Uranbrytning

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att verka för att häva förbudet mot uranbrytning.

Den 1 augusti 2018 infördes en ny bestämmelse i miljöbalken som innebär att det inte är möjligt att bryta, bearbeta eller fysikaliskt eller kemikaliskt anrika uranhaltiga material vid gruvverksamhet eller genom återvinning av utvinningsavfall om syftet är att utvinna radionukliderna eller använda materialets radioaktivitet. Förbudet gäller även provbrytning. I minerallagen (1991:45) togs uran bort som koncessionsmineral, vilket innebär att det inte är möjligt att bevilja vare sig undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession för uran.

Det är angeläget att förbudet mot utvinning av uran utvärderas, något som också framhålls i den proposition (prop. 2017/18:212) som ligger till grund för förbudet. Det är för tidigt att svara på frågan huruvida regeringen avser att verka för att häva förbudet, och jag får därför återkomma med ett tydligt svar vid ett senare tillfälle.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är nu fem år sedan dåvarande regering drev igenom ett förbud mot att bryta, bearbeta eller fysikaliskt eller kemikaliskt anrika uranhaltigt material, ett beslut som den dåvarande S-MP-regeringen drev igenom mer av ideologiska skäl än av realpolitiska. För rent krasst var någon uranbrytning i dess egentliga mening varken pågående eller planerad i Sverige då lagen trädde i kraft. Man kan säga att Miljöpartiet i vanlig ordning bedrev något slags plakatpolitik eftersom uranbrytning, alltså det man ville förbjuda, inte var något som förekom i Sverige 2018 och därför inte heller utgjorde ett problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot, fru talman, prospekterades det efter uran då uran är en viktig ledmetall i sökandet efter andra metaller och mineral som är viktiga för vår industriella utveckling men relativt svåra, och kostsamma, att finna. Detta var också något som branschen och Bergsstaten gjorde oss politiker uppmärksamma på, men här fick ideologin segra över förnuftet, och prospektering efter och brytning av uran förbjöds 2018.

Värt att notera i sammanhanget är att M, KD, SD och L, alltså samtliga Tidöpartier, reserverade sig mot detta då det begav sig våren 2018. Samma partier har nu majoritet här i denna kammare varför ett upphävande av lagen både borde vara möjligt och rätt - av sakpolitiska skäl men också av krasst säkerhetspolitiska och rationella skäl.

Fem år har gått, och mycket har hänt sedan dess. Det säkerhetspolitiska läget har kraftigt förändrats, energipriserna har rusat i höjden, kärnkraften gör äntligen comeback och människor i gemen har börjat förstå konsekvenserna av att Europa till stor del gjort sig beroende av rysk energi i form av gas. Samtidigt har vi sett hur prospekteringsviljan i Sverige har rasat i en internationell kontext. Jag menar att uranförbudet är en del av förklaringen till att det blivit så.

I sitt svar till mig hänvisar minister Busch till att förbudet ska utvärderas i enlighet med besluten som fattades då proposition 2017/18:212, som ligger till grund för förbudet, behandlades. Då är min fråga till ministern varför hon och regeringen ser sig bundna till detta då det torde finnas en riksdagsmajoritet i dag för att riva upp lagen.

Om man ändå anser att förbudet mot uranbrytning måste föregås av en utvärdering, trots att samtliga partier som i dag utgör regeringsunderlaget var emot detta, är min fråga: När ska denna utvärdering ske, anser ministern?

Fru talman! Jag ska återkomma till den mer detaljerade och specifika fråga som ledamoten väckte på slutet, men jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad över att vi nu äntligen diskuterar tillgång till råmaterial med ett helt annat tryck än vad vi gjorde för några år sedan. Det beror bland annat på våra fyra samarbetspartiers grundsyn på detta, det vill säga att det finns några saker som har byggt vårt land starkt, bland annat malmen och skogen men också tillgången till mycket och billig el.

Man kan lite krasst sammanfatta det med att vi har stora utmaningar vad gäller alla de tre delarna nu och att det är därför så mycket av de fyra samarbetspartiernas tid och kraft går till att städa och göra grundarbetet för att ändra förutsättningarna.

En viktig del för att vi ska klara vår gröna omställning och konkurrenskraften har att göra med tillgången på råmaterial. Där lägger vi nu om politiken till en mycket mer offensiv gruvpolitik. Det är detta vi driver inom EU och också inom Sverige.

Till detta kommer frågan om uran, som förekommer både i låga halter i jordens inre och i högre halter i jordskorpan. Sveriges berggrund är faktiskt ganska rik på uran, vilket många svenskar inte vet om, men den lokala variationen är stor. Tillgångarna kan egentligen delas in i två huvudgrupper. Den ena är den stora, men låghaltiga tillgångar finns i till exempel alunskiffer och fosforit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vid tidpunkten för den proposition som vi refererar till - 2017 - bedömdes det inte vara särskilt ekonomiskt lönsamt att bryta, men precis som Eric Palmqvist påpekar kan uranet i sig vara avgörande när det gäller att leda till annat. Oavsett kan jag bjuda på något som jag tror är väl känt, nämligen att min uppfattning som minister och partiledare är att man har haft en ideologisk hållning mot uranbrytning i Sverige som har varit felaktig. Detta är anledningen till att vi var flera partier som motsatte oss det som röstades igenom för ungefär fem år sedan.

Huruvida aktiv uranbrytning i Sverige skulle göra stor skillnad eller inte och hur det skulle kunna användas är för tidigt att säga, bland annat för att det är ett ganska outforskat område, givet hur det har behandlats de senaste åren.

Vi kommer som sagt att återkomma i frågan, men jag vill tydliggöra regeringens svar, som jag redogjorde för och som kommer att publiceras skriftligen efter denna interpellationsdebatt. Vi förhåller oss till propositionen i så måtto att vi påpekar att det markerades i propositionen, som inte var särskilt välvilligt inställd till uran, att en utvärdering skulle göras. Men sedan behöver vi i regeringen inte förhålla oss enbart till detta, vilket vi heller inte kommer att göra.

Fru talman! Tack, ministern, för de svar jag fått! Jag delar ministerns entusiasm över att vi nu diskuterar råvaruförsörjning.

Jag gör ingen hemlighet av att jag och mitt parti anser att detta borde vara en relativt enkel fråga - att duka av det politiska buffébord som innehåller en del andra saker som är betydligt mer svårtuggade.

Vi behöver undanröja förbudet för att skapa rätt förutsättningar för prospekteringsbranschen, som vill kunna använda sig av uranet som ledmetall. Vi behöver också erkänna för oss själva att vi åter strävar efter att bli en kärnkraftsnation som inte bör sträva efter en god självförsörjningsgrad enbart när det gäller elproduktion utan även för det bränsle som behövs för elproduktionen.

Det är inte rimligt att vi i en skakig värld med de geopolitiska utmaningar vi står inför ska göra oss beroende av import från fjärran länder, ibland med tvivelaktigt styre. Vi har tack och lov slutat att importera kärnbränsle från Ryssland, men fram till för inte alls länge sedan köpte vi bränsle därifrån. Det anser jag inte är försvarbart.

Fru talman! Jag har nämnt att förbudet mot uranbrytning hade en ideologisk prägel och var lite av en icke-fråga eftersom någon uranbrytning i syfte att nyttja uranet som kärnbränsle inte skett i Sverige på flera decennier. Således skulle ett upphävande av lagen heller inte innebära att urangruvor skulle poppa upp som svampar ur jorden. Vi vet alla, i alla fall vi som arbetar med de mineralpolitiska frågorna, att gruvetableringar inte precis duggar tätt i Sverige.

En etablering av en urangruva regleras dessutom av miljöbalken, minerallagen och kärntekniklagen. Till detta kommer det kommunala vetot, som innebär att berörd kommun måste tillstyrka verksamheten. Ett hävande av lagarna skulle, som jag ser det, inte ge upphov till något slags uranbonanza i Sverige utan snarare vara ett logiskt ställningstagande, motiverat på såväl energipolitiska som geopolitiska grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är: Delar inte näringsministern denna uppfattning, och hyser hon oro för att de lagstiftningar jag precis har nämnt inte är tillräckliga för att reglera eventuell uranbrytning eller för att stoppa eventuellt tveksamma projekt?

Fru talman! Jag ska börja med att svara precist och kort på ledamotens fråga och följdfrågor här i den andra omgången.

Jag sitter inte på underlag som gör att jag vågar uttala mig om detta, detta mot bakgrund av att det här inte har prövats. Vår lagstiftning har inte prövats ur de aspekterna på väldigt lång tid. Jag kan heller inte utesluta att det kan behövas ytterligare skärpningar någonstans. Intentionerna i dag är fullkomligt glasklara. Vid en första anblick kan man tänka att det torde räcka, men jag kan inte utesluta att man behöver göra en översyn med dessa glasögon, så att säga.

Jag skulle också kort vilja ta upp frågan om hur uran bryts i gruvor i dag. Sverige är fullkomligt beroende av den kärnkraft som vi har i dag. Det är välkänt att de fyra samarbetspartierna beklagar och många gånger också har pekat på de stora risker som kom med att lägga ned fyra fullt funktionsdugliga kärnkraftsreaktorer, som med det underhåll som krävs hade kunnat ha en längre livslängd. Vi har också pekat på allvaret med att projekteringarna för Ringhals 5 och 6 inte fullföljdes. Då hade vi varit åtta år in i dem. Nu märker framför allt svenska folket av de dramatiska konsekvenserna av att man har plockat bort den kärnkraften.

Men vi är en etablerad kärnkraftsnation. Vi ämnar utöka kärnkraftsinslaget i Sverige för att vi ska kunna möta det förväntade fördubblade elbehovet de kommande åren, och då behöver vi få uran någonstans ifrån. De största producenterna av uranmalm är Australien, Kazakstan, Kanada, Namibia och Niger, som tillsammans står för mer än 50 procent av världsproduktionen.

Inom Euratomsamarbetet finns Euratom Supply Agency, ESA, som hjälper till att koordinera medlemsstaternas inköp av uran, och det är på det sättet Sverige får sin tillgång. Bland de länder som fanns på inköpslistan 2021 återfinns Kanada, Namibia och Kazakstan, som jag nämnde tidigare, och i gruppen övriga länder återfinns främst Australien men även Ryssland, som många stater kraftigt har lyckats minska sin andel ifrån.

Flera av länderna har en helt annan syn på arbetsvillkor och helt andra förutsättningar för sin gruvbrytning och har inte, menar jag, etiskt försvarbart bruten uran. Här har det funnits ett enormt hyckleri från många partier i Sverige - att vi behöver ha kärnkraften och uran till denna kärnkraft men att vi inte vill ta ansvar för vilka länder uranet kommer ifrån.

Den politiken lägger vi långsamt men säkert om. Det är inte gjort i en handvändning. Men mot bakgrund av detta har vi i de fyra samarbetspartierna haft den grundhållning som vi har haft kring uranbrytning i Sverige när det tidigare har röstats om detta i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ämnar som sagt att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag tackar ministern för hennes genomgång av hur uranproduktionen ser ut och vilka länder som uranet kommer från. Jag anser att det som ministern anför är ytterligare ett skäl till att vi ska avskaffa denna lagstiftning.

Motivet som vi hörde i det tidigare svaret om att detta inte har varit speciellt lönsamt är egentligen inte heller ett argument för att någonting ska vara förbjudet. Det är upp till marknaden att leva upp till de krav som vi från politiken ställer. Och om detta kan göras med god lönsamhet är det bara att säga var så god. Och om det inte är lönsamt kommer man inte heller att vara intresserad.

Inom kort kommer vi här i kammaren att debattera näringsutskottets betänkande 13 om mineralpolitik. I år innehåller det ingenting som undanröjer förbudet mot att prospektera efter och bryta uran. Detta beklagar jag. En anledning till det kan vara att regeringen faktiskt har varit upptagen med annat i Regeringskansliet sedan man tillträdde och haft andra bollar att spela på som har varit mer prioriterade.

Men när nu röken skingrats kring elstöd och andra akuta frågor är det min och Sverigedemokraternas förhoppning att regeringen vill spela på denna boll och att regeringen i tid till nästa års mineralpolitiska betänkande kommer med ett förslag som syftar till att upphäva denna lagstiftning. I så fall kan vi fatta ett sådant beslut nästa riksmöte när vi hanterar det mineralpolitiska betänkandet.

Min slutliga fråga till Ebba Busch är således om hon kommer att verka för att häva förbudet mot uranbrytning i samband med hanteringen av det mineralpolitiska betänkandet nästa år.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Eric Palmqvist för att han har lyft fram denna fråga. Jag hör att ledamotens röst klingar av någon av alla våra härliga svenska dialekter, men jag noterar också att Eric Palmqvist sitter på Norrbottensbänken.

Synen på gruvor och på de producerande delarna av Sverige är en viktig del av de fyra samarbetspartiernas omläggning av politiken. Vi behöver ta vara på de naturtillgångar som vi har i vårt land. Vi behöver i mycket större utsträckning ta vara på skogen och på det som går att utvinna ur marken. Det går inte att ha så högt uppsatta klimatmål som Sverige har och samtidigt värna ekonomisk tillväxt, växande välfärd, konkurrenskraft, att fler företag ska växa och gro och att fler svenska mammor och pappor ska ha ett arbete att gå till med mindre än att vi tar vara på det som finns i de producerande delarna av landet.

Där är norra Sverige i allra högsta grad avgörande, och där är också vår syn på gruvnäringen i stort avgörande. Det är också viktigt för att Sverige ska kunna bidra till att minska EU:s totala beroende av Kina, för att tala klarspråk. Kina står för cirka 70 procent av världens produktion av de metaller som behövs för att underlätta den gröna omställningen. Alla förstår och borde ha lärt sig läxan, efter de fatala beslut som fattades om Ryssland, när det gäller vilka konsekvenser det kan få om man lägger så mycket av ett lands eller en kontinents framtid i händerna på ett land. Nu lägger vi om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I övrigt tror jag att det har blivit tydligt vad regeringspartiernas och de fyra samarbetspartiernas grundhållning är i synen på uran. Längre än så kommer jag inte att gå med att bjuda på information i dag. Vi kommer att återkomma i frågan om uran, förhoppningsvis i närtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.