Svenskt-norskt samarbete för dubbelspår mellan Öxnered och Kornsjö

Herr talman! Lars Johansson har frågat mig om jag och regeringen har tagit intryck av den norska regeringens förslag på infrastrukturområdet samt om jag och regeringen har för avsikt att presentera ett förslag till Trafikverket om att förbereda dubbelspår mellan Öxnered och Kornsjö. Det är med stort intresse som jag och regeringen följer vad som händer på transportinfrastrukturområdet i våra grannländer. Jag har också bjudit in mina kolleger i Danmark, Finland och Norge till den 27 maj i år, för att vi då bland annat ska kunna informera varandra om våra infrastrukturplaner. För min del kommer min norska kollegas information att bli ett värdefullt inspel för vårt mer långsiktiga arbete med att utveckla den svenska transportinfrastrukturen. Under hösten 2012 fastslog regeringen som bekant att Sverige ska ha ett starkt och hållbart transportsystem och föreslog en närmare 20-procentig ökning av medlen till transportinfrastrukturen under perioden 2014-2025. Riksdagen biföll förslagen, vilket innebär att 522 miljarder kronor totalt ska satsas på att förvalta och utveckla transportinfrastrukturen under den perioden. Den 20 december 2012 gav regeringen Trafikverket och länsplaneupprättarna i uppdrag att ta fram förslag till ny nationell plan för utveckling av transportsystemet och länsplaner för perioden 2014-2025 utifrån regeringens intentioner och riktlinjer. I detta arbete kommer nya projekt att utredas, analyseras och förankras. Trafikverket ska, i egenskap av ansvarig myndighet, presentera ett förslag till ny nationell plan för perioden 2014-2025 till regeringen senast den 13 juni 2013. Därefter kommer förslagen att beredas inom Regeringskansliet innan regeringen avser att ta ställning till förslagen under våren 2014. Därför vill jag inte uttala mig om specifika satsningar innan regeringen tagit ställning.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen! Som framgick av interpellationen tyckte jag när jag läste om den norska regeringens satsning för ungefär två veckor sedan på att göra en ganska omfattande insats för att bygga ut infrastrukturen i Norge att det skulle vara intressant att se på vilket sätt det skulle kunna sammanfalla med den satsning som görs i Sverige. Den norska satsningen var ju väldigt stor, hela 508 miljarder norska kronor på tio år. Om man ser till befolkningen och ser till landets storlek jämfört med Sveriges var den satsningen betydligt större än den svenska satsningen, hela 50 procents ökning jämfört med tidigare planperiod i Norge. Infrastrukturplanen var dessutom väldigt detaljrik, till skillnad mot den svenska. Man har ju en annan process i Norge, som också visar väldigt konkret hur man skulle bygga ut järnvägssystemet i Norge, inte minst mot den svenska sidan. Det var det som föranledde den här interpellationen. Jag noterade när jag tittade på regeringens proposition i höstas respektive Trafikverkets kapacitetsutredning att de talar ganska litet om samverkan mellan Norge och Sverige och att det är mycket framför allt utefter västkusten som sammanfaller mellan våra länder. I Trafikverkets kapacitetsutredning pekar man dock på att godsprognoserna tyder på att lastbilstransporter mellan Oslo och Göteborg kommer att öka med 70 procent till 2025, att det uppstår betydande trängselproblem på E6 och att järnvägen inte har tillräcklig kapacitet. Därmed kommer vi att få brister och svårigheter att kunna utöka godstrafiken mellan Oslo och Göteborg. Det jag tycker är intressant är att man ändå redovisar det i Kapacitetsutredningen, men Trafikverket drar inga direkta slutsatser av detta. Vad gör man då åt problemet? Då kommer vi över på den andra frågeställningen, som handlar om att reducera våra miljöutsläpp inom transportsektorn. Nu kan vi se framför oss en allt större andel godstransporter som går på E6:an mellan Göteborg och Oslo som innebär att vi får ökade utsläpp. Vi kan också mäta detta genom att titta på hur det ser ut med antalet transporter över Svinesundsbron. Vi kan se på hur det utvecklar sig när det gäller transporterna på väg, som ökar väldigt kraftigt. Jag kan då notera när jag läser andra stycket i statsrådets svar, som jag kanske kan tolka positivt - vi får se vad statsrådet säger i sitt nästa inlägg - att statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd talar om betydelsen av det möte som ska äga rum den 27 maj och att man då kommer att ta del av den norska informationen. Det låter ju positivt. Det sägs också att Trafikverket nu ska analysera och utreda nya projekt. Det låter ju också positivt. Den sista meningen är en sådan där standardmening som man har innan man har lagt fram en proposition så den behöver jag inte kommentera så mycket. Innebär detta att regeringen nu är beredd att pröva möjligheten att Trafikverket får förutsättningar att göra en förstudie av sträckan mellan Öxnered och Kornsjö?

Herr talman! Det är alldeles riktigt att Norge nu gör en omfattande satsning, vilket också är behövligt. Vi har ju någorlunda olika förutsättningar när det gäller hur våra vägar, våra järnvägar men även vårt flyg och vår sjöfart ser ut. Under den tid som jag har varit statsråd har jag haft ett ganska kontinuerligt utbyte med våra nordiska grannländer, inte minst med vår norska sida. Det har även försiggått under min företrädare. Det som bland annat har tagits upp, och det har varit mycket även inför Norges arbete med kommande trafikplan, precis som vi hade vår kapacitetsutredning för att förbereda vår nya nationella plan, har varit ett utbyte mellan våra motsvarande trafikverk, jernbanestyrelser och annat. Några specifika områden har vi ju tittat på. Ett var väldigt akut, nämligen Ofotenbanan-Malmbanan, som också är en gränsöverskridande infrastruktur. Det har varit mycket uppe om Atlantbanan och Meråkerbanan som vi också kan se har fått utfall även på den norska planeringen. Sedan är naturligtvis frågan hur och på vilket sätt Sverige och Norge men också Danmark och Finland kan knyta ihop sina banor utifrån ett godsstråksperspektiv. Sverige är ju ledande i arbetet på en korridor på järnvägssidan som vi brukar säga går från Stockholm till Palermo. Den har också Norge uttalat att man vill haka på, kanske från Malmös sida. Det är helt riktigt som Lars Johansson säger, att det finns ett ökat intresse. Det finns också ett stort behov av att knyta ihop stråken. Vi ska dessutom vara medvetna om att nästan 90 procent av allt norskt gods på järnväg går genom Sverige. Det är mycket vi behöver samarbeta om. Frågan var vad vi tänker göra den 27 maj. Jag har tagit initiativet till att bjuda in just för att vi behöver ha ett mycket större utbyte av hur vi ligger till i våra planeringsprocesser, vilka frågor som de facto är gemensamma. Vi behöver ha det gränslösa tänkandet när det gäller hur människor reser och inte minst perspektivet hur godset transporteras. På det här mötet har vi möjlighet att få höra av varandra hur långt man har kommit och vad mer som behöver göras och hur processen ser ut. Lars Johansson har också i sin interpellation frågat om Trafikverket möjligtvis skulle kunna göra en förstudie och lite grann hur snabbt man skulle kunna haka på. Det är alldeles riktigt att huvuddelen av den här sträckan i Norge finns med i planen, men inte den sista biten till Sverige. Från svensk sida känner också Lars Johansson till att vi precis nyligen har invigt Bana Väg i Väst, alltså framför allt järnväg från Göteborg upp till Trollhättan. Sedan behöver man fortsätta vidare norrut för att kunna svänga in mot Norge. Den sista sträckan som skulle saknas på svensk sida för att det skulle vara dubbelspår fanns med i Kapacitetsutredningen när man tittade på utsikten mot 2050. I Norge tittar man själv på att det kanske är möjligt att göra sista biten på norska sidan först någon gång runt 2030, men inte före. Det fanns i vår svenska kapacitetsutredning en kostnadsuppfattning på i storleksordningen 17 miljarder. Däremot pekades den till att börja med inte ut som ett av Sveriges alla prioriterade stråk. Så har vi ändå med sakförhållandena. Därför skulle jag också vilja lyfta tillbaka till Lars Johansson att den kapacitetsutredning som ändå gjordes och som låg till grund för infrastrukturpropositionen var någonting som av samtliga partier uppfattades som ett bra underlag med bra prioriteringar. Jag kunde inte heller hitta den här sträckan i den socialdemokratiska motionen.

Herr talman! Tack för de kommentarerna till interpellationen! Det börjar bli intressant. Vi noterar alltså här att det som är det centrala när man diskuterar vad som ska göras framöver är den händelseutveckling vi har kunnat se bakåt i tiden. Jag kan nämna några ytterligare faktauppgifter som jag har kontrollerat när det gäller Svinesundsbron. Den byggdes om till en helt ny bro 2005 och blev en betalbro. Man räknar nu på den norska sidan att om tre år, 2015-2016, är bron betald. Från början trodde man att det skulle ta 20 år. Det innebär i praktiken att det kommer att ta halva tiden, vilket betyder att det är så mycket mer trafik, inte minst godstrafik. Den utvecklingen går fort. Även om det fanns långt framskridna planer var det inte mest prioriterat i Trafikverkets kapacitetsutredning att satsa på dubbelspår mellan Öxnered och Kornsjö. Däremot talas det om att det kan behövas insatser längre fram. Det intressanta är att när norrmännen har lagt fram sitt förslag har de räknat med att 2026 vara framme vid Sarpsborg. Sedan är det bara en och en halv till två mil till Halden, och därefter är det nära till den svenska gränsen. Det intressanta är vad vi kan göra på den svenska sidan och hur de samtalen ska föras framöver. Här finns ett stort intresse från både Västra Götalandsregionen och Østfold Fylke på den norska sidan att diskutera hur man gemensamt kan fortsätta satsningarna. Trafikverket har alltså inte gjort någon förstudie där man har tagit reda på hur bansträckningen ska se ut med dubbelspår. Man har inte heller talat om när man kan starta en tidsplan och inte heller gjort en detaljerad beräkning av vad det kan kosta. Det är de tre sakerna som bör tas fram så att det finns ett beslutsunderlag att ta ställning till. Det har vi inte sett hittills, inte heller i Kapacitetsutredningen. Detta innebär att Bergslagsbanan, som går på västra sidan om Vänern, skulle få en stor fördel eftersom sträckningen förmodligen bör gå från Öxnered upp till Mellerud och sedan in i Dalsland upp mot den norska gränsen. I så fall blir det en förstärkning med dubbelspår upp till Mellerud, vilket skulle vara en stor fördel för den typen av framför allt godstransporter och persontrafik som går nedåt eller uppåt mellan Göteborg och Karlstad. Det har stor betydelse också i det avseendet. Jag upplever att den norska satsningen är kraftfull, och det vi kan se med transporterna får en allt större betydelse för att se över alternativen till vägtransporter. Inte minst när man talar med representanter för Göteborgs Hamn syns det tydligt att mer och mer gods till södra Norge och Osloregionen går via Göteborgs Hamn. Kapaciteten att ta emot och frakta gods till och från hamnen är relativt stor. Däremot är svårigheten att transportera vidare mot Norge och tillbaka. Här har det kommit fram en hel del nya uppgifter med den utveckling vi har framför oss med prognoser och så vidare. De talar för att det kanske måste till en omprioritering i regeringens och Trafikverkets planer.

Herr talman! Jag säger inte att Lars Johansson har fel i sina tankar. Mycket av det som presenteras i interpellationen och som har anförts här är rimligt. Den stora utmaningen, som finns oavsett vem som sitter i regering, är tidsplanen och hur snabbt som olika saker kan göras, framför allt hur och på vilket sätt de ska finansieras. En sak är helt klar, nämligen att transporterna kommer att öka, inte minst på denna sträcka. Det ser vi redan i dag. Vi vill också att rätt transportslag ska användas för rätt typ av gods. Om vi kan knyta ihop ännu mer på järnväg finns många fler positiva fördelar. Låt oss titta på det tidsperspektiv som vi har framför oss just nu och har anslagit pengar till, från den svenska sidan och från den norska sidan. Vi rör oss i tidsperioden 2013 eller 2014 fram till år 2025 eller 2023. Trafikverket har i Kapacitetsutredningen tittat på just de sträckningar som finns kvar för att knyta ihop hela sträckan någonstans efter 2030. Samma säger Norge också. Möjligtvis gör man bedömningen tidigast 2030. Vi är inte helt i otakt med hur vi planerar tillsammans. Göteborgs Hamn nämndes här. Från svensk sida prioriteras Hamnbanan, som annars riskerar att göra allt till en rejäl flaskhals. Vi bygger från varsitt håll. Frågan är när den sista länken ska byggas för att knyta ihop det hela. Det finns något annat som vi också kan ta hänsyn till. Från och med 2014 börjar vi jobba med en ny planprocess. Hittills har det varit så att för att titta på ett objekt, jobba med förstudier eller annat, ska det finnas med beslutat i plan. Från 2014 går vi in en ny planeringsprocess där vi dels har det långsiktiga, dels ska bestämma vad som ska göras år ett till tre, vad som behöver göras år tre till sex, och så rullar det framåt för varje år. Det här är ett sätt att se på långsiktigheten, som många efterfrågar, och även ha öppenhet och flexibilitet. Varje regering ska ha möjlighet att se om det finns saker som sker i vår omvärld som påverkar trafikflödena eller annat som gör att vi måste tänka om. Det handlar också om att få en bättre kvalitetsuppföljning, säkra tillstånd och ha tillgänglig finansiering. Jag tror att både långsiktighet och framtida förutsättningar kommer att göra det mer möjligt för oss att ställa om - om så behövs. Jag tycker fortfarande att man inte får blunda för att de 522 miljarderna som regeringen har aviserat som en grundplåt - sedan kan det tillkomma annat i form av banavgifter, medfinansiering och så vidare - ändå är rejält mycket pengar. Skulle man i detta lägga in ytterligare 17 miljarder blir mina frågor till Socialdemokraterna: Varifrån ska de pengarna komma? Vilka andra viktiga projekt som Trafikverket jobbar med tillsammans med kommuner och regioner ska tas bort till fördel för att göra detta inom den givna tidsperioden fram till 2025?

Herr talman! Jag har inte begärt att statsrådet ska svara på hur detta ska finansieras i dagsläget. Jag är intresserad av att få ett besked om att det tas fram en förstudie där man gör det tydligt var banan ska ligga någonstans, tidsplan, vidare göra en realistisk kostnadsberäkning på hela sträckan. Tidsplanen ska läggas upp etappvis. Först när det finns ett sådant underlag kan man ta ställning när i tiden man kan göra dessa investeringar. På norska sidan är det färdigt. De blir klara till 2026 med 68 kilometer. Sedan har de några mil kvar till den svenska gränsen. Frågan är om man kan hitta ett gemensamt arbete mellan den svenska och norska regeringen i form av ett avtal. Som statsrådet sade alldeles nyss är det mycket transporter som sker i Sverige som har betydelse för Norge. Varför inte då diskutera gemensamma finansieringar för en sådan sak? Jag vet att både Västra Götalandsregionen och Østfold Fylke gärna vill vara med och diskutera på vilket sätt detta arbete kan ske. Socialdemokraterna är beredda att diskutera frågan, men vi är inte där än att ta ställning till det enskilda projektet. Vi vill nu veta hur förutsättningarna ser ut och hur en tidsplan kan se ut för att gå vidare. Hotet är att om inget görs kommer det att bli ännu fler godstransporter på väg. Det gör att vi får ännu större svårigheter att klara våra utsläppsmål. Den frågan måste läggas in i bedömningen när vi tittar på förutsättningarna för ett dubbelspår mellan Öxnered och den norska gränsen.

Herr talman! Det handlar om förstudier, sträckdragning och att titta på någon form av kostnadsberäkning. Då ska man ändå vara förhållandevis nära i att det är vad som ska göras. Nu finns hela tanken att jobba mer gränsöverskridande, oavsett var längs med vår svenska gräns och oavsett åt vilket håll. Det beroendet har vi, just för att godset har en förmåga och ett behov av att både komma in i och ut ur landet. Det är en viktig ståndpunkt. Just därför kommer vi nu att ha detta samtal den 27 maj. Det är lika viktigt för Danmark som för Norge. Vi är lika beroende av vad som händer i Danmark för att våra transporter från Norge och vidare genom Sverige ska komma vidare där också. Då har vi en förutsättning och en möjlighet att lära oss att prata med varandra. Det är klart att vi kan ha ett gemensamt arbete, hitta möjligheter till gemensamma avtal och titta på gemensamma finansieringar. Det är jag inte alls främmande för. Jag tycker att vi har haft väldigt konstruktiva diskussioner med Norge, inte minst när det gäller Ofotenbanan och Malmbanan för malmtransporterna till Narvik. Jag ser inte att det finns ett ointresse från norsk sida, och det finns inte heller från min sida, så låt oss ha med det. Då skulle jag snarare, herr talman, vilja svara ännu mer tydligt på den egentliga frågan i interpellationen, huruvida jag har tagit intryck av den norska regeringens förslag på infrastrukturområdet: Ja, och jag följer det oerhört positivt, för jag ser verkligen att det börja hända saker, där Norge inte ser sig själv som en isolerad ö utan att mycket mer sker i samtal och samarbete dels mellan våra myndigheter, dels mellan oss på statsrådssidan. Det kan egentligen bara gagna det som också Lars Johansson efterlyser, hoppas jag.