Sveriges agerande för att stoppa turkiska övergrepp mot kurder

Fru talman! Erik Ullenhag har frågat mig hur jag avser att agera för att två svenska medborgare med kurdisk bakgrund ska friges, samt för att protestera mot det turkiska agerandet. Han har vidare frågat om jag självständigt eller inom EU kommer att agera för ett tillbakadragande av de 200 000 soldater som Turkiet stationerat på gränsen till den irakiska delen av Kurdistan. Slutligen har Erik Ullenhag frågat om jag är beredd att ta initiativ till att det öppnas ett svenskt konsulat i Diyarbakir. De bägge gripna svenskarna är också turkiska medborgare och ses enbart som sådana av turkiska myndigheter. Sveriges möjligheter att bistå dem är därför begränsade. De åtalas enligt tillgänglig information för brott mot § 220:8 i den turkiska strafflagen om propaganda för illegal organisation. Generalkonsulatet i Istanbul håller kontakt med svenskarnas advokater och följer löpande utvecklingen. Rättegången, som vi bevakar, äger rum den 8 juni. Ambassaden i Ankara kommer att följa rättegången på plats i Diyarbakir. Jag beklagar den senaste tidens ökade oroligheter i den sydöstra delen av Turkiet. Det spända läget i området har sin bakgrund i såväl sociala och ekonomiska problem, som det faktum att striderna mellan PKK och den turkiska militären har intensifierats. Eftersom en stor del av PKK:s anhängare verkar från baser i norra Irak har turkisk militär uppenbarligen ökat sin truppnärvaro vid gränsen. Varje land är i princip oförhindrat att förflytta trupp inom sina egna gränser. Självklart underlättar transparens och dialog gott grannskap och regional stabilitet vid omfattande mobilisering. I slutet av mars bröt upplopp ut i Diyarbakir som sedan spreds till andra städer i regionen, liksom till Istanbul. Merparten av dem som deltog i upploppen var barn. Av de 115 barn som ursprungligen fängslades på grund av olika anklagelser är enligt vad vi har erfarit ca 20 fortfarande i förvar. De riskerar fängelsestraff på mellan 6 månader och 18 år. I strid med Turkiets lagar har barnen inrymts i vanliga fängelser. Myndigheterna hänvisar till att man i regionen saknar faciliteter för barn. Rättegångarna inleddes den 31 maj. Det är positivt att turkisk lagstiftning har reformerats i enlighet med FN:s barnkonvention. Dessvärre tycks inte implementeringen av lagstiftningen ha fått fullt genomslag. Hanteringen av de arresterade barnen visar att mycket återstår att åtgärda. Självklart kommer både Sverige och EU att fortsätta bevaka att Turkiet lever upp till sina förpliktelser enligt FN:s barnkonvention. Det gäller i såväl de nu aktuella fallen, som i rättssystemets hantering av barn i allmänhet. Såväl i våra bilaterala kontakter som inom EU framhåller vi vikten av att Turkiet uppfyller sina internationella åtaganden. Barn är också på andra sätt offer för konflikten i sydöstra Turkiet. Flera terrorattacker, som varit medvetet riktade mot barn, har på senare tid utförts av en organisation med kopplingar till PKK. Det är självfallet helt oacceptabelt. Turkiets parlament diskuterar nu ett utkast till en ny antiterrorlag. I sin nuvarande form skulle lagen innebära inskränkningar i respekten för mänskliga rättigheter, inte minst yttrandefriheten. Många i Turkiet har protesterat mot förslaget. Från den turkiska regeringens sida har man uttalat beredvillighet att diskutera ändringar. Inom EU processen kommer Sverige, liksom övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen, att verka för att lagen, och tillämpningen av den, överensstämmer med internationell praxis. I sammanhanget kan tilläggas att Turkiets författning numera föreskriver att vid en konflikt mellan en intern lag och förpliktelser enligt internationella överenskommelser på MR-området, ska de senare gälla. Från Sveriges sida hävdar vi att full respekt för folkrätten, för mänskliga rättigheter och för rättssäkerhet måste vara fundamentala principer i all terrorbekämpning, i Turkiet liksom i alla andra länder. Konsulaten är en viktig del av vår svenska utlandsrepresentation. I deras uppgifter ingår bland annat att på olika sätt bistå svenskar och ibland även andra medborgare. Kontakterna mellan Sverige och Turkiet är intensiva. Jag välkomnar detta och hoppas att våra kontakter fortsätter att öka. Sedan länge är Turkiet också ett stort turistmål. Omkring 400 000 svenskar beräknas besöka landet i år. Med utrikesförvaltningens begränsade resurser måste prioriteringar göras. Våra konsulat i Turkiet har därför inrättats där behoven varit allra störst. Skulle behovsbilden i framtiden väsentligen förändras får naturligtvis justeringar göras. Sådana bedömningar ingår som en naturlig del i utrikesförvaltningens planering. Vår ambassad i Ankara följer i sin bevakning noga utvecklingen i de sydöstra delarna av landet. Generalkonsulatet i Istanbul står självklart även till förfogande vad gäller konsulära frågor för personer som befinner sig i dessa delar av landet.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Liksom flera debatter som har varit på agendan i dag handlar detta om en situation där de aktuella händelserna måste sättas in i ett bredare perspektiv. Vad som nu pågår i de delar av Kurdistan som ligger inom Turkiets gränser är naturligtvis en avspegling av den situation som det kurdiska folket länge har befunnit sig i och där Turkiets agerande i de aktuella fallen blir ett test på om Turkiet är berett att fullfölja en demokratisk utveckling med full respekt för rättssäkerhet och med mänskliga rättigheter för alla, oavsett etnicitet. Vi måste komma ihåg att Turkiet, trots de reformer som har skett de senaste åren och som naturligtvis måste välkomnas, fortsätter vara ett land som visar upp ett ansikte utåt och ett annat gentemot sina egna medborgare av kurdiskt ursprung. Samtidigt som man har genomfört reformer fortsätter det att enligt turkisk lag vara förbjudet för politiska partier att påstå att det finns en folkgrupp i Turkiet som heter kurder. Man får inte hävda att det finns andra än de officiellt erkända, religiöst baserade minoriteterna. Även om det har gjorts reformer har man fortsatt inte möjlighet att i offentliga skolor få undervisning på sitt modersmål om modersmålet är kurdiska. Självklart är vi överens - och den övertygelsen delar vi nog med alla i Sveriges riksdag - i vårt ovillkorliga avståndstagande från våld och terror i den spända situation som råder i inte minst de sydöstra delarna av Turkiet eller den del av Kurdistan som ligger i Turkiet. Men lika tydliga som vi är i vårt fördömande av våld eller terrorism, lika tydliga måste vi också vara med att bekämpandet av terrorismen måste ske i enlighet med internationella människorättskonventioner. Också i spända lägen måste yttrandefriheten, friheten att uttrycka sin åsikt, och demonstrationsfriheten värnas så långt det är praktiskt möjligt. I det här aktuella fallet handlar det om två svenska medborgare som också är turkiska medborgare. Rättegången börjar nu på torsdag. Utrikesministern har klargjort att detta är något som generalkonsulatet och ambassaden följer. Det är naturligtvis mycket välkommet. Men detta är också ett test på om Turkiet är berett att respektera en rättssäker process för medborgare i den union som man vill tillhöra. Därför vill jag i denna första replikväxling fråga utrikesministern om han är beredd att, om så är påkallat efter att rättegången har ägt rum, agera också inom Europeiska unionen för att säkerställa att de två svenska medborgarna Ibrahim Güclü och Zeynel Abidin Özalp ska få en rättssäker prövning av de anklagelser som de ställs inför rätta för.

Fru talman! Det är viktigt, som Martin Andreasson säger, att man sätter in den här frågan i ett bredare perspektiv om det kurdiska folkets situation och de krav som omvärlden ställer på ett fritt Turkiet att förbättra den kurdiska befolkningsgruppens situation. Jag läste i helgen en promemoria från mina medarbetare. Där läste jag ett uttalande som jag sällan har sett från en turkisk premiärminister. Han sade: Kurdproblemet är mitt problem. Det sade han förra sommaren. Min erfarenhet efter att ha följt Turkiets politik under många år är att man sällan har velat acceptera detta tidigare. Det är också ett problem för den turkiska regeringen, och det är ett problem som jag hoppas att de tar på allvar, både för att bevara och stärka harmonin i sitt eget samhälle och för att få framgång i de europeiska projekt som man har gett sig in i och som vi i Sverige välkomnar. Vi skulle gärna vilja se Turkiet i Europeiska unionen. Jag tror att det skulle stärka de tendenser vi vill se i landet, men också i den islamiska världen generellt. Mycket står på spel när det gäller att vi till slut kan uppnå en situation där ett muslimskt land tas upp i den europeiska gemenskapen. Men det bygger på att leva upp till de villkor som uppställts för medlemskap och som gäller mänskliga rättigheter, som gäller rättsstaten och som gäller demokratin. De vet mycket väl på turkisk sida vilka förväntningar vi har på dem. Jag hoppas att de förväntningarna också når det turkiska rättsväsendet på olika vägar. Sedan har Martin Andreasson helt rätt i att terrorbekämpning, som i hög grad är motiverad i olika delar av dagens värld, inklusive i Turkiet, alltid måste ske på rättsstatens grund. En sak som terrorister verkligen önskar är att vi faller i den fällan och låter våra samhällen göra kompromisser på rättssäkerhetens område, där vi använder metoder som går emot våra demokratiska staters traditioner, det som ger oss berättigad stolthet över våra samhällen. Det är viktigt att finna balansen. Det gäller inte bara Turkiet i dagens värld. Det gäller generellt. När det gäller rättegången är det självklart så att när jag använder uttrycket att vi följer rättegången innebär det mer än att bara följa. Vi har självfallet väldigt bestämda uppfattningar om vad vi förväntar oss för resultat, en rättvis rättegång först och främst, men sedan också, med tanke på anklagelsens art, en situation där denna fråga inte behöver belasta det bilaterala förhållandet. Om det blir ett utslag som går i en annan riktning får vi se vilka vägar vi ska välja. Men som jag sade i en tidigare interpellationsdebatt i dag bör vi alltid ha i bakhuvudet att Sverige i dagens värld inte bara behöver vara Sverige. Sverige kan också vara EU. Vi har haft god användning av EU också i andra sammanhang. Den möjligheten återstår. Jag vill till slut säga att Barbro Holmberg, som åtföljde kungen och drottningen till Turkiet förra veckan hade ett samtal med Turkiets utrikesminister där också frågorna om mänskliga rättigheter togs upp. Det var där hon bland annat erfor att barn under 18 år enligt turkisk lag inte kan hamna i fängelse. Det är bara ett exempel på en löpande diskussion som vi har med Turkiet i allmänna frågor.

Fru talman! Jag välkomnar att utrikesministern håller EU-spåret öppet som en tänkbar möjlighet om utvecklingen i samband med rättegången och efter rättegången skulle leda dithän. Vi är ju båda två lika måna om att det till att börja med ska bli en rättssäker och rättvis rättegång. Jag noterade också utrikesministerns klargörande av att en sådan rättegång som är rättssäker naturligtvis inte heller blir någon belastning för de bilaterala förbindelserna mellan Sverige och Turkiet, om jag uppfattade utrikesministern rätt. I det bredare perspektivet är detta, som sagt, också fråga om en rättegång mot två medborgare i den union som Turkiet vill ansluta sig till, vilket jag skulle välkomna. Ett demokratiskt Turkiet som har genomfört alla människorättsreformer och som fullt ut erkänner sina medborgares lika rättigheter oavsett modersmål, etnicitet, religion eller annan tillhörighet skulle jag välkomna som fullvärdig medlem i Europeiska unionen. Därför är det mycket viktigt att Sverige tillsammans med andra europeiska länder fortsätter att vara mycket tydliga med att testet på Turkiets demokratiska utveckling inte bara finns i de lagreformer som röstas igenom utan också i hur situationen verkligen ser ut i vardagen i Diyarbakir och andra delar av Kurdistan som ligger inom Turkiets gränser, i det turkiska rättsväsendet, i den turkiska statsförvaltningen, i det turkiska utbildningsväsendet och så vidare. Där är det verkliga testet för den positiva utveckling som vi alla hoppas på och vill arbeta för. Det är där som resultatet verkligen visar sig. Jag vill använda min andra replik till att komma in på en sak som Erik Ullenhag ställde en fråga om i sin interpellation och som jag också själv har uppmärksammat tidigare i riksdagen. Det är möjligheten för Sverige att kunna öka sitt engagemang ytterligare genom att stärka sin konsulära närvaro i sydöstra Turkiet genom att öppna ett svenskt konsulat i Diyarbakir. Jag tycker att det är en intressant förskjutning i svaret som utrikesministern ger jämfört med det svar som jag själv fick för ganska exakt ett år sedan när jag ställde en likalydande fråga till dåvarande utrikesministern. När man lägger det dåvarande svaret, som gavs den 12 maj 2005, det vill säga för nästan exakt ett år sedan, sida vid sida med nuvarande utrikesministerns svar ser man att det nästan ord för ord är samma svar. Det är naturligtvis helt rimligt. Men jag noterar att man nu har sett att de mellanmänskliga kontakterna mellan Turkiet och Sverige fortsätter att stärkas. Årets uppskattning av besöksströmmen är faktiskt dubbelt så hög som den som gjordes för ett år sedan. Jag vet inte om det är en uppdatering av föråldrade uppgifter eller om det är så att de mellanmänskliga kontakterna ökar i så starkt tempo. Det andra är att man för ett år sedan var betydligt mer avfärdande när det gällde det näraliggande beskedet genom att dåvarande utrikesministern sade att vår bedömning är att behovet av ett konsulat där, det vill säga i Diyarbakir, i nuläget ändå är jämförelsevis begränsat. Den meningen finns inte med i utrikesministerns nuvarande svar, som i övrigt sammanfaller helt med det svar som gavs för ett år sedan. Jag tolkar detta som en välkommen öppning, att man är beredd att pröva möjligheten att förstärka Sveriges möjligheter att skaffa sig en bra bild av utvecklingen också i dessa delar av Turkiet och ge alla de svenska medborgare och andra medborgare som behöver konsulär assistans från Sverige en god närvaro på plats. Jag tolkar detta som en positiv signal.

Fru talman! Ja, vi håller EU-spåret öppet. Jag såg i mitt program för nästa vecka att mötet mellan utrikesministrarna den 11 juni följs av ett associationsråd med Turkiet. Jag har ju varit på två utrikesministermöten där Turkietfrågan har kommit upp. Det är uppenbart att det finns starka uppfattningar hos flera EU-länder att man ännu skarpare måste syna Turkiet ur ett MR-perspektiv. Det har till och med lett till att vissa EU-länder öppet uttalar uppfattningen att förhandlingarna bör gå något långsammare. Vi delar inte den uppfattningen. Vi tycker att det är viktigt att vi rör oss i riktning mot ett medlemskap så småningom för Turkiet, därför att det har en sådan positiv effekt på reformansträngningarna. Men det är självklart att Turkiet hela tiden måste bevisa att dessa reformer genomförs. Ett av de områden vi kommer att mäta detta på är inte minst hur behandlingen sker av den kurdiska befolkningsgruppen i landet. Det har varit goda nyheter och dåliga nyheter. Vi ser vissa förbättringar när det gäller tv- och radiosändningar, även om det är mycket begränsade framsteg. Men insikten hos Erdoganregeringen om att denna fråga bevakas oerhört noga är uppenbar liksom att de sätter den i EU-perspektiv. Dessutom tror jag att de ser det som i sitt upplysta egenintresse att få till stånd ett mer harmoniskt förhållande mellan de olika befolkningsdelarna i landet. Det är Atatürks arv som lever kvar i Turkiet i hög grad. Men vi lever ju i nästan alla länder i multietniska samhällen och måste beakta detta för att skapa livskraftiga, moderna samhällen. Jag hoppas att vi kan stärka de positiva tendenserna med EU-perspektivet på samma sätt som skedde under hela EU-utvidgningen och att detta kan leda till en lättnad för den kurdiska befolkningen i Turkiet. När det gäller den konsulära närvaron följer vi frågan noga. Upploppen i Diyarbakir nyligen satte Diyarbakir på kartan. Att två svenskar har hamnat i en rättegång är ytterligare en faktor som gör att vi inser att det finns all anledning att följa utvecklingen i den delen av landet. Att upprätta konsulat är en ganska stor och administrativ ordning och får vissa budgetära aspekter som gör att sådana beslut inte fattas lätt. Vi ser det ur ett praktiskt perspektiv. Skulle vi ha sådana behov kommer vi att försöka tillfredsställa dem. Problemet, som vi talade om när vi diskuterade utlandsmyndigheter under en tidigare interpellationsdebatt i dag, är att om något upprättas måste kanske något annat avvecklas. Det är en svår process. Vi har en pragmatisk uppfattning, och detta styrs av de behov vi kommer att identifiera.

Fru talman! Testet för om Turkiet kan bli medlem i EU är om landet lever upp fullt ut till både de ekonomiska reformer som behövs samt i det här sammanhanget framför allt och ytterst de människorättsreformer och de demokratiska reformer som säkerställer alla medborgares och invånares lika rättigheter oavsett etnicitet, religion, modersmål eller tillhörighet till samhällsgrupp i övrigt. Det är också viktigt att Sverige dels är pådrivande för att tillsammans med andra EU-länder visa hur viktig utvecklingen i Turkiet på dessa områden är för Turkiets möjligheter att fortsätta på medlemskapsspåret, dels fortsätter att vara tydligt med att ett Turkiet som till fullo uppfyller de krav vi har ställt på andra länder som ligger helt eller delvis inom Europa är välkommet som fullvärdig medlem i Europeiska unionen. Denna vecka, tre dagar räknat från nu, ställs två svenska medborgare inför rätta, anklagade för propaganda i den turkiska delen av Kurdistan. Det finns, noterar jag, ett starkt engagemang från utrikesministern och från utrikesförvaltningen i att följa hur medborgarna bemöts och behandlas. Jag hoppas, förväntar mig och räknar med att Sverige kommer att fortsätta att följa denna fråga och inte minst följa behandlingen av dessa två människor mycket noga. Jag tackar utrikesministern för debatten.