Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

vetenskaplig information till Sveriges läkare

Interpellationsdebatt 16 maj 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Lars Engqvist (S)

Anf. 15 Lars Engqvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ana Maria Narti har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta att veten- skaplig och producentobunden information om nya läkemedel och nya behandlingsmetoder distribueras till läkarkåren. Inledningsvis vill jag säga att jag delar Ana Maria Nartis uppfattning att det är av största vikt att hälso- och sjukvårdspersonal har kunskap och information om nya läkemedel och nya behandlingsmetoder. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har etablerats av regeringen för att som myn- dighet kritiskt granska den vetenskapliga grunden för medicinska innovationer och existerande rutiner och praxis inom sjukvården och tandvården. SBU bedri- ver ett särskilt program, Alert, för utvärdering av nya medicinska metoder i ett tidigt stadium av deras ut- veckling och spridning. En viktig uppgift för SBU är att sprida resultat från utvärderingarna och kunskaper om evidensbaserad sjukvård. SBU har i uppdrag att lägga stor vikt vid att förmedla sina resultat till be- slutsfattare på olika nivåer inom hälso- och sjukvår- den liksom till patienter, anhöriga och allmänhet. Detta sker bland annat via utskick av rapporter och sammanfattningar, publicering på Internet, konferen- ser i olika delar av landet samt genom ett trettiotal informatörer inom landstingen som är knutna till SBU, samarbete med hälso- och sjukvårdens yrkesfö- reningar och olika utbildningsinsatser på lokal, regio- nal och nationell nivå. Det sker ett omfattande samarbete mellan olika myndigheter och organisationer för att sprida nya kunskaper inom hälso- och sjukvården. Jag kan här nämna det samarbetsavtal som sedan 2001 finns mellan Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och SBU och som går ut på att förse beslutsfattare och verk- samhetsföreträdare med evidensbaserade kunskaps- sammanställningar och riktlinjer. Genom ett sådant avtal bevakas möjligheter till samarbete samtidigt som dubbelarbete undviks. Som Ana Maria Narti har tagit upp så har flödet av reklam och annan marknadsföring för läkemedel ökat kraftigt under senare år och är tillgängligt inte minst via Internet. Dessutom finns en växande efter- frågan på information om läkemedel. Gränsen mellan reklam och annan information om läkemedel är dock ofta oskarp. För att uppnå en säker och ändamålsenlig användning av läkemedel är det då viktigt med saklig och balanserad läkemedelsinformation, i synnerhet till förskrivarna. Detta är av största vikt för att åstad- komma en motvikt till läkemedelsföretagens pro- duktinformation. Läkemedelsverket har en viktig roll vad gäller att förmedla producentobunden information kring nya läkemedel, nya terapeutiska rön, indikationsföränd- ringar och biverkningar. Läkemedelsverket arbetar med detta, bland annat genom att utfärda terapire- kommendationer och produktmonografier som riktar sig direkt till förskrivarna. Monografierna skrivs i samband med att ett nytt läkemedel godkänns och är en sammanfattning grundad på befintlig dokumenta- tion kring läkemedlets egenskaper vid godkännandet. Sjukvårdshuvudmännen har även ett pågående ar- bete med att nå ut med information till förskrivarna. I varje landsting finns i dag minst en fungerande läke- medelskommitté. Läkemedelskommittéerna arbetar med information och rekommendationer till förskri- varna. De ska stödja förskrivaren och underlätta för denne att göra rätt val av terapi. De flesta läkeme- delskommittéer har nyhetsbrev och publikationer och arrangerar utbildningar och seminarier kring läkeme- del. De tillhandahåller även ofta arbetsplatsbesök med hjälp av informationsläkare eller informations- apotekare. Det är dock av vikt att verksamheten orga- niseras så att personalen ges utrymme att få del av ny och viktig information. Slutligen kan jag informera om att regeringen har för avsikt att se över den framtida läkemedelsrekla- men i samhället.
Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 16 Ana Maria Narti (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack, socialministern! SBU, Läke- medelsverket, informatörer på landstingen - när man räknar upp dem så ser det ut som att behovet av in- formation skulle vara täckt. Men problemet är inte att vi inte har information. Problemet är att det pågår en kapplöpning mellan å ena sidan medierna och rekla- men, å andra sidan den vetenskapliga informationen. Det händer mycket ofta att medier och reklam är betydligt snabbare och effektivare och mer organise- rade när de lanserar en produkt än vad den veten- skapliga informationen är. Jag är gift med en husläkarmottagning. Jag kan inte säga att jag är gift med en husläkare eftersom arbetet egentligen pågår dag och natt i den situatio- nen. Jag vet alltså mycket väl hur det ser ut. Det hän- der att vi sitter i soffan och tittar på TV-nyheterna, och husläkarmottagningen blir mycket arg! Vad ska jag göra i morgon när patienterna kommer och kräver att jag ska skriva ut ett läkemedel som jag inte känner till tillräckligt bra? undrar han. Hur kan det vara så att Rapport eller Aktuell presenterar en behandling som jag under flera år har begärt att få veta någonting om, men inte fått det? säger han också. Där ligger problemet. Detta betyder inte att någon av de myndigheter som socialministern har beskrivit inte gör sitt jobb. Jag är säker på att alla gör ett mycket gott arbete. Jag ser också flödet av broschy- rer, böcker och flygblad som ramlar in genom brevlå- dan hemma till läkaren. Men problemet är att vi borde ha ett system som mycket snabbt och före medierna och före reklamen informerar: Nu kommer det och nu kommer det! Vi måste vara beredda på det här! Jag tror att det också finns ett annat problem, och det kommer fram i socialministerns svar. Många av Sveriges modeller för handling har att göra med ett slags pyramidsystem. Man träffar cheferna, man diskuterar, man sitter i sammanträde och till dess att informationen sipprar ned till gräsrötterna - till dem som håller i verksamheten - går tiden. En av de stän- diga orsakerna till klagomål på primärvårdsnivå är just att en hel massa information, dokumentation och beslut rör sig där uppe i sammanträdesrummen och mycket sent kommer nedåt till dem som behöver agera snabbt. Om jag hade en miljon, eller två eller tre, så skulle jag försöka etablera ett litet informationsföretag som skulle satsa målmedvetet på att så fort som möjligt nå ut med den viktigaste producentobundna informatio- nen till dem som förskriver mediciner och rekom- menderar behandlingar.
Lars Engqvist (S)

Anf. 17 Lars Engqvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det som Ana Maria Narti tar upp är egentligen en mycket större frågeställning än bara information, nämligen hela den medicinska sjukvår- dens ställning i det moderna informationssamhället. Det handlar inte bara om mediciner utan också om andra behandlingar. Problemet är att vi faktiskt vill ha en fri informa- tion - tryckfrihet och mediefrihet - som i växande grad följer vad som händer på det medicinska områ- det. Man kan som sagt plötsligt få information om att det nu finns behandling mot komplicerad sjukdomar som man tidigare inte behandlat, och man får ett intryck av att de finns tillgängliga hos husläkaren redan i morgon. Det är viktigt att säga att det vi egentligen diskute- rar är professionens ställning i sjukvården där kraven växer. Många läkare kan intyga hur jobbet har för- ändrats, och mycket tid går åt till att just informera patienter om att de efterfrågade läkemedlen inte finns till hands, att terapier som nyhetsprogrammen berättat om inte är utvecklade och godkända då de inte kon- trollerats ur vetenskaplig synpunkt. Detta tar lång tid, och jag tror att vi får acceptera att det delvis är en ny roll för professionen. Den kan vara besvärlig men är förmodligen oundviklig i det moderna samhället. Det myndigheterna kan göra är att mycket strikt reglera hur de producerande läkemedelsföretagen ska informera. Jag avslutade mitt interpellationssvar med att hänvisa till att vi kommer att se över detta. I första hand handlar det om att i svensk lagstiftning imple- mentera EU:s regelverk, som är mycket strängt när det gäller hur man ska informera. Vi har i dag inte en så sträng lagstiftning som den som EU föreslår, med vi ska införa den. Det innebär förbud mot direktreklam av receptbelagda läkemedel. Där ska informationen ske på annat sätt. Man får alltså inte göra reklam direkt till kunden. Det är i stället läkarens uppgift att i samtal med patienten utröna vad som behövs för behandlingen i fråga. Nu ska vi se över frågan. Vi ska i det samman- hanget också allmänt se över hur vi från myndighe- ternas sida kan skärpa informationen. Det jag har velat säga är att mycket görs från myndigheternas sida. När ett nytt läkemedel är godkänt följer det auto- matiskt med en beskrivning av läkemedlet från Lä- kemedelsverkets sida. Det är en monografi över lä- kemedlet. Läkarna har tillgång till den och kan gå igenom vilka effekter läkemedlet har, eventuella biverkningar och vid vilka indikationer man ska skri- va ut det. Myndigheterna är alltså effektiva, men vi ska undersöka om det hela kan effektiviseras ytterli- gare. Sedan vill jag säga till Ana Maria Narti att också läkemedelsföretagen arbetar mycket seriöst med att etablera egna etiska regler och se till att man ger korrekt information. De har ett eget regelsystem, en egen kontroll, över informationen. Det är alltså inte så att läkemedelsföretagen är ointresserade av att se till att det finns seriös information. Tvärtom gör de mycket själva. Det är emellertid viktigt att vi från myndigheter- nas sida, från det offentliga samhällets sida, är myck- et tydliga. Vi ska inte ha reklam för receptbelagda läkemedel riktad direkt till konsumenterna. Vi ska se till att de statliga myndigheterna snabbare ger infor- mation till förskrivarna om vad som gäller. Detta ser vi över, och vi kommer ganska snart att kunna publicera ett första förslag. Det arbetet har inletts på departementet. Det kommer sedan att bli föremål för remissbehandling, och därefter ligga till grund för ett lagförslag i Sveriges riksdag.
Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 18 Ana Maria Narti (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar socialministern för svaret. Det är goda nyheter att man kommer att se över hur reklamen fungerar i EU och i Sverige och kommer att harmonisera en del regler och bestämmelser. Jag kan inte glömma en kampanj som ägde rum för inte så länge sedan. På bussar och i tunnelbanan kunde man se en rad affischer som talade om tid för kärlek. Min stora fråga var vilket företag eller vilken organisation det var som försökte tala om för oss att vi måste ha tid för kärleken. När jag frågade min man svarade han att det gällde Viagra, som nu hade längre effekt i antal timmar. Det kan skapa rena rama hyste- rin när reklamen får dessa proportioner. Det var en perverst skickligt uppbyggd reklamkampanj. Vi får inte heller glömma att våra medmänniskor i dag har en orealistisk syn på mediciner och på vad läkare och läkemedel kan göra. Av någon anledning har läkarna ersatt präster, lärare, mamma och pappa och en hel rad andra personer. Man förväntar sig att en medicin och en behandling plötsligt gör att man blir mycket lycklig. Vi har också andra problem. Vi har ett problem i landstingen. Där finns informatörer, och jag tror inte att de gör ett dåligt arbete. Problemet är att våra landsting mycket ofta är sysselsatta med fel saker. De omorganiserar så fort den politiska ledningen har bytts ut. Vi i Folkpartiet gråter fortfarande över Fin- sam. Den var lyckad och gav goda resultat. Men den skulle rivas ned av ideologiska eller politiska skäl - inte av medicinska skäl och hälsoskäl. Det som nu händer i Stockholms läns landsting är mycket intressant. Man introducerar nämligen ett nytt datasystem för entreprenörer för att kunna studera flödet av patienter. Det som egentligen händer är att man på detta sätt kan titta rakt in i kassan hos entre- prenörerna och se hur mycket pengar de får. Jag undrar om detta är så viktigt, framför allt med tanke på att det nya systemet blockerar andra system och försvårar för läkarna. I stället för att arbeta med problem som är väsentliga för hälsan och för en bra funktion av sjukvården arbetar alltså landstingen på olika ställen med administrativa och organisatoriska åtgärder som man kan ställa stora frågetecken kring. Där skulle vi också behöva en effektivisering. Vi skulle behöva lite färre sammanträden, lite färre av de evigt återkommande organisatoriskt-administrativa mötena, lite färre förändringar i systemen. I stället skulle vi behöva större effektivitet med större möjlig- heter för både dem som arbetar inom vården och för patienterna att påverka systemen.
Lars Engqvist (S)

Anf. 19 Lars Engqvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! I slutet av sitt inlägg ägnade sig Ana Maria Narti mera åt allmänna funderingar kring sjuk- vården. Visst kan det ibland upplevas som att den svenska sjukvården ägnar mycket tid åt administration och organisation. Det kanske ändå är en tröst att veta att svensk sjukvård använder mindre pengar för admi- nistration och överbyggnadskostnader än jämförbara sjukvårdssystem runtom i världen. Det amerikanska sjukvårdssystemet ägnar enorm tid och kraft åt att fördela sina försäkringspengar. Jag tror att svensk sjukvård har vunnit på att vara uppbyggt regionalt via landstingen. När det gäller exempelvis det brittiska systemet, som är ett stort statligt system, fattas alla beslut i London, även när vården ges av en husläkare i Liverpool. Jag tror att det är en fördel att vi har ett decentrali- serat system. Däremot kan jag dela Ana Maria Nartis allmänna hållning, nämligen att detta decentraliserade system - uppbyggd genom en demokrati där vi väljer våra företrädare vart fjärde år - inte får innebära att man organiserar om sjukvården vart fjärde år av poli- tiska och ideologiska skäl. Det måste finnas mer av samsyn och gemensamma tag, och man måste se till att personalen i sjukvården får långsiktiga besked om vad som gäller för organisationen. Det har tyvärr präglat en del av sjukvården, inte minst i Stockholms län, att majoritetsväxlingar inneburit att man bytt system och ställt upp andra mål för verksamheten. Det skapar en osäkerhet. Vi behöver alltså mer av långsiktighet och gärna också fler breda uppgörelser om vad som ska gälla för sjukvården. Det tror jag är nödvändigt för att den ska fungera långsiktigt. Övergripande kan vi dock konstatera att jämfört med många andra länder använder vi förhållandevis lite resurser, samtidigt som vi får ut väldigt mycket av svensk sjukvård. Svensk sjukvård har en standard av mycket hög internationell klass. Det var de allmänna synpunkterna. Jag vill gå till- baka till frågan hur vi ska kunna ge en bra informa- tion om framför allt nya läkemedel. Först och främst är det viktigt att, precis som EU:s direktiv säger, läkemedelsföretagen inte ska kunna marknadsföra och göra reklam för nya läkemedel riktat direkt till patienterna. Det skapar osäkerhet, orimliga förvänt- ningar och en sämre situation både för patienterna och för sjukvården. EU har nu fastställt direktiv om detta, och det är vår uppgift att implementera dem i den svenska lag- stiftningen. Det exempel som Ana Maria Narti nämn- de handlar just om ett läkemedel som är receptbelagt. Ändå skapar man genom en ganska listig form av marknadsföring en efterfrågan som gör att männi- skorna har alldeles orimliga förhoppningar om vad läkemedlet kan innebära för att förbättra deras livs- kvalitet. Det är viktigt att förskrivning av läkemedel som är receptbelagda sker efter en öppen dialog mellan läkaren och patienten efter en ordentlig genomgång av patientens sjukdomsbild och efter noggranna dia- gnoser. Det får inte bli så att läkemedel betraktas som vilken vara som helst i vår vardag. Läkemedel hand- lar faktiskt ytterst om liv eller död. Vi ska känna förtroende för läkarens förmåga att skriva ut rätt lä- kemedel. Jag nämnde tidigare de initiativ som har tagits. Ett av de mest glädjande initiativ som har tagits av Lä- kemedelsverket presenterades för bara någon vecka sedan. Läkemedelsverket har i samarbete med Läkar- sällskapet för första gången gett ut en läkemedelsgui- de. Det är huvudsakligen en översättningen av en, tror jag, engelsk förebild. Den riktar sig till professionen likaväl som den riktar sig till allmänheten. Den är lättöverskådlig. Man kan titta på vad läkemedel bety- der och på riskerna. Det är en form av information som vi inte har haft tidigare. Det är roligt att Läke- medelsverket har tagit det här initiativet. Jag hoppas mycket på det.
Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 20 Ana Maria Narti (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig först göra några precisering- ar. Vi ska slå vakt om yttrandefriheten, men det bety- der inte ett överutnyttjande av reklamens möjligheter. Jag är väldigt glad över det som kommer att ske nu. Jag har också väldigt stor respekt för den korrekta information och dokumentation som kommer från de flesta läkemedelsföretagen. De arbetar faktiskt väldigt seriöst. Men här är det frågan om en möjlighet att jämföra den här dokumentationen med dokumenta- tion som kommer från annat håll. Det är alltid viktigt att få en möjlighet att kontrollera och se en och sam- ma företeelse från olika synvinklar. Jag har också mycket stor respekt för den svenska sjukvården. Jag vet att den kostar mindre och är mer effektiv än andra sjukvårdssystem. Men just för att vi alla tillsammans ska kunna hjälpa till så att hälsoar- betet går utan hinder borde vi kunna effektivisera bland annat informationssystemet. Det borde finnas en mycket enkel, antagligen elektronisk, arena för mycket snabb information så att alla vet var och när man kan hämta den här livsnödvändiga informatio- nen. Jag hoppas att det är en process på gång. I grund och botten står vi inte så långt ifrån var- andra i de här frågorna. Jag hoppas också på ett bra samarbete i fortsättningen.

Dokument

den 2 maj

Interpellation 2002/03:320

 av Ana Maria Narti (fp) till socialminister Lars Engqvist om vetenskaplig information till Sveriges läkare

Gång på gång får läkarna i primärvården och på sjukhusen information om nya läkemedel och nya behandlingsmetoder via massmedier eller reklamkampanjer.

Bara under de senaste månaderna har ett flertal medicinska rön presenterats i medierna, bland annat nya sätt att dosera läkemedel mot högt blodtryck och nya behandlingar av tinnitus. Ett av SVT:s nyhetsprogram presenterade nyligen en ny kirurgisk mycket effektiv behandling av patienter med lymfödem. Denna behandling var helt okänd för många läkare från Stockholmstrakten trots att den sedan en tid praktiseras i Sverige, på Malmös akademiska sjukhus.

Människor som via medierna får höra om vad som är eller åtminstone förefaller vara helt nya möjligheter att förbättra sin livskvalitet är självklart ivriga att få tillgång till dessa nyheter. När information om nya behandlingar eller mediciner sprids via medierna eller reklamkampanjer väcks vågor av intensiva förväntningar hos och krav från många patienter och patientanhöriga. Men om läkarna inte på förhand fått detaljerad vetenskaplig information kan de inte skriva ut de nya medicinerna och inte heller remittera patienterna till de specialister som redan behärskar de nya arbetssätten. De kan inte heller förklara varför en viss behandling är olämplig eller rentav riskabel.

Detta riskerar att skapa spänningar, och till och med konflikter, mellan patienter och läkare. Den enda möjlighet som finns för läkarna att snabbt få information är många gånger att direkt vända sig till läkemedelsföretagen trots att den informationen inte alltid kan betraktas som den bästa källan för objektiv kunskap.

När de nyaste och flitigt omskrivna preparaten mot impotens och fetma (Viagra, Xenical och Reductil) lanserades var det omöjligt för läkarna att finna vetenskapligt säker information om dessa. Trycket från patienternas sida var mycket stort, samtidigt som biverkningar och doseringar inte var självklara för behandlande läkare. För att någorlunda snabbt kunna möta den stora efterfrågan och de växande kraven från patienternas sida tvingades många läkare därför att ta direkt kontakt med läkemedelsproducenterna, vilket var frustrerande för många läkare.

De informationsinsatser som läkemedelsföretagen erbjuder är ofta värdefulla, men de flesta läkare behöver kontrollera informationen genom att ta del av kompletterande och detaljerad kunskap från helt fristående vetenskapliga källor.

Den senaste reklamkampanjen för ett nytt preparat mot impotens kommer troligen att bygga upp nya förväntningar. Reklamkampanjer av denna sort blir alltmer påträngande och riskerar att inge orealistiska förhoppningar om vad nya mediciner och behandlingar kan åstadkomma.

Det problem som aktualiseras här är ingalunda någon nyhet, men det blir mer tillspetsat då både forskning och marknadsföring flyttar fram sina positioner. Frågan har tidigare diskuterats, framför allt vad gäller patienternas behov av information. Ett förslag har lagts fram av Folkhälsokommittén och Folkhälsoinstitutet arbetar med frågan. Men minst lika angeläget är att frågan om producentobunden information och dokumentation direkt distribuerad till läkarkåren finner sin lösning. Den allt snabbare och alltmer intensiva utvecklingen i medierna och reklamvärlden skapar ständigt nya krav. Läkarnas behov av väl analyserad och obunden information från andra källor än producenthåll växer därför ständigt.

Eftersom varje nytt läkemedel prövas innan det får tillstånd att distribueras finns redan i dag dokumentaion om nya mediciner samlad på många ställen utanför producentsfären. Men hur denna dokumentation i god tid före en lansering ska kunna göras tillgänglig för läkarna är än så länge en obesvarad fråga. Nutidens elektroniska system för kommunikation erbjuder många och relativt billiga möjligheter, men frågan om vem som bör ta initiativ till och ansvar för en sådan databas har inte diskuterats. I en sådan databas skulle också nya behandlingar regelbundet kunna presenteras. Det är därför viktigt att fastställa hur ansvaret för information, dokumentation och kommunikation av ny kunskap bör fördelas i framtiden mellan bland annat Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, landstingen och kanske också Folkhälsoinstitutet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern vilka åtgärder ministern avser att vidta för att underlätta att vetenskaplig och producentobunden medicinsk information om nya läkemedel och nya behandlingsmetoder distribueras till läkarkåren.