Anf. 53 Anders Borg (M)
Herr talman! Låt oss slå fast vad vi är överens om här. Jag har citerat Göran Persson. Han var tydlig med att han ville avskaffa arvs- och gåvoskatten, och för den delen även förmögenhetsskatten. Han ville finansiera det hela genom att minska nedsättningen på arbetsgivaravgifter och menade att det skulle leda till att pengarna strömmade tillbaka till Sverige. Det var vad Göran Persson under sin tid som socialdemokratisk partiordförande menade var den socialdemokratiska uppfattningen om förmögenhetsskatten. Då är det naturligtvis högst relevant att citera honom när jag får frågor om förmögenhetsskatten av socialdemokratiska riksdagsledamöter. Självklart är det högst relevant vad statsministern under den tid Socialdemokraterna hade regeringsmakten ansåg.
Låt mig när det gäller effekterna nämna tre förändringar som den borgerliga regeringen har genomfört, nämligen jobbskatteavdraget, i storleksordningen 80 miljarder, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Vi kan lägga dem i den ena vågskålen, och i den andra vågskålen lägger vi de skatteförändringar som den socialdemokratiska regeringen genomförde under förra mandatperioden. Vi har ett jobbskatteavdrag på 80 miljarder. Den förra regeringen hade en kompensation för egenavgifter på över 70 miljarder. Vi hade kunnat kalla vårt jobbskatteavdrag för förstärkt kompensation för egenavgifter. Då hade det varit fråga om närmast identiska åtgärder. Man lättade på fastighetsskatten. Det handlade om tusentals kronor för en Stockholmsvilla, uppemot 10 000 kronor, i lättnad. Och man tog bort arvs- och gåvoskatten.
När man jämför dessa åtgärder har det självklart samma effekt ifall en borgerlig regering sänker fastighetsskatten som ifall en socialdemokratisk regering gör det. Samtidigt vet vi att jobbskatteavdraget har bättre fördelningseffekter än kompensationen för egenavgifterna. Det är alldeles tydligt att kompensationen för egenavgifter i större utsträckning gick till de 25 procent som hade de högsta inkomsterna. Där går skiljelinjen, nämligen att jobbskatteavdraget är fördelningspolitiskt mer träffsäkert, har en bättre fördelningsprofil, än kompensationen för egenavgifterna.
När det gäller arbetslinjen är det ingen moderat uppfinning, eller min uppfinning, att om det lönar sig bättre att arbeta blir det fler som arbetar. Det är en hörnsten i hur en arbetsmarknad fungerar. Det finns inte en enda expertorganisation som håller med om den socialdemokratiska bedömningen. LO, SNS, KI, IFAU, Finanspolitiska rådet, OECD, IMF - alla gör samma bedömning, nämligen att detta har stora effekter på den långsiktiga, varaktiga sysselsättningen. Och det är just det som är vårt mål, full sysselsättning.
Vår politik är mycket tydlig. Satsningarna på kommunerna är de största som genomförts i en kris i modern tid. De nordiska länderna står för den kraftigaste utbyggnaden av de aktiva åtgärderna. Det som kännetecknar vår krispolitik är att vi gör den största satsningen någonsin på kommunerna, en omfattande utbyggnad av aktiva åtgärder och en förstärkning av arbetslinjen.
Det är alldeles tydligt varför vi gör detta. Det handlar nämligen om grundläggande värderingar, om vilket slags samhälle vi vill ha. Det handlar om trygghet. Det handlar om välfärd. Det handlar om rättvisa. Det handlar om att bygga ett samhälle för full sysselsättning. Det är därför vi vidtar dessa åtgärder, för att kunna möta krisen och föra tillbaka Sverige till full sysselsättning.
Det är regeringens uppgift. Det är regeringens politik. Vår prioritering är trygghet, välfärd och full sysselsättning - en politik som upprätthåller arbetslinjen, dämpar krisen och skapar förutsättningar för människor att komma i arbete. Och det är just den politiken regeringen för.