svaga gruppers ställning på arbetsmarknaden
Protokoll från debatten
Anföranden: 4
Anf. 209 Hans Karlsson (S)
Anf. 210 Sven Brus (Kd)
Anf. 211 Hans Karlsson (S)
Anf. 212 Sven Brus (Kd)
den 12 maj
Interpellation 2002/03:374
av Sven Brus (kd) till statsrådet Hans Karlsson om svaga gruppers ställning på arbetsmarknadenUnder år 2002 uppgick statens kostnader för ohälsan till 113 miljarder kronor och i dag är nästan varje sjätte svensk sjukskriven eller förtidspensionerad. Att bryta den negativa utveckling som pågått sedan 1997 när det gäller sjukskrivningstalen är enligt regeringen den viktigaste politiska frågan under denna mandatperiod. Målet är naturligtvis att minska statens kostnader men främst att förebygga ohälsa och därmed förändra livssituationen för de många drabbade människorna.
De förslag som hittills presenterats av regeringen har i allt väsentligt fokuserat på arbetsmiljöns betydelse och på åtgärder som skärper arbetsgivarnas ansvar.
Utöver statens kostnader har arbetsgivarna under föregående år belastats med 60 miljarder kronor för sjuklöneperioden. Därtill beräknas sjukfrånvaron orsaka ett produktionsbortfall motsvarande 5@6 % av BNP eller ca 120 miljarder kronor per år. Detta leder med nödvändighet till minskade investeringar, färre arbetstillfällen och därmed lägre tillväxt i den svenska ekonomin.
Regeringen har i den nu lagda vårpropositionen valt att föreslå en lösning som innebär att ytterligare öka arbetsgivarnas kostnadsansvar för ohälsan. Dessa åtgärder innebär en ännu hårdare belastning och ett ökat risktagande, inte minst för de mindre företagen. Benägenhet att anställa och växa torde minska med dessa ökande risker för ohanterliga kostnader.
Regeringens förslag torde leda till större försiktighet och en striktare bedömning av varje arbetssökande ur hälsosynpunkt. Handikapporganisationer och andra har också varnat för en utveckling mot ytterligare uppdelning i starka och svaga grupper på arbetsmarknaden. Handikappade och kroniskt sjuka har redan i dag en svag ställning på arbetsmarknaden.
Min fråga till statsrådet blir därmed:
Vad avser statsrådet att göra för att motverka en utveckling som försvagar vissa utsatta gruppers ställning på arbetsmarknaden?