svenskt glas

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkra den svenska glasindustrins framtid vad gäller fortlevnad, utbildning och forskning. Carina Adolfsson Elgestam ställde samma fråga till mig i februari så mitt svar här i dag kommer i stort sett att bli en upprepning av det frågesvar jag lämna- de då. Till att börja med vill jag säga att jag har förståel- se för interpellantens oro för Glasrikets och glasbran- schens framtid. Glasindustrin är bärare av ett viktigt kulturarv och har gjort svenskt hantverk och svensk design känt långt utanför våra gränser. Regeringen för en långsiktig och strategiskt in- riktad politik för att utveckla näringsklimatet i Sveri- ge. Den syftar främst till att skapa goda ramvillkor för företagande så att det samlade kunnandet, kapitalet och övriga tillgångar utnyttjas på bästa sätt. Reger- ingens arbete bygger således i första hand på att ska- pa goda basvillkor för alla branscher. Regler ska vara så enkla och ändamålsenliga som möjligt, och stöd lämnas i allmänhet inte till en enskild bransch. Politi- ken innebär också en långtgående decentralisering av olika insatser till i första hand den regionala nivån. Den samlade nationella tillväxten är beroende av hur väl potentialen i de förutsättningar som finns lokalt och regionalt tas till vara. I Glasriket i Kronobergs och Kalmar län finns or- gan som har till uppgift att, bl.a. med statliga medel, främja nya företag och företag som vill växa, pro- duktutveckling och marknadsföring. Exempel på statliga medel är stöd till allmänt näringslivsfrämjan- de åtgärder som ges inom EG:s strukturfonders mål 2, Industriella utvecklingscentra, IUC, och lån från ALMI Företagspartner AB. Företag inom glasindu- strin kan, som alla andra företag, söka stöd från dessa finansieringsorgan. Inom ramen för EG:s strukturfon- der finns också gemenskapsinitiativet Leader-plus som ger stöd till glas, trä, aluminium och design inom regionen. Statliga medel beviljas som s.k. medfinan- siering i sådana projekt. Stiftelsen svensk industridesign, SVID, visar allt- fler goda exempel på värdet av bättre design. SVID driver med hjälp av statliga medel regionala projekt, bl.a. i Kalmar län, som syftar till ökad lönsamhet med hjälp av design i små företag. Att Glasrikets fortlevnad säkras är av yttersta vikt inte bara för regionen utan för hela landet. Om de statliga aktörerna i regionen samverkar med närings- liv, kommuner och andra intressenter på ett effektivt sätt, tror jag att det finns goda förutsättningar för att Glasriket går en ljus framtid till mötes.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det känns positivt när näringsministern har förståelse för den oro som jag och vi som bor i Glasriket känner inför framtiden för svenskt glashantverk. Jag vet ju att ministern har varit på glasbruksbe- sök. Jag har även hört att ministern var på Nalen när Glasriket besökte Stockholm. Det betyder att minis- tern har fått ta del av det fascinerande skådespelet i hyttan när glasblåsarna formar den glödande glasmas- san till tunna vinglas, färgsprakande glasfat, en clown eller en fisk. Detta skådespel är ett kulturarv. Det ger oss i Glasriket cirka en miljon besökare varje år. Man vågar inte ens leka med tanken på vad som skulle hända i vår region om de besöken upphörde. Att som besökare stå inne på hyttgolvet, känna värmen och mullret från smältugnen, se hur pipan rullar, höra hur det fräser från skopan eller tidnings- papperet - ibland är det Dagens Industri man använ- der - se hur föremålen sakta växer fram för att sedan gå in i kylröret och till efterbearbetning, slipning, målning osv. är en speciell känsla. Får man dessutom kombinera detta med hyttsill är det en fantastisk upplevelse. Turism i Glasriket och i vår glesbygd är viktig. Den spelar roll för att säkerställa sysselsättningen för alla oss som bor där året runt. Det är viktigt att vi har glasbruken som kan nå upp till en viss serieproduk- tion för leverans ut till våra svenska butiker och buti- ker runtom i hela världen. Vi klarar oss inte enbart med glashyttor. De är jättebra, och man tillverkar mycket vackra saker i våra hyttor, men de klarar aldrig av serietillverkning. Vi har 15 glasbruk, eller är det 14 eller 13? Ugnen i Älghult är släckt, Rosdala, Sveriges sista glasbruk som tillverkade lampglas, är nedlagt för knappt ett år sedan. Den kunskapen försvinner förmodligen sakta men säkert. Ska vi då bara stå här och titta på när en bransch sakta avvecklas? Vi som bor i de här fyra kommunerna känner oro inför framtiden och ställer oss frågan: Klarar svensk glasindustri i framtiden att styras enbart av mark- nadskrafterna? Vi tror inte det. Vi tror att om vi ska bevara det här hantverket och designen och få form- givare till branschen så behövs det insatser. Annars tror vi att svenskt glas inte går att rädda. Själva glaset kan man tillverka precis var som helst runtom i hela världen. Men det vi är duktiga på, designen och hant- verket, måste vi vara rädda om och bevara. Annars är jag rädd att glasindustrin blir nästa utflaggade bransch. I sitt svar pekar ministern på olika stödformer för att främja nya företag och företag som vill växa, pro- duktutveckling och marknadsföring. Det är i och för sig bra. Men det handlar inte om att starta och växa. Det handlar om att bevara. Det handlar om att glasin- dustrin konkurrerar med alla andra branscher om de avsatta medlen. EU-medlen har kommunerna lite olika förutsätt- ningar att söka. Strukturfonden mål 2 handlar ju om gamla 5b, och det är bara Uppvidinge och Lessebo som har rätt att ta del av de pengarna. Det handlar ju om att föreningen söker pengar. Enskilda företag har inte rätt att söka. Ministern säger också att i allmänhet ges inte stöd till enskilda branscher. Frågan är vad som händer om vi inte går in speciellt och undersöker den manuella glasindustrins förutsättningar. Frågan är också om vi klarar detta själva i regionen när det faktiskt är en nationell angelägenhet. Eftersom ministern i sitt svar säger att han inte är beredd att vidta några konkreta åtgärder när det gäller utbildning och forskning ställer jag frågan så här: Är ministern beredd att tillsätta en utredning som kartlägger och analyserar förhållanden som är av betydelse för Glasriket i ett regionalt och nationellt perspektiv som sedan kan leda till en samlad plan för samhällets insatser?

Fru talman! Glasindustrin är känslig för konjunk- turnedgångar. Det beror på den stora exportandelen. Andra branscher i regionen har också drabbats hårt av höstens konjunkturnedgång. Återhämtningen har, enligt länsarbetsnämnden, varit mycket snabb. Det har varit många varsel inom branschen det senaste året. Glasindustrin drabbades i förhållande till sin storlek relativt hårt av konjunkturnedgången i höstas. Detta var då en direkt följd av minskad export till USA efter den 11 september. Tack och lov verkställ- des endast cirka hälften av varslen. Enligt länsarbetsnämnden är situationen bra för glasarbetare. Endast ett fåtal har registrerats som arbetslösa. Snarast är situationen den omvända. Regi- onen kan snabbt komma att behöva rekrytera särskilt hantverkare såsom glasblåsare och slipare - som självklart oftast utgör den största bristen. De varsel som har lagts handlar inte heller om blåsare utan om personal i industrin. Sedan var det frågan om forskning. Såväl stora som små företag står bakom Glasforskningsinstitutet. Orrefors Kosta Boda AB, som till största delen är utlandsägt, är ett av de företag som genom sitt med- lemskap bidrar till Glasforskningsinstitutets verksam- het. Det kan också vara värt att notera att sam- manslutningen av de mindre konstglasbruken, Svens- ka glasbruk, fortfarande är svenskägt. Dessa glasbruk bidrar till Glasforskningsinstitutets verksamhet. Där- utöver bidrar staten till Glafos forskning genom pro- jektmedel från Nutek, Vinnova och Energimyndig- heten. Totalt har under perioden 1998-2002 9,5 mil- joner kronor beviljats för olika projekt. Länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmars län beviljade investeringsbidrag till olika projekt med anknytning till glasindustrin. Regionkontoret i Kal- mar beviljade tillsammans med Stiftelsen svensk industridesign projektmedel till glasindustrin. Här finns cirka en och en halv miljon statliga medel att fördela under 2002. Yrkeskunskap försvinner. Det sägs att det satsas för lite på utbildning. Låt mig ändå notera att univer- sitetet i Växjö och högskolan i Kalmar nyligen startat treåriga designutbildningar, bl.a. med glasinriktning. I Växjö finns dessutom en ettårig glasdesignutbildning. I Kalmar län finns en hantverksskola för glasindustrin på gymnasienivå. Kortare påbyggnadskurser finns vid universitetet i Växjö. Här finns också en adjungerad glasprofessor. Vi har från statens sida satsat rejält på utbildning- ar för glasarbetare och designer. Jag anser att fort- bildning för anställda är arbetsgivarens ansvar. Fru talman! Självklart är jag beredd att överväga hur vi bättre kan förstärka glasindustrin. Jag ska själv ta kontakt med glasindustrin och berörda kommuner. Staten har gjort mycket. Självklart kan mer göras. Men ytterst handlar det också om företagens förmåga att konkurrera på en hård marknad. Vi vet att design betyder mycket.

Fru talman! Jag tackar ministern speciellt för det allra sista. Visst är vi medvetna om att det har satsats mycket. Det har skett av och till under åren. Jag har med mig en utredning av Statens industri- verk, gjord 1980, om Glasrikets framtid och de hot och möjligheter som då fanns. Den är värd att läsa. De utbildningar och satsningar som i dag görs på forskning räcker inte. Det är ingen kontinuitet i forskningen i dag vad gäller de ekonomiska medlen. Där behövs ökade insatser. Det finns andra problem i det hela. Det är jättebra att det på Växjö universitet finns flera utbildningar som har anslutning till design och glas, men här har vi en bransch i en nedåttrend och som är på väg utåt. För 15 år sedan sade man att när det finns färre än 2 000 anställda i branschen börjar det bli problem med möjligheten att få intresserade ungdomar att söka sig till branschen och utbilda sig till bl.a. glas- blåsare - det tar 5-10 år att bli glasblåsare - och gå vidare till forskning och formgivning. Om det inte finns en attraktiv bransch med tillräckligt många jobb hjälper det inte hur många bra utbildningar vi har. Detta är en av anledningarna till att vi i dag kän- ner rädsla. Det är viktigt att vi i dag diskuterar frå- gorna för att inte om 5-6 år mötas av dem - och det är då försent att göra någonting. Det är bra att minis- tern är beredd att överväga frågorna och ta kontakt med branschen.