Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges asylpolitik för flyktingar från Bangladesh

Interpellationsdebatt 24 januari 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jan O Karlsson (S)

Anf. 42 Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att dels uppmärksamma Migrationsverket på de genomgri- pande förändringar som inträffat i Bangladesh under det senaste året, dels öka kunskapen hos verkets per- sonal. Ulla Hoffmann avser kunskaperna om förhål- landena i andra länder och om läkarutlåtanden beträf- fande psykiska och fysiska skador som åsamkats asylsökanden till följd av tortyr, förföljelse och för- tryck i de länder de flytt från. Låt mig inledningsvis notera att MR-rapporter om situationen i Bangladesh generellt talar om före- komsten av politiskt våld mellan anhängare till olika politiska grupperingar och om förekomsten av tortyr och övergrepp mot kvinnor. I detta avseende delar jag den oro för situationen som Ulla Hoffmann ger ut- tryck för. Sverige har också ett försteg i förhållande till and- ra länder när det gäller länderkunskap genom den ökade samverkan som utvecklats mellan utlandsmyn- digheterna och framför allt Migrationsverket under de senaste åren. Detta var ett av de ämnen som lyftes fram vid ett nyss avslutat chefsmöte på Utrikesde- partementet. De svenska utlänningsmyndigheterna måste na- turligtvis vara väl förtrogna med förhållandena, inte minst på MR-området, och ha en god länderkunskap. För att uppnå detta informeras Migrationsverkets personal fortlöpande om förhållandena i andra länder, inklusive Bangladesh. Detta gäller inte minst kvin- nors och andra utsatta gruppers situation. För detta använder sig verket av olika källor såsom FN:s flyk- tingkommissarie och olika MR-organisationer samt ambassadrapporter. Migrationsverket deltar också i EU-samråd om situationen i asylsökandes hemländer där bland annat MR-frågor tas upp. Migrationsverket företar också regelbundna besök i viktiga ursprungsländer. Så sent som i oktober 2002 genomfördes en så kallad fact-finding-resa till bland annat Bangladesh för att på plats träffa MR- organisationer, kvinnoorganisationer, internationella och nationella källor liksom andra länders ambassa- der för att erhålla en så god och objektiv bild som möjligt av situationen. Det bör också tilläggas att Migrationsverket fort- löpande håller utbildningar för all personal i bland annat tortyrfrågor och kvinnofrågor. Därutöver får särskilt berörd personal fördjupad utbildning om dessa frågor. Migrationsverkets personal ska ha den kunskap som krävs för att kunna bedöma läkarintyg. Det finns också möjlighet för asylhandläggarna att anlita förtroendeläkare, specialister, i de fall man är osäker på bedömningen av åberopade läkarintyg. För att ytterligare förstärka kompetensen i medi- cinska frågor har verket från och med årsskiftet även en förtroendeläkare verksam inom barn- och ung- domspsykiatrin. Jag kan således konstatera att Migrationsverkets personal på olika sätt får möjlighet att upprätthålla en god kunskap om situationen om bland annat de mänskliga rättigheterna i ursprungsländerna, inklusi- ve Bangladesh. Då Ulla Hoffmann som framställt interpellationen anmält att hon var förhindrad att närvara vid sam- manträdet medgav förste vice talmannen att Sermin Özürküt i stället fick delta i överläggningen.
Sermin Özürküt (V)

Anf. 43 Sermin Özürküt (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Det är glädjande att han delar den oro vi har för situationen i Bangladesh. I svaret nämnde ministern att så sent som oktober 2002 genomfördes en särskild så kallad fact-finding- resa till Bangladesh för att på plats träffa MR- organisationer för att erhålla en så god och objektiv bild som möjligt av situationen. Jag skulle vilja upp- lysa statsrådet om den förändring som har skett i Bangladesh efter oktober 2002. Den 17 oktober 2002 genomfördes en stor opera- tion av bangladeshisk militär i flera städer i landet. Operationen bar namnet Clean Heart. Massarreste- ringar genomfördes och tusentals människor fördes bort till militärförläggningar där de torterades och fängslades. Kvinnor våldtogs. Det var våldtäkter som ofta medförde att dessa kvinnor - om de inte mördats - själva tog sina liv. Våldtäkt har blivit en del av den politiska kampen och regeringens politiska förtryck. Efter Clean Heart-operationen har regeringen i Bangladesh utfärdat full straffrihet för dem som be- gick brott mot mänskliga rättigheter under operatio- nen. Den som är politiskt aktiv och tillhör oppositio- nen i Bangladesh löper stor risk. Vid kontakt med polis och andra myndigheter är det vanligt att man råkar ut för grov misshandel, tortyr och våldtäkt. Sådana uppdaterade kunskaper om ett lands politiska förhållanden är självklart nödvändiga för att göra rättvisa bedömningar av asylskäl. Därför vill jag ställa följande frågor till ministern: Hur används egentligen den kunskap som faktiskt finns? Hur uppdateras denna kunskap? Kopplas kun- skapen tydligt till vilka hänsyn asylhandläggarna tar i sina asylutredningar och i så fall hur?
Jan O Karlsson (S)

Anf. 44 Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Den svenska organisationen av rege- ringsarbetet och av vår statsförvaltning innehåller en sak som är av mycket stor betydelse för den fråga som interpellanten nu ställer. I motsats till något annat land ingår migrationsmyndigheterna under samma ledning som utlandsmyndigheterna, nämligen Utrikesdepartementet. Vi har alltså här en speciell möjlighet att se till att den personal som arbetar med utlänningsärenden har tillgång till den mest aktuella kunskap som vi förfogar över i utrikesförvaltningen. Under UD:s chefsmöte - som jag nämnde i mitt interpellationssvar - diskuterade vi detta i detalj med cheferna för våra utlandsmyndigheter, i närvaro av cheferna för Utlänningsnämnden och Migrationsver- ket. Jag kan försäkra interpellanten att det här ger möjligheten att hålla vår personal fortlöpande infor- merad. På den direkta frågan om förhållandena i Bangladesh kan jag säga att våra kunskaper uppdate- ras fortlöpande om förhållandena i detta land. Vi har inte något slags koagulerad kunskap från något tidi- gare skede i historien som Migrationsverket har att följa i bedömningarna av sådana ärenden. Men det svenska utrikesdepartementet har inte något kunskapsmonopol om Bangladesh. Vi har in- ternationella organisationer, Amnesty, Human Rights Watch, som är utomordentligt viktiga kunskapskällor för MR-förhållanden. Vi har FN:s olika organ och MR-rapporter. Vi har UNHCR och IOM, det vill säga FN:s flyktingkommissarie och den internationella migrationsorganisationen. IOM är utomordentligt aktiv just i Asien och är därför en synnerligen viktig kunskapskälla. Vi har till vårt förfogande en utomor- dentlig kunskapskälla som kan användas fortlöpande och effektivt. Det är viktigt för att kunna utnyttja den typen av kunskapskällor, att vi utbildar personalen mer på djupet. Det är därför vi har fact-finding-resor. Det är därför vi har mer och mer utlandsbaserad personal som på ort och ställe får arbeta med ärendena, vilket innebär att de har större möjligheter att tillägna sig de kunskaper som de får till dels via rapporter. Eftersom jag i den här debatten har lite mer tid och det är färre interpellanter skulle jag vilja tillåta mig att vidga debatten något. Vi ska vara klara över att Bangladesh är ett stort flyktingland, både som mottagare av flyktingar och som leverantör av flyk- tingar. Där finns kanske 20 000 hinduiska flyktingar som vistas i Indien. Det är kanske 300 000 från Bihar, som en gång flydde till Östpakistan och som inte har kommit i väg till Pakistan och som finns kvar som displaced persons. Vi har fortfarande tiotusentals flyktingar från Burma. Vi har flyktingar från Afrika. Om vi enbart ska titta på vad de svenska myndighe- terna kan göra får vi ett felaktigt perspektiv. Det är därför jag avslutningsvis vill understryka hur oerhört viktigt det är att svensk flyktingpolitik också till sin karaktär är global och internationell.
Sermin Özürküt (V)

Anf. 45 Sermin Özürküt (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ministern säger att Migrationsverket fortlöpande utbildar all personal i bland annat tortyr- frågor och kvinnofrågor och att verket har de aktuella uppgifterna. Jag vill beröra ett ganska nytt fall med en kvinna från Bangladesh som har fått avslag på sin asylansö- kan. Hon greps under en demonstration, arresterades och misshandlades av polisen. Hon och hennes make misshandlades. Han anklagades för mord. Sedan lämnades en avskuren hand framför parets bostad. Hon anmälde händelsen på polisstationen, där man vägrade att ta emot anmälan. Hon gömde sig därefter hos sina föräldrar. När hon greps av polisen i föräld- rarnas bostad anklagades hon för olagliga affärer samtidigt som hon torterades och våldtogs. Till sist fick hon skriva på ett papper att hon inte fick lämna landet. Migrationsverket bedömer hennes historia som hundraprocentigt trovärdig men avslår ansökan. Ärendet går vidare till Utlänningsnämnden. Det av- slås där också. Förklaringen lyder enligt följande: Det är allmänt känt att tortyr och annan brutal behandling regelmässigt förekommer i samband med polisingri- panden i Bangladesh. Det är alltså inte fråga om ett missbruk sanktionerat av statsmakten. Nämnden finner att ett åberopande av sådana skäl som nu nämnts inte generellt kan utgöra grunden för bevil- jande av flyktingstatus. Migrationsmyndigheterna vägrade att se grupp- våldtäkten som ett led i en politisk förföljelse. I stället drog man slutsatsen att det var enskilda meningsmot- ståndare som utfört våldtäkten. Detta är ett tydligt exempel på att migrationsmyndigheternas personal inte har tillräckliga kunskaper vad gäller kvinnors asylskäl. Min avsikt med det här exemplet är att förföljel- sen i sådana fall borde ses som politisk förföljelse, inte enskild förföljelse. Det är bara ett fall bland många liknande fall. Med anledning av detta vill jag fråga bistånds- och flyktingministern om det har skett några föränd- ringar beträffande våldtäktsproblematiken.
Jan O Karlsson (S)

Anf. 46 Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag sade inte att all personal har ut- bildats, för jag vet inte om det har skett. Jag vet att personalen utbildas, och det finns naturligtvis en strävan att alla ska utbildas. Det är fråga om en fort- löpande utbildning i många olika frågor, som tortyr- frågor, mänskliga rättigheter, medicinska, psykolo- giska och psykiatriska frågor. Det gäller också den fråga som Sermin Özürküt avslutningsvis ställde, nämligen följderna av våldtäkt. Vad gäller det ärende som Sermin Özürküt ställer mig inför får jag inte gå in på det - det känner alla kammarens ledamöter till. Det är alltså inte möjligt för mig att med utgångspunkt i beskrivningen av ett enskilt ärende göra några betraktelser som kan upp- fattas så att jag som migrationsminister försöker på- verka ärendenas behöriga gång. Det här skapar en svårighet i diskussionen. Jag kan mycket väl ha rader av uppfattningar, och någon gång i framtiden när jag har avgått delge omvärlden de uppfattningarna. Men när vi nu ska arbeta med det här och försöka att ge- mensamt utforma svensk flyktingpolitik kan jag inte kommentera ett enskilt ärende. När det gäller grunderna för beviljande av asyl finns det i Genèvekonventionen och svensk utlän- ningslagstiftning en rad omständigheter, utöver of- fentligt anordnad förföljelse, som ger asylskäl. Men jag kan alltså inte kommentera hur Migrationsverket och Utlänningsnämnden har bedömt det ärende som Sermin Özürküt nu tar upp. Jag beklagar det. Däremot är det naturligtvis oerhört viktigt att vi har detaljerade kunskaper om förhållandena i de län- der som vi arbetar med. Förhållandena är inte per- fekta på något sätt, utan säkerligen kan mycket göras för att vidareutveckla det här. I de diskussioner som vi har haft med partierna om en rättssäker flyktingpolitik har det från ett annat parti, från kd:s sida, tagits fram tanken på en kvali- tetssäkring av utlänningsärendena i Sverige. Jag tyck- er att det är ett alldeles utomordentligt förslag, som jag har gjort till mitt. Vi arbetar på många olika sätt för att kvalitetssäkra ärendebehandlingen. Det är mitt svar i fråga om det enskilda fallet. Jag tog upp en sak - det gjorde jag på fullt allvar, och det kommer jag att fortsätta med. Det var att när jag har vidgat min egen länderkunskap om Bangla- desh har jag funnit att det rör sig om hundratusentals flyktingar. Min tes om svensk flyktingpolitik är att vi inte enbart kan sysselsätta oss med ett eller några enskilda ärenden, vart och ett ohyggligt tragiskt. Vi måste också, om vi verkligen menar allvar med att ta ansvaret för att lindra förhållandena för de människor som drabbas av detta, ge ett perspektiv på alla de människor som berörs. Regeringens flyktingpolitik - och förhoppningsvis hela den svenska flyktingpolitiken - börjar i denna insikt. Vi måste arbeta där. Vi måste via vårt stöd till UNHCR, IOM och andra organisationer och genom internationellt samarbete och bistånd förbättra för- hållandena för de hundratusentals människor som drabbas av förföljelse i sitt eget land eller som har tvingats till ett land och är förföljda i andra länder. Bangladesh är också ett land där flyktingar söker en fristad.
Sermin Özürküt (V)

Anf. 47 Sermin Özürküt (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är inte ett dugg förvånande med ett sådant agerande från ministern. Det vore säkert lättare att vara bistånds- och flyktingminister utan att ha asylärenden inom sitt ansvarsområde. Som jag sade i mitt anförande var min avsikt att ta upp principfrågan, inte det enskilda fallet. Jag gav exempel för att få svar i principfrågan. Jag måste förklara detta. Tillbaka till sakområdet: Jag skulle sist vilja säga att Migrationsverkets och Utlänningsnämndens ställ- ningstagande beträffande asylärenden i Bangladesh inrymmer en märklig motsägelse. Man förklarar att tortyr och våldtäkt förekommer regelmässigt vid arresteringar i Bangladesh, men man har samtidigt mage att tala om enskilda polismän. Det handlar inte om enskilda polismän. Det handlar om ett strukturellt problem, inte om enstaka fall. Än en gång vill jag understryka vikten av att inte glömma bort användningen av våldtäkt som politisk förföljelse när kvinnors asylärenden behandlas.
Jan O Karlsson (S)

Anf. 48 Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill understryka att mitt uttalan- de gäller uteslutande som en principiell ståndpunkt, inte som ett uttalande i ett enskilt fall. Jag kan inte fastställa huruvida detta är förhanden. Det som Sermin Özürküt sade sist, om användan- de av våldtäkt som politiskt medel, som medel att degradera, förödmjuka och förfölja en medmänniska, är just ett kriterium på förföljelse. Det har vi också sett på många andra håll i världen - i Rwanda, i Bos- nien och på andra sådana platser. Det ingår i våra uppgifter att se till att lära oss mer om grymhetens natur, om jag får använda det ut- trycket. Därför måste vi, hur motbjudande det än kan te sig, föra in detta när vi förbereder vår personal att handskas med de ärenden som de ställs inför. Det är självklart. Det kan hända att vi släpar efter där och att vi understundom förstår av ren erfarenhet hur grym- hetens ansikte kan förändra karaktär, och då får vi anpassa vår utbildning till det. Rent principiellt ingår det alltså i de uppgifter som vi har att se till att de människor som arbetar i Migra- tionsverket och Utlänningsnämnden med att handläg- ga dessa fruktansvärda ärenden också får de kunska- per som gör dem skickade att fatta bästa möjliga beslut i de ärendena, och med alla de hänsyn som de har att ta som regleras av gällande lagstiftning.

Dokument

den 8 januari

Interpellation 2002/03:124

 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan O Karlsson om Sveriges asylpolitik för flyktingar från Bangladesh

År 2001 var det val i Bangladesh. Efter omfattande valfusk vann BNP och det islamistiska och fundamentalistiska partiet Jamaati Islami. Även om det var BNP som fick det största antalet röster i valet är det i dag det fundamentalistiska Jamaati Islami som fått ett starkt ideologiskt och politiskt inflytande på den politiska utvecklingen.

Partiet står för religiös och politisk intolerans. Efter en kort tid inleddes förföljelser av politiska motståndare och religiösa minoriteter som den hinduiska. Deras hem har plundrats, politiska motståndare och religiöst oliktänkande har torterats. Kvinnor, såväl vuxna som unga flickor, i politiska motståndares eller hinduiska familjer har våldtagits. Våldtäkter som ofta medfört att dessa kvinnor, om de inte mördats, själva tagit sitt liv.

Dessa förföljelser skedde till en början spontant men har sedan satts i system av den alltmer fundamentalistiskt inspirerade regeringen. Den 17 oktober 2002 genomfördes en stor operation av bangladeshisk militär i flera städer i landet omfattande 40 000 soldater. Operationen bar namnet Clean Heart.

Politiska motståndare hemsöktes av militären och hinduiska kvarter omringades. Massarresteringar genomfördes och tusentals människor fördes bort till militärförläggningar där de fängslades och torterades oerhört brutalt. Hur många som dött är osäkert, men några dagar efter massarresteringarna fanns det uppgifter om att 25 personer enligt myndigheterna "dött av hjärtattack". Sedan har det kommit uppgifter om att 34 personer dött. Det finns andra icke-officiella siffror på antalet döda @ där dessa räknas i hundratal.

Den 8 december genomfördes bombattentat mot flera biografer i landet, varvid ett 20-tal människor dödades. Regeringen förklarade snabbt att det var al-Qaida som skulle ligga bakom detta attentat, men inledde massarresteringar av medlemmar av Awamiförbundet, som är ett parti för sekularisering och som sådant torde vara motståndare till det fundamentalistiska al-Qaida. Bland de arresterade återfinns Awamiförbundets ledare Saber Chowdhori och Mokol Bush.

Bangadesh har rykte om sig att vara "världens mest korrumperade land". Någon pressfrihet finns i dag inte i Bangladesh. Även utländska journalister har anklagats för olika brott och efter brutal behandling släpats inför rätta.

Under den nya regeringens tid vid makten har respekten när det gäller mänskliga rättigheter, vilka tidigare inte varit särskilt stor, försämrats ytterligare. Fundamentalistiska islamister kan ostraffat begå brutala övergrepp mot hinduer och politiska motståndare. Den omfattande ekonomiska korruptionen har kompletterats med politiska övergrepp och laglöshet.

Det erkänns i dag allmänt att våldtäkt är ett brott mot de mänskliga rättigheterna som förekommer i öppen krigföring som ett sätt att förtrycka, förnedra och förödmjuka motståndarsidan. I ett land som Bangladesh, där förhållandena ännu inte tagit väpnat uttryck på ett sådant sätt att man ännu kan tala om krig, har emellertid de politiska motsättningarna blivit så djupa att våldtäkt blivit en del av den politiska kampen och regeringens politiska förtryck. När det gäller den bangladeshiska militärens aktioner och förtrycket av politiska motståndare och hinduer har EU-parlamentet uttalat sitt skarpa fördömande.

Allt detta har uppenbarligen inte fått genomslag i Migrationsverkets bedömning av läget i Bangladesh.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jan O Karlsson:

1.Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att öka kunskapen vad gäller förhållanden i andra länder hos MIV:s personal?

2.Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att höja kunskapen hos MIV:s personal vad gäller läkares utlåtanden beträffande psykiska och fysiska skador som åsamkats asylsökanden till följd av tortyr, förföljelse och förtryck i de länder de flytt från så att hänsyn till intygen tas vid prövningen av asylansökan?

3.Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att uppmärksamma MIV på de genomgripande förändringar som inträffat i Bangladesh under det senaste året?