådan här debatt lätt kan bli. Vi tappar fokus från det som ändå var dess huvudpoäng, som jag uppfattade det. De ville att regeringen skulle uppdra åt lämplig aktör att utveckla det processorienterade arbetssätt som Inlandsdelegationen själv har använt sig av. Vad har det konkret landat i för fortsättning efter att vi nu har låtit ett år gå sedan de lämnade sin slutrapport? De föreslog också att regeringen skulle samordna insatserna för den regionala utvecklingen via länsstyrelserna. De pekade på det som många upplever i inlandet och som är synligt för alla. Det finns en mängd aktörer som var för sig kanske gör goda insatser. Men det finns inte ett samlat grepp om vad denna skog av aktörer sysslar med. Var har vi sett en fortsättning av vad Inlandsdelegationen talade för på detta område när det gäller samordning? Vad har hänt efter ett år av att länsstyrelsen har fått det samlade greppet om de regionala utvecklingsinsatserna och de många aktörerna på området? De talade också för att Nutek, Almi, Exportrådet och länsstyrelserna skulle hamna i en mer, som de kallar det, efterfrågestyrd rådgivning och stödverksamhet på fältet. Vad är fortsättningen efter ett års arbete av detta som de talade för? Det är frågan.

Herr talman! Det mesta som Ulrica Messing säger är sådant som man kan instämma i. Vad som krävs är en mer offensiv attityd för att verkligen lyfta fram de här delarna av Sverige och ge dem konkurrensförutsättningar som gör att befolkningen kan öka och verksamheten kan växa. Det handlar om att föra en positiv företagspolitik. Då kan man inte komma med förslag som rätt till heltidsarbete, när man vet att det finns branscher som inte har den jämna verksamheten utan måste ha till exempel säsongsarbete. Det gäller att se till att vi har en bra infrastruktur. Man har satsat en hel del på vägar och järnvägar, men samtidigt har anslagen urholkats på senare tid. Det har inte blivit så mycket som vi har förväntat oss vad gäller att rusta upp vägnätet i inlandet i Norrland till exempel. Det är viktigt med en garanterad samhällsservice, en grundservice, i hela landet. Då är det bra om man sätter en gräns som post- och kassaservice inte får gå under. Det är ett exempel. Det jag skulle vilja se är det offensiva tänkandet. Differentiera arbetsgivaravgifterna fullt ut generellt i inlandet! Det skulle ge en väldigt positiv stimulans till de företag som redan finns att växa och för fler att etablera sig i det här området. Det är ett sätt att verkligen få befolkningen och inflyttningen att växa. Man kan satsa på, som vi har drivit i många år från en del partiers håll, att återföra en del av vattenkraftsmedlen till de kommuner och regioner där vattenkraften produceras. Vi vet att det produceras kraft för mångmiljardbelopp men att en väldigt liten del får medverka till att utveckla de här regionerna. Vi ska satsa på stora idrottsarrangemang - OS nämnde vi tidigare - och omlokalisering av statlig verksamhet till övriga landet. Det finns ett helt batteri av olika möjligheter man kan satsa på för att verkligen få inlandet att växa.

Herr talman! När man lyssnar på Ulrica Messing får man intrycket att Sverige är ett land som flyter av mjölk och honung, där allt är frid och fröjd och där regeringen är alla goda gåvors givare. Men vi som lever i den verklighet som Ulrik Lindgren tar upp i sin interpellation, i Norrland och dess inland, ser att den beskrivning som Ulrica Messing gör, allt det positiva hon lyfter fram, inte riktigt stämmer. Regeringen är mästare på paket, program och projekt av olika slag. Men man orkar ju inte med att fullfölja de program, de projekt och de paket man sjösätter. Ett exempel är paketet till södra Norrland som med pukor och trumpeter sjösattes för en tid sedan för att Gävleborg var så illa ute att man behövde lite extra stöd. När vi nu med lite perspektiv ser tillbaka på det här blev det inget av det i praktiken. Inte ens den europeiska flygskola som Söderhamn skulle få orkar man jobba aktivt för och se till att skapa förutsättningar för att den ska finnas på plats. Den praktiska verkligheten förefaller vara regeringens värsta fiende. Det kan man konstatera när man är ute och studerar hur det ser ut, hur befolkningssiffrorna är, hur företagen utvecklas och så vidare. Ett annat exempel är hur Jämtland och Gävleborg behandlas när det gäller just regionala utvecklingspengar. I Gävleborgs fall har regeringen tagit tillbaka 66 miljoner kronor under den senaste femårsperioden. Det var pengar som man ville använda för att ge stöd åt företag som hade goda utvecklingsidéer, för kommuner som ville satsa på olika sätt. Det vore väldigt värdefullt om Ulrica Messing här och nu kunde ge ett besked om hur det blir med de här 66 miljonerna för Gävleborgs del. För Jämtland vet jag inte hur många miljoner det var. Kan vi få tillbaka dem till länet för att satsa på utvecklingsbara projekt? Häromdagen, på tåget hem till Hudiksvall, träffade jag en företagare från Ljusdal som jobbar med träförädling, ett område som vi säger att vi verkligen vill satsa på. Han hade väldigt goda idéer. De hade just varit i Danmark och gjort affärer på fönsterområdet. Men han sade att i ett litet företag, ett 20-tal anställda, har vi inte det riskkapital som vi skulle behöva. Nu kan inte länsstyrelsen hjälpa oss, så det är svårt att få fram de här pengarna. Ulrica Messing berörde också tjälsäkring och bärighet, som är mitt område i trafikutskottet. Där vet vi också att regeringen i praktiken har naggat de här pengarna i kanten rejält. Stormen Gudrun slog till och skapade behov i södra Sverige, och man behövde satsa på ett Trollhättepaket - i och för sig välmotiverat, men regeringen har ju inga marginaler, och då tvingas man att nagga i kanten på de redan utlovade pengarna. E 4 genom Gävleborg är ett annat exempel som regeringen nu möjligen försöker rädda genom några extra pengar inför valrörelsen. Men det är ett exempel på hur man systematiskt underminerar förtroendet för det politiska systemet, för oss som vill jobba för regional utveckling, när man gång på gång sviker det man har lovat. Det är väldigt illa att man gör det. Kan vi få ett besked om de regionala utvecklingspengarna, som är konkreta exempel på hur man vill jobba? Det vore välkommet.

Herr talman! Nu skulle den här interpellationsdebatten handla om norra inlandet. Jag är nästan inte ens beredd att hålla med om att Gävleborg är Norrland, än mindre att Forsa och Forsbacka skulle vara inlandet, Sven Bergström. Men jag svarar gärna på dina frågor i alla fall. Jag börjar med det som Ulrik Lindgren pekar på. Den granskning som både Riksrevisionen och Statskontoret har gjort är bra, tycker jag. Jag är övertygad om att vi alltid kan lära mer om hur de här åtgärderna och pengarna kan bli mer precisa och hur de kan träffa bättre. En del av de utvärderingar som visar vad länsstyrelsen ibland använder strukturfondspengarna till finns det anledning att känna oro för. De används inte alltid på korrekt sätt. Det måste vi alla lära av. Pengarna är begränsade, och det är oerhört viktigt att vi hjälps åt att styra upp dem så att de gynnar företagsamhet och långsiktig utveckling. Jag instämmer också när Ulrik Lindgren pekar på att det ibland är många aktörer men dålig samordning. Jag underströk också i mitt förra inlägg att det är en av de viktigaste sakerna vi måste bli bättre på. Återigen, min bild är inte att det är brist på aktörer och i den meningen inte heller brist på organisation eller beslutsnivåer, men vi måste samordna dem på ett mycket tydligare sätt för att få bättre fokus. Vi kommer att ta till oss mycket av det som Statskontoret pekade på och naturligtvis också använda det i regleringsbrev och när vi formulerar villkoren och kriterierna för åtgärderna. Sedan tycker Håkan Larsson att vi kan bli mer offensiva. Det tror jag att man kan bli ibland. Men jag skulle också vilja säga att vi är det. Titta på omställningspaketet efter försvarsomställningen där vi landsätter en omlokalisering av statliga jobb som är större än vi har gjort sedan 1970-talet. Det är ingen tillfällighet att vi lägger så mycket vikt just vid Östersund. Östersund är norra inlandets stora stad och måste vara motor för mycket av utveckling. Här ser vi hur den stora satsning som kommer på högskolan i Östersund naturligtvis spelar roll, inte bara för de myndigheter som flyttar dit utan också för den småföretagsamhet som finns där. Sedan är ju Jämtland unikt i vårt land om man tittar på just kraften runt den sociala ekonomin och kooperationen. Vi kan göra mer för att stötta den på olika sätt. Man kan också se hur mycket högskolan har betytt för inlandet på andra platser. Jag var uppe i Lycksele på en gruvkonferens för ungefär en månad sedan och besökte då Umeå universitets lokala utbildningscentrum i Lycksele. Det är klart att det också är en oerhört viktig förutsättning för utbildning. Här finns faktiskt ett batteri av möjligheter. Och jag kommer inte att dra mig för att fortsätta göra ytterligare omlokaliseringar. Staten ska finnas representerad över hela landet. Sedan råder det delade meningar om differentierade arbetsgivaravgifter. Jag har inte tagit ställning till frågan ännu. Jag hade ett samtal med länsstyrelserna för Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland om just den här frågan. De är oerhört tveksamma och menar att regeringen i stället kan bli mer generös med de riktade åtgärderna för att verkligen träffa de företag som står inför investeringar eller inför utveckling i stället för att göra en generell nedsättning. Jag kommer att fortsätta fundera på denna fråga, därför att jag inser att det finns både för- och nackdelar. Men jag har inte tagit ställning till den. Sedan, Sven Bergström, vill jag säga att det vi har lovat i form av paket till Gotland, Norrbotten och södra Norrland, via Gävleborg och delar av Sundsvall, är genomfört. Vi hade en genomgång av det i förra veckan då vi hade en återrapportering från Gävleborg och kompani. Vi hade en återrapportering om lärlingsutbildningen. Vi hade en återrapportering om de extra tjänster till Arbetsförmedlingen i Söderhamn som utlovats. Allt detta är på plats. När det gäller kandideringen för den europeiska flygledarutbildningen vet jag att försvarsministern står inför nya beslut om hur nästa steg ska se ut i kandideringen i början av sommaren. I det arbetet är Söderhamn numera med. Jag är medveten om att det har funnits kritik från Söderhamns kommun. Det är oerhört viktigt. Hur beslutet och kandideringen sedan kommer att se ut vågar jag inte svara på. Men de andra delarna i paketen är på plats, och den europeiska flygledarutbildningen ska självklart - om vi kan kandidera med full kraft - bli en oerhörd resurs och tillgång, inte bara för Söderhamn utan för hela södra Norrland och kusten.

Herr talman! Vi är naturligtvis inne på att det behövs en mängd generella insatser för att åtminstone inte hindra eller motverka utvecklingen i inlandet. Vi är eniga därvidlag. Sedan har vi haft en mängd debatter på enskilda avsnitt, till exempel kravet om heltid - så att det inte blir verklighet, åtminstone inte på det klumpiga sätt som har framstått och som stora delar av turistnäringen känner stor oro för. Vi behöver också offensiva satsningar, som det har talats om här. Vi har talat om att vi med rätt satsning skulle kunna fördubbla antalet sysselsatta inom turistnäringen på tio år. Vi behöver dock framför allt hjälp till självhjälp, och det var huvudskälet till att jag väckte interpellationen. Inlandsdelegationen har föreslagit att det ska vara ett processinriktat arbetssätt där folk och kommuner hittar sin egen strategi för överlevnad. Jag tycker att Ulrica Messing har svarat på mina frågor: Jo, vi måste bli bättre på samordning. Vi måste bli bättre på att använda pengarna. Men det som fortfarande saknar sitt svar är Inlandsdelegationens huvudpoäng och huvudförslag, nämligen att utveckla det processorienterade arbetssätt som Inlandsdelegationen föreslog och att det ska bli en fortsättning på det de har inlett. Var är den fortsättningen? Den frågan står fortfarande helt obesvarad. Det här behöver gå ända ned på fältet. Folk som vill utveckla något efterfrågar var den människa finns som de kan bolla sina idéer med. Det gäller inte bara kommunen, utan det är ända ned på fältet. Slutligen har jag en symbolfråga för det omtänk vi skulle behöva i frågorna. När kommer omställningsbidraget även för en vedpanna? Det ska inte bara vara tänket om vad som ska styras och ställas uppifrån. Man ska i stället tänka på vad som är centralt och viktigt för inlandet och anpassa sina förslag efter det. Var är omställningsbidraget för vedpanna, inte bara för pelletseldning?

Herr talman! Ulrica Messing är duktig på att hålla masken och fortsätta att framstå som alla goda gåvors givare. Men när jag talar med Ulricas partikamrater i Hudiksvall, Gävle och Söderhamn är det inte riktigt den bilden - för att uttrycka mig försiktigt - som jag får av dem när det gäller hur man har levt upp till löftena i södra Norrlandspaketet. De är oerhört besvikna och irriterade - för att uttrycka det försiktigt - över att regeringen har varit så dålig på att leva upp till de löften som ställdes ut. Flygskolan i Söderhamn är väl det tydligaste exemplet. Jag har ännu inte nåtts av det Ulrica Messing framhåller, att till och med kommunledningen i Söderhamn är med på vagnen och nöjd med regeringen. Det har varit precis rakt motsatta besked som jag har fått när jag har talat med kommunledningen i Söderhamn om flygskolan. Det är lite symtomatiskt: På postområdet berömmer sig Ulrica Messing och säger att det ska tas krafttag och att människor ska få en fullgod service också på landsbygden. Det är faktiskt regeringen som under tolv år har medverkat till att postservicen systematiskt har urholkats på landsbygden. Nu kommer man som jästen efter degen och säger att det nu ska rättas till när det är ett halvår kvar till valet. Det vore bättre om människor fick klara besked om att postservicen ska vara bra över hela landet i alla lägen så att de inte kastas mellan dessa ytterligheter. Jag hoppas att Ulrica Messing i sitt slutinlägg kan ge besked om det jag efterlyste, nämligen de 66 miljonerna som regeringen har dragit in från Gävleborg. Det är samma förfarande även i Jämtland. Jag kan inte summan i Jämtlands fall. Men pengarna är oerhört viktiga för att länsstyrelser ska kunna medverka till en regional utveckling och för att lyfta upp småföretag med bra projekt. Blir det någon återbetalning av de 66 miljonerna till Gävleborgs län som regeringen har snott åt sig, eller tänker man lägga beslag på dem och därmed underminera förutsättningarna för en bra regional utveckling?

Herr talman! Ulrik Lindgren och jag kan fortsätta resonemanget om erfarenheterna av Inlandsdelegationens arbete. Mycket av åtgärderna ligger lokalt och regionalt. Men hur det processinriktade arbetet ska gå vidare i arbetet mellan kommunerna, som Inlandsdelegationen faktiskt blev oerhört uppskattad för, och också den andra delegationen, är en fråga som jag vill väva in när vi ska ta ställning till hur vi fortsätter med strukturfondsprogrammen. Jag vill att det ska finnas en tydligare koppling mellan den nationella regionalpolitiken och EU:s strukturfonder. Vi ska försöka hålla ihop antalet aktörer lite bättre än tidigare. Jag behöver återkomma i frågan och precisera mig lite ytterligare när vi har kommit längre i arbetet. Ulrik Lindgren nämner turismen som en positiv kraft. Jag instämmer i det. Jag ska i eftermiddag vara på Älvsjömässan och dela ut pris i Naturens Bästa. Turismen i inlandet är inte minst kopplad till naturturismen. Den har en fantastisk potential - liksom gruvnäringen. Jag får bli svaret skyldig när omställningsbidraget för vedpanna kommer. Jag ska ta med mig den frågan till ansvarig minister. Jag har inte mött den tidigare. Jag är inte naiv, Sven Bergström. Jag vet att det ibland är ett helsike att vara politiskt aktiv på lokal och regional nivå. Jag tror inte att bara för att regeringen har gjort det vi sade i södra Norrlandskustpaketet betyder det att alla är glada och nöjda. Det dyker ständigt upp nya frågor där man måste ta ställning och där man måste prioritera. Därför är jag inte förvånad över om Sven Bergström möter irriterade politiker i Gävleborgs län. Om det är någonting i sak i paketen som de är arga över får de tala om det. Vi har levererat till högskolan, till länsstyrelsen och mycket annat vi sade att vi skulle leverera. De har haft befogad kritik mot att de har haft för dålig insyn i kandideringen kring flygledarutbildningen. Där är det bättre samordning, och där är representanter från Söderhamns kommun med. Det är oerhört viktigt, och så måste det vara. Men paketet är genomfört. Vi kommer inte att ändra kassaservicen före valet. Jag kommer att ta emot utredningen om kassaservicen i oktober, det vill säga efter valet. Jag har ingen möjlighet att återbetala anslagssparandet för tidigare år till någon länsstyrelse. Däremot finns det nya pengar.