Stora barngrupper i förskolan

Fru talman! Matilda Ernkrans har frågat mig hur jag ser på kommunernas agerande för att få ekonomin att gå ihop inom förskolan och om jag avser att ta något initiativ i sammanhanget. Därutöver undrar Matilda Ernkrans vilket besked jag kan ge oroliga föräldrar som ser kvaliteten i sina barns förskola försämras. Alla barn har rätt till en bra förskola med en verksamhet som ger trygghet, utveckling och lärande. Den svenska förskolan håller världsklass, vilket uppmärksammats i en rad internationella jämförelser. Ansvaret för förskoleverksamheten i Sverige är delat mellan stat och kommun. Staten anger genom till exempel skollagen och läroplanen de övergripande målen, och kommunerna ansvarar sedan för hur verksamheten genomförs. Det riktade statsbidrag som kommunerna fick åren 2005 och 2006 för att öka antalet anställda i förskolan har inte alls upphävts, som Matilda Ernkrans påstår. Det bidraget har inordnats i det generella statsbidraget från och med 2007. Den förutvarande, socialdemokratiska, regeringen hade även den aviserat att bidraget skulle inordnas i det generella statsbidraget från 2008. Statsbidraget har alltså omfördelats ett år tidigare än beräknat, men i övrigt har inga förändringar skett. För att underlätta för kommunerna i den ekonomiska krisen har alliansregeringen enats om ytterligare resurser till kommunsektorn. Som Ernkrans också noterar föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2010 att statsbidragen till kommuner och landsting höjs tillfälligt med 10 miljarder kronor 2010. Tillsammans med andra satsningar innebär detta att alliansregeringen 2010 tillför kommunsektorn 38 miljarder kronor mer än 2006, den förra regeringens sista år vid makten. När det gäller barngruppernas storlek ställer staten genom skollagen (1985:1100) krav på att barngrupperna i förskolan har en lämplig sammansättning och storlek. Barngruppens storlek ska ses som en viktig del i barns utveckling och lärande, även om det inte finns någon gruppstorlek eller personaltäthet som är exakt den vetenskapligt optimala i alla sammanhang. Faktorer som barnens ålder, personalens utbildning och andelen barn i behov av särskilt stöd har betydelse. Det är alltid nödvändigt att anpassa gruppstorlekar och personaltäthet till de förutsättningar som råder i varje enskild förskola. Det är ett kommunalt ansvar att tilldela verksamheten de resurser som behövs och jag följer noga utvecklingen på området. Eftersom kommunerna ansvarar för hur verksamheten i förskolan genomförs är mitt råd till föräldrar som inte är nöjda att i första hand vända sig till de ansvariga i kommunen. Man kan även kontakta den statliga Skolinspektionen som har regeringens uppdrag att se till att skollagen följs.

Fru talman! Ansvarig minister! Jag får tacka för inlägget i denna interpellationsdebatt. Det känns som att vi kanske kan vara överens om en sak, nämligen att förskolan är riktigt bra för våra barn. Det är en viktig del i Sveriges konkurrenskraft att faktiskt se till att vi har en barnomsorg av god kvalitet. Det gör att föräldrar kan ta det där jobbet de så väl behöver för att försörja sig själva och sin familj, och det gör att Sverige som land kan fortsätta att utvecklas. Sedan går väl våra bilder isär något. Jag uppfattar att du ger ett väldigt tekniskt svar på mina frågor, ministern - du pratar om skollagen, vad som är olika ansvarsområden och så vidare. Min tolkning är att du känner dig ganska nöjd med sakernas tillstånd även om du ska följa utvecklingen. Där går det isär. Det är inte min uppfattning. Jag är mycket orolig, och jag har också blivit kontaktad av föräldrar som har sina barn i förskolor och som är oroliga för hur kvaliteten försämras i våra förskolor i dag. De kan faktiskt också se att barngrupperna ökar och personalen minskar. Faktum är att den borgerliga regeringen sedan jobbkrisen slog till hösten 2008 inte har tillfört en enda krona till kommunerna under 2009, trots att många tyckte att det kunde vara en bra idé. I stället valde man att sänka skatter, och nu fortsätter man skattesänkningarna på lånade pengar. Om vi tar en etta och sätter elva nollor efter den får vi 100 miljarder. Det är 100 miljarder av våra gemensamma pengar som har plockats bort från vår gemensamma välfärd och nu finns i människors privata fickor - mest hos dem som redan hade mest sedan tidigare. Till detta kommer nu ett förslag från regeringen att man ska tillföra 10 miljarder till kommunerna. Det är bättre än ingenting, men samtidigt går det inte riktigt ihop där ute i verkligheten. Regeringen är dessutom mycket väl medveten om att det inte går ihop - ni skriver i er egen budgetproposition att det kommer att bli 60 000 färre jobb i välfärden 2010. Faktum är att både förskollärare och lärare redan har sagts upp, för att inte tala om barnskötare. Jag menar alltså att ministern blir barnen, föräldrarna, barnskötarna och förskollärarna svaret skyldig. Du ger inget besked till dem som oroar sig för att kvaliteten försämras i våra förskolor. Därför får jag lov att upprepa mina frågor: Kan ministern ge några besked till de oroliga föräldrar som faktiskt ser att kvaliteten nu försämras? Och hur ser ministern på kommuners agerande för att få ihop ekonomin? Det exempel jag lyfter upp i min interpellation är att man börjar räkna om så att de barn som tidigare räknades som hela barn i kommunen, 15-timmarsbarnen, nu räknas som halva barn. På det sättet kan man trycka in fler barn i barngruppen. Jag känner en stor oro för detta. Förskolan är nämligen oerhört viktig för mig. Den är viktig för varje unge och varje förälder som har behov av den och inte minst för Sverige som land.

Fru talman! Visst kan jag hålla med om att mer pengar inte löser alla problem och att skolans resultat inte enbart är en fråga om personaltäthet. Men när det gäller de små barnen i våra förskolor är ändå pengar ofta avgörande för möjligheten att ha tillräckligt många vuxna för att klara omsorg, tillsyn och pedagogisk utveckling. Vi vet att barngruppernas storlek och personaltätheten har betydelse för barns utveckling och lärande. Precis som statsrådet svarar anger staten genom till exempel skollagen och läroplanen de övergripande målen, och kommunerna ansvarar sedan för hur verksamheten genomförs. Det delade ansvaret ställer dock krav även på staten och i slutändan på regeringen. Självklart instämmer jag i det statsrådet säger om att alla barn har rätt till en bra förskola med en verksamhet som ger trygghet, utveckling och lärande. Socialdemokratin har varit starkt bidragande till att den svenska förskolan genom många års kloka investeringar i såväl lokaler som personal faktiskt har kunnat uppnå världsklass. Men frågan är vart vi nu är på väg. När det gäller barngruppernas storlek har statsrådet rätt i att staten genom skollagen ställer krav på att barngrupperna i förskolan har en lämplig sammansättning och storlek. Men vad innebär det? Även om det inte finns någon gruppstorlek eller personaltäthet som är den optimala i alla sammanhang är det väl ändå märkligt att det finns en överensstämmelse mellan kommunernas ekonomi och barngruppernas storlek. I min hemkommun Haninge har barngrupperna ökat från 5,5 inskrivna barn per personal år 2006 till 6,1 år 2008. Sifforna för 2009 är under bearbetning, men det jag har fått se hittills pekar även det i fel riktning. Och Haninge kommun är långt ifrån ensam om detta. Statsrådet säger i sitt svar att faktorer som barnens ålder, personalens utbildning och andelen barn i behov av särskilt stöd har betydelse och att det alltid är nödvändigt att anpassa gruppstorlekar och personaltäthet till de förutsättningar som råder i varje förskola. Det tycker jag klingar rätt tomt när sambandet verkar vara starkare mellan kommunens ekonomi och barngruppernas storlek än mellan de faktorer som statsrådet själv räknar upp. Jag vill precis som Matilda Ernkrans konstatera att det inte blir något fullgott svar på frågan.

Fru talman! Jag vet inte om det är så att interpellanten påstår att barngrupperna är större under denna mandatperiod än under den förra, eller om det är så att hon undviker att påstå det men ändå försöker låtsas att det är så. Det finns statistik från Skolverket och Statistiska centralbyrån. Barngrupperna i Sverige är under denna mandatperiod mindre än vad de var under den förra mandatperioden. De var större då. Det var då ni hade ansvaret. Jag diskuterar gärna principen om barngruppernas storlek, men stå inte här och påstå att barngrupperna är större med en borgerlig regering än med en socialdemokratisk, för så är det inte. Det strider mot bättre vetande. Den enda statistik som finns på detta område är den från Skolverket och Statistiska centralbyrån. Jag ska säga att det inte är några stora skillnader. Det är mycket små skillnader. Barngrupperna är några promille mindre den här mandatperioden än vad de var under förra perioden. Barngruppernas storlek ökade med 2 promille mellan 2007 och 2008. Trots det var de mindre under 2008 än vad de var i genomsnitt under den förra mandatperioden. Ni får det att låta som att när det är borgerlig regering slaktar man barnomsorgen i Sverige. Barngrupperna är, jag tar det en gång till, mindre under denna mandatperiod än vad de var i genomsnitt under förra mandatperioden. Däremot just i år - det betvivlar jag inte ett ögonblick - och möjligen även nästa år kommer det under den ekonomiska kris som vi nu är mitt inne i, och som ni kanske anser är den svenska regeringens fel men som jag kan berätta beror på internationella förhållanden, att vara rätt kärvt i en del kommuner. Det går inte alls att utesluta det, även om jag som utbildningsminister skulle vilja säga att jag lovar att det inte drabbar förskola och skola. Vi vet alla att förskolan och skolan tillsammans utgör nästan hälften av kommunens verksamhet. Blir det väldigt kärvt vet vi att det med säkerhet i vissa kommuner kommer att innebära att man måste dra ned på den ekonomiska satsningen på förskola och skola. Låt oss då hoppas att det blir mycket tillfälligt. Matilda Ernkrans säger att de 10 miljarder som regeringen skjuter till för nästa år, utöver de 7 som vi redan tidigare sköt till, alltså 17 totalt, är otillräckliga. Det är i varje fall mer än vad Socialdemokraterna själva föreslog från början. Om den internationella krisen slår tillräckligt hårt finns det ingen regering i något land som kan garantera att det inte märks. Det kommer i värsta fall att märkas även i välfärdssektorn. Men vi gör nu allt vi kan för att det ska märkas så lite som möjligt. Därför skjuter vi till mer pengar till kommunsektorn än vad Sveriges Kommuner och Landsting själva begärde. Den svenska förskolan är, och jag upprepar det, bäst i världen. Jag får som utbildningsminister nästan inga utländska delegationer som vill komma hit och studera den svenska grundskolan, för där har det varit en så flummig politik i årtionden att ingen vill studera vad vi gör där. Men när det gäller förskolan kommer det utländska delegationer och utländska ministrar och vill studera vad vi gör. Den har en mycket hög kvalitet, och vi brukar säga att vi har den bästa förskolan i världen. Det är svårt att belägga exakt vad som är bäst, men vi är mycket framstående när det gäller kvalitet i förskolan. Det ska vi inte skämmas för. Det innebär inte att den inte går att utveckla ytterligare. Reformen av förskollärarutbildningen 2001 var, menar jag, ett riktigt sänke för svensk förskola, den som Socialdemokraterna genomförde. Vi ska göra en ny reform för utbildning av förskollärare i Sverige. Reformen har inneburit att det är svårt att få tag i förskollärare bland annat. I det stora hela har svensk förskola en mycket hög kvalitet. Barngrupperna är denna mandatperiod mindre än vad de var under förra mandatperioden, men jag kan naturligtvis inte utesluta att krisen kommer att märkas också i förskolan. Jag hoppas att det ska märkas så lite som möjligt.

Fru talman! Inte minst minister Björklund borde veta att det går att vifta med statistik och plocka upp papper och visa i kammaren för att stödja det man vill säga. Jag hade kunnat göra detsamma. Jag hade kunnat hänvisa till att Skolverket i april i år presenterade siffror som faktiskt visade att personaltätheten minskade och barngruppernas storlek ökade när regeringen slutade att rikta pengar till förskolan. Men jag tänker inte göra det, för det går som sagt att plocka fram siffror och statistik och visa nästan vad man vill. Svensk förskola är mycket bra, men jag upprepar det Meeri förde fram i debatten: Vart är vi på väg? Jag anser att minister Björklund inte svarar på den frågan. Du svarar inte oroliga föräldrar som i dag ser, oavsett vilken statistik vi viftar med och oavsett vilka siffror vi jämför, att barngruppernas storlek ökar, som ser att förskollärare och barnskötare har sagts upp. De är oroliga för hur förskolan ska utvecklas framöver. Man kan, som den borgerliga regeringen ofta gör, plocka in den internationella krisen. Det är klart att den slog mot Sverige som mot många andra länder, men för det behöver man inte stå handfallen inför vad krisen gör för vårt land. Det var inte krisen som införde ett vårdnadsbidrag, som drar resurser från förskolan och som medför lägre kvalitetskrav på förskolan. Det var inte finanskrisen som införde en barnomsorgspeng med lägre kvalitetskrav än vad vi ställer på förskolan. Det var inte finanskrisen som satte dit den där ettan och de elva nollorna efter, 100 miljarder av våra gemensamma pengar som vi hade kunnat använda till vår välfärd, till våra förskolor och skolor. Det var inte finanskrisen som plockade bort de pengarna ur vår gemensamma välfärd. Det var den borgerliga regeringen, och det är du ansvarig för, minister Björklund. Frågorna kvarstår. Den svenska förskolan är mycket bra. Jag är mycket stolt och glad över den svenska förskolan. Jag förstår att vi får besök från utländska delegationer, för vi har lyckats mycket väl med en barnomsorg som ger både kvinnor och män möjlighet att arbeta, möjlighet att bidra, möjlighet att fortsätta att utveckla sig själva och det här landet. Vi har dessutom sett till att barnen har det riktigt bra. De får göra spännande och roliga saker som man kanske inte alltid klarar av i familjen där man inte kan ha alla slags byggklossar, lergubbar och målarfärger. Man kan inte ha dem i varje enskild familj, men de finns på förskolorna. Vart är du på väg? Vart styr du samhället, Björklund? Det är det som oroliga föräldrar vill ha svar på och också vi i oppositionen. Det var inte den internationella finanskrisen som införde vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng, som plockade bort 100 miljarder av våra gemensamma skattepengar, som vi kunde ha använt i välfärden. Om ni hade nöjt er med att sänka skatterna med hälften så mycket hade vi haft pengar till välfärdsjobben. Vi hade haft pengar till barnen i förskolan. Men ni valde annorlunda, och ni fortsätter att välja annorlunda. Ni säger själva i er egen budgetproposition att det kommer att bli 60 000 färre jobb i välfärden år 2010. Jag upprepar: Ministern blir svaret skyldig.

Fru talman! Statsrådet Björklund konstaterar att krisen kommer att kosta. I de delarna ansluter jag mig till det resonemang som Matilda framförde. Statsrådet intar en som jag uppfattar passiv hållning och säger sig noga följa utvecklingen på området och råder oroliga föräldrar att i första hand vända sig till de ansvariga i kommunen, vilket i och för sig kan låta logiskt. Men vilka slutsatser drar statsrådet när han ändå konfronteras med oroliga föräldrar som ser hur barngrupperna växer och personalen på förskolan går på knäna? Jag tycker att Matilda förtjänstfullt har påpekat att vi behöver ha ett svar på den frågan. Jag delar Matildas uppfattning att regeringens brandkårsutryckning med 10 miljarder kommer för sent. Personal har redan blivit uppsagd, och nya förskolor tar tid att få på plats. Till det kommer kortsiktigheten. Regeringen har inte avsatt några extra pengar för 2011 och 2012. Det kan rimligtvis få kommunerna att vara lite försiktiga och avvakta även om man får ett tillskott. För att vi ska kunna ge barnen en bra start i livet och ett bra första steg i det livslånga lärandet krävs förskolor som ser varje enskilt barns behov. Ska personalen i förskolan kunna klara det kan barngrupperna inte vara för stora. Vi får väl se om vi får lite mer svar i nästa vända. Annars konstaterar jag att vi inte fått något riktigt bra svar.

Fru talman! Ska det vara någon vits med att ha ett meningsutbyte måste man något lyssna på varandra, till exempel att interpellanterna just nu lyssnar på mig. Är ni intresserade av svaret kan ni väl kanske lyssna. Interpellantens utgångspunkt är att barngrupperna ökar. Jag har med den enda nationella statistik som finns visat att detta inte är sant, att barngrupperna denna mandatperiod i genomsnitt har en mindre storlek än vad de hade förra mandatperioden. Då går interpellanten upp och säger att jag viftar med statistik och statistik, som om den vore ointressant. Det som var utgångspunkten var ju att barngrupperna har ökat, men då visar det sig att de är mindre än under förra mandatperioden när ni själva styrde. Mellan 2007 och 2008 skedde en liten ökning av barngruppernas storlek. Med 2 promille ökade barngrupperna. Trots det är de 2008 mindre än vad de var i genomsnitt under den förra mandatperioden. Då kan man inte bara säga: Statistik och statistik. Barngrupperna är ju stora, och många är oroliga. Men den oro som finns är ju den oro som interpellanten själv piskar upp. Man måste väl ändå ta hänsyn till fakta när man diskuterar detta. Om man nu diskuterar barngruppernas storlek, Matilda Ernkrans, kan man väl inte bara vifta bort fakta om hur stora barngrupperna är. Det är väl det som måste vara utgångspunkten. Och jag tar det en gång till: Barngrupperna under denna mandatperiod är i genomsnitt mindre än vad de var under den senaste socialdemokratiska mandatperioden. Matilda Ernkrans står här och säger att de ökade barngrupperna beror på den borgerliga regeringens förfärliga politik och alla skattesänkningar, vilka Socialdemokraterna för övrigt har accepterat, nästan allihop, i efterhand. Detta skulle vara en förklaring till att det blivit större barngrupper. Men då säger jag en gång till: Det har inte blivit större barngrupper. De är mindre i genomsnitt under denna mandatperiod än under förra mandatperioden. Det är ju det som debatten handlar om. Matilda Ernkrans måste väl ändå förhålla sig till detta faktum och inte bara säga att statistiken är ointressant. Det är ju den som är kärnan i diskussionen. Jag tror att den svenska förskolan behöver utvecklas vidare utifrån var vi står i dag. Den har utvecklats i rätt riktning under många år. Jag och vi från Folkpartiets sida stödde de beslut som fattades under socialdemokratisk regering om att flytta förskolan från den sociala sektorn till utbildningssektorn. För 15 år sedan hade det varit socialministern som hade stått här och svarat på frågor om förskolan. Nu är det utbildningsministern. Det innebär en skillnad i synsätt. Vi har gett en läroplan till förskolan. Förskollärarna utbildas på lärarhögskolan. Och i den nya skollagen kommer förskolan att erkännas som en skolform. Den utvecklingen vill jag fortsätta. Förskolan ska bli alltmer skolförberedande. Vi får se vad det kommer att betyda. Det finns nu ett förslag från Skolverket till en reviderad läroplan som är ännu mycket mer skolförberedande än den hittillsvarande. Förskolan ska inte bli skola. Förskolan ska vara just förskola på sina egna villkor. Barnen är små och man måste anpassa de pedagogiska metoderna. Men förskolan ska vara lärorik, och jag tror att den kan vara ännu mer lärorik för barnen än vad den är i dag. Jag ser en fortsatt utveckling av den svenska förskolan i samma riktning som hittills, det vill säga med ännu mer lärande inslag. Det kommer vi att bidra till med de olika propositioner som kommer på riksdagens bord, till exempel om en ny skollag och så småningom om en reviderad läroplan för förskolan. Den färdriktning jag vill se för den svenska förskolan är hur vi kan göra en mycket bra förskola, som vi har i vårt land, ännu bättre i framtiden.

Fru talman! Jag sade inte att statistik och siffror är ointressant, minister Björklund. Det jag sade var att vi kan vifta med siffror, både du och jag, för att stödja det vi vill säga. Det är ingen nyhet och borde inte vara någon nyhet för skolminister Björklund. Jag kan berätta för dig att exempelvis de siffror som Meeri Wasberg nämnde i sitt anförande också kommer från Skolverket. I Haninge kommun, en borgerligt styrd kommun, har barngrupperna ökat från 5,5 inskrivna barn per personal år 2006 till 6,1 inskrivna barn per personal år 2008. Du verkar nöjd med genomsnittet. Det är inte jag och inte heller Meeri Wasberg. Vi kan slå varandra i huvudet med vem som kan presentera den bästa och senaste statistiken, och jag säger igen att statistik inte är ointressant. Men det funkar inte att komma dragande med någon sorts genomsnitt när det finns en verklighet därute där föräldrar är oroliga över barngrupper som ökar och personal som minskar. Det går inte att bortse från. Det är detta som den här interpellationen handlar om. Jag tycker fortfarande att ministern är svaret skyldig. Dessutom säger ministern att det är interpellanten själv som piskar upp en stämning. Det får stå för honom. De föräldrar, barn, barnskötare och förskollärare som jag har mött förmedlar en seriös oro till mig, och jag förmedlar den vidare här i Sveriges riksdag. Att komma dragande med den internationella krisen tycker jag är ett fattigdomsgrepp i den här debatten, när det faktiskt handlar om hur du vill och kan styra förskolan och när ni själva har plockat bort 100 miljarder av våra gemensamma skattepengar från välfärden.

Fru talman! Matilda Ernkrans säger att jag kommer dragande med den internationella krisen. Jag är ledsen att den trots allt behöver nämnas. Den utsätter hela vår samhällsekonomi för enorma påfrestningar. Mot bakgrund av all den statistik vi talar om och som jag nämner för i år - nästa år har ännu inte fångats upp av någon statistik - utgår jag närmast från att det i vissa kommuner kommer att ske ekonomiska neddragningar i vissa verksamheter. Säkert kommer de också, tyvärr, att drabba skolan och förskolan. Det är ingenting som jag är nöjd med. Det är ingenting som jag tycker är bra. Det är fullt möjligt att det är ofrånkomligt med det enorma slag som krisen har riktat mot vår ekonomi. Vi gör allt vad vi kan för att skydda de här tunga välfärdssektorerna, men någon garanti går inte att ställa ut för att det i varje kommun går att undvika ekonomiska besparingar. Så är det. Det hade ingen annan regering heller kunnat göra i detta läge. Krisen är internationell och den är djup. Hur lång den blir vet vi däremot ännu inte. Vi hoppas att den ska bli kortvarig, att det snart ska gå bra igen med ekonomin. Eftersom frågan handlar om barngruppernas storlek är det naturligt att diskussionen har handlat om det. Men precis som jag skriver i mitt svar är det inte den enda faktor som avgör kvaliteten i förskolan. Väl utbildad personal som är engagerad och motiverad är många gånger viktigare än om det är 14, 15 eller 16 barn i gruppen. Jag hoppas att vi inom kort ska lägga fram ett förslag till en ny lärarutbildning för framtiden på riksdagens bord för ställningstagande, som kraftigt kommer att förbättra både förskollärarutbildningen och rekryteringen till förskollärarutbildningen vilken ju nästan säckade ihop efter lärarutbildningsreformen 2001. Efter den reformen har det varit mycket svårt att rekrytera förskollärare i Sverige, och det var ju en reform som genomfördes av den förra regeringen. Jag hoppas att vi ska kunna bädda för en kvalitet i förskollärarutbildningen i Sverige i framtiden som ska lyfta svensk förskola till ännu högre nivåer än i dag.