Uteblivna effekter av jobbskatteavdraget

Herr talman! Monica Green har i två separata interpellationer frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att genomförda skattesänkningar ska få avsedd effekt för fler jobb. Regeringens övergripande mål är att minska utanförskapet och få fler i arbete. Ska Sverige kunna möta de långsiktiga utmaningar som väntar med en åldrande befolkning krävs det varaktigt ökad sysselsättning. En politik som gör det mer lönsamt att arbeta är avgörande för att öka den varaktiga sysselsättningsnivån. För att stimulera arbetsutbudet har regeringen infört ett jobbskatteavdrag som innebär att nästan alla heltidsarbetande har fått minst 1 000 kronor mer i månaden efter skatt. Utan regeringens politik hade arbetslösheten i dag varit högre och sysselsättningen lägre. För regeringen och andra bedömare är det av vikt att följa upp om genomförda reformer får avsedd effekt. Men det är inte rimligt att, som Monica Green gör, dra slutsatser om jobbskatteavdraget enbart på basis av hur sysselsättningen har utvecklats under det senaste året. En utvärdering måste kunna särskilja effekterna av jobbskatteavdraget från andra faktorer, till exempel den globala ekonomiska krisen, som också påverkar sysselsättningen. Ett annat grundläggande krav är att tillräckligt med tid ska ha förflutit så att politiken kan antas ha fått fullt genomslag. Kunskapen om hur snabbt effekterna av jobbskatteavdraget realiseras är ofullständig, men det kan röra sig om ett antal år. Huvuddelen av den sysselsättningsökning som följer av det ökade arbetsutbudet väntas komma när arbetskraftsefterfrågan åter tagit fart. I väntan på att en fullständig utvärdering kan genomföras ligger regeringens bedömning av jobbskatteavdragets effekter fast. Bedömningen baseras på en stor och väletablerad forskningslitteratur kring reformer av liknande slag. De inkomstskattereformer som regeringen har genomfört förväntas på sikt öka sysselsättningen med ca 70 000 personer. Denna summa ligger väl i linje med vad andra bedömare, till exempel LO, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, SNS och IFAU, har kommit fram till. Även internationella bedömare såsom OECD och IMF välkomnar regeringens skattereformer.

Herr talman! Först vill jag på det bestämdaste ta avstånd från det arroganta sätt som finansministern beter sig på mot de tidigare debattörerna. Att läsa högt ur en bok är möjligen något att roa sig med när man inte har något annat att säga. Jag skulle naturligtvis kunna roa mig med att läsa sida efter sida högt ur Fredrik Reinfeldts bok om det sovande folket. Där beskriver han hur lata folk är, hur folk väljer att gå hemma och hur folk väljer att vara sjuka. Jag skulle kunna göra det, men jag väljer att debattera i stället för jag vill veta hur det ska gå till att få tillbaka människor i arbete. Ni har nu regerat i tre år. För varje dag har arbetslösheten ökat. Inte de första åren - okej. Det var högkonjunktur, och ni levde på det som vi hade lagt upp i ladorna. Jobben strömmade till. Det var goda år. I stället för att samla i ladorna till de dåliga åren valde ni att sänka skatten mest för dem som har det bäst. Det var er väg. Ni valde den. Anders Borg har själv sagt att det tar ungefär två år innan er politik börjar bita. Det sade Anders Borg när han var nytillträdd finansminister. Nu har det gått tre år, och det senaste året har varit en fullständig katastrof för finansminister Anders Borg. Han kan läsa hur många böcker han vill i den här talarstolen om vad vår tidigare statsminister har sagt, men finansministerns politik har inte hjälpt ett dugg. Fler människor har förlorat arbetet. Fler människor befinner sig nu i utanförskap. Anders Borg brukar gömma sig bakom den internationella lågkonjunkturen och säga: Det är inte vårt fel. Hjälp, hjälp, det är inte vårt fel. Det är någon annans fel att människor förlorar sina arbeten nu. Men ni valde skattesänkarvägen, Anders Borg. Ni valde den politiken därför att ni ville att människor skulle bli fattigare. Ni ville att de sjuka skulle bli fattigare. Ni trodde att de blev friska av det receptet. Det var er ideologi att fattiga människor skulle bli friska. Just nu försöker ni skyla över det genom att säga att det är en internationell lågkonjunktur. Men ni har valt det. Trots ert val och trots att ni påstår att ni har en jobblinje ökar människors bidragsberoende varje dag. Den socialdemokratiska arbetslinjen står mot den moderata bidragslinjen. Fler och fler får nu söka sig till socialbidragen i kommunerna. Kommunernas ekonomi försämras för varje dag eftersom ni har valt den vägen. Ni har sabbat a-kassan, försämrat människors möjligheter att försörja sig själva och försämrat människors möjligheter att bli anställningsbara igen eftersom ni slaktade komvux med en tredjedel när ni tillträdde. Ni tyckte ju att det var fult med komvux. Ni tyckte att det var fult med Amspolitik. Nu plötsligt, när ni inser att den socialdemokratiska modellen var bra, börjar ni lägga tillbaka lite av alla de saker som ni har dragit ned på. Ni har skurit ned 40 000 platser från komvux. Nu lägger ni tillbaka 10 000 platser, och det kallar ni för en stor reform. Nu ska människor få möjlighet att läsa igen. Ja, på 10 000 av de platserna som ni tog bort. Det är precis likadant när det gäller andra arbetsmarknadsåtgärder. Ni har dragit bort det, för det var fult enligt ert sätt att se det. Människor skulle nämligen bli fattigare, och blev de bara fattigare skulle de hitta sig ett jobb. Anders Borg påstår att det kommer att ge jobb. Han påstår till och med att det har gett jobb i dag, men det ser vi inte skymten av. Det finns inte ett enda jobb här i dag som Anders Borg kan visa att det har skapats för att han har infört jobbskatteavdrag! På sikt kanske det kommer, men det är för att människor ska krypa fram och säga: Jag ställer upp för en lägre lön.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att gå in i denna debatt om jobbskatteavdragets effekter. Det har ju inte fått de effekter som Anders Borg har talat om och som regeringen hoppades på när de började sänka skatterna med så kallat jobbskatteavdrag. Vi har, precis som Monica Green har redovisat, fått en lägre sysselsättning. Sysselsättningsläget ligger för närvarande på runt 65 procent. Utanförskapet som ni pratade så väldigt mycket om för tre år sedan har bara ökat, naturligtvis också beroende på att vi har haft en ekonomisk kris i Europa, men ni har ju förvärrat situationen. Sverige ligger efter. Ungdomsarbetslösheten är högre här än i andra länder i Europa. Ni har inte fört en politik som skapar sysselsättning, utan ni har naturligtvis hängt fast vid den gamla moderata parollen att skatterna ska sänkas i alla lägen. Jag har ingen bok att citera, men jag har här en sammanställning över Moderaternas valaffischer sedan 1921. Vid varje val, oavsett om det varit lågkonjunktur, högkonjunktur, ekonomisk kris eller enorma framgångar, har ni alltid varit för sänkta skatter. Det är ju det som är den moderata politiken. Jag tycker att det är intressant att notera att innan ni kom i regeringsställning förra gången, 1991, gick ni ut med valaffischer där det stod: Vi kan sänka skatten! Byt regering, sänk skatten! Vad hände? Man bytte regering, ni sänkte skatterna och vi fick en stor ekonomisk kris. Efter denna kris 1994 gick ni ut med valaffischer igen med budskapen: Höjda skatter ger färre jobb. Vinner de valet stiger skatterna. Vi sänker skatterna. Det spelar liksom ingen roll vad Anders Borg och andra moderater säger om att ni vill sänka skatterna för att skapa sysselsättning. Det är inte sant. Faktum är att Moderaterna i sin historia sedan 1921 i alla lägen har budskapet att sänka skatterna. Det är det som är huvudbudskapet. Det är inte för att skapa sysselsättning. Vi har haft en enorm sysselsättningsutveckling i Sverige med högre skatter därför att vi har fördelat bördorna rättvist. Det har ingenting att göra med det så kallade jobbskatteavdraget och att det skulle skapa mer jobb. Jag kan också upplysa finansministern om vi att föregående vecka hade ett skatteseminarium här i riksdagen. Det var ganska intressant på många sätt. Där medverkade Anders Borgs närmaste man, Ingemar Hansson. Han berättade att de här skatteförändringarna som har skett under den här mandatperioden är det fyra personer som har ansvaret för. Det är de tre statssekreterarna och Anders Borg. Det är de som hela tiden har formulerat på vilket sätt man ska sänka skatterna. Det gäller jobbskatteavdrag, och det gäller borttagande av förmögenhetsskatten etcetera. Det är de fyras gäng som har skött den här politiken, och den är dessutom oerhört kortsiktig, för den gäller bara den här mandatperioden. När vi har genomfört skatteförändringar har vi diskuterat att ha blocköverskridande sådana som ska räcka över tid och ge förutsättningar för människor att planera sin ekonomi. Men den här regeringen för bara en skattepolitik för fyra år. Det innebär att det blir en osäkerhet om vad som kommer att hända efter nästa års val när det gäller väldigt många skatter. Som sagt kommer Moderaterna oavsett om det är lågkonjunktur eller högkonjunktur alltid att kämpa för lägre skatter, för ni vill ha mindre välfärd, större inkomstklyftor och mindre av det som är viktigt för att ett samhälle ska hålla ihop, nämligen en gemensam sektor.

Herr talman! Jag vill bara tydliggöra för Monica Green att skälet till att jag läste högt ur Göran Perssons bok var att jag fick frågor av socialdemokratiska riksdagsledamöter om varför den borgerliga regeringen har avskaffat förmögenhetsskatten. Göran Persson redogör ju väldigt tydligt för varför Socialdemokraterna och den socialdemokratiska regeringen ville avskaffa förmögenhetsskatten. Jag ska inte upprepa det, för det har jag redan gjort vid ett antal tillfällen nu. När det gäller arbetslösheten stiger den nu därför att vi har en ekonomisk kris i världen. Den kommer att fortsätta att stiga en period i Sverige precis som den gör i hela OECD-området, EU-området och euroområdet. Den har stigit i ungefär samma takt i Sverige som i andra jämförbara länder. I några länder har den stigit mer, som USA och Spanien, och i andra länder har den stigit något mindre. Men när kommissionen gör sin bedömning landar man i slutsatsen att arbetslösheten kommer att vara något lägre i Sverige än i både euroområdet och i EU som helhet. Jag värjer mig mot den här svartmålningen av den svenska modellen som säger att Sverige klarar en kris sämre än alla andra länder. Vi är en öppen ekonomi, och vi har en tung verkstadsindustri. Det är klart att det påverkar oss. Men låt oss ändå komma ihåg att de länder som nu har dragit på sig stora underskott, i genomsnitt 7-8 procent för EU, kommer att få ägna de kommande 10-15 åren åt att höja skatterna och skära ned i välfärden. EU-kommissionen drar slutsatsen att Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i EU-området. Sverige och Danmark är de få länder som klarar att minska skuldsättningen utan att genomföra åtstramningar. Det här betyder att när återhämtningen kommer behövs det inte stora skattehöjningar eller stora nedskärningar i Sverige, utan vi kan fortsätta att föra en expansiv politik. Det betyder att vi på sikt också med stor sannolikhet kommer att landa i en bättre utveckling för svensk ekonomi och för arbetsmarknaden än vad man ser i andra länder. Vi har en stark svensk modell med ansvarsfulla parter, med en flexibel arbetsmarknad, stor rörlighet, välutbildad arbetskraft och industrier som ligger i framkant. Det här har vi förstärkt. Vi har förstärkt arbetslinjen. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta. Vi har motverkat krisen genom de största statsbidragshöjningarna till kommunerna i modern tid. Vi har tillsammans med de nordiska länderna genomfört den mest omfattande utbyggnaden av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är viktiga åtgärder för att vi ska säkra att människor är kvar på arbetsmarknaden för att vi efter krisen ska börja marschen tillbaka till full sysselsättning. Monica Green väljer väldigt starka ord. Hon säger att skattesänkningsvägen bygger på att man vill att de fattiga ska bli fattigare. De fattigare ska bli fattigare, det är syftet med skattesänkningen. Låt oss då konstatera att den socialdemokratiska regeringen sänkte skatterna - inkomstskatterna - med över 70 miljarder. Man tog bort arvs- och gåvoskatten, och man genomförde betydande lättnader på fastighetsskattesidan. Det väcker naturligtvis frågan: Vad var motiven då? Var Socialdemokraternas ambition att de rika skulle bli rikare och de fattiga skulle bli fattigare? Jag har svårt att tro det. Jag tror att det handlade om att man försökte genomföra åtgärder som gjorde att vi fick ett bättre skattesystem på samma sätt som vi nu gör. Det är därför det finns skäl att citera Göran Persson. Man ska hålla ordning på sin argumentation. Man ska gå till val på det som man tänker göra. Man ska säga till väljarna att man tänker avskaffa förmögenhetsskatten om det är det som statsministern, partiordföranden, sedan tänker sätta sig i diskussioner med näringslivet och göra. Det var precis det som Göran Persson gjorde under sin tid som statsminister. Därför är det viktigt att citera.

Herr talman! Det är möjligt att det är viktigt att citera Göran Persson, men en papegojas sätt att upprepa är det inte nödvändigt att försöka likna. Det är inte nödvändigt att citera Göran Persson 14 gånger i samma inlägg, eller om det nu var något i den stilen. Jag hade kunnat göra något liknande när det gäller Fredrik Reinfeldts bok Det sovande folket , som tydligt visar vad Moderaterna egentligen menar. De menar att människor är sövda, att de valt att vara sjuka och väljer att vara arbetslösa. De menar att om vi sänker deras ersättningar kommer de att komma tillbaka till arbete. Det är det Moderaterna menar. Om finansministern vill kan jag naturligtvis läsa sida upp och sida ned ur statsministerns bok, 14 gånger i samma inlägg, om det kan vara intressant. Jag kan göra det vid något tillfälle eftersom det tydligen är så Anders Borg väljer att föra en interpellationsdebatt. Eller kanske lägger vi oss på en något högre debattnivå. Låt oss stanna upp en smula och titta bortom de teoretiska modeller som Anders Borg räknar på på Finansdepartementet. Bortom de teoretiska modeller som ni räknar på, Anders Borg, finns det människor av kött och blod, människor som fått gå från sina hus för att de inte har möjlighet att försörja sig när de förlorat sitt arbete, människor som inte har möjlighet att studera längre eftersom ni dragit undan de möjligheterna inom komvux, människor som inte längre får sin försörjning för att de är sjuka, människor som ni påstår hittar ett jobb och blir friska igen bara de blir fattigare. Gå ut bland folket, Anders Borg. Besök de arbetslösa och sjuka. Göm dig inte bakom de teoretiska modellerna. Jag vet att Anders Borg är teoretiker och ekonom och gärna vill gömma sig i böckerna och räkna, men det finns människor där ute, Anders Borg, som lider av den förda politiken. Sedan säger Anders Borg att det inte var meningen att göra de fattiga fattigare och de rika rikare. Det bara blev så. Vi tänkte rätta till skattesystemet lite grann, säger Anders Borg. Men effekterna där ute i samhället har blivit sådana att ni har gynnat rika framför fattiga, män framför kvinnor, stad framför landsbygd. I praktiken har det blivit så ute bland människorna. Det är där vi socialdemokrater rör oss. Det är där vi ser att människor nu har det oerhört tufft. Jag uppmanar därför Anders Borg att göra något liknande och inte gömma sig bakom sina siffermodeller. Sverige halkar faktiskt efter. Anders Borg vill inte höra talas om en svartmålning. Nej, det är möjligt att han inte vill se sanningen i vitögat. Han vill inte se att klyftorna har ökat. Han vill inte veta att ungdomsarbetslösheten ökar och nu är en av de högsta i Europa. En tiondel av befolkningen har, tack vare skattesänkningarna, fått de största inkomstsänkningarna av regeringen. Anders Borg vill inte veta att arbetslösheten har ökat med 100 000 personer på ett år - i och för sig vet han det, men han vill inte prata om det - och att 60 000 jobb försvinner inom kommuner och landsting. Inte nog med att jobben försvinner inom industrin, som blir utsatt på grund av internationell konkurrens. Dessutom bedriver regeringen en politik som innebär att färre människor i framtiden ska ta hand om de sjuka och gamla och det ska vara färre barnskötare och förskollärare samt lärare i skolan.

Herr talman! Det är intressant att höra finansministern för fjärde gången lyfta upp Göran Persson i debatten. Det han emellertid inte tar upp är vad som hänt sedan den tidigare nämnda boken publicerades. Sedan dess har regeringen nämligen sänkt fastighetsskatten på Djursholmsvillor med 40 000 kronor om året, tagit bort förmögenhetsskatten och genomfört andra skattesänkningar som gynnat höginkomsttagarna i Sverige. Det är nu en annan tid, och därför tycker jag att det är helt fel att göra den jämförelsen med dagens politiska debatt. Det är som att jämföra äpplen och päron. Det är helt fel att som Anders Borg hävda att den socialdemokratiska regeringen sänkte skatterna för löntagarna rakt av. Det var ju en kompensation för egenavgifterna. Det fanns ett tydligt samband. Dessutom är de skattesänkningar som regeringen nu genomför inte finansierade. Den senaste skattesänkning som förordas kostar 10 miljarder. Vi har ett budgetunderskott som nästa år beräknas uppgå till 100 miljarder. Ni finansierar inte era skattesänkningar, Anders Borg. Inför valet lovade ni att göra det. Ni skulle finansiera era skattesänkningar. Det gör ni inte längre. Varken förmögenhetsskatten eller jobbskatteavdraget har finansierats. Ni går fram med skattesänkningar som inte är finansierade. Vi ser resultatet. Budgetunderskottet ökar. Det är det stora problemet på sikt, alltså att ta över efter er när ni har skapat en sådan obalans i statens ekonomi.

Herr talman! Låt oss slå fast vad vi är överens om här. Jag har citerat Göran Persson. Han var tydlig med att han ville avskaffa arvs- och gåvoskatten, och för den delen även förmögenhetsskatten. Han ville finansiera det hela genom att minska nedsättningen på arbetsgivaravgifter och menade att det skulle leda till att pengarna strömmade tillbaka till Sverige. Det var vad Göran Persson under sin tid som socialdemokratisk partiordförande menade var den socialdemokratiska uppfattningen om förmögenhetsskatten. Då är det naturligtvis högst relevant att citera honom när jag får frågor om förmögenhetsskatten av socialdemokratiska riksdagsledamöter. Självklart är det högst relevant vad statsministern under den tid Socialdemokraterna hade regeringsmakten ansåg. Låt mig när det gäller effekterna nämna tre förändringar som den borgerliga regeringen har genomfört, nämligen jobbskatteavdraget, i storleksordningen 80 miljarder, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Vi kan lägga dem i den ena vågskålen, och i den andra vågskålen lägger vi de skatteförändringar som den socialdemokratiska regeringen genomförde under förra mandatperioden. Vi har ett jobbskatteavdrag på 80 miljarder. Den förra regeringen hade en kompensation för egenavgifter på över 70 miljarder. Vi hade kunnat kalla vårt jobbskatteavdrag för förstärkt kompensation för egenavgifter. Då hade det varit fråga om närmast identiska åtgärder. Man lättade på fastighetsskatten. Det handlade om tusentals kronor för en Stockholmsvilla, uppemot 10 000 kronor, i lättnad. Och man tog bort arvs- och gåvoskatten. När man jämför dessa åtgärder har det självklart samma effekt ifall en borgerlig regering sänker fastighetsskatten som ifall en socialdemokratisk regering gör det. Samtidigt vet vi att jobbskatteavdraget har bättre fördelningseffekter än kompensationen för egenavgifterna. Det är alldeles tydligt att kompensationen för egenavgifter i större utsträckning gick till de 25 procent som hade de högsta inkomsterna. Där går skiljelinjen, nämligen att jobbskatteavdraget är fördelningspolitiskt mer träffsäkert, har en bättre fördelningsprofil, än kompensationen för egenavgifterna. När det gäller arbetslinjen är det ingen moderat uppfinning, eller min uppfinning, att om det lönar sig bättre att arbeta blir det fler som arbetar. Det är en hörnsten i hur en arbetsmarknad fungerar. Det finns inte en enda expertorganisation som håller med om den socialdemokratiska bedömningen. LO, SNS, KI, IFAU, Finanspolitiska rådet, OECD, IMF - alla gör samma bedömning, nämligen att detta har stora effekter på den långsiktiga, varaktiga sysselsättningen. Och det är just det som är vårt mål, full sysselsättning. Vår politik är mycket tydlig. Satsningarna på kommunerna är de största som genomförts i en kris i modern tid. De nordiska länderna står för den kraftigaste utbyggnaden av de aktiva åtgärderna. Det som kännetecknar vår krispolitik är att vi gör den största satsningen någonsin på kommunerna, en omfattande utbyggnad av aktiva åtgärder och en förstärkning av arbetslinjen. Det är alldeles tydligt varför vi gör detta. Det handlar nämligen om grundläggande värderingar, om vilket slags samhälle vi vill ha. Det handlar om trygghet. Det handlar om välfärd. Det handlar om rättvisa. Det handlar om att bygga ett samhälle för full sysselsättning. Det är därför vi vidtar dessa åtgärder, för att kunna möta krisen och föra tillbaka Sverige till full sysselsättning. Det är regeringens uppgift. Det är regeringens politik. Vår prioritering är trygghet, välfärd och full sysselsättning - en politik som upprätthåller arbetslinjen, dämpar krisen och skapar förutsättningar för människor att komma i arbete. Och det är just den politiken regeringen för.

Herr talman! Det märks inte. Det märks inte att regeringen jobbar för trygghet, välfärd och rättvisa. Det låter jättefint, och det är möjligt att Anders Borg tror på de orden och tycker att det är roligt att knycka värdeord från Socialdemokraterna. Det har han säkert lärt sig av partisekreterare Schlingmann. Men er politik leder till något helt annat. Sedan kan ni försöka att slå i folk det och säga det om och om igen så att det blir en sanning. Men i praktiken, ute bland människorna, finns det de som lider just nu och som har det svårt. Det är nu 70 000 fler som finns i utanförskapet, Anders Borg, det utanförskap som ni tyckte var så hemskt och som ni skulle ta bort när ni kom till makten. Ni beskrev det som något väldigt stort och svårt som vi hade här i Sverige att människor hade möjlighet att leva på föräldraförsäkring, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. De var i utanförskap. Det var hemskt. Det skulle ni se till att ta bort. Vad gör ni med er politik? Det blir precis tvärtom. Det är nu 70 000 fler som finns i det som ni kallade för utanförskapet, med ert sätt att räkna. Nu har ni tagit bort det som stod på er hemsida om på vilket sätt ni räknade före valet. Ni vill inte veta av det. Det är bättre att försöka ta bort sanningen. Ni har alltså tagit bort det som stod på er egen hemsida om på vilket sätt ni räknade ut detta. Som tur är går det att få fram sådana saker som har legat på hemsidor. Det finns därför fakta om hur ni räknade före valet, och det är 70 000 fler nu. Sedan påstår Anders Borg att han satsar på kommunerna. Det är då märkligt, vilket han skriver i sin egen proposition, att det är 60 000 färre som kommer att jobba inom kommuner och landsting. Dessutom är satsningen på kommunerna bara för ett enda år. Kommunerna vet ingenting om hur de har det 2010 och 2011.

Herr talman! Låt mig försöka vara så tydlig som jag kan. Målet för vår politik är trygghet, välfärd, frihet, rättvisa, ett samhälle som hålls ihop och som präglas av att många människor arbetar, att människor har mer makt över sitt eget liv, större inflytande över vård och omsorg och en större del av sin egen ekonomi som man kan påverka genom eget arbete. Det är vår grundläggande utgångspunkt för vad vi vill ha för samhälle. Dessa värderingar återspeglas så väl i krispolitiken. Det är de största satsningarna någonsin på att möta en kris genom höjda statsbidrag till kommunerna. Det är höjda statsbidrag som är två, tre eller fyra gånger så stora som de som genomfördes under Asien-, Rysslands- eller IT-kraschen. Det är de största satsningarna under den tid som vi har statistik för och som vi har upplevt och sett. Det är aktiva åtgärder, en massiv utbyggnad, stöd för att söka arbete, fler på förmedlingarna som hjälper till, möjligheter till utbildning och aktiveringsinsatser. Det är de klassiska delarna av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är de som nu byggs ut så kraftigt. Det är därför som OECD konstaterar att de nordiska länderna har varit sällsynt framgångsrika med att prioritera aktiva åtgärder. Det handlar om arbetslinjen. Så många rekommenderar oss att förstärka arbetslinjen under krisen, att se till att arbetskraftsdeltagandet inte minskar, att se till att det lönar sig att arbeta, att se till att fler är på arbetsmarknaden och att se till att vi tar steg också i krisen för att föra Sverige tillbaka till full sysselsättning. När det gäller starka offentliga finanser kommer vi att vara ett av två tre länder som klarar treprocentskravet. Vi har bland de starkaste långsiktiga offentliga finanserna när det gäller åldrande. Vi har en skuldsättning som minskar utan att vi behöver vidta åtgärder. I Spanien, Storbritannien, Portugal och Grekland har recepten prövats med stora underskott, stora nedskärningar och stora skattehöjningar. Högre arbetslöshet kommer att bli resultatet av den operationen. Vi står för arbetslinjen, vi står för trygghet, vi står för välfärd, vi står för ökad frihet och därför för ökad rättvisa.