Våld i nära relationer

Fru talman! Ebba Hermansson har frågat mig vad mer, utöver det man redan gjort i frågan, regeringen ämnar göra för att få stopp på våldet i parrelationer, om jag och regeringen anser att det finns anledning att se över och utveckla den strategi man hittills använt sig av med tanke på att dödsfallen inte gått ned under regeringens tid vid makten. Vidare har hon frågat hur jag och regeringen ska arbeta för att garantera kvinnors trygghet i de särskilt utsatta situationer som uppstår när de lämnar en partner.

Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är en högt prioriterad fråga för regeringen. För att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet beslutade regeringen 2016 om en tioårig nationell strategi och ett riktat åtgärdsprogram för perioden 2017-2020. Strategin började gälla den 1 januari 2017.

Regeringen avser att presentera ett nytt samlat åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck för perioden 2021-2023. Åtgärdsprogrammet kommer även att omfatta insatser mot könsstympning och prostitution och människohandel samt fortsatta insatser mot sexuella övergrepp utifrån de lärdomar som dragits av metoo. Åtgärdsprogrammet kommer att inkludera hbtqi-personers utsatthet för alla typer av våld som omfattas av strategin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck måste ske brett i samhället. Regeringen har därför inför 2021 beslutat om uppdrag till ett flertal myndigheter. Låt mig ge ett par exempel på de uppdrag som har getts.

Socialstyrelsen har tilldelats 20 miljoner kronor för att fortsätta stödja utvecklingen av vård- och omsorgsarbete när det gäller mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Av medlen till Socialstyrelsen ska delar gå till driften av telefonlinjen Välj att sluta, som riktar sig till personer som vill ändra ett våldsamt beteende i en nära relation.

Länsstyrelserna har länge haft uppdrag att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Från och med 2021 tilldelas de permanenta medel på 100 miljoner kronor per år för detta arbete.

Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Migrationsverket ska fortsätta arbetet med att bli bättre på att upptäckta utsatthet för våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck hos personer de möter i sin verksamhet. Tillsammans med Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten tilldelas myndigheterna totalt 10 miljoner kronor för 2021. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2022.

Det är viktigt att utveckla styrningen vad gäller att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Statskontoret har därför i uppdrag att följa upp och analysera centrala myndigheters arbete med den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel (A2020/00238/JÄM). Utvärderingen ska presenteras i mars 2021.

För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor är det också viktigt att arbeta förebyggande. Kommunerna tillförs 30 miljoner kronor för 2021 och 60 miljoner kronor per år från och med 2022 för att förbättra arbetet med återfallsförebyggande åtgärder riktade till våldsutövare.

En av målsättningarna i den nationella strategin inbegriper ett starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn. Regeringen har sedan 2015 anslagit stora medel i statsbidrag till kvinno- och tjejjourer.

För den feministiska regeringen är det en tydlig prioritering att bekämpa mäns våld mot kvinnor, och regeringen tar frågan på största allvar.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Låt mig också passa på att gratulera till det nya uppdraget som jämställdhetsminister, som enligt mig verkar vara ett av de mest intressanta och viktiga för Sverige.

Våld i nära relationer är en fråga som tyvärr alltid är aktuell. Det pågår hela tiden, och såklart ännu mer under en pandemi då allt fler tvingas vara i hemmet, där förövaren finns.

Trots att våld i nära relationer utgörs av både grovt och upprepat våld är det en typ av brottslighet som jag upplever inte får så mycket uppmärksamhet i den offentliga debatten, vilket kan tyckas lite konstigt med tanke på hur mycket andra kriminalpolitiska frågor uppmärksammas.

Jag tror att jämställdhetsministern håller med om att det är en fråga som tyvärr ofta hamnar i skymundan trots att den är så allvarlig och att konsekvenserna i många fall blir dödliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som jag konstaterade i min interpellation och precis som jag har konstaterat i tidigare jämställdhetsdebatter har regeringen väldigt höga ambitioner i denna fråga, och det tycker jag är bra. Man har gjort många viktiga satsningar, till exempel på kvinnojourerna och på arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. All det är givetvis bra.

Men faktum kvarstår att siffrorna över kvinnor som blir mördade varje år ligger kvar på samma nivå och har gjort så i ganska många år. Trots alla ambitiösa satsningar och trots att den feministiska regeringen ofta talar om kvinnors utsatthet och om jämställdhet är siffran konstant. För mig blir då den uppenbara slutsatsen att något behöver utvecklas, kompletteras eller förändras ytterligare.

Jag har två frågor till att ställa.

Hur kan regeringen och den nya jämställdhetsministern se till att denna fråga får mer plats i den offentliga debatten, till exempel i kommande valrörelse?

Ser regeringen och jämställdhetsministern att det kan finnas viktiga lärdomar att dra från andra länder? Åtminstone innan coronapandemin slog till var Spanien relativt framgångsrikt i att pressa tillbaka relationsvåldet. Man införde till exempel specialdomstolar och speciella polisstyrkor. Just detta ligger väl mer på justitieministerns bord, så jag får säkert anledning att återkomma. Men man har även gjort andra satsningar för att bekämpa detta våld.

Så för att återknyta: Hur ska regeringen se till att denna fråga framöver får den uppmärksamhet den förtjänar?

Ser regeringen att det finns lärdomar att dra av framgångsrika exempel i andra länder för att en gång för alla uppnå en nollvision?

Fru talman! Först till hur vi kan lyfta upp denna debatt mer. Jag vill börja med att säga att jag är oerhört tacksam för det arbete som görs av civilsamhället. De politiska partierna har ett viktigt jobb att göra för att lyfta upp frågor och föreslå förändringar och förslag som kan motverka dessa problem.

Men jag vill som sagt också passa på att tacka de stora delar av civilsamhället som hjälper oss att driva dessa frågor framåt och lyfter upp de enskilda kvinnornas berättelser så att det blir tydligt för oss alla vad detta handlar om - hur detta drabbar i vardagen och hur en del kvinnor varje dag misshandlas av en pojkvän, make eller exmake, och ofta även efter att de har lämnat en destruktiv relation får uppleva att barnen används som slagträ mot dem. Här har vi ett stort samhällsproblem.

Den här regeringen kommer inte att slå sig till ro förrän vi har uppnått en nollvision. Jag tackar Ebba Hermansson för att hon använder just det ordet eftersom jag tycker att det är otroligt viktigt att vi har just en nollvision. Ingen kvinna ska bli slagen av sin man. Det är oerhört viktigt för oss.

Vi kommer att behöva satsa mer på våldsförebyggande åtgärder, och vi vet att det finns straffrättsliga åtgärder. Det ligger inte inom mitt område i första hand, men vi har gjort att antal förändringar som vi hoppas ska få effekt; bland annat gäller det kontaktförbudet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På Regeringskansliet bereds också fler förslag så att man ska kunna upptäcka och förhindra att våld sker. Detta hoppas jag att jag får anledning att återkomma till väldigt snart.

Vi behöver också se vad vi kan göra, för fokus måste hela tiden ligga på att ingen kvinna ska bli slagen. Vi vill straffa den som slår, men lika viktigt är att se till att detta aldrig sker. Om ingen blir förövare kommer ingen heller att behöva bli offer. Det tror jag är otroligt centralt för det arbete som pågår och som behöver fortsätta och intensifieras för att en gång för alla stoppa mäns våld mot kvinnor.

Fru talman! Det var väldigt lägligt att inlägget avslutades i en ton av förebyggande åtgärder, för det är nämligen vad jag hade tänkt ta upp i detta inlägg.

En del av mäns våld mot kvinnor som jag kan tycka är lite bortglömd är pojkars våld mot tjejer. Där har det kommit väldigt oroväckande rapporter om att det är betydligt vanligare än vad man kanske trott. Som man väldigt briljant utryckte det i rapporten börjar mäns våld mot kvinnor med pojkars våld mot tjejer, och där är det förebyggande arbetet såklart helt centralt.

En sak som bland andra jag, via mitt parti, men även andra har lyft upp i samhällsdebatten är frågan om haveriutredningar, alltså utredningar som man gör efter att en kvinna har blivit mördad av en nuvarande eller före detta partner för att ta reda på om det har funnits komponenter tidigare som samhället har missat och om ett uppmärksammande av dessa hade kunnat bidra till ett annat utfall. Har det funnits information som varit känd och som man har missat, har det fallit mellan stolarna eller har man helt enkelt misslyckats med att sätta personen bakom lås och bom?

Jag har träffat en del kvinnor som vittnat om att de i princip har fått gå under jorden efter att de har tagit sig ur en relation. De har upplevt att det har varit deras ansvar att byta namn, flytta och kanske skaffa skyddad identitet för att komma undan en person som rättssamhället inte rår på. Så kan det naturligtvis inte få vara. För att över huvud taget inte behöva hamna där krävs att personer som har ett uppvisat våldsbeteende tidigt uppmärksammas av samhället och av de instanser som ska hantera den typen av personer så att de inte kan utsätta fler för våld. Jag anser att just haveriutredningar är ett verktyg som kan bidra till detta och också till att man kan använda positiva erfarenheter och exempel för att förebygga framtida fall. Det blir också ett kunskapsunderlag.

Min fråga är helt enkelt: Hur ser jämställdhetsministern på haveriutredningar som metod för att förebygga mäns våld mot kvinnor?

Fru talman! Vi har gjort ändringar i lagen om utredningar avseende vissa dödsfall just för att de ska kunna omfatta även brott som begåtts men som inte har resulterat i dödsfall. Syftet är att utredningarna ska kunna fånga upp var det har brustit och varför samhället inte har fångat upp att situationen har uppstått och förvärrats och inte har kunnat gå in och bryta den. Det är viktigt att vi kan fortsätta att använda oss av dessa utredningar.

Lagändringarna började gälla den 1 januari 2019, och de ska utvärderas. Socialstyrelsen har fått ytterligare ett år på sig på grund av covidsituationen och den stora belastning som denna inneburit, och rapporten ska publiceras den 31 januari 2022. Det blir ett viktigt arbete att ta till sig. Baserat på de utredningar som vi har sjösatt och som vi har tagit emot bereder vi förslag för att i större utsträckning förebygga och förhindra våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att säga att jag är väldigt glad över att Ebba Hermansson lyfter upp frågan om pojkars våld mot flickor. Vi kan inte lägga hela ansvaret för mäns våld mot kvinnor på skolan, men skolan har en viktig normerande och kompensatorisk uppgift även när det gäller detta. De förändringar som nu sker i det som tidigare var sex- och samlevnadsundervisningen är viktiga - att vi får en utbildning av de lärare som ska möta barnen i skolan.

Att vi får en förändrad inställning och inte minst får in samtyckesdimensionen och den diskussionen i undervisningen av barnen blir enormt viktigt framöver, för vi får inte glömma bort att vi kommer att behöva bryta normer. Vi lever med hundratals, tusentals år av sanktionerat våld från män mot kvinnor, som samhället har accepterat, blundat för, gömt undan i olika steg och inte tagit på allvar. Vi har gjort mycket och har tagit många steg på vägen, men vi har väldigt mycket kvar att göra.

Som sagt: Regeringen kommer inte att vara nöjd förrän vi kommit dithän att ingen kvinna blir slagen av en man.

Fru talman! Tack för ytterligare ett klargörande och tydligt svar! Där lyftes även skolan in. Nu kan jag snart inte säga det längre, men det var inte så länge sedan jag själv gick i skolan. Snart är det länge sedan. Jag instämmer helt i att det, åtminstone vid vissa tillfällen, verkar finnas en viss kultur som kanske aldrig är så stark som när man är i tonåren. Jag tror verkligen att det är bra att rikta resurser mot just samlevnadsundervisningen, med ett samtyckesperspektiv. Detta tackar jag för.

Jag inser att även om vi ibland har lite olika lösningar är vi nog ganska överens om grundproblematiken, och vi har troligtvis en liknande vision för vad vi vill åstadkomma, det vill säga att ingen någonsin ska bli slagen av sin partner. Detta uppskattar jag med regeringen - att man har det som en hög ambition och att man gör mycket på detta område. Jag kan som oppositionspolitiker tillstå att man faktiskt gör det, även om siffran som sagt inte har gått ned.

Jag vill tacka så mycket för debatten. Vi har åtminstone dragit ett litet strå till stacken nu för att få upp frågan på agendan. Jag ser fram emot att det här inte ska bli den sista debatten utan att jag och andra ska lyfta upp frågan och att den ska få utrymme i valrörelsen och i den offentliga debatten betydligt mer, för det behövs.

Sist men inte minst vill jag, med tanke på att det är fredag, önska alla en trevlig helg.

Fru talman! Jag tackar och önskar trevlig helg tillbaka.

Det bästa vi kan göra för brottsoffren är att bidra till att brott aldrig begås. Vi får inte slå oss till ro förrän våld och övergrepp har upphört. Det handlar självfallet om ett effektivt arbete inom rättsväsendet och om att skydda de kvinnor och barn som är i riskzonen eller som redan utsätts. Det handlar också om att förebygga så att brott inte sker till att börja med. Då är insatser för att bryta med destruktiva mansnormer och att ge alla, redan från tidig ålder, möjlighet att bli den de vill, utan att begränsas av könsstereotypa normer, en alldeles självklar del i arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att förhindra mäns våld mot kvinnor redan från början krävs att vi gör upp med könsmaktsordningen och destruktiv machokultur och främjar genusarbete på alla nivåer. Att främja genusmedvetenhet och krossa destruktiva könsnormer är effektiva metoder för att minska mäns våld mot kvinnor. Det är ett samhällsproblem, och normkritik måste vara en del av lösningen.

För att inte en enda kvinna till ska behöva dö behöver vi växla upp arbetet för att bryta normerna, inte avveckla det. Om vi någon gång ska bli kvitt problematiken med mäns och pojkars våld mot kvinnor och flickor behöver vi attackera roten till problemet. Det kommer inte att duga att arbeta bara med antingen det ena eller det andra. Vi kan inte välja mellan effektivare rättsväsen och att skydda kvinnor och barn i riskzonen eller att motverka destruktiva mansnormer, utan vi kommer att behöva göra både och.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.