Ungdomars intresse för yrkesprogram

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot bakgrund av preliminära uppgifter från vissa kommuner som visar på minskat intresse för yrkesutbildning i gymnasieskolan. Mikael Damberg stöder sin fråga på preliminär ansökningsstatistik inför hösten 2011 från tre storstadsregioner och pekar ut den nya gymnasieskolan som orsaken bakom siffrorna. Interpellanten har rätt i det avseendet att medieprogrammets upphörande innebär att underlaget för yrkesprogram bara av den anledningen minskar med 9 procent i och med att medieprogrammet förs över till den studieförberedande sektorn. Den minskningen är dock en statistisk synvilla, eftersom nuvarande medieprogram har en svag koppling till arbetsmarknaden och i realiteten knappast har fungerat som yrkesförberedande. Skolverket publicerade statistik för läsåret 2010/11 för bara några veckor sedan. Av den statistiken framgår att antalet elever i årskurs 1 på de yrkesförberedande programmen innevarande läsår, med den hittillsvarande gymnasiereformen, har minskat med 6,6 procent jämfört med läsåret innan, medan antalet elever i årskurs 1 på studieförberedande program ökat. Denna trend mot ett minskat intresse för de yrkesförberedande programmen började redan hösten 2008, varför orsakerna måste sökas bredare än i gymnasiereformen. Vi ser en nedgång av ansökningarna till yrkesprogrammen sedan finanskrisen började och arbetsmarknaden blev osäker. Även tidigare erfarenheter indikerar att eleverna, framför allt på vissa yrkesprogram, är känsliga för konjunkturförändringar. Den ekonomiska krisen kan därför ha inverkat på elevernas val. Jag vill ändå säga att om det är så att fler elever söker sig till högskoleförberedande program som kräver större studieansträngning är det inte ett problem. I grund och botten är det viktigaste inte hur många som söker till olika program utan hur många som framgångsrikt avslutar sina studier. Yrkesutbildningen måste därför hålla god kvalitet och leda till etablering på arbetsmarknaden. Ett viktigt inslag i reformen är att öka arbetslivets inflytande över yrkesutbildningens innehåll och utformning. Detta möjliggörs bland annat genom införandet av nationella råd knutna till respektive yrkesprogram. Råden ger möjlighet till kontinuerlig dialog mellan Skolverket och de olika branschernas företrädare om behovet av förändringar av utbildningen och förnyelse med anledning av till exempel den tekniska utvecklingen. Genom införandet av gymnasial lärlingsutbildning som en alternativ utbildningsform inom yrkesprogrammen skapas ytterligare en möjlighet att tillgodose arbetslivets kompetensförsörjning. Eleverna på yrkesprogram får från hösten 2011 en bättre yrkesutbildning än tidigare genom att utrymmet för yrkesämnen ökar. De har dessutom rätt att läsa de kurser som behövs för grundläggande behörighet till högre utbildning under tiden i gymnasieskolan eller senare i vuxenutbildningen. Inom Utbildningsdepartementet har det också tagits fram ett förslag som bland annat innebär att även om elever med yrkesexamen läser in grundläggande behörighet i komvux hamnar de i samma kvotgrupp som de elever som läst in grundläggande behörighet i gymnasieskolan. Förslaget är nu ute på remiss. Studie- och yrkesvägledning har en mycket viktig funktion i arbetet med att sprida korrekt och fyllig information om den nya gymnasieskolans möjligheter. Jag kommer självfallet att noggrant följa gymnasiereformens genomförande.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Bakgrunden till den här interpellationen är naturligtvis att det i år är första gången som högstadieeleverna väljer till den nya gymnasieskolan. Preliminära uppgifter visar ganska tydligt att intresset för att välja yrkesförberedande program minskar. Det är en ganska tydlig tendens. Tittar man särskilt på storstadsregionerna ser man ett tapp i Stockholm och Göteborg på 30 procent jämfört med förra året, vilket är en dramatisk förändring. Det är ett tydligt trendbrott, för jämför man med läsåret 2009/10 och 2010/11 syns inga tydliga skillnader. Då är det rimligt att anta att det är någonting som har hänt nu som föranleder den stora dipen av sökande till de yrkesförberedande programmen. Jag menar att det här är allvarligt, och jag tycker att det är intressant att statsrådet ändå problematiserar kring det. Jag hoppas att han vill vara tydlig i den här debatten och säga att ett av syftena med den nya gymnasieskolan Gy 2007 men också Gy 2011 faktiskt var att öka statusen och kvaliteten på de yrkesförberedande programmen, eftersom vi ser att det finns ett stort behov på arbetsmarknaden av yrkesutbildad arbetskraft. Vi socialdemokrater har under hela den här processen varnat regeringen för att de förändringar som ni har genomfört skulle kunna få exakt dessa konsekvenser. Vi har menat att unga människor i dag inte redan vid gymnasievalet vill välja bort utvecklingsmöjligheten. Det blir svårare, stökigare och krångligare att nå en behörighet till exempel till högskolestudier senare i livet om man väljer ett yrkesförberedande program. Därför tror jag att många ungdomar har valt strategiskt. De har valt ett studieförberedande program för att ha alla dörrar öppna inför framtiden. Det resulterar i att ett antal elever som egentligen skulle vilja gå på ett yrkesförberedande program väljer bort det för säkerhets skull. Det har vi inte riktigt råd med i Sverige. Vi behöver alla yrkesförberedande program vi kan få och fler ungdomar som väljer dessa program för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Det är tydligt att flera branscher - byggbranschen, handeln, industrin - står inför svåra rekryteringsproblem där det ändå finns möjlighet att ganska snabbt få arbete. Om vi då får en dip i antalet elever som väljer yrkesförberedande program får vi en ännu mer absurd situation på den svenska arbetsmarknaden med en väldigt hög ungdomsarbetslöshet samtidigt som vi fortfarande har brist på arbetskraft inom viktiga sektorer. Jag tycker alltså inte att detta bara är en fråga om ungdomars val. Det handlar också om Sveriges konkurrenskraft och vår tillväxt att vi lyckas hålla hög kvalitet på de yrkesförberedande programmen så att många unga människor väljer den karriärmöjligheten. I min interpellation avslutar jag med en fråga: Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder mot bakgrund av de uppgifter som visar på minskat intresse för yrkesutbildning på gymnasiet? Läser man svaret är det inte riktigt tydligt. Min fråga kvarstår alltså: Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder mot bakgrund av att de preliminära siffrorna visar att intresset för de yrkesförberedande programmen rasar, framför allt i de stora städerna?

Fru talman! Vi är tacksamma för att Socialdemokraterna lyfter upp denna fråga. Det är viktigt att problematisera, precis som Mikael Damberg försöker göra i interpellationsdebatten. Man undrar ibland när man sitter och lyssnar på Mikael Damberg om syftet med interpellationen är att fokusera på kvaliteten och arbetsmarknadskopplingen eller det han efterfrågar när det gäller ansökningar till yrkesprogrammen. När man skrapar lite på ytan och lyssnar "mellan raderna" kan man notera att kritiken riktas mot att de här programmen inte ger högskolebehörighet. Det är i alla fall så jag tolkar det första anförandet som Mikael Damberg håller. Låt mig ta några exempel för att illustrera. Jag tycker att Mikael Damberg drar för hastiga slutsatser. Det var precis som när vi hösten 2008 införde försöket med lärlingsutbildningar. Vi fick frågor direkt, från första dagen: Oj, varför är det så få sökande till lärlingsutbildningarna? I försöksverksamheten söker man till ett vanligt program, och termin 2 söker man till lärlingsutbildningen. Det som sägs är ett sätt att underminera reformen. Jag menar att Mikael Damberg inte har några andra motiv här än att underminera gymnasiereformen. Vi vill lyfta yrkesprogrammen. Vi vill införa riktiga lärlingsutbildningar som har koppling och aktualitet till arbetsmarknaden. Så har ju inte yrkesutbildningarna varit. Det är därför den här reformen behövs. Hela interpellationen andas negativitet gentemot yrkesutbildningarna när Damberg säger att det kommer att bli betydligt svårare att studera vidare efter studentexamen. Jag delar inte den uppfattningen. Ta exempelvis Barn och fritid. De som förut ville läsa beteendevetenskap läste Barn och fritid, men i den nya gymnasieskolan söker man samhällsvetenskapligt program för att läsa beteendevetenskap. Ett annat exempel är från min hemkommun Västerås. På ABB-gymnasiet hette förut ett program Industriprogrammet. I den nya gymnasiereformen heter det Teknikprogrammet, för utbildningen ansågs vara för teoretisk. I det gamla systemet räknades de som yrkesinriktade utbildningar och i det nya systemet blir de studieförberedande. Jag tycker att det är viktigt att beakta denna typ av förändringar som sker i och med den nya gymnasiereformen.

Fru talman! Vi hade en debatt för ungefär en vecka sedan här i kammaren som handlade specifikt om gymnasieskolan och de utmaningar som finns i den. Det är klart att det finns en hel del att ta tag i. Av det skälet känns det rätt bra att den nya reformen sjösätts och kommer på plats till hösten. Det som gör att jag ändå påminns om debatten förra veckan när jag lyssnar på Mikael Damberg är det enkla skälet att det ibland känns som om, ungefär som Roger Haddad var inne på, hela den samlade socialdemokratiska skolpolitiken liksom har reducerats till en enda fråga. Det handlar om just allmän högskolebehörighet eller inte för samtliga elever. Diskuterar man skolfrågor är det inte så mycket annat som kommer upp. Hela debatten i förra veckan handlade också om det. Precis som Roger Haddad poängterade är det ju det som Mikael Damberg är ute efter den här gången också. Och det är inte bara här. Jag såg i Lärarnas Nyheter häromsistens att Mikael Damberg faktiskt sade detta svart på vitt. Han konstaterade att det inte bara är det att allmän högskolebehörighet är en viktig fråga, utan där säger Mikael Damberg att detta är den enskilt största ideologiska konflikten i svensk skolpolitik. Smaka på den! Det är alltså inte utmaningen att var fjärde elev lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg. Det är inte att 30 000 elever hoppar av gymnasieskolan varje år. Det är ingenting av det, utan den stora fokuseringen och det som är problemet är att vi nu försöker höja kvaliteten på yrkesutbildningarna. Varken i förra veckan eller i dag får vi höra från Mikael Damberg eller från Socialdemokraterna hur de ser på utslagningen i den svenska gymnasieskolan. Vi får inte veta vad de tycker om gymnasiereformen i övrigt - det pratar de inte så mycket om - eller vad deras alternativa förslag i så fall är i de delar där de inte håller med regeringen. Allmän högskolebehörighet för alla oavsett vad eleverna själva vill, oavsett vad de är intresserade av, så lyder budordet uppenbarligen. Det är klart att det är en lockande tanke. Om alla läser allting är ju alla oerhört väl förberedda för det mesta. Problemet är bara hur verkligheten blev med det systemet. Tittar vi på den massiva utslagning som blev konsekvensen av den politiken, särskilt på de yrkesförberedande programmen, ser vi också problemen, tycker jag. Det blir naturligt att vi pratar om det här igen eftersom hela debatten i förra veckan, som handlade om gymnasieskolan i stort, reducerades till enbart den här frågan. Jag är inte förvånad över att Mikael Damberg interpellerar i den här frågan igen. Det är självfallet tidigt att göra bedömningar utifrån hur det ser ut just nu. Det finns liksom ingenting färdigt. Man hänvisar till preliminära statistikuppgifter från vissa regioner och av det skälet finner man att man kan sänka hela reformen innan den ens har kommit på plats. Så håller det ju på. Den som tittar i protokollen från den här kammaren kan hitta mängder av citat från Mikael Damberg och andra socialdemokratiska utbildningspolitiker som säger att nu får vi ett utbildningssystem som hämmar tillväxt och kreativitet. Man pratar om återvändsgränder och allt detta, trots att själva konstruktionen av den nya gymnasiereformen ger alla möjligheter i världen att välja till, att välja om eller att i efterhand läsa in det som man i så fall behöver. Ta återigen Lärarnas Nyheter. Där säger Damberg att det handlar om att stänga dörrar, det handlar om att införa höga trösklar, det handlar om att man ska stoppa människors val - när ingenting av detta stämmer, när reformen ger varenda gymnasieelev rätt att läsa in den här högskolebehörigheten under tiden på gymnasiet eller laglig rätt att läsa in den i efterhand. Det var en möjlighet som inte fanns i den gymnasieskola som Mikael Damberg och hans parti bar ansvar för. Jag tycker faktiskt att man får ha någon sorts rimlighet i debatten. Nu får vi ju se vad resultatet blir. Om det är gymnasister som är bekymrade över vad de ska välja får man hoppas att de inte lyssnar på Mikael Damberg. Då förstår jag att de blir rädda för de yrkesprogram som kommer. Som tur är stämmer inte den bilden.

Fru talman! De siffror som nu finns är väldigt preliminära. De är från några kommuner. Därför är det alldeles orimligt att nu dra några långtgående slutsatser. Det är väl så att oppositionen vill ha en debatt. Då bygger man upp en ganska stor argumentation runt några preliminära siffror och vill att det omedelbart ska vidtas åtgärder. Det finns ingen som helst grund för att vidta några åtgärder på basis av de här siffrorna. Skulle det visa sig att utfallet i stort om ett tag blir så här är jag inte heller så bekymrad, för vad är det som har hänt? Det som har hänt är att vi har flyttat över några utbildningar som i det tidigare gymnasiet har karakteriserats som yrkesförberedande. De är nu överflyttade till den studieförberedande sektorn. Damberg säger att antalet sökande har minskat med si och så många procent. Det är ju statistiska skillnader i stor utsträckning, inte bara, men i stor utsträckning. Medieprogrammet, som har varit ett mycket stort yrkesprogram, flyttas ju helt och hållet över till den studieförberedande sektorn. Ett antal utbildningsinriktningar på de yrkestekniska programmen flyttas över till den nya gymnasieingenjörsutbildningen Teknikprogrammet. Det nämner inte Damberg. I de här preliminära siffrorna från storstadsregionerna, som jag också har studerat, ökar Teknikprogrammet med 50 procent, sannolikt på grund av den nya gymnasieingenjörsinriktningen, den som Socialdemokraterna avskaffade för 20 år sedan, som svensk industri har gråtit över att den försvann men som vi nu återinför. Plötsligt ökar söktrycket på Teknikprogrammet. Det är naturligtvis så att en del elever som i tidigare gymnasium har valt de yrkestekniska programmen, sannolikt de mer studiemotiverade eleverna från yrkestekniskt program, nu söker till Teknikprogrammet och den nya gymnasieingenjörsutbildningen. Jag ska säga att vi ännu inte vet om det blir fallet slutligen, men de här preliminära siffrorna tyder på det. Skulle så bli fallet kommer jag att vara lycklig. Det borde Damberg också vara och inte så gnällig. Om vi får fart på gymnasieingenjörsutbildningen igen vore det en fantastisk utveckling. Det nyinrättade ekonomiprogrammet, som är teoretiskt studieförberedande, har inte funnits på 20 år. Vi återinrättar också det. Det tar en del elever från Handel och administration, de mer studiemotiverade eleverna högst sannolikt. Det går att se att Handel och administration och de yrkestekniska programmen minskar i samma utsträckning som ekonomiprogrammen och teknikprogrammen ökar. Är detta ett problem? Nej. Om det blir så att vi får en kraftig uppgång på ingenjörsutbildningarna och det minskar något på de yrkesinriktade programmen kommer industrin att välkomna det. I så fall är det fantastiskt. Den nedmontering av svensk teknisk ingenjörsutbildning som har skett under väldigt många år har vi en chans att vända med den nya gymnasieskolan. Jag ser inte det som ett problem. Det skulle eventuellt kunna vara så, och jag tror säkert att det är så, att den demonisering av yrkesprogrammen i gymnasieskolan som oppositionen och gymnasiereformens kritiker har ägnat sig åt kan ha skrämt en del elever. Ni använder gång på gång ordet återvändsgränd, som det inte finns något som helst belägg för i verkligheten. Det är fullt möjligt att några ungdomar lyssnar på det där och inte törs välja de här programmen. Det är fullt möjligt. Man har rätt att välja till högskolebehörighet på yrkesprogrammen. Man har rätt att läsa in den på komvux efteråt. Man får förtur om man gör det och man räknas i samma kvotgrupp som om man hade läst in den på gymnasiet. Men Damberg säger att man inte har några chanser för framtiden. Om detta ska vara det luftslott ni bygger hela er utbildningspolitik på är det väldigt tunt, Mikael Damberg. Det är väldigt tunt. En tredjedel av ungdomarna har slagits ut av den gymnasieskola som Göran Persson skapade. De ungdomarna interpellerar Damberg aldrig om. Det är dem vi ska rädda med den nya gymnasiereformen.

Fru talman! Det är intressant med ett så högt tonläge i debatten. Interpellationen handlar om att söktrycket för de yrkesförberedande programmen verkar minska kraftigt, i alla fall i storstadsregionerna. Tittar vi på antalet elever i de tre storstadsregionerna är det fråga om mer än hälften av eleverna i gymnasieskolan. Det är ingen liten grupp kommuner vi talar om som ser en dip i sökande till de yrkesförberedande programmen. Jag noterar att Svenskt Näringsliv, Teknikföretagen och andra aktörer i branscherna säger att det är problem om det blir ett minskat söktryck för de yrkesförberedande programmen. Jag kanske har missuppfattat något här. Jag uppfattade att ett av syftena med den nya gymnasieskolan, både Gy 2007 som vi hade föreslagit och den förändrade Gy 2011 som regeringen har föreslagit, var att uppvärdera yrkesutbildningarna så att fler unga människor skulle välja yrkesutbildningarna, så att kvaliteten skulle öka i yrkesutbildningarna. Men det kanske inte var syftet. Syftet var kanske att ludda till detta lite så att fler väljer de studieförberedande programmen. Det är vad Jan Björklund argumenterar för. Det är så bra eftersom det nu finns ett antal program som är mer populära på den studieförberedande sidan. Jag har inga problem med att människor väljer studieförberedande program. Vi har haft en debatt där Jan Björklund har hävdat att det är ett problem för Sverige när vi har hävdat att det ska finnas mål för hur många som ska gå vidare till universitet och högskolor. Nu ser vi det omvända, nämligen att färre söker de yrkesförberedande programmen. Ett av syftena med reformen var att höja kvaliteten så att fler skulle välja dem. Har jag missuppfattat detta? Har regeringen en annan ambition för Gy 2011 som jag på något sätt har tappat bort i argumentationen? Det är vad debatten handlar om. Vi borde alla vara oroliga för om söktrycket minskar på det sättet. Ska vi inte vara överens om det heller? Jag får en del pikar här om att den största ideologiska skiljelinjen i frågorna om gymnasieskolan handlar om återvändsgränder, höga trösklar och tidiga val. Ja, det är det. Jag tror inte att vi har en ideologisk skillnad i frågan om kvaliteten i yrkeshögskolan. Jag hoppas att vi inte behöver höja kvaliteten i yrkeshögskolan. Jag hoppas att vi i den här kammaren inte har olika uppfattningar om att det är ett problem att folk hoppar av yrkesprogrammen eller de studieförberedande programmen och att många inte går igenom gymnasieskolan. Jag vet inte. Jag kan ha uppfattat det som att det är oklart att det finns en ideologisk skillnad, att det finns några partier som säger att det är bra att eleverna hoppar av gymnasiet. Jag har inte hört det. Enligt SCB kan 60 procent av eleverna tänka sig att läsa vidare på universitet och högskola några år efter gymnasiet. Om det då skickas en signal, som regeringen har gjort, att det inte blir lika lätt utan krångligare, jobbigare och svårare att gå vidare efter de yrkesförberedande programmen kommer ett antal unga människor att rationellt välja bort yrkesprogrammen därför att de vill ha fler möjligheter i livet. Då kan vi, som skolministern gör, hänvisa till en bättre studie- och yrkesvägledning. Ja, jag välkomnar det. Vi har i budget efter budget sagt att med förändringen av gymnasieskolan behövs det ytterligare insatser på studie- och yrkesvägledningen så att ungdomar förstår hur de kan göra bra val. Men det blir lite ologiskt. Av svaret framgick att om det är så att fler elever söker sig till högskoleförberedande program, som kräver större studieansträngning, är det inte ett problem. Med den modell som du bygger upp kommer det att krävas en större studieansträngning för de elever som väljer yrkesprogram för att få högskolebehörighet än för de elever som väljer studieförberedande program. Inte ens här går argumentationen ihop.

Fru talman! Det viktigaste budskapet, och det är vår ambition, är kvaliteten i gymnasieskolan. Jag hoppas att vi kan vara eniga om det. Jag konstaterar att vi har haft bekymmer med avhopp och IV-programmets utveckling. Vissa program har tyvärr inte haft så bra kvalitet, till exempel medieprogrammet och handelsprogrammet. Det har varit dåliga genomströmningstider, inte tre år utan fyra och fem år, vilket samhällsekonomiskt inte är försvarbart. Många har gått över till vuxenutbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitiska insatser. Låt oss i stället fokusera på gymnasiet, intaget till gymnasiet och kvaliteten under gymnasietiden. Fru talman! För en vecka sedan hade vi en debatt där vi sade att vi vill fokusera på hela gymnasietiden och se till att eleverna faktiskt får ett slutbetyg. Min erfarenhet av till exempel fordonsprogrammet var att många ungdomar gick programmet utan att få slutbetyg, det vill säga en fullständig godkänd gymnasieutbildning. Men 90-95 procent gick direkt ut i arbete efter fordonsprogrammet. Hur kan vi göra om fordonsprogrammets komponenter, moment, tillsammans med arbetslivet så att eleverna går ut med en fullständig godkänd utbildning och att det står så också på papper för eleven att visa sin arbetsgivare? Jag hoppas att de nya gymnasieprogrammens konstruktion underlättar det. Det ska vara bättre kvalitet, bättre genomströmning och därefter ett arbete. Därmed är inte det viktigaste att få högskolebehörighet. Jag läste i VLT, vår lokala tidning, i förra veckan att lokala S-politiker kritiserade och målade upp att det var för få sökande. De hävdade att de kommer att göra allt som står i deras makt för att se till att ungdomarna får högskolebehörighet. Men det är inte det viktigaste. Den enskilda ska välja om man vill ha sådan behörighet eller inte.

Fru talman! Jag anmälde mig till debatten därför att jag var förvånad över förra veckans gymnasiedebatt i kammaren. Där diskuterades alla de saker som när vi nu kommer in i debatten låter som att vi är överens. Vi ser problemen, vi tycker att det är problematiskt att människor hoppar av och så vidare. När vi diskuterade gymnasieskolan i förra veckan - och ofta i andra sammanhang - reducerades frågan från Socialdemokraternas sida till en enda sak, nämligen om allmän högskolebehörighet eller inte. Vi hör sällan Mikael Damberg eller andra socialdemokrater prata om dem som misslyckas i dagens skola, de som skickas ut och inte får med sig de kunskaper de behöver för livet. I stället försöker man få det till att bli den ideologiska frågan. Man kastar ur sig ord, till exempel återvändsgränder. Det blir en enorm svartmålning av reformerna. När de inte stämmer handlar debatten inte längre om ideologi, olika ställningstaganden och visioner som ställs mot varandra, utan då är det svartmålning. Jag tycker att Mikael Damberg ska fundera över vilket ansvar han har som oppositionspolitiker när han medvetet går runt och sprider en bild som inte stämmer. Vi säger att vi ska införa ett system där inte bara kvaliteten i utbildningen höjs utan också ser till att människor får med sig de kunskaper de har rätt till och förtjänar. Dessutom får de möjlighet att läsa till vad de behöver eller att läsa in i efterhand på ett riktigt sätt. Det blir lite problematiskt när man försöker få debatten att handla om en ideologisk konflikt som inte existerar. Jag har all respekt i världen för att det tar tid att både förnya sig och förändra sig, men jag är samtidigt uppriktigt förvånad över att det tar så lång tid för Socialdemokraterna att fundera över vad de vill i skolpolitiken. Jag hörde SSU-ordföranden Guteland i förra veckan säga - fritt från minnet - ungefär att vad som har framkommit efter valet är att Socialdemokraterna behöver en skolpolitik. Än är den uppenbarligen inte här, kan jag konstatera.

Fru talman! Mikael Damberg hänvisar till att Teknikföretagen och teknikindustrin är bekymrade. Det är riktigt. När de såg de första siffrorna om att söktrycket på industritekniskt program gick ned, och kanske några andra av de yrkestekniska programmen, uttryckte de en stor oro i tidningen. Den var Damberg blixtsnabb att hänga på för att utnyttja mot mig. Jag har varit i kontakt med Teknikföretagen. De har upptäckt att söktrycket till teknikprogrammet, det vill säga den nya fyraåriga gymnasieingenjörsutbildningen, ökar kraftigt. Jag lovar att de är lyckliga över detta. Detta har de kämpat för. De är inte längre så bekymrade. Sedan får vi se hur siffrorna utvecklar sig. Detta är något som uppskattas i industrin. Det var Teknikföretagen som tillsammans med mig överlade om detta och kom överens om formerna för den nya fyraåriga gymnasieingenjörsutbildningen, och vi hoppades att den skulle bli en succé jämfört med den katastrof som skedde i den socialdemokratiska gymnasiereformen för 20 år sedan för gymnasieingenjörsutbildningen. Man tänkte att alla i framtiden ska jobba i tjänstesektorn och att det inte behövs industriutbildningar längre. Den återinförda gymnasieingenjörsutbildningen är det enda program där det är angeläget att söktrycket ökar. Dambergs resonemang är lite lustigt. Han vill gärna att fler ska välja yrkesprogram. Sedan kommer han fram till att fler borde välja teoretiska program också. Men, ursäkta, hur ska det gå ihop? Det finns 100 procent elever varje år. Om andelen som läser yrkesprogram ska öka och andelen som läser teoretiska program ska öka måste vi ha 120 procent elever. Hur ska det annars gå till? Vi talar om andelar. Om Damberg vill öka attraktionskraften i yrkesprogrammen så att det blir fler som går där tappar gymnasieingenjörsprogrammet igen. Det finns bara 100 procent. Det är svårt att exakt sätta upp mål för hur många som ska rekryteras till ett visst program. Det finns 20 gymnasieprogram. Att säga att exakt 3,3 är det optimala går inte. Och många utbildningar är ganska generella. Men att vi ser att gymnasieingenjörsutbildningen ökar kraftigt igen i de preliminära siffrorna är fantastiskt, om det står sig. Det är självklart att det sker något på bekostnad av de yrkestekniska programmen. Det var helt förutsägbart att detta skulle ske om vi fick en ökning på ingenjörsprogrammet. Det är inget att stå här och vara bekymrad över. Det är något som svensk industri har längtat efter. Sedan är det detta att när vi nu återinför ekonomiprogrammet tar det en del elever från handel och administration. Vad är problemet med det? Kan inte Damberg gå upp och berätta vad det är han är så otroligt bekymrad över? Damberg säger att yrkesprogrammen tappar. De stora tappen har tre förklaringar. Det ena är att medieprogrammets utbildningar flyttas till den teoretiska sektorn, och det är bara en bokföringsfråga i statistiken. Det andra är att yrkestekniska elever går över till tekniskt program för ingenjörsutbildning. Det tredje är att det nya ekonomiprogrammet tar en del elever från handel och administration. Det är de tydligaste synliga förändringarna som sker. Det innebär sammantaget att om man bokför på yrkesförberedande och studieförberedande flyttas en del elever från den ena kolumnen till den andra. Vari ligger problemet, Mikael Damberg? Berätta gärna det i nästa inlägg!

Fru talman! Det är en intressant debatt, särskilt tonläget och aggressiviteten i inläggen. Om jag börjar i ett annat tonläge kan jag avsluta med lite polemik. Det finns stora problem i gymnasieskolan i dag, med kvaliteten och även med hur många som fullföljer gymnasieutbildningen. Därför var det väldigt angeläget med en ny gymnasiereform. Vi hade förberett en gymnasiereform, Gy 2007, och regeringen sade inför valet att man inte skulle göra så stora förändringar av den men vissa förändringar, där högskolebehörighet kanske var en sådan fråga. Men man skulle fullfölja den. Vi var förvånade, ska jag säga, när man sköt den till Gy 2011. Vi hade gärna sett att lärlingsutbildningen hade kommit i gång i enlighet med Gy 2007 redan tidigare, så hade vi fått lärlingsutbildningar på bred front. Jag hade gärna sett att de yrkesråd som nu föreslås hade kommit i gång ännu tidigare för att staga upp verksamheten på de yrkesförberedande programmen. Kopplingen mellan näringsliv och yrkesprogram är oerhört viktig, både för kvaliteten och för utvecklingen av yrkesprogrammen. Vi kommer att komma tillbaka till den gymnasiala lärlingsutbildningen i en debatt om en ny proposition från regeringen som gäller vissa kvalitetsfrågor om gymnasial lärlingsutbildning, där vi kommer att redovisa fler förslag för att verkligen garantera kvaliteten i lärlingsutbildning än vad regeringen har föreslagit. Det finns saker och ting som är bra som vi är överens om och som är viktiga att utveckla i svensk gymnasieskola, inte minst för att garantera kvaliteten. Men den här debatten handlar om söktrycket till yrkesförberedande program. Det är otroligt hur regeringen slingrar sig om en orm i debatten för att slippa diskutera om det är ett problem att färre söker yrkesförberedande program. Jag kan ha missförstått regeringen, men jag trodde att en av ambitionerna var att höja statusen och kvaliteten på de yrkesförberedande programmen så att fler elever skulle välja det. Jag kan ha missförstått det. Ni kanske hade en annan ambition, att färre skulle välja yrkesförberedande program i framtiden. Det hörde jag aldrig skolministern säga i de två senaste valrörelserna, men det är möjligt att det var på det sättet. Jag tycker att vi kan ha en hög målsättning för fler att gå till högskolan - vi borde ha ett 50-procentsmål. Sverige börjar bli en medelmåtta när det gäller elever som väljer högskolan. Men det handlar inte om att begränsa elevernas valmöjligheter.

Fru talman! Det övergripande målet med förändringen av yrkesprogrammen är att fler ska gå ut gymnasiet med yrkesexamen. Det är i dag en tredjedel av de elever i det nuvarande gymnasiet som har valt yrkesprogram som hoppar av, slås ut eller möjligen går färdigt men blir underkända i slutänden. De når inte målet därför att yrkesutbildningarna har varit alltför akademiserade. Detta är det uttalade målet, inte nödvändigtvis att fler ska söka in men att av dem som söker in ska fler gå ut och inte hoppa av. Gymnasieskolans yrkesprogram under socialdemokratisk regim i 20 år har i praktiken blivit en stor utslagningsmaskin. Det var därför vi rev upp Gy 2007, för den tog inte tag i detta grundläggande problem. Ni tyckte att även de lärlingar som är så skoltrötta att de inte orkar vara i skolan speciellt mycket ska tvingas läsa in högskolebehörighet. Det hade givetvis blivit fiasko. Några hade klarat av det, men väldigt många ungdomar hade hoppat av. Jag är ute och besöker många lärlingsutbildningar och lärlingselever i dag. De har valt detta därför att de är intresserade av att lära sig ett yrke och tycker att det är fantastiskt. De är i regel väldigt skoltrötta. Tvingar du dem att läsa in högskolebehörighet, Damberg, kommer de att misslyckas. Detta är ett av skälen till att Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än de flesta jämförbara länder. Det är på grund av att ni har lagt upp gymnasieskolan på det sättet. Det konstateras också i en forskningsrapport av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering att det är så. Den övergripande målsättningen har varit att färre ska slås ut från gymnasieskolan. Då är det så att en del av dem som går yrkesprogram kan läsa in högskolebehörighet, och klarar det alldeles utmärkt, och de får möjlighet att göra det. Sedan är det en del som med den nya programkonstruktionen nu väljer att söka in på de nya teoretiska programmen, den nya gymnasieingenjörsutbildningen på ekonomiskt program. Om vi nu ökar antalet ingenjörer som går ut svenska gymnasieskolan är det fantastiskt och ingenting att stå här och vara ledsen över. Det bekräftas dessutom av teknikföretagen, som Damberg hänvisade till. Jag ser fram emot att vi kan fortsätta den här diskussionen när vi har något fastare underlag att stå på. Alla inlägg här, inklusive mina egna, har byggt på mycket preliminär statistik, och det kan visa sig att det ändras när det kommer slutliga siffror.