värn för äldre

Fru talman! Tullia von Sydow har frågat mig vil- ka åtgärder regeringen avser att vidta i syfte att stärka de äldres trygghet i vårt samhälle. Tullia von Sydow interpellerade också i våras om övergrepp mot äldre. Jag sade då att jag tror att många av de satsningar som har genomförts i sam- band med den nationella handlingsplanen för äldre- politiken kan ha betydelse för att indirekt förebygga förekomsten av övergrepp och våld mot äldre perso- ner. Detta gäller t.ex. satsningen på utveckling av stödet till anhöriga i landets kommuner. Socialstyrelsen kommer under våren att presentera resultatet av en uppföljning som genomförts avseende tillämpningen av den nya bestämmelsen om anmäl- ningsplikt för personal inom äldreomsorgen, den s.k. lex Sarah. Tidigare uppföljningar har visat att be- stämmelsen har upplevts som svårtolkad av dem som ska tillämpa den. Socialstyrelsen har därför meddelat föreskrifter och allmänna råd angående tillämpningen som gäller fr.o.m. den 1 juli 2000. Min förhoppning är att dessa föreskrifter och allmänna råd har under- lättat tillämpningen av bestämmelsen och därigenom medfört en ökad trygghet för äldre personer inom den kommunala äldreomsorgen. Tullia von Sydow hänvisar i interpellationen till den studie som Brottsoffermyndigheten nyligen har genomfört, med hjälp av stimulansbidrag i samband med handlingsplanen för äldrepolitiken. Resultatet av Brottsoffermyndighetens studie visar att frågan om våld och övergrepp mot äldre måste ges en ökad uppmärksamhet och vidare utforskas. Studiens resul- tat visar också att det är av stor vikt att äldre perso- ners situation och förhållanden beaktas i arbetet med brottsförebyggande frågor. Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang be- rätta att regeringen i juni förra året uppdrog åt Brottsoffermyndigheten att förbereda, utforma och genomföra ett forskningsprogram för brottsoffer- forskning (Ju2001/4718). I detta uppdrag understryks att äldres utsatthet för brott är ett angeläget forsk- ningsområde. Ökad kunskap om äldres utsatthet kommer att ge oss ökade möjligheter att vidta ytterli- gare åtgärder för att stärka de äldres trygghet i sam- hället. Våld mot äldre kommer dessutom att upp- märksammas särskilt på den nationella konferens som Brottsoffermyndigheten anordnar i Stockholm den 22 februari med anledning av brottsofferdagen.

Fru talman! Först och främst vill jag tacka så mycket för svaret på min interpellation. Den sorgliga händelsen i Gislaved i förrgår har satt strålkastarljuset på att gamla människor i väldigt många fall är utsatta för våld och olika obehagliga situationer både i sär- skilda boendeformer och i eget boende. Jag interpellerade i frågan för ett år sedan och fö- reslog då att Sverige, efter norskt mönster, skulle börja arbeta med frågan om våldet mot äldre männi- skor. Då hänvisade socialministern i sitt svar till Brottsoffermyndighetens kommande utredning, som syftade till att just öka kunskaperna om våldet mot äldre. Socialministern ville i avvaktan på resultatet av den utredningen inte heller diskutera vidare åtgärder. Den 5 oktober i fjol offentliggjorde myndigheten resultatet av utredningen. Den visade med stor tydlig- het att gamla människor ofta är utsatta. Så mycket som 16 % av de gamla kvinnorna och 13 % av män- nen beräknar man utsätts för våld och trakasserier. Många gamla har också bestående men på grund av att de tidigare i livet utsatts för fysiskt våld och därför lider av en bestående rädsla. Jag tycker att Brottsoffermyndighetens utredning var så pass oroande att snabba åtgärder hade bort vidtas. Den slutsatsen drar också myndigheten själv, som anser att våldet mot äldre är ett folkhälsoproblem som kräver åtgärder som det inte finns anledning att vänta med, i synnerhet som det finns modeller för stöd och hjälp till utsatta gamla som man kan inspire- ras av från andra länder. Som exempel nämns Värn för äldre i Norge, precis det projekt som jag nämnde i min första interpellation. Man har skapat en väl fun- gerande och välprövad modell för hur en hjälpinsats kan utformas. Andra åtgärder som Brottsoffermyndigheten anser vara angelägna är akut skydd i form av jourplatser, kvalificerad rehabilitering av olika slag, ökad med- vetenhet och kunskap inom socialtjänsten, vården och rättsväsendet, förnyad brottsstatistik så att våld mot äldre synliggörs. Dessutom gäller det fortsatt forsk- ning kring våldet mot äldre. Det har nu gått fyra må- nader sedan utredningen offentliggjordes, men ingen- ting har hänt. Fru talman! Det får inte vara så att det krävs så påtagliga bevis som bandinspelningar uppspelade i radio och TV för att åtgärder ska vidtas. Att gamla utsätts för våld har vi vetat länge, men gårdagen pe- kar på behovet av snabba åtgärder. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta?

Fru talman! Tullia von Sydow rör sig över tre del- vis olika problemställningar, och det är rätt viktigt att reda ut dem. Det första som vi blir påminda om i Gislaved är att många människor dessvärre upplever en otrygghet i den omsorg som samhället arrangerar och finansie- rar. Det är ett annat problem än den otrygghet som många äldre människor känner i samhället i övrigt - risken för att bli utsatt för våld eller kränkningar i samhället. Om vi börjar med äldreomsorgen är det ett själv- klart krav att alla människor som blir föremål för samhällets omsorg och vård ska känna fullkomlig tillit till vården. Det får aldrig hända att personalen kränker på det sätt som uppenbart har skett i Gisla- ved. Här har vi emellertid ett sedan några år väl ut- vecklat system för att anmäla denna typ av händelser just för att tillse att de inte upprepas och för att tillse att de människor som inte är lämpliga förs bort från verksamheten. För det första har, sedan lex Sarah beslutades, personalen i hela äldreomsorgen en skyldighet att anmäla när de misstänker eller oroar sig för att det skulle förekomma någon form av kränkande behand- ling, missvård eller misskötsel. Socialstyrelsen har utrett i vilken mån lex Sarah verkligen har kommit till användning. Sedan juli 2000 har man också gett ut nya anvisningar. Det är viktigt att personalen utnyttjar dessa och lever upp till de krav som lagen ställer. För det andra har länsstyrelsens skyldighet att till- se verksamheten och vid kontakter med kommunen se till att man lever upp till höga krav. För det tredje har Socialstyrelsen det övergripande tillsynsansvaret för hela äldreomsorgen. Vi har i Sverige skapat ett system för att snabbt kunna reagera när vi märker att någonting har gått fel. Det är klart att i en verksamhet som berör nästan 300 000 anställda finns det en risk för att det är några som inte klarar sin uppgift och som inte är kompe- tenta. Då är det viktigt att ha ett system som reagerar. Vi får avvakta och se vad länsstyrelsens och poli- sens utredningar har att säga när det gäller Gislaved. Vad är det som inte har fungerat? Är det arbetsled- ningen som inte har räckt till? Eller är det någonting annat som inte har fungerat? En sak vet vi, och det är att man inte har haft någon brist på personal i Gisla- ved. Det är inte för få anställda i förhållande till an- nan äldreomsorg, utan man har varit ganska väl för- sörjd. Allmän sett rör det sig inte heller om ett miss- skött vårdhem, utan här har väldigt mycket fungerat. Ändå är det några som inte lever upp till de krav som ställs. Vi har anledningen och följa utredningen angå- ende Gislaved och se vilka åtgärder som eventuellt skulle behöva förstärkas. Den andra problemställningen som Tullia von Sy- dow förtjänstfullt tog upp är det allmänna hotet i samhället. Många äldre människor känner en otrygg- het, precis som Tullia von Sydow har sagt. Det är viktigt att vi hittar instrument för att kunna skapa trygghet. På Tullia von Sydows initiativ bjöd vi in det nors- ka Värn för äldre. Man skulle ha kommit hit i decem- ber, men av olika skäl har besöket i Sverige skjutits upp, men man kommer senare. Det norska Värn för äldre är intresserade av dels att diskutera lex Sarah, eftersom det inte finns någon motsvarighet i Norge, dels att förmedla sin erfarenhet när det gäller att ska- pa trygghet för de äldre. Vi är inte alls ointresserade av att ta del av deras erfarenheter och se till att vi i möjligaste mån kan göra samma sak. Den tredje frågan gäller Brottsoffermyndighetens rapport som kom för fyra månader sedan. Om fyra veckor ska det hållas en stor konferens för att föra ut kunskaperna och erfarenheterna i rapporten. De som är ansvariga för att göra någonting är kommunerna som kommer att delta vid denna konferens.

Fru talman! Jag håller med om att detta med ut- sattheten i består av två olika frågor. Vi vet att det händer saker och att det inte fungerar bra inom de särskilda boendeformerna. Vi vet också att lex Sarah hitintills inte har fungerat. Så sent som på Ekot i morse kunde vi höra personal som berättade hur svårt det är att anmäla kolleger. Det andra frågan handlar om äldre i eget boende. Där handlar det om utsatthet av ett lite annorlunda slag. Man är utsatt för anhöriga som utnyttjar en på olika sätt. Det förekommer även fysiskt och psykiskt våld. Jag anser att det fattas kompetens. Kommunerna, polisen och andra myndigheter som behöver lära sig mycket mera om hur de ska gå till väga och hur de ska hantera dessa mycket svåra frågor. Jag skulle vilja se ett kompetenscentrum där man kunde forska och utarbeta metoder som kunde läras ut till de människor som är satta att värna om de äldres trygghet. Det behövs information av ett speciellt slag. Detta är frågor som vi över huvud taget inte talar om här i Sverige. Jag önskar verkligen att ett utflöde av den stora konferensen, som jag hoppas att jag får möjlighet att delta i, kan bli att man inrättar ett kompetenscentrum av något slag.

Fru talman! Som Tullia von Sydow har påpekat diskuterar vi delvis olika problem, men det har det gemensamt - och det är viktigt - att det handlar om människors utsatthet, om fördomar om äldre och om bristande respekt. Det är detta som händelsen i Gisla- ved antyder, att personal inte har haft respekt för de människor som de är satta att ge vård och omsorg. Den andra problemställningen är att denna bristande respekt leder till en allmän otrygghet också i andra miljöer som äldre människor lever och vistas i. Det finns två problem i äldreomsorgen som är ge- nerella, även om min övertygelse är - och det är vik- tigt att säga - att svensk äldreomsorg mestadels fun- gerar med den respekt som det finns anledning att kräva. Personalen gör ett fantastiskt arbete. Det ena problemet är att det fortfarande saknas personal i tillräcklig utsträckning inom äldreomsor- gen. Nu kan man glädjande konstatera att Socialsty- relsen rapporterar att under den senaste sexårsperio- den har antalet anställda i äldreomsorgen ökat med ca 29 000, dvs. det är en ökning från 270 000 till 300 000. Det innebär att vi är på väg mot en utveck- ling där antalet anställda faktiskt ökar. Det andra problemet är att det gäller att få tag i personal med rätt kompetens och rätt utbildning. Där har svensk äldreomsorg ett problem. Väldigt många av dem som arbetar inom omsorgen har inte den utbildning som krävs för uppgiften. Då är det viktigt att man från statsmakterna och kommunerna arbetar med att erbjuda kompetens och ökad utbildning, och det arbetet pågår. Jag ska be att få återkomma till frågan om kom- petenscentrum. I november månad uppvaktades jag av Demens- förbundet. Vi hade en spännande diskussion om bris- tande kunskap om i första hand demens och över huvud taget när det gäller äldreomsorgen. Vi kom överens om att regeringen ska tillsätta en särskild arbetsgrupp som ska arbeta med i första hand att öka kunskapen om demens. Den ska undersöka forsk- ningsläget och över huvud taget gå igenom vilka områden där vi behöver förstärka våra insatser, sprida ny kunskap och stimulera forskning. Vi håller på att arbeta med direktiven till denna arbetsgrupp, och vi kommer att presentera dem om några veckor. Då hoppas jag att vi kan diskutera om det behövs ett särskilt nationellt kompetenscentrum eller liknande för att stärka äldreomsorgen. Väldigt mycket av det som Tullia von Sydow ef- terlyser är redan på gång. Vi kan steg för steg göra avstämningar för att skapa den trygghet för äldre som Tullia von Sydow så förtjänstfullt är företrädare för.

Fru talman! Det låter alldeles utmärkt. Jag är tack- sam för alla steg framåt som tas. Jag vill också påpeka att jag tycker att det är vik- tigt att man inte koncentrerar allt kring de dementa. Här är det fråga om helt vanliga gamla människor som blir utsatta för våld, övergrepp, trakasserier och hån. Också detta måste man ta tag i. Det är därför som jag anser att det behövs ett kompetenscentrum. Vi har redan kunskap om de- mens. Vi vet väldigt mycket om vilka krav som ska ställas osv. Däremot vet vi inte så mycket om de mer subtila utsatthetssituationerna. Jag tror att man behö- ver utarbeta metoder, forska och studera och skaffa sig kunskaper som man sedan kan föra ut. Vi blir ju faktiskt fler och fler som blir väldigt gamla. Jag tycker själv att det skulle kännas väldigt tryggt om jag kunde veta att de här situationerna kunde minimeras så mycket som möjligt.

Fru talman! Vi är fler och fler som blir äldre och gamla. Jag hoppas att få vara med i denna grupp som kan se fram emot ett långt liv och ett liv i trygghet. Inför denna fantastiska förändring, där vi blir fler som blir äldre och där den demografiska utvecklingen tyder på att vi om 15-20 år har situationen att ungefär var fjärde faktiskt är över 65 år, tillsatte regeringen äldreberedningen, i vilken Tullia von Sydow är en av ledamöterna. Jag väntar med spänning på den första delrapporten, som vi är utlovade nu till våren, så att vi kan börja att ta itu med frågan: Vad krävs det för samhällsförändringar för att möta en helt ny tillvaro där vi är just många som är äldre? Jag ser fram emot äldreberedningens rapport.