vägsituationen i Västra Götaland/Dalsland

Fru talman! Elver Jonsson har frågat om jag är be- redd att se till så att anslagen till drift och underhåll av vägarna i Västsverige, främst i Dalsland, blir i paritet med behoven samt om jag är beredd att klassi- ficera landskapet Dalsland som "skogslän". Elver Jonsson kallar den infrastrukturproposition regeringen överlämnade till riksdagen i höstas för uppblåst. Men jag vill hävda att det finns reella för- slag i propositionen som kommer att gynna Dalslands vägnät. Allra viktigast för Dalsland är att regeringen avsätter 17 miljarder kronor för att förbättra det be- fintliga vägnätet i landet. Det handlar om åtgärder för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. Regeringen bedömer att en sådan insats kommer att göra det möjligt att fram till 2015 uppnå full bärighet året runt på de vägar som bedöms som viktiga för näringslivet. Därmed ger vi också Dalsland goda förutsättningar att utvecklas. Elver Jonsson anser vidare att propositionen är baktung genom att relativt lite pengar anslås i närtid, dvs. detta och nästa år. När det gäller de närmaste åren innehåller propositionen extra resurser om 12 miljarder kronor till vägar och järnvägar. Redan i år kommer en stor satsning på tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion att göras. Ungefär 1,6 miljarder kronor kommer att gå till denna typ av vägförbättringar 2002. Dalsland har, särskilt i de norra delarna, en be- folkningsstruktur och ett näringsliv som påminner mer om t.ex. Värmland än om resten av Västra Göta- lands län, som Dalsland tillhör. Dalsland omfattas också av en del särskilda regionala utvecklingsåtgär- der. T.ex. ingår den norra delen i nationellt stödområ- de och hela Dalsland i EG:s strukturfonders mål 2- program Västra. Begreppet "skogslän" har ingen reell innebörd i regionalpolitiken, varför en sådan beteck- ning på Dalsland inte skulle få någon betydelse. När det gäller åtgärder för bärighet, rekonstruk- tion och tjälsäkring av vägarna kommer Vägverket att planera för detta centralt på samma sätt som verket gör med drift och underhåll. Genom detta säkrar vi att olika landsdelar bedöms efter likadana grunder i planeringen.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag har aktualiserat de problem som följer i spåren av ett ofullständigt, för att inte säga torftigt, beslut kring infrastrukturfrågorna. Det är kanske därför regeringens svar är så knapphändigt. En längre redo- görelse skulle förmodligen gett besked om de stora blottor som finns i möjligheterna att åstadkomma en god infrastruktur. Knappt hade bläcket torkat i regeringens regle- ringsbrev förrän Vägverket gick ut med en pressrele- ase där budskapet var: Pengarna räcker inte. Trafiken har fortsatt att öka trots att konjunkturen har avmat- tats. Ökningen gäller framför allt den tunga trafiken, vilket ger ökat slitage och ökat behov av insatser för drift och underhåll för att kunna hålla vägnätet i be- fintligt skick. Vägverket beklagar också - fortfarande enligt pressmeddelandet - att de tidigare långtidsplanerna för vägutbyggnad som arbetats fram i ett antal projekt runtom i landet och som står färdiga att påbörjas inte ser ut att kunna förverkligas om inte mer investe- ringsmedel anvisas. Att jag, fru talman, har tagit upp Dalslands vägnät beror på att det är ett område som är hårt ansatt och som inte har kunnat hävda sig för att få en bra ut- byggd infrastruktur. När andra nordliga län - statsrå- det säger t.o.m. att Dalsland påminner om Värmland - fått pengar utifrån begreppet "skogslän" säger nu statsrådet att detta inte har någon reell innebörd i regionalpolitiken, varför en sådan beteckning inte skulle få någon betydelse. Jag betvivlar faktiskt det. Nu har Dalsland så att säga fallit mellan stolarna. Det har inte hört till skogsområdena, och det har inte heller fått tillräckligt stark position i det nya storlänet där de trafiktunga stråken kräver finansiellt utrymme. När jag väckte interpellationen var 60 mil av- stängda i det lilla landskapet Dalsland. Nu har frosten tagit ny fart, och det är kanske tjugotalet mil till. Men vårsolen kommer igen, var så säker. Tjällossningen kommer att fullföljas, och det kommer att ske säkrare än ett infrastrukturpropositionsavlämnande. Det känns faktiskt, fru talman, något generande att tala med företagare uppe i norra Dalsland som säger att det här måste lösas relativt snart, annars flyttar vi nog över till andra sidan Kölen. Det berättas att kommunerna tillsammans med regionen nu eventuellt kommer att försöka få loss lite EU-pengar till detta. Det känns nästintill besvärande när vi vet att det är ett statligt åtagande att rusta upp vägar som t.ex. 172:an, som är en viktig led när det gäller transporter från hela södra Oslo-området ned mot Årjäng-Bengtsfors och Trollhättan. I detta område finns Dals-Ed, Nös- semark, Töftedal, Torrskog och Ånimskog - områden som är starkt beroende av skogstransporter men som inte kan garanteras detta. Riksdagen har en tung ryggsäck att bära på. Först var det en eftersläpning på flera år då detta försum- mades. Därtill kommer vattenskador av mycket stora mått i flera län som ska finansieras. Från regeringens och ministerns sida har man ju talat om den "gigantiska" satsning som infrastrukturpropositionen sades ha och sagt att det aldrig förr har satsas så mycket. Det är klart; om man sträcker ut tidsrymden flera år extra blir förstås totalsumman ganska hög. Men årsvis är det, som Vägverket säger, alldeles för svaga insatser, fru talman.

Fru talman! Näringsministern är för det mesta väldigt nöjd. Det är ju trivsamt med ministrar som är nöjda. Han var nöjd för en tid sedan när han och jag här i riksdagen diskuterade arbetsmarknadspolitik, trots att vi hade 15 % arbetslöshet. Jag får citera mi- nisterns uttalande: Arbetsmarknadspolitiken har, "om jag ska försöka uttrycka mig lite ödmjukt, varit en liten framgångssaga. Vi har lyckats på alla områden". Säkert är ministern ganska ensam om den åsikten. Inte heller i detta svar kan man spåra några be- kymmer, om än inte ministern anser att hans in- frastrukturproposition varit lika framgångsrik; åt- minstone framgår det inte av detta svar. Men man kan konstatera att alltför lite pengar satsas på vägar, vägunderhåll och enskilda vägar i denna infrastruk- turproposition. Det är viktigt att E 6, riksväg 44, där en dödsolycka skedde häromdagen, riksväg 45 och riksväg 40 snabbt blir färdigställda. I det pressmeddelande som Vägverket sänt ut, och som Elver Jonsson nämnde lite grann förut, kan man konstatera att Sverige har haft en vikande konjunktur och att vägtrafiken har fortsatt att öka. Vägverket tycker att nivån för år 2003 bör vara ca 3 900 miljo- ner kronor högre än regeringens förslag i infrastruk- turpropositionen, och, säger man, ökade insatser behövs för underhåll av våra vägar och broar. Av framkomlighets- och trafiksäkerhetsskäl behövs ock- så en högre vinterhållningsstandard. Man kan konstatera att de moderata förslagen lig- ger 174 miljoner högre än regeringens. Vi har 100 miljoner för bärighetshöjande åtgärder och 74 miljo- ner kronor för enskilda vägar. Regeringen har under en lång följd av år låtit väg- nätet förfalla. Det är en gigantisk kapitalförstöring. Samtidigt har det haft negativa effekter på svenskt näringsliv, på befolkningsutveckling och på lands- bygden. För två år sedan framgick i en rapport från Skog- forsk att bärighetsproblemet kostade den svenska skogsnäringen drygt 900 miljoner kronor årligen. Sedan dess har kostnaden snarast ökat. Det är inte enbart industrin som drabbas, problemet berör hela Sveriges skogsindustri. Bärigheten på landets vägar är därvid en faktor som avgör möjligheten för svens- ka sågverk, massa- och pappersindustrier att vara konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Detta är alltså oerhört bekymmersamt. Man kan konstatera att det allmänna vägnätets eftersatta un- derhåll ligger på ca 17 miljarder kronor. Hundratals broar är nedgångna och några resurser till omedelbara åtgärder finns knappast. Ibland måste man konstatera att broarna är de enda utfartsvägar som många männi- skor har. Man kan fråga sig då, det skulle vara intressant att höra: Vad ämnar ministern göra för att Dalsland, norra Bohuslän, andra delar av Bohuslän och andra delar av Västra Götaland och skogslänen ska få bättre vägar? Vi bohuslänningar, dalslänningar, älvsborgare m.fl. väntar på ett svar. Vad tänker ministern göra för att vi ska få bättre vägar så att de människor som bor dåligt och lastbilarna ska kunna komma fram?

Fru talman! Det är klart att man vill vara med när diskussionen handlar om vägar och infrastruktursats- ningar på västra Sverige. Det är vi alla oerhört ange- lägna om, åtminstone vi riksdagsledamöter från Västsverige. Vi har också från Västra Götalandsregi- onen enats om att det behövs 50 miljoner till vägarna och järnvägarna i västra Sverige. Det är en enig regi- on som står stark inför de fördelningar som ska ske nu. Sedan kan man väl bli lite förvånad över att Kent Olsson kan stå här och vräka ur sig vad han hade gjort om han hade varit i regeringsställning, om han hade trollat med knäna eller varifrån han hade fått pengarna. Det var inte precis så att när Moderaterna lade fram sin s.k. skuggproposition för ett år sedan innehöll den mer pengar än regeringen nu faktiskt har föreslagit. Den innehöll mindre pengar. Det är lite av ett slag i luften från Moderaternas sida. Jag tycker i stället att vi från Västsverige borde tänka på att nu hävda vår röst gentemot resten av landet och se till att satsningarna görs i västra Sveri- ge. Vi bör se till att vi får vägar och järnvägar som behövs i Dalsland, i Skaraborg, i Bohuslän och i norra och södra Älvsborg. Det behövs satsningar på E 20 inte minst och förstås också på väg 48 utanför Skultorp, men självfallet också i Dalsland. Jag tycker att det är viktigt att vi har flyttat fram våra positioner eftersom regionen är enig. Vi får se nu om regionen har bestämt sig för att tidigarelägga ett antal projekt genom att gå in med extra medel från regionen. Man förhandlar nu med kommuner för att se om det går att få med kommunerna på de här tidi- gareläggningarna. Det är vad som behövs i dag. Det tycker jag är oerhört starkt. Det är bra att vi har en region som kan sätta ned foten.

Fru talman! Vägverket har tillsammans med nä- ringslivet, kommuner m.fl. aktörer pekat ut ett vägnät som kallas "Robusta stråk i Dalsland" och utgör de vägar som är viktigast för den tunga trafiken i land- skapet. Vägnätet omfattar 23,5 mil. De återstående kostnaderna för att åtgärda det bedöms vid ingången av 2002 till 330 miljoner kronor. Vägverket räknar med att starta tjälsäkringsåtgär- der för 32 miljoner kronor i år. Det är fyra länsvägar med en sammanlagd längd av 29 kilometer som kommer att åtgärdas. Vägarna ligger i kommunerna Vänersborg, Mellerud, Färjelanda och Ed. Dessutom blir tre objekt som påbörjades förra året och sam- mantaget kostar 50 miljoner kronor klara nu i vår. Dessa tre objekt omfattar tillsammans 22 kilometer och ligger i kommunerna Färjelanda, Bengtsfors och Ed. Sammantaget betyder detta att det återstående be- hovet för "Robusta vägar i Dalsland" kommer att uppgå till 297 miljoner kronor vid utgången av detta år. Låt mig säga det här i kammaren: Det är ett litet belopp. Det kommer vi att fixa. I den nu gällande länsplaneringen har vi 8,8 mil- jarder kronor. 17 miljarder kronor - om ni lyssnar på mig nu - till tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion är alldeles för lite, säger Folkpartiet. Vi har alltså fördubblat detta belopp, från 8,8 miljarder till 17 miljarder kronor. Är det dåligt? Ja, det är tolv år. Det är inte så lång tid. Det gäller också att vara realistisk. Regeringens förslag innebär således nästan en fördubbling av satsningarna, och vår bedömning är, som jag har sagt, att vi med en sådan satsning kommer att ha full bärighet året runt på de vägar som bedöms som viktiga för näringslivet. Detta är mycket viktigt för skogsindustrin, jordbruket och turistnäringen i landets olika delar. Sedan har vi en del vägar som har nämnts här. Det gäller vägarna 40, 44, 45, E 6 och E 20. Dem ska jag be att få återkomma till i mitt sista inlägg.

Fru talman! Först ett par reflexioner. När den so- cialdemokratiska ledamoten kom näringsministern till undsättning nämnde hon att man i Västra Götaland faktiskt har tagit sig samman och fått ett infraprogram som är ett föredöme och som jag skulle vilja säga är någonting för Finansdepartementet att ta efter. Nu manar Monica Green till en samlad kamp. Det är alldeles utmärkt. Motståndare skulle möjligen vara om inte hela regeringen så åtminstone delar av Nä- ringsdepartementet. Men jag är tveksam när hon säger att regionen och kommunerna får vara med och ställa upp. Det är klart att det är lite konstigt när ett statligt vägansvar plöts- ligt ska gå med håven till fattiga kommuner och regi- oner. Det känns fel. Fru talman! Nu säger näringsministern att det här ska fixas. Utmärkt! Då har väl debatterna inte varit utan värde. De har stressat departementet så att man kommer att anstränga sig ett stycke. Det är ganska enkelt: Här finns en bedövande majoritet i denna kammare för det Björn Rosengren innerst inne öns- kar, nämligen att få ett rejält väganslag. Han har många gånger, vid sidan av dessa talarstolar, uttryckt att han önskar mera pengar, och motståndet har fun- nits i den politiska komplikation som regeringen har dragit på sig genom att bakbinda sig själv. Näringsministern säger att detta inte är så dåligt. Pengarna fördubblas, osv. Men jag tror inte att många branscher i Dalsland och andra områden kan vänta fram till 2015. Det är ganska bråttom. Vägarna är nedgångna och har försummats under ett antal år. Sedan finns det som inte sägs på så många ställen, nämligen de väldiga översvämningarna för något år sedan. Det blev oerhört stora skador. Fru talman! Jag tror vi får ta fasta på vad Vägver- ket säger, nämligen att det behövs 3-4 miljarders förstärkning för verkets egna planer. SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys, säger att de närmsta årens trafikökning kommer helt att ligga på vägarna. Man kan ha synpunkter på om det är så lyckat - därom kan vi diskutera - men allt talar för att det kommer att bli så som SIKA har uttryckt det. Det betyder att vägnätet behöver en upprustning, repara- tion och återuppbyggnad. Det behöver också byggas nytt. Vägverket tar för övrigt också upp trafiksäker- hetsfrågorna. Vägens standard och struktur är ganska avgörande. Fru talman! Sist i denna omgång kan jag konstate- ra att det visst går att ha annan trafikföring - på sjö och på järnväg. Men för högförädlade varor är det bråttom. Då är det vägarna och flyget som gäller. Tio gånger så mycket i varuvärde förs fram på vägarna jämfört med järnvägarna. Det går att ha synpunkter på det också, men det är en realitet. Fru talman! Det går inte att bortse från realiteter- na, inte ens i en sådan här gemytlig riksdagsdebatt.

Fru talman! Jag har här en lista, näringsministern, framtagen den 5 mars 2002 över bärighetsnedsätt- ningar i Västra Götalands län. De är i dag 24 projekt. 15,8 mil väg är avstängd för tung trafik. För en halv vecka sedan var det 54,6 mil. Det kan synas vara bättre än då, men samtidigt vet vi att vintern inte är slut än. Om jag var näringsminister och hade ansvar för trafiken skulle jag vara oroad över att så stora delar av vägarna i Dalsland och Västra Götaland i dag har bärighetsnedsättningar och att det är svårt att komma fram. Ministern säger att det inte är några större be- kymmer. Samtidigt säger hans egna vägverk att man behöver 4 miljarder kronor mer. Om ministern är nöjd med infrastrukturplanen blir jag mycket förvå- nad. Det är många som är missnöjda. Alltifrån skogsindustrin till privatpersoner har bekymmer. Det kommer att ta tolv år att fixa detta. Det är en oerhört lång tid. Jag kanske blir lite förvånad över att ministern behöver assistans i den här debatten av Monica Gre- en. Om Monica Green läser ordentligt vad vi skriver ser hon att vi inte trollar med knäna. Vi har tagit fram de pengar som finns. Det är bara att läsa innantill. Debatten förs huvudsakligen med näringsministern. Därför skulle det vara intressant att höra om närings- ministern är nöjd med infrastrukturpropositionen. Det är i alla fall inte vi som bor i Västra Götaland.

Fru talman! Jag kan försäkra Kent Olsson att det inte är Björn Rosengren som har begärt någon assi- stans från min sida. Det behöver han inte. Han vet hur han ska diskutera. Det är faktiskt jag som västra gö- talänning som själv har begärt att få vara med i de- batten. Jag gör det eftersom jag tycker att det är oer- hört viktigt att vi satsar på vägarna och järnvägarna i västra Sverige. Där har även vi i regionen satt ned foten. Jag är stolt över att vi har en region som har satsat så oerhört mycket på att lägga ned kraft på att få fram en infrastruktursatsning i västra Sverige som det finns politisk enighet om. Elver Jonssons partikamrater är med i denna ma- joritetsställning. Centern, sossarna och Folkpartiet styr Västra Götalandsregionen. Moderaterna har ock- så gått med på den satsning som Västra Götalandsre- gionen kräver. Jag är glad över att vi är eniga i den satsningen. Det är dessutom positivt att regionen tidigarelägger ett antal vägsatsningar. Det har även Folkpartiet och Moderaterna i Västra Götaland varit med på. Det är bra att vi kan göra sådana gemen- samma satsningar. Det är möjligt att Kent Olsson inte behöver trolla med knäna för att ta fram riktiga pengar. Men det var färre pengar. Det var inte lika mycket pengar som Moderaterna s.k. satsade i den skuggproposition som man lade fram tidigare än regeringen. Det hade varit mycket intressant att se hur Kent Olsson då hade sagt hur pengarna ska användas i Sverige. Jag tror på detta. Jag tror att vi kan satsa ordent- ligt. Jag tycker att vi i Västra Götaland gemensamt ska kräva satsningar för framtiden.

Fru talman! Kent Olsson började debatten med att tala om arbetsmarknadspolitiken. Han sade att vi har en arbetslöshet på 15 %. Det distanserar Kent Olsson från all trovärdighet. Vi har en öppen arbetslöshet på 4 %, och omfattningen på dem i åtgärder är 2-2,5 %. Vi vet alla att det är så. Då blir trovärdigheten inte speciellt hög. Kent Olsson är en i mina debatter känd dysterkvist, en mörkmålare. Lägg det åt sidan. Jag ska ta upp den fråga som berör vägarna 40, 44, 45, E 6 och E 20. Just nu pågår ett antal utbygg- nader på dessa vägar. På E 6 byggs det just nu på två ställen, mellan Hogdal och Nordby. Det är ett projekt som kunde komma i gång redan i år efter regeringens förslag i vårpropositionen att bemyndiga Vägverket ett lån på 100 miljoner kronor. Dessutom pågår en utbyggnad av en trafikplats i Håby. På väg 44 pågår en utbyggnad av den olycksdrab- bade sträckan mellan Uddevalla och Väne-Ryr till en kostnad av 360 miljoner kronor. På E 20 pågår en utbyggnad av trafikplats Nääs mellan Lerum och Alingsås, där två plankorsningar ersätts av en trafik- plats till en kostnad av 105 miljoner kronor. Utöver detta pågår det planeringsarbeten i olika stadier för utbyggnad av alla dessa fem vägar. Regeringen har föreslagit att en ökad satsning ska göras på infrastrukturen under perioden 2002-2004. När det gäller väginvesteringar handlar det om att satsa 4,3 miljarder kronor extra på åtgärder som lig- ger i de gällande planerna. Vägverket ska senast den 1 april i år redovisa vilka byggprojekt man räknar med att starta tack vare denna satsning. När det gäller åtgärder efter 2005 kommer rege- ringen inom kort att besluta om planeringsdirektiv till Vägverket, Banverket och länet. Det handlar om att omsätta de 364 miljarder kronorna i infrastrukturpro- positionen till objekt och åtgärder. För Vägverkets del är planeringsramen 39 miljarder kronor, och för länet sammantaget 30 miljarder kronor. Hur mycket av dessa pengar som till slut hamnar på de vägar som Elver Jonsson räknar upp beror på vilken samhälls- ekonomisk lönsamhet och vilken uppfyllelse av de transportpolitiska målen åtgärderna har. Om vi tittar på den proposition som riksdagen har antagit läggs mycket pengar på vägar. Framför allt satsar vi på drift och underhåll, precis av de skäl som har sagts här. Vägarna har varit dåligt underhållna, inte minst i Dalsland, Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten och Värmland. Det finns också andra delar där vi behöver göra väldigt mycket, inte minst för våra industrier och framför allt de industrier som har behov av tunga transporter. Det här handlar om vilket samhälle vi vill ha. Att vi satsar så mycket på tåginvesteringar har helt enkelt att göra med att vi vill ha ett samhälle där vi kan ta alltmer av de tunga transporterna på järnväg, i stället för att fortsätta och hamna i det läget att vi kraftigt ökar lastbilstrafiken. Så enkelt är det. Det handlar om ett politiskt val, och det politiska valet har vi gjort.

Fru talman! Jag har bara en kort kommentar till Monica Green. Jag uppskattar den enighet som Västra Götalands alla partier har nått. Återigen är det före- dömligt om också ett departement tittar på det. Möjli- gen kan man säga att det går ganska hyggligt då Folkpartiet är med. Tack för den passningen! Näringsministern räknar upp de olika vägarna. Riksväg 44 är oerhört angelägen, därför att dödso- lyckorna där är skrämmande många mellan Trollhät- tan och Uddevalla. E 20 nämns också, och där pågår ett arbete vid Nääs mot Alingsås. Men den svåra passagen är Vårgårda kommun. Av 15 dödsolyckor mellan Eskilstuna och Göteborg har hälften inträffat i just Vårgårda. Där finns bitar som man behöver rycka ut till med nästan ambulansfart för att klara. Jag tror, fru talman, att slutsatsen av den här de- batten är att det behövs nya grepp när det gäller fi- nansiering. Näringsministern har tidigare anmält sitt intresse för ett mera kreativt tänkande. Men han är bakbunden åtminstone månaderna fram till valet, och vi får hoppas att det lossnar sedan. När det gäller att få en upprustning finns det ett starkt stöd i denna kammare. Det är mycket enkelt att få ett majoritets- beslut för en satsning på vägarna. Näringsministern säger att man satsar väldigt mycket på vägarna, och det är klart att i ett stort land som är glest befolkat blir det mycket vägar. Vi kan önska mera spårburen trafik här, men det är inte läge för det, framför allt inte i norra Dalsland, som vi nu har talat om. Där hänger näringslivets framtid ihop med hur vi klarar just väg- utbyggnaden. Fru talman! Näringsministern har mycket att fixa.

Fru talman! Infrastrukturen, såväl vägar och järn- vägar som luftfart och sjöfart, har en väldigt stor betydelse för vår tillväxt. Den är också avgörande för regionalpolitiken. Man kan säga att det viktigaste för regionalpolitiken är våra kommunikationer. Därför har vi i infrastrukturpropositionen fördubblat pengar- na till tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. Det är själva tanken. Av de 364 miljarderna åtgår ungefär 150 miljarder för drift och underhåll när det gäller både järnvägar och vägar. Vi har även eftersatthet när det gäller järnvägar på detta område. Därmed tror jag att vi är ganska överens. Men jag tycker att det är viktigt att säga detta: Även om vi hade satsat dubbelt så mycket pengar finns det en begränsning: Det ska finansieras. Det finns också en annan begränsning: Det finns inte resurser i samhället att åtgärda allt detta på en gång. Det tar sin tid. Vi har också balansen mellan storstadssatsningar- na. Vi kan ta Stockholm, som behöver stora satsning- ar för att klara av trafikproblemen. Så är det även i Göteborg. Då måste vi hantera detta inom en ekono- misk ram som vi på något sätt kan bära. Vi måste också ha resurser att dra i gång alla dessa arbeten. Om vi skulle dra i gång alla dessa arbeten på en gång, vad skulle det leda till? Jo, vi skulle få enorma pro- blem. Därför måste vi ha en plan som är långsiktig. Jag vill tacka för debatten. Den har i varje fall gi- vit mig väldigt mycket.