Ett utvidgat skydd mot diskriminering

Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Centerpartiet har valt att inte motionera på den här propositionen. Vi har, som framgår av betänkandet, därför ett särskilt yttrande. Vi har valt att inte motio- nera därför att vi ser att de förslag som har lagts fram i propositionen utgör lagstiftning som är nödvändig i avvaktan på en samlad diskrimineringslagstiftning. Vi i Centerpartiet har under lång tid arbetat för och lagt fram förslag i den här kammaren för att få en sam- manhållande diskrimineringslagstiftning, och vi ser som sagt propositionens förslag som ett steg i den riktningen. Samtidigt är det viktigt att de lagar vi ska fatta beslut om här i dag bara ses som en tillfällig lösning innan Diskrimineringskommittén lägger fram sina förslag. En samlad diskrimineringslagstiftning är önskvärd så snart som möjligt. En sådan lag skulle än tydligare än i dag kunna markera att diskriminering inte kan accepteras. Den skulle också stärka de olika om- budsmännen i sitt arbete, och på sikt skulle också de fem ombudsmannafunktionerna kunna samordnas i en myndighet under riksdagen. En samordnad ombudsmannamyndighet skulle också göra det lättare för den enskilde individen att veta vart han eller hon skulle vända sig. Genom en gemensam ombudsman skulle ombudsmannafunktio- nen bli ett än mer kraftfullt redskap än vad de är i dag. Herr talman! Lagen om förbud mot diskrimine- ring kom att göra det möjligt att stävja diskriminering inom en stor del av samhället, även utanför arbetsli- vet och högskolan, men vi får för allt i världen inte glömma bort att det fortfarande finns grupper och samhällsområden som står utan skydd mot diskrimi- nering. Både gamla och unga kan nu som förr särbe- handlas utan att det är diskriminering. Diskrimine- ringsgrunden kön omfattas inte heller av den nya lagen. Detta leder till att det inte finns något skydd mot sådan diskriminering utanför arbetslivet och högskolan. Det är positivt att den nya lagen även stärker skyddet för funktionshindrade eftersom de till viss del omfattas av den nya lagen. Trots detta har funktions- hindrade i dag inte ett tillfredsställande skydd. Som exempel kan nämnas att det inte är diskriminering om en funktionshindrad utestängs på grund av bristande tillgänglighet. Vi i Centerpartiet vill därför i framti- den se en lagstiftning som stärker den enskilde indi- videns rättigheter. I Sverige har vi traditionellt valt att garantera ut- satta grupper särskilt stöd genom lagstiftning som reglerar till exempel kommunerna. Detta innebär två problem, som vi ser det. Rättigheten till tillgänglighet till offentliga lokaler blir inte utkrävbar för individen. Det innebär samtidigt en onödig reglering av hur kommunen väljer att uppfylla sitt åtagande. Vi kan då i det här sammanhanget välja att jämfö- ra oss med USA. Där har man ett lite annorlunda synsätt, ett synsätt som har lett till att man har kanske världens starkaste skydd för funktionshindrade ge- nom att göra exempelvis tillgängligheten till offentli- ga byggnader till en utkrävbar rättighet. Det här har inneburit att funktionshindrade har fått makt och instrument att kunna utkräva sina rättigheter i dom- stolar. Vi i Centerpartiet vill därför framöver se en lag- stiftning där det ges utvidgade rättigheter för funk- tionshindrade till sociala och andra förmåner som krävs för att kunna delta i samhället på lika villkor. Denna lagstiftning skulle innebära att offentliga reg- leringar ersätts med individuellt utkrävbara rättighe- ter. Herr talman! Som jag sade tidigare är lagen om förbud mot diskriminering en nödvändig lagstiftning i väntan på en sammanhållen diskrimineringslagstift- ning, en lagstiftning som skulle stärka skyddet för utsatta individer i det svenska samhället radikalt. Oavsett om diskriminering sker medvetet eller omed- vetet är det alltid oacceptabelt och måste bekämpas. Centerpartiet vill se en långtgående decentralisering av makt och ansvar, men det förutsätter också ett starkt skydd för individerna mot godtycke och över- grepp. Starka individuella rättigheter och ett decent- raliserat samhälle är inte varandras motsatser - snara- re är de varandras förutsättningar.

Fru talman! Miljöpartiet de gröna välkomnar att ett starkare skydd för diskriminering nu införs på nya samhällsområden. Propositionen innebär bland annat att ett diskrimineringsförbud ska omfatta diskrimine- ringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, sexuell läggning och funktionshinder inom områden där ett effektivt skydd tidigare saknats. Nya bestämmelser anger uttryckligen att trakasserier och instruktioner att diskriminera en person är former av diskriminering. Som de flesta vet är detta förslag en effekt av att EU tvingar oss att genomföra dessa ändringar. Det händer inte många gånger att jag gillar EU-beslut, men i detta fall tycker jag faktiskt att EU gör rätt. Det är synd att regeringen däremot inte vågar gå längre än vad EU säger oss att göra just nu. I stället fortsätter man att begrava diskrimineringsfrågorna i Diskrimineringskommittén. Jag beklagar verkligen att regeringen inte vågar ta ett steg till i samband med de ändringar som EU nu tvingar regeringen att göra. Herr talman! Det finns några punkter där Miljö- partiet med bestämdhet anser att regeringen kunde gå ett steg längre. Det första gäller att vi anser att dis- krimineringsgrunden kön skulle ha omfattats av den föreslagna lagen. När skyddet för flera diskrimine- ringsgrunder nu införs blir det allt tydligare att det i Sverige saknas ett effektivt förbud mot könsdiskrimi- nering utanför arbetslivet och i högskolan. Ett exem- pel på vad som kan uppstå är att det blir förbjudet för en bank vid kreditgivning att diskriminera en person med utländsk bakgrund samtidigt som det är tillåtet att diskriminera en vanlig kvinnlig företagare. Vi anser att detta är djupt beklagligt. Att kön inte tas in som diskrimineringsgrund innebär att det kan ta flera år innan ett effektivt och brett lagligt skydd mot könsdiskriminering införs i Sverige. Från Miljöpartiets sida anser vi också att begrep- pet "sexuell läggning" inte är tillräckligt. Vi anser att också "könsidentitet" ska vara med som diskrimine- ringsgrund. Detta begrepp innefattar då till exempel transpersoner, vilka tillhör en grupp som i dag utsätts för diskriminering såväl i samhället i stort som i ar- betslivet. Transpersoner är individer vars könsidenti- tet eller uttryck för könsidentitet tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Varje individ måste själv få definiera sin identitet och avgöra om hon vill definie- ra sig som transperson eller något annat. Jag vill här också uppmärksamma kammaren på lite felskrivningar. Det står i våra texter när det gäller sexuell identitet, till exempel under punkt 6: "Skydd mot diskriminering på grund av sexuell identitet." Det ska vara "könsidentitet", precis som det står i vår mp- motion A13 yrkande 2, s. 45 i betänkandet. Jag hop- pas att det går att bifalla detta även om det står lite fel i papperen. Det är det ursprungliga motionsyrkandet som gäller. Jag går vidare. Miljöpartiet är, liksom Ombuds- mannen mot etnisk diskriminering och Integra- tionsverket, kritiskt till att propositionen inte omfattar något skydd för juridiska personer. Vi ifrågasätter därmed om den föreslagna lagstiftningen verkligen uppfyller de krav som finns i EG-direktivet som la- gändringarna avser att uppfylla. I remissvaret till Diskrimineringsutredningens slutbetänkande Ett utvidgat skydd mot diskriminering menar diskrimine- ringsombudsmannen att när ett skydd mot diskrimine- ring av juridiska personer saknas, försvagas också skyddet av fysiska personer. Som exempel nämns bemanningsföretag och andra tjänsteproducerande företag vars kunder kan kräva att den inhyrda perso- nalen eller konsulten kan ha en viss etnisk tillhörig- het. Sådana krav är enligt diskrimineringsombuds- mannen inte ovanliga, och företagen kan av ekono- miska skäl ha svårt att värja sig mot dem. Resultatet kan bli diskriminering även i nästa led av enskilda arbetstagare och arbetssökande. Med ett effektivt skydd mot diskriminering av juridiska personer skulle den enskilda företagaren ha en helt annan möjlighet att åsidosätta kundens krav. Ett annat exempel är behovet av skydd för juridiska personer som ägs eller drivs av personer som tillhör etniska minoriteter eller invandrare. Problemet med diskriminering av invand- rarföretagare är välkänt och har bland annat behand- lats i utredningen Invandrare som företagare. Beho- vet av skydd mot diskriminering vid tillgången till och villkoren för finansiering, försäkring, anskaffan- de av lokaler och i olika situationer vid bedrivandet av själva verksamheten är omfattande. Jag anser att det är en brist att propositionen inte heller innehåller några förslag om att utvidga diskri- mineringsförbudet till den del av utbildningsområdet som ligger utanför högskoleområdet. Förutom att det är angeläget att utbildningssektorn får ett skydd mot diskriminering som motsvarar det inom övriga delar av samhället innebär det också att Sverige troligen inte fullt ut genomför EG-direktivet. Miljöpartiet anser att lagens tillämpningsområden inte är enhetliga. I stället för att införa generella en- hetliga regler räknas olika situationer, händelser, verksamhetsområden och aktörer upp som omfattas av lagens tillämpningsområden. Detta får som resultat att lagförslagen blir oöverskådliga och skyddet inte enhetligt de olika verksamhetsområdena emellan. Det är inte nödvändigt att skilja mellan privata och of- fentliga aktörer. EG-direktivet som denna lag avser att implementera innehåller inga begränsningar när det gäller vilka aktörer som enligt lag ska vara för- bjudna att utsätta någon för diskriminering. Vi avser att verka för en mer enhetlig lagstiftning i den parla- mentariska kommitté som ska lägga fram förslag om en mer enhetlig lagstiftning - förhoppningsvis inom kort. Jag står bakom alla reservationer och motioner, men jag yrkar bifall bara till reservationerna 5 och 6.

Herr talman! Alla människor är lika mycket vär- da. De ska därmed ha lika rättigheter och lika skyl- digheter. Att värna om grundläggande fri- och rättig- heter brukar vi också kalla för mänskliga rättigheter. Det här tror jag att de allra flesta människor ställer upp på. Om vi dessutom lever upp till den rätten skulle vi inte behöva den lagstiftning vi i dag debatte- rar. Vi kan, tyvärr, se otaliga exempel på hur männi- skor diskrimineras i det vardagliga livet. Det kan gälla så enkla, banala saker som att kunna äta när man är hungrig, lägga sig när man är trött eller åka hem från kalaset när man vill åka hem. Det kan vara att få gå i den skola som ligger närmast eller att handla i kvartersbutiken. Att själv kunna bestämma över sitt liv på detta sätt är inte alla förunnat. Den person som har ett funk- tionshinder får ofta avstå eller välja annat alternativ på grund av att samhället inte är anpassat eller inte är tillgängligt. Med andra ord; man blir diskriminerad. Människor med annan etnisk bakgrund blir neka- de att komma in på restaurangen, samtidigt som den som har ett funktionshinder får gå in bakvägen därför att restaurangen inte är tillgänglig. En annan person får inte jobbet därför att han eller hon är homosexuell eller har en trosuppfattning som inte stämmer. Detta är också exempel på diskriminering som förekommer varje dag i vårt land. Herr talman! Låt oss slå fast att det aldrig kan va- ra acceptabelt att diskriminera människor oavsett etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, funktions- hinder, ålder eller religion - inte i något samman- hang. En tydlig markering från samhällets sida - att detta inte är tillåtet eller acceptabelt - är lagstiftning mot diskriminering. En vidgad diskrimineringslagstiftning är efter- längtad inom alla områden. Det är önskvärt med en generell lagstiftning som omfattar alla samhällsområ- den och de grupper som i dag blir diskriminerade, där också tillgängligheten för människor med funktions- hinder finns med. Det här är lätt att säga men svårare att genomföra, allrahelst om lagstiftningen ska vara tydlig och lättförståelig. Därför har regeringen tillsatt en parlamentarisk utredning för att se över helheten, den så kallade Diskrimineringskommittén. Kommit- tén ska se över delar av det som redan finns för att kunna föreslå en mer sammanhållen lagstiftning med de delar som nu saknas. I dag debatterar vi propositionen Ett utvidgat skydd mot diskriminering. Denna föreslagna lag är ett led i att genomföra två EG-direktiv. Det innebär att vi från och med den 1 juli får ett starkare skydd mot diskriminering för fler grupper och inom fler områ- den. Skyddet kommer att vidgas betydligt inom den högre utbildningen och inom arbetsmarknadsområdet, exempelvis vid praktik och bedrivande av närings- verksamhet. I Sverige finns redan flera lagar med det direkta syftet att förbjuda diskriminering. Fyra av dessa lagar gäller i arbetslivet. Det är jämställdhetslagen, lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder och lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Dessutom har vi lagen om likabehandling av studenter i högskolan. I den lagen gäller diskrimi- neringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, funktions- hinder och sexuell läggning. Därutöver finns lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Vad är det då för ytterligare skydd mot diskrimi- nering som vi nu inför? Det vidgade skyddet kommer att innebära att diskrimineringsförbud ska gälla i förhållande till enskild person på diskriminerings- grunderna etnisk tillhörighet, religion, sexuell lägg- ning och funktionshinder. De kommer att gälla inom arbetsmarknadspolitisk verksamhet, vid start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning, medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i arbetstagar-, arbetsgivar- eller yrkesorganisationer, också inom områdena varor, tjänster och bostäder. Detta är ett kraftfullt utvidgat diskrimineringsförbud som kommer att ha stor betydelse för väldigt många människor. Utöver detta föreslås ett diskrimineringsförbud som gäller etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning. Då gäller det socialtjänsten, färd- tjänsten, riksfärdstjänsten, bostadsanpassningsbidra- get, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäk- ringen och hälso- och sjukvården. Man kan säga att detta är en föregångare som vi- sar vägen för de andra diskrimineringsgrunderna som vi efter hand ska utvidga lagen med, för självklart ska det inte heller vara möjligt att diskriminera människor på grund av funktionshinder eller på grund av kön inom till exempel socialtjänsten eller sjukvården. Allt detta som saknas ska Diskrimineringskommittén återkomma med förslag om. Herr talman! Utskottet anser dessutom att vi ska ändra och förtydliga i 1999 års lag om förbud mot diskriminering av personer med funktionshinder i arbetslivet. I lagen framgår det att skyddet är vidare och omfattar mer än den enskilde funktionshindrade personen. Det kan till exempel omfatta anhörig. Detta framgår inte tydligt i nuvarande rubriktexter, vilket också Handikappombudsmannen har påpekat. Ut- skottet föreslår därför en ändring av lagens rubrik så att det tydligt framgår att även diskriminering i ar- betslivet på grund av funktionshinder är förbjuden. Herr talman! Med detta som tillägg anser vi soci- aldemokrater att den förstärkta diskrimineringslag- stiftning som nu föreslås är bra. Den är inte fullstän- dig, det är vi väl medvetna om, men den är en mycket bra start inför den ytterligare utvidgning som Diskri- mineringskommittén har att föreslå. Vi socialdemokrater yrkar därför bifall till propo- sitionen i sin helhet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! I Diskrimineringskommitténs direk- tiv står det att man ska överväga en gemensam lag- stiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområ- den. På grund av detta vill jag fråga Sonja Fransson om man kan tänka sig att den nya civilrättsliga lagen som det står om i betänkandet kommer att arbetas in i Diskrimineringskommitténs fortsatta arbete. Eller kommer denna lag som vi nu ska fatta beslut om att stå fast, vilket gör att vi i framtiden kommer att få två olika lagar, eller kommer man att se till att det blir en lag av bägge?

Herr talman! Enligt min uppfattning har Diskri- mineringskommittén ett väldigt vitt uppdrag, dels att se över de delar som fattas i lagstiftningen i dag, dels att se till en sammanhållen lagstiftning och också att se till ombudsmännen och om man kan samordna detta på ett annat sätt. Detta kan alltså Diskrimine- ringskommittén också se över. Målet är att vi ska få en enhetlig och tydlig lag- stiftning, men det är ju inte självklart att den blir tydligare för att den blir sammanhållen. Därför tror jag att det är viktigt att Diskrimineringskommittén har väldigt vida direktiv så att man kan se på vad som är rimligt och hur man bör göra. Här har vi inte velat låsa kommittén på något sätt, utan här kan kommittén jobba vidare.

Herr talman! Jag förstår detta, men min fråga var egentligen om den nya civilrättsliga lagen som ligger utanför arbetslivet kan tänkas arbetas in i Diskrimine- ringskommitténs fortsatta arbete. Det var min direkta fråga.

Herr talman! Den uppfattning jag har är att det möjligt att göra på det sättet om Diskriminerings- kommittén anser att det är det som behövs, för man ska se till helheten när det gäller diskrimineringslag- stiftningen.

Herr talman! Sonja Fransson talar varmt om rät- tigheterna, och det är självklart att det aldrig är ac- ceptabelt att det förekommer diskriminering. Men efter att hon nu har räknat upp alla diskriminerings- grunder, som skedde från talarstolen, är frågan: Vad händer då med alla de grupper som står fortfarande står utanför och som inte har nämnts? Min fråga blir: Tycker Sonja Fransson verkligen att lagstiftningen blir tydligare, trots att det fortfaran- de finns en mängd diskrimineringsgrunder som inte har tagits in? Jag tycker att det finns en tydlig spricka i resonemanget. Kontentan av detta och den verkliga frågan blir: Tycker du verkligen att den kommande lagen ska utvidgas som en helhet eller brytas ned grupp för grupp?

Herr talman! Diskrimineringskommittén har fått i uppdrag att se över en generell lagstiftning, men att då naturligtvis också titta på vilka grupper som är diskriminerade. Alla grupper i samhället är inte dis- kriminerade, men det finns olika grupper som är diskriminerade i olika sammanhang. Det är oerhört väsentligt att vi på ett tydligt sätt visar att vi inte accepterar att människor blir diskriminerade, och då måste vi ha en lagstiftning. Det tror jag är väldigt viktigt.

Herr talman! Att vi ska ha en diskrimineringslag- stiftning är vi alla överens om. Jag tror inte att någon i den här debatten kommer att gå upp och hävda nå- gonting annat. Lika självklart är det att alla medbor- gare ska ha samma skydd. Men jag fick inget riktigt svar på frågan om det förslag som kommittén lägger fram bör ha inriktningen att man antingen ska ha en lösning som innebär en helhet eller om man ska göra det nedbrutet. Det har ju tydlig bäring också på den förra frågan. Är det verkligen rimligt att fortsätta på samma väg och komplettera lagstiftningen succes- sivt? Bör man inte skapa en diskrimineringslag som blir heltäckande?

Herr talman! Jag vill inte föregå Diskriminerings- kommitténs arbete. Diskrimineringskommittén har fått i uppdrag att titta på helheten, att ha en generell lagstiftning. Det är möjligt att man kommer fram till att den ska gälla alla grupper - man ska inte diskrimi- nera i något sammanhang, vem det än är - eller så kommer man att räkna upp grupper. Men det här är faktiskt deras uppdrag att se över. Det är inte så en- kelt. Det är väldigt enkelt att säga det, men det är inte så enkelt att lagstiftningsvägen få det här att fungera i praktiken. Därför tror jag att det är viktigt att vi är väldigt öppna för det arbete som görs i Diskrimine- ringskommittén.

Herr talman! Från Vänsterpartiets sida välkomnar vi den här lagstiftningen som helt klart stärker skyd- det mot diskriminering. Som många varit inne på är det en avvägning om vi ska ta ytterligare steg och införliva EG-direktiven samtidigt som vi, tror jag, har en samstämmighet om att vi egentligen alla vill ha en lagstiftning som ser annorlunda ut. Ingen har väl, vad jag har uppfattat, ifrågasatt att direktiven ska införli- vas. Det är ju ett uppdrag som vi har. Från vår sida menar vi att propositionen både för frågan framåt och stärker skyddet, men utan att stänga några dörrar för den utredning som sitter. Det tycker vi är viktigt. Som flera har påpekat är ju upp- draget till kommittén att se över möjligheterna att få en gemensam lagstiftning och se om man kan sam- ordna alla eller flertalet diskrimineringsgrunder. Under debatten tyckte jag att Tobias Billströms resonemang var intressant. Visst kan man ställa sig frågan: Behöver man egentligen ange diskrimine- ringsgrunder? Utan att ha tänkt på frågan så där väl- digt noga - frågeställningen kom ju upp nu - så be- dömer jag att man i dagsläget nog behöver ange dis- krimineringsgrunder, det vill säga försöka definiera vilka olika mekanismer det finns som gör att männi- skor diskrimineras. I ett senare skede kanske man inte behöver det, utan man kan ha en lagstiftning som täcker in alla människors rättigheter. Då är man framme vid att vi egentligen inte alls skulle behöva någon lagstiftning därför att det skulle vara så själv- klart att alla människor har rättigheter. Men min bild är att det är långt kvar till dess. I dagsläget behöver vi definiera olika diskrimineringsgrunder, och vi behö- ver också ha olika politiska verktyg för att arbeta med olika former av diskriminering. Jag tror till exempel att när det gäller diskriminering på grund av kön så är det nödvändigt med särskilda verktyg. När det gäller diskussionen om huruvida man ska ha en tillfällig lagstiftning och redan nu slå fast att det som vi beslutar om är enbart provisoriskt så tror vi att det skulle vara en nackdel. Man stiftar ju inte lagar bara för att stifta lagar, utan man stiftar lagar därför att man vill att de ska få genomslag i verkligheten. En lag som man på förhand säger ska försvinna kommer att vara svår att få att fungera i praktiken. Vi vet att det från ombudsmännens sida har krävts mycket arbete både när det gäller att sprida kunskap om den lagstiftning som finns och att i ett andra steg se till att både arbetsgivare och arbetstagare faktiskt agerar aktivt inom den lagstiftning som finns. Det råder stor samstämmighet om att diskrimine- ring förekommer. Det är en bra och nödvändig början även om vi vet att det vare sig räcker med insikten och inte heller med lagstiftning, utan att det handlar i grund och botten om oss själva. Var och en av oss måste bli medveten om att vi har fördomar - fördo- mar som vi själva bär på. Därför måste de här frågor- na ständigt diskuteras parallellt med att vi arbetar med lagstiftning som verktyg. Det är ju mänskliga rättigheter vi talar om. De rättigheterna måste genom- syra alla områden i livet och i samhället. Det gäller allt från familjen, arbetet, näringslivet, skolan och så vidare. Rättigheten att inte bli diskriminerad måste vara gränslös. Det som vi senare kommer att besluta om i dag stärker skyddet när det gäller diskrimineringsgrun- derna etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder. Det är en rad nya områden som täcks in. Man inför också en ny bevisregel med delad bevisbörda. Vi menar att detta är viktiga saker som Diskrimineringsutredningen kommer att ha nytta av i det arbete den ska göra. Vi är också kritiska till propositionen. Vi tycker att det finns rätt så allvarliga brister, inte minst den att det inte finns några förslag inom utbildningsväsendet. Vi tycker också att man i propositionen borde ha fått med det som gäller varor, tjänster och bostäder när det handlar om privatpersoner. Majoritetstexten i utskottsbetänkandet har ju också inriktningen att vi förväntar oss att regeringen återkommer med de frå- gorna. Det kommer vi från vår sida också att bevaka. Till sist vill jag lyfta fram en specifik fråga. Efter att ha jobbat några år som politiskt aktiv inser man att om man ska flytta fram positionerna i någon fråga så handlar det om att nöta och nöta och tjata och tjata. Därför tänkte jag passa på att återigen ta upp det här med inträdesvillkor i a-kassan. Vi förde en debatt om det i utskottet för en tid sedan. Vi har också lyft fram frågan i en interpellationsdebatt, och vi tycker väl att regeringen nu inser att man måste ta tag i det här. Man har tagit fasta på de fackliga centralorganisatio- nernas förslag i detta. I och med att vi fattar beslutet i dag stärker det ytterligare argumenten för att man måste se över detta. Det finns vissa regler som vi har som man måste titta på och se om de innebär en strukturell diskriminering. Om de gör det så måste man självfallet göra någonting åt det. Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets för- slag i betänkandet.

Herr talman! Det är glädjande att Camilla Sköld Jansson noterade den framlyfta problematiken med diskrimineringsgrunderna. Jag tycker kanske inte att det för oss närmare varandra åsiktsmässigt, men det är intressant i alla fall. Vad gäller möjligheterna att föra lagarna till en provisorisk lag tillfälligt så är inte det någonting nytt. Det är ingenting som är unikt. Vi gör det ganska ofta i den här riksdagen. Vi skapar lagar som sedan blir obsoleta efter ett tag därför att omständigheterna förändras. Problemet med Camilla Sköld Janssons resonemang är begreppet "senare skede". Det kan i ett senare skede bli aktuellt att överge tanken på att räk- na upp diskrimineringsgrunderna, säger hon. Men jag tror inte, och inte heller Moderaterna, att det är den vägen vi ska gå. På något vis så måste vi inse att om vi fortsätter på den här vägen så kommer vi att hamna i en ohållbar situation. Jag vet att Camilla Sköld Jans- son liksom jag har sett de listor omfattande upp till 30-40 olika punkter som kan utgöra diskriminerings- grunder. Är det verkligen den vägen vi ska gå? Är inte de problem som vi börjar upptäcka nu i rättsskip- ningen en tydlig varningssignal om att någonting är allvarligt fel, och att vi måste rätta till det och inte fortsätta på den inslagna vägen?

Herr talman! Visst kan man införa tillfälliga lös- ningar, men min bedömning är att det vore en nackdel just för att få tillämpningen. Om man nu ser att lag- stiftningen ändå för frågan framåt så vore det ju synd om den inte också fick kraft i praktiken. Som jag sade verkar det som det finns en sam- stämmighet om att vi måste förenkla och se om vi kan hitta en sammanhållen lagstiftning. I det tror jag ock- så att det ingår att se över om man kan minska det här med diskrimineringsgrunderna. Jag försökte beskriva att jag ser det här som en process. Bara det faktum att vi har en jämställdhets- lag och att vi har lagstiftning som pekar ut de olika diskrimineringsgrunderna visar ju att det inte räcker med någon allmän hållning eftersom vi i våra grund- lagar redan har inskrivet att vi alla människor har lika rättigheter och att ingen ska diskrimineras. Jag ser alltså detta som en process när det gäller när och hur man kan förenkla det. I framtiden kan man till exem- pel tänka sig att man kanske inte behöver en jäm- ställdhetslag därför att män och kvinnor per definition har samma förutsättningar. Men min bedömning är att det är långt, långt dit. Därmed inte sagt att vi inte ska diskutera det, och som jag sade tycker jag att det var en intressant infallsvinkel i Tobias Billströms anfö- rande.

Herr talman! Problemet är implementeringen av lagstiftningen. När de vackra ord som vi uttalar här i kammaren om alla människors lika värde och rättig- heter och att alla ska ha samma möjligheter och så vidare ska omsättas så måste det finnas någon upp- backning. Vi ser i dag hur lagstiftningen krackelerar. Vi ser hur det blir svårare och svårare att upprätthålla redan det förhållandevis - och då menar jag verkligen förhållandevis - lilla antal lagar som vi har. Men vad händer om vi fortsätter på den inslagna vägen? Vi har vidgat detta. Camilla Sköld Jansson säger att vi upptäcker fler och fler grupper. Ja, är inte det därför att politikerna har ett behov av att upptäcka fler och fler grupper? Jag försöker inte på något vis kringgå det faktum att diskriminering förekommer, men frågan är: Är det inte bättre att ha en samman- hållen diskrimineringslagstiftning där alla får samma möjligheter att prövas enligt en och samma lag än att vi i dag ska ha kolliderande lagar där det till slut kommer att bli en fråga om att fatta politiska beslut om rangordningen av vilka diskrimineringsgrunder som ska vara viktigare än andra? Det är ju inte en utveckling som på något vis kan betecknas som posi- tiv. Den kommer att ställa grupper mot varandra på ett sätt som är helt makalöst.

Herr talman! Jag tror inte att någon tycker att man ska ha ett lapptäcke av lagstiftning, att vi ska bygga på med olika diskrimineringsgrunder och att det skulle ha något egenvärde. Men jag vill nog hävda att vi inte har kommit längre i de här frågorna än att det fortfarande är nödvändigt att synliggöra det faktum att sexuell läggning, kön, funktionshinder, etnicitet eller vad det nu kan vara faktiskt utgör diskrimine- ringsgrunder. Jag ser det mera som ett sätt att faktiskt synliggöra detta. Sedan, återigen, finns det en samstämmighet kring att man ska försöka göra regelverket enklare och tydligare. Detta får Diskrimineringskommittén se över. Det är möjligt att man kan hitta någon lagstift- ning som blir sammanhållen och som anger en ram utan att man tappar synliggörandet av de olika meka- nismer som finns, vilket jag i dagsläget tror är nöd- vändigt.

Herr talman! Camilla Sköld Jansson säger att om man anser att den här nya civilrättsliga lagen kommer att vara provisorisk, så kommer den att få svårt att få genomslag i praktiken. Nu är det ju så att den bygger på två nya EG- direktiv som ska implementeras i svensk lagstiftning, och detta ska göras inom en viss tidsperiod. Den här lagen kommer att träda i kraft den 1 juli 2003. Under tiden kommer Diskrimineringskommittén att arbeta, och man kommer att fortsätta fram till den 1 decem- ber 2004. Låt oss säga att det under den tiden kommer nya EG-direktiv som också kommer att kräva nya lagar inom detta område! Det innebär att vi får en oerhört splittrad bild. Jag tyckte därför att det var glädjande att Sonja Fransson, som representerar Socialdemo- kraterna, svarade att hon hoppades att detta skulle tas in under Diskrimineringskommitténs arbete. Jag tycker att det är tråkigt att Camilla Sköld inte har den åsikten utan i stället anser att den lag som nu kommer till inte ska vara provisorisk utan att den, så att säga, ska vara fast. Jag tror att vi kommer att få en väldigt splittrad bild om vi fortsätter att skapa nya lagar. Det vikti- gaste är att få in detta. Speciellt med tanke på att vi har en kommitté som arbetar för en sammanhållen diskrimineringslagstiftning tror jag att detta skulle vara det bästa.

Herr talman! Jag sade tidigare att det att ägna sig åt politik är att nöta och nöta och säga samma sak åtskilliga gånger. Jag tror att jag vid minst tre, kanske fyra tillfällen, har sagt att inriktningen ska vara att vi ska få en enhetlig, sammanhållen och förenklad lag- stiftning - nu har jag sagt det vid fem tillfällen. Det är vår uppfattning. Om man gör den här lagen provisorisk eller inte har inte med den frågan att göra, eftersom Diskrimi- neringsutredningen har detta i sin hand. Man har möjlighet att implementera den eller skrota den eller lägga fram vilka förslag man vill. Man låser inte detta. Men jag menar att det, om man skulle göra den provisorisk, inte finns någon anledning att över huvud taget ta tag i den här lagstiftningen, och den för ju ändå frågan framåt.

Herr talman! Sadoc Vidal hade sett en bostadsan- nons en måndag morgon. Lägenheten verkade vara perfekt nu när han och tjejen skulle flytta ihop. Han ringde mäklaren, och svaret han fick var följande: Det är redan så många som har ringt så det är inte lönt att också du kommer. Det är inget märkligt svar, men det var något i bemötandet som fick honom att tvivla, så han bad flickvännen att ringa. Hans svenska flickvän, Eva Lindström, ringde tio minuter senare. Okej, du är välkommen, fick hon till svar. Sadoc Vidal hade bott i Sverige i sju år. Han hade fast jobb som lastbilsmekaniker. Detta blev en kall- dusch för honom. I artikeln där Sadoc Vidals historia berättas säger han: Jag trivs jättebra i Sverige, men det här gör mig så besviken. Herr talman! "Det här gör mig så besviken." Det är orden från en människa som har blivit fråntagen sitt människovärde. Det är orden från en människa som har blivit berövad det allra mest grundläggande. Häri ligger diskrimineringens allvarligaste konsek- vens - kränkningen, ifrågasättandet och vanmakten. Diskriminering är ett faktum i Sverige. Den finns på bostadsmarknaden, i arbetslivet och sker på kvällar och helger när ungdomar vill ut och roa sig. Hand- lingen bygger på falska föreställningar om andra människor, och kärnan, näringen, till denna handling hämtas i de gamla och avdammade rasteorierna, som delar upp människor i mer och mindre värda. Diskriminering leder dessutom till att vi delar upp samhället i vi och de. Vi-och-de-samhällen är farliga. De slår sönder sammanhållning och skapar otrygghet. Diskrimineringen drabbar inte bara den enskilda utan också samhällsutvecklingen, för det finns massor av människor som skulle kunna tillföra så mycket mer till samhället som inte ens får chansen, och det har Sverige inte råd med. Herr talman! För oss socialdemokrater har integ- rationspolitiken varit en av de stora utmaningarna den här mandatperioden och kommer så även att förbli. Förra veckan tog vi beslut om en rad offensiva sats- ningar på arbetsmarknadsområdet. I dag debatterar vi hur Sverige ska införliva två nya EG-direktiv, arbets- livsdirektivet och direktivet mot etnisk diskrimine- ring. Nu pratar jag ur ett integrationsperspektiv. Det gör jag medvetet, eftersom min kollega Sonja Frans- son har tagit upp det mer generella. Det är omöjligt att här gå igenom varje detalj kring direktiven och vad de innebär. Däremot kan vi socialdemokrater konstatera att detta ligger helt i linje med vad vi står för. Kampen för integration är också kampen mot diskriminering. Genom att införliva dessa direktiv förstärks skyddet mot den diskrimine- rade. På många nya områden där det i dag inte finns en tillräckligt bra lagstiftning stärks nu skyddet ännu mer. Vi inför nya diskrimineringsgrunder - religion eller annan trosuppfattning. Och bevisbördan ska vara delad. Den nya lagen innebär med andra ord att den enskilde, den drabbade, den som blivit diskriminerad får en stärkt position. Herr talman! Jag har några korta kommentarer kring reservationerna. Först är det glädjande att se att inget parti motsätter sig införandet av den nya tuffare lagen mot diskriminering. Det är bra, men vi social- demokrater kan förstå att det inte har skett helt utan vånda, speciellt när det gäller en del moderater, folk- partister och kristdemokrater. Detta måste ha lett till huvudbry. På ena sidan har ni haft EU och på andra sidan Svenskt Näringsliv. Den ena säger: Vidga skyddet mot diskriminering! Den andra säger: Nej, låt den osynliga handen, marknaden, sköta det här helt fritt - inga fler regler, inga fler lagstiftningar! Jag kan förstå att en och annan nyliberal och, för den delen, liberal har känt att detta är ett besvärligt ärende. Vi socialdemokrater är i alla fall glada åt att ni, precis som vi, tycker att marknaden inte kan sköta allt själv, åtminstone inte alltid, utan att man behöver lite hjälp till exempel för att få stopp på diskrimineringen. Miljöpartiet, som för övrigt vill lämna EU, passar i sin tur på att ta avstamp i dessa två direktiv för att driva på oss ännu mer på diskrimineringsområdet. Vi socialdemokrater tolkar det som att Miljöpartiet inte längre tycker att allt som kommer från Bryssel är av ondo. Välkommen in i EU-gemenskapen! Herr talman! Jag vet inte om Sadoc Vidal och flickvännen fick sin lägenhet, inte heller om Sadoc Vidal fick upprättelse. Kanske skulle Sadoc Vidal med denna lag ha haft bättre chans att få en rättvis behandling. Det tror jag. Jag är faktiskt helt övertygad om det. Jag vet att fler framöver kommer att tänka sig för extra mycket innan de diskriminerar, innan de negativt särbehandlar medmänniskor. Vi socialdemokrater är stolta över att vi under detta första år har kunnat ta så många viktiga och offensiva steg framåt i arbetet för integration. I detta är den här nya lagen mot diskriminering en viktig grundsten. Vi hade inte kunnat göra detta själva. Därför vill jag passa på att tacka Miljöpartiet, även om ni har fått en liten känga här, och Vänsterpartiet för samarbetet på det här viktiga området. Vi får inte heller glömma att mycket mer återstår att göra. Mycket mer återstår att göra för att bryta segregationen och utanförskapet. Mycket mer återstår att göra för att ta till vara alla människor här i landet. Där har vi tre gemensamt ett mycket viktigt ansvar.

Herr talman! I Lucianos anförande berörs en av de många möjliga diskrimineringsgrunder som finns, den etniska. Jag ska dock börja i den andra ändan. Jag tror inte att integrationsfrågan i det här landet kan lösas med hjälp av diskrimineringspolitiken. Den måste lösas genom att människor hamnar i arbete, genom att människor får möjlighet att komma in från det utanförskap där många människor befinner sig. Då kan man inte se diskrimineringspolitiken som den främsta hävstången, vilket jag tycker att Luciano gör. Min direkta fråga till dig, Luciano Astudillo, är: Vad har du att säga om fallet i Malmö efter att ha talat så varmt om de problem som finns? Det handlar om den iranska kvinnan som valdes bort på grund av att hon vid ett givet tillfälle råkade ha fel kön. Hon råkade befinna sig i fel fält i den matris som du och socialdemokratin vill bygga upp. I din värld gäller det verkligen att befinna sig i rätt fält vid rätt tillfälle, när Socialdemokraterna bestämmer sig för att peka ut en viss grupp som svag. Vad har du att säga om det?

Herr talman! Jag tror att vi kan förbättra integra- tionen för alla i samhället om vi kan bekämpa diskri- minering. Det är en av de viktiga saker som kan bidra till integration. Det om det, i första hand. Jag vill inte lägga mig i ett rättsfall och kommen- tera det. Däremot måste jag säga att det är förvånande att Moderaterna med denna emfas driver på i dessa frågor, men när förslagen väl läggs fram här i riksda- gen och i kommunfullmäktige landet runt säger de: Nej, nej, nej, vi vill ingenting. Är det bara en läppar- nas bekännelse att ni är emot diskriminering? Ni vill inte göra någonting åt den. Hittills har ni motverkat vartenda förslag till förändringar. Varje gång vi för- söker stärka skyddet mot diskriminering har Mode- raterna varit de som kämpat benhårt emot.

Herr talman! Skillnaden mellan dig, Luciano, och mig är att lagar i min värld inte synliggör. I min värld är det opinionsbildningen och debatten som synliggör de problem som finns ute i samhället. Lagstiftningen erbjuder ett stabilt ramverk som gör det möjligt för människor att känna att de får ett rättsskydd av staten. Det är det som är skillnaden mellan den socialdemo- kratiska retoriken och den moderata politiken. Man kan också konstatera att vi skiljer oss åt i sy- nen på praktiska åtgärder. Luciano Astudillo tror att man löser de problem som finns i samhället genom en diskrimineringslagstiftning uppbruten i olika grupper som han kan bolla med som det passar honom. Jag tror på en sammanhållen diskrimineringslagstiftning som ger samma skydd åt alla oavsett ursprung, oav- sett vilken diskrimineringsgrund som kan vara aktu- ell. Det är här skillnaden mellan den socialdemokra- tiska och den moderata politiken syns bäst. Det är helt riktigt. Vi tycker inte om den här förändringen. Vi har inte tyckt om de andra förändringarna heller, där man har gått ifrån att bryta upp den heltäckande diskrimi- neringslagstiftning som vi trots allt hade till att i dag ha detta mischmasch där snart inte ens ombudsmän- nen vet vilken lag som ska ha precedens eller äga överhöghet över den andra. Jag förstår att våra samhällsbilder i det här avse- endet skiljer sig åt ganska rejält.

Herr talman! Tobias Billström vet mycket väl att vi har en utredning som tittar på just hur vi ska försö- ka få en mer enhetlig och sammanhållen lagstiftning. Däremot har vi en något annorlunda syn på detta med lagstiftning. För att dra en annan parallell: Se på la- gen mot barnaga, som har en stabil grund att stå på men också fungerar uppfostrande och markerar var gränsen går, vad vi inte tolererar. Så måste man också se det när det gäller diskrimineringsfrågorna. Vi har ett mångfasetterat samhälle där människor diskrimineras på grund av etnicitet, på grund av att de har ett annat kön, en annan sexuell läggning, funk- tionshinder. Man måste kunna göra något åt det och markera att vi inte tolererar att man inte tar till vara de här människorna bara för att de har någonting som är annorlunda. Faktum är att medan ni moderater här i kammaren har motverkat varenda lagändring har mängder av människor tack vare de här lagarna fått upprättelse, skadestånd, jobbet tillbaka. Det gör mig trygg när jag står här och när vi i dag kommer att fatta beslut om ett stärkt skydd.

Herr talman! Det var ett inspirerande och mycket engagerat tal som Luciano Astudillo höll. Låt mig bara kommentera några saker. Jag erkänner att det är ovanligt att jag påstår att EU är någonting bra. Å andra sidan, varför har inte Sverige infört de här bestämmelserna tidigare? Det hade Sverige kunnat göra. Sverige har varit ett före- gångsland på många av de här punkterna. De senaste åren har sossarna faktiskt börjat tackla av och lagt allting i Diskrimineringskommittén i stället. Nu tvingas ni, på grund av EU, att införa ett starkare skydd. Det tycker jag är beklagansvärt. Samtidigt måste jag tacka EU i detta fall för att de sätter lite press på Socialdemokraterna. Den stora frågan är vad ni tycker om reservatio- nerna. Luciano Astudillo nämner inte alls de fyra reservationer som jag lämnat in för Miljöpartiet. Vi skulle kunna gå vidare med dem. Ni gör bara exakt det EU säger till om och ingenting mer. Resten lägger ni i kommittén, i stället för att ta chansen att uppdate- ra även på andra områden, till exempel ett ökat skydd mot diskriminering på grund av kön och könsidenti- tet. Men där släpper ni. Ni gör bara precis det EU säger till er och ingenting mer. Enligt ditt tal, Luciano, skulle du ha röstat för Miljöpartiets alla fyra reservationer, för det var exakt det som framgick i ditt tal - läpparnas bekännelse.

Herr talman! Det är härligt att höra en miljöpartist prata sig varm för EU på det här sättet. Förhopp- ningsvis kan vi se till att bra beslut kommer från Bryssel också på andra områden, så att vi får höra det mer här i kammaren. Vi har en tradition i Sverige där många av de be- slut vi tar här i kammaren föregås av en utredning. Det kan man ironisera kring och skratta åt. Men man måste faktiskt se vilka konsekvenserna i samhället blir av de förändringar som görs innan man springer före. Jag vet att Miljöpartiet är ett litet och ettrigt parti som vill mycket. Jag har stor respekt för det. Men det är så här vi alltid har gjort i Sverige, och det har fungerat rätt bra. Vi har faktiskt ett ganska bra skydd i Sverige. Låt oss se vad den här utredningen kommer fram till. Förhoppningsvis får vi ett ännu bättre skydd mot diskriminering därefter.

Herr talman! Uppenbarligen abdikerar nu Social- demokraterna inför EU, eftersom ni inte lyckats ta fram det här utmärkta skyddet mot diskriminering tidigare. Först nu tar ni fram det. Det behövdes inte särskilt mycket utredningsberedskap för det. Det ni socialdemokrater gör nu, med dig Luciano Astudillo i spetsen trots dina fina ord i talarstolen, är att ni fortsätter att tillåta diskriminering på grund av kön och könsidentitet och diskriminering inom ut- bildningsväsendet. Ni hade kunnat ta chansen att nu skärpa lagstiftningen, inte minst inom utbildningsom- rådet. Jag beklagar att ni inte tog den chansen. Ni hade fått vårt helhjärtade stöd i den kampen.

Herr talman! Vi har inte abdikerat inför EU. När det gäller till exempel jordbrukspolitiken, för att ta ett helt annat politiskt område, driver vi på hårt för att få en förändring. Det är synd att ta till övertoner på det sättet. Däremot har vi en tradition i Sverige, som jag sä- ger, där vi försöker ta fram alla basfakta, utreda och se till att lagstiftningen faktiskt blir hållbar innan vi fattar beslut om den. Det tycker jag är en process som är bra, en rimlig process, så att vi inte hamnar i situa- tioner där lagar står mot varandra och så vidare. Jag tycker att det är en rimlig hållning.

Herr talman! Luciano Astudillo använder ett ganska simpelt debattknep när han påför oss åsikter som vi inte har. Till på köpet säger han att Socialde- mokraterna är stolta över att den nya lagen har kom- mit till. Ulf Holm tog upp den fråga jag hade tänkt ställa. Det är ganska märkligt att man säger att man är stolt över en lag när man implementerar ett EG- direktiv. Det är det man gör. Detta är inte någonting som s har kommit på, utan det kommer från någon helt annanstans. Till på köpet nämnde jag också i mitt tal att jag tyckte att den diskrimineringsgrund som kom var väldigt bra. Det var bland annat det här med att reli- gion och annan trosuppfattning, som inte finns med i den nuvarande diskrimineringslagstiftningen, fanns med. Påför oss inte någonting som vi inte har eller inte har sagt! Luciano Astudillo säger vidare att det är fantas- tiskt med de olika diskrimineringslagar som vi har och vad de har gjort för svenskarna. Det har de säkert gjort, och de är bra i mångt och mycket. Han säger att väldigt mycket händer på de här områdena. Då undrar jag bara: När det gäller Jämställd- hetsombudsmannen, i hur många fall har de lyckats få rätt i domstolen? Enligt uppgift är det inte ett enda, men du står här och säger att det är otroligt många som har fått upprättelse. Då undrar jag: Vilken infor- mation har du om de andra ombudsmännen? Har de fått rätt i domstol?

Herr talman! Jag tolkar bara Annelie Enochsons och Kristdemokraternas förslag till provisorisk lag- stiftning - det kanske är en övertolkning från min sida - som att de helst inte vill ha den. Om det är så att de tar illa vid sig av det ber jag om ursäkt. När det däremot gäller domar, till exempel i Ar- betsdomstolen, är det inte bara domarna i sig som innebär att någon får upprättelse. Mycket av arbetet sker ju innan, när facket går in och förhandlar för någon, när det sker förlikningar och när man får ska- destånd. Det är väldigt lite som är själva domarna. För att ta reda på vilka som har fått rätt rekom- menderar jag Annelie och andra att gå in på de olika ombudsmännens hemsidor, för där finns en lång lista på människor som har fått rätt, som till och med har fått jobbet tillbaka. Vi ska vara glada och stolta över att vi har antagit sådana lagar här i Sverige som möj- liggör det. Det spelar väl ingen roll vem som lägger försla- gen. I det här fallet har EU drivit på, och det är bra. Nästa gång driver vi på i EU, och det är kanske ännu bättre. Så ser jag det.

Herr talman! Ja, Luciano, jag har gått in på hem- sidor. Jag har bland annat varit inne på HomO:s hem- sida. De har fått in 36 fall som rör diskriminering i arbetslivet. Inte ett enda av dem har gått till domstol. Du säger att vi ska gå in och titta, och det är det vi har gjort. Men det finns inget fall som har gått till domstol. Det hindrar inte att vi kan ha bra lagstift- ning. Bara för att göra detta klart i kammaren vill jag säga att vi inte har någonting emot den här civilrätts- liga lagstiftningen, men vi vill att den ska arbetas in i en sammanhållen lagstiftning. Därmed har vi detta klart för oss.

Herr talman! Det är i och för sig lite orättvist att ta det yngsta ombudsmannaämbetet, HomO. Utifrån DO:s arbete vet jag att det är en process som sätter i gång ett maskineri, och sådana här rättsprocesser kan ta ett par år. Det är fel att dra paralleller och säga att bara där- för att ett fall inte har gått till domstol har ingenting hänt. Bara det faktum att vi har en HomO som driver de här frågorna och som har tagit emot så här många anmälningar är bra. Kanske har det lett till någon förlikning - jag vet inte, för jag har inte kollat just HomO:s hemsida. Däremot vet jag att fall i DO, som också är ett relativt nytt ombudsmannaämbete, har lett till många positiva beslut och många positiva förlikningar, där individen har fått upprättelse. Jag tycker att det är jättebra.

Herr talman! Diskriminering är sällan vacker när den syns i verkligheten. Diskriminering kan vara att en person nekas anställning, inte därför att han eller hon skulle sakna kvalifikationerna utan därför att arbetsgivaren utan saklig grund ställer krav på att man måste tala svenska helt utan brytning. Diskriminering kan också vara att en restau- rangägare ber några gäster lämna lokalen därför att de är funktionshindrade och säger att andra gäster blir illa berörda när människor dreglar inne på restau- rangen. Det kan handla om en arbetsgivare som säger till sin anställde: Sedan det blev känt att du är homosex- uell kan jag tyvärr inte garantera din säkerhet på arbetsplatsen. Dessa är några exempel, som är tagna ur verklig- heten, på hur diskriminering hindrar människor från att fullt ut delta i samhällslivet, i det offentliga livet eller på arbetsmarknaden, inte därför att man har gjort någonting som är fel utan därför att man är den man är. En diskrimineringslagstiftning är ett nödvändigt redskap för att hävda principen om människors lika värde och också för att ge människor en chans till upprättelse. Vi hörde tidigare i debatten Luciano Astudillo hålla ett brandtal där han slog sig för bröstet när det gällde Socialdemokraternas historia och jämförde den med bland annat Folkpartiets. Jag tyckte att det var lite rart att höra. Jag skulle vilja fästa kammarens uppmärksamhet på några historiska fakta. Hur gick det egentligen till när jämställdhetslagen infördes i Sverige? Hur gick det egentligen till när Sverige fick en jämställdhetsombudsman? Ja, det var när Folkpartiet satt i regeringen. Det var Folkpartiet som drev igenom det, mot Socialdemokraternas vilja, på 70-talet. På 80-talet, redan 1984, tog en statlig utredning enhälligt ställning för att en lag mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning borde införas i samband med att man införde en lag mot etnisk diskriminering - en lag som på den tiden inte fanns. Socialdemokraterna bromsade där. Socialdemokra- terna satt i regeringen och sade stopp: En sådan dis- krimineringslag till skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning vill vi inte ha. På grund av Socialdemokraternas segdragning skulle det ta 15 år innan Sverige slutligen fick ett sådant diskrimine- ringsförbud. När Folkpartiet sedan återkom till regeringsmak- ten på 90-talet var det i den borgerliga regeringen som lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet skärptes och som Sverige slutligen fick en handi- kappombudsman. Välkommen till verkligheten, Luciano Astudillo! Herr talman! Det är viktigt att frågor kring dis- kriminering inte bara ses som ett isolerat område utan att man ser vilken nära beröring det finns mellan diskrimineringsfrågor och andra politikområden. Jag ska ta ett exempel, ett mycket viktigt exempel. I somras lade Folkpartiet fram ett program för en ny integrationspolitik, baserat på öppnare gränser mot omvärlden, en satsning på svenskkunskaper och ett hävdande av principen "jobb i stället för bidrag", men också ett kraftfullt ökat arbete mot diskriminering. Om man inte river de hinder som diskrimineringen, den osynliga och den synliga diskrimineringen, inne- bär för människors möjligheter att delta i samhällsli- vet och i arbetslivet kommer andra åtgärder att bli tomma slag i luften. Vi måste bryta den strukturella diskrimineringen på grund av etnisk tillhörighet, sexuell läggning, funktionshinder och andra personli- ga egenskaper. I det sammanhanget kan man se de bestämmelser, de lagreformer, som vi i dag debatterar som ett steg på vägen mot en sammanhållen lagstiftning. De kan inte ses som någonting annat än en övergångslösning, som vi godkänner för att leva upp till de åtaganden som vi som EU-medlemmar har tagit på oss. På grund av den nya lagen ökar också splittringen och bristen på systematik i diskrimineringslagstift- ningen, och det är i sig mycket olyckligt. Vi har nu den nya diskrimineringslagen, som vi kommer att rösta om i eftermiddag. Vi har de fyra tidigare lagarna mot diskriminering i arbetslivet. Vi har det diskrimineringsskydd som finns i lagen om likabehandling av studenter och andra grupper i hög- skolan. Vi har dessutom kvar det straffrättsliga förbu- det mot olaga diskriminering i brottsbalken. Den nya lagstiftningen omfattar inte diskrimine- ring på grund av kön och täcker endast delvis diskri- minering på grund av funktionshinder. Det är bara att konstatera, herr talman, att ju snab- bare Sverige får en sammanhållen lagstiftning där vi har lagt ihop de olika diskrimineringsförbuden i ett samlat regelverk med en enhetlig systematik, desto bättre är det för att ge människor chansen att i verk- ligheten hävda sina rättigheter och få en chans till upprättelse. Det arbetet pågår nu inom Diskrimine- ringskommittén, och de frågor som vi inte löser här får Diskrimineringskommittén ta hand om. En myck- et stor arbetsbörda vilar på dess axlar. I kommittén kommer man också att ta ställning till bland annat diskriminering på grund av ålder och ett samlat förbud mot diskriminering av transperso- ner, det vill säga diskriminering på grund av könsi- dentitet. Detta är två exempel på områden där Folk- partiet vill se en diskrimineringslagstiftning. På grund av regeringens passivitet på området finns det dock inget lagförslag, och vi kan därför konstatera att vi tyvärr får invänta kommitténs arbete på det här områ- det. Herr talman! Den lag vi röstar om i eftermiddag är som sagt frukten av ett arbete som pågått inom Euro- peiska unionen. Europeiska unionen har, inte minst sedan ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, blivit en motor mot diskriminering och för stärkandet av människors lika värde och rättigheter. På grund av EU:s arbete genomförs nu diskrimineringslagar inte bara i de 15 nuvarande medlemsländerna, inte heller bara i de ytterligare tio som förhoppningsvis kommer in nästa år, utan även i de länder som står kvar och väntar på att få bli medlemmar längre fram: Rumäni- en, Bulgarien och så vidare. Det är viktigt att se att detta är frukten av det ge- mensamma arbete som demokratiska stater genomfört inom Europeiska unionens ram. Den 14 september kommer Sverige att rösta om vi ska delta fullt ut i det europeiska samarbetet. Samtidigt finns det krafter, inte minst i denna kammare, som verkar för att Sveri- ge helt ska vända ryggen åt det europeiska samarbe- tet. Låt oss inte göra oss några illusioner om att det inte skulle vara ett svårt slag för arbetet mot diskri- minering om den svenska rösten i Europa skulle tyst- na. Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 4. Av tidsskäl yrkar jag bifall endast till den, men jag står givetvis bakom alla Folkpartiets reservationer.

Herr talman! Det är kanske lite långsökt att föra in folkomröstningen om EMU i den här debatten, men det finns väl en vilja att göra det från Martin Andre- assons sida. Jag vill dessutom tacka för historiebeskrivningen. Jag är ju rätt ny i riksdagen, men jag är inte helt säker på att mina äldre partivänner som suttit här längre skulle göra samma historiebeskrivning som Martin Andreasson gör. Jag vet att Folkpartiet har gjort ett stort nummer av integrationsfrågorna med svensktest för dem som vill bli svenska medborgare och indragna bidrag för dem som hoppar av sfi:n. Jag har följt ert arbete i de här frågorna, och det är glädjande att ni nu på slutet också har börjat ta till er diskrimineringsfrågorna. Annars har ni kantrat åt det mer auktoritära hållet den sista tiden. Jag läser er medlemstidning och ser där att det finns flera folkpartister som lyfter upp de här frågor- na. Man säger: Låt oss ta upp diskrimineringsfrågorna som en viktig fråga! Uppenbarligen finns det med- lemmar även i ert parti som tycker att ni har varit rätt tysta de senaste fem-tio åren i de här frågorna.

Herr talman! Jag diskuterar gärna historien vidare med Luciano Astudillo, både i denna debatt och ef- teråt. När det gäller Folkpartiets linje i diskrimine- ringsfrågor tror jag dock att han kommer att få svårt att hävda någonting annat än att Folkpartiet hela tiden har varit mycket tydligt med att vi behöver tydliga, effektiva diskrimineringslagar, inte minst för att bryta den strukturella diskrimineringen av människor som kommer från andra länder, men också för att bryta den strukturella diskrimineringen på grund av kön, på grund av sexuell läggning, på grund av funktionshin- der och så vidare. Det är ju som sagt inte heller på grund av en plötsligt uppflammande entusiasm från Socialdemo- kraternas sida som vi i dag ska rösta igenom nya diskrimineringslagar, utan det är därför att regeringen har tvingats att klara en tidsram som Europeiska unionen har ålagt medlemsländerna att klara.

Herr talman! Jag kan än en gång hänvisa till er egen medlemstidning där folkpartistiska medlemmar hoppas att den folkpartistiska partiledningen ska driva på i diskrimineringsfrågorna. Även om du hävdar att ni är högljudda i diskrimineringsfrågorna, Martin Andreasson, uppfattar uppenbarligen inte ens era egna medlemmar det. Det är bara att beklaga i så fall.

Herr talman! Det räcker med att titta på de motio- ner som formulerar Folkpartiets politik. Titta på vår motion om äldrepolitik, där vi tar upp frågan om ett förbud mot diskriminering på grund av ålder! Titta på vår integrationspolitiska motion, där vi tar upp beho- vet av en skärpt lagstiftning mot etnisk diskrimine- ring! Titta på vår motion om sexuellt likaberättigan- de, där vi tar upp behovet av ett starkt skydd mot diskriminering på grund av såväl sexuell läggning som könsidentitet - och så vidare, och så vidare. I det här fallet törs jag säga att Folkpartiet har va- rit en pådrivande kraft i svensk politik, inte bara när vi tittar tillbaka på tidigare decennier utan även när det gällt att driva på arbetet för en effektivare diskri- mineringslagstiftning i dagens svenska samhälle. Avslutningsvis vill jag bara säga att det är mycket trevligt att Luciano Astudillo är en trogen läsare av tidningen Nu, som jag antar att han syftade på när han talade om Folkpartiets medlemstidning. Jag hoppas att fler i kammaren följer hans exempel, inte minst inom hans egen riksdagsgrupp.

Herr talman! Det är som bekant regeringen som styr landet och regeringen som lägger fram förslag som riksdagen har att ta ställning till. Men det finns också en möjlighet för riksdagen att inte bara påverka framlagda förslag utan också själv verka för att olika förslag ska verkställas av regeringen. Vi känner alla till begreppet tillkännagivande: Riksdagen beställer genom tillkännagivande en åtgärd som regeringen förväntas genomföra. Nu finns det visserligen ingen formell reglering av detta instrument med tillkännagivanden. Jag tror dock att ingen ifrågasätter den väletablerade praxis som ändå finns, det vill säga att regeringen ska göra det riksdagen har beställt. Den skrivelse som vi behandlar i dag är en redo- visning av vad regeringen har gjort och inte gjort beträffande tillkännagivanden från riksdagen. Vi kan konstatera att det i ett stort antal fall inte har hänt någonting. Parentetiskt kan jag säga att det möjligen kan fin- nas anledning att komma in på detta ärende i morgon igen, då ju vissa lite mer flagranta fall där regeringen inte har brytt sig som vad riksdagen har sagt kommer upp i samband med konstitutionsutskottets gransk- ning av regeringen. Nu kan det förstås i många fall finnas goda skäl till att regeringen ett visst år inte har gjort någonting. Det kan tänkas att man inväntar en närliggande utred- ning, det kan vara en tekniskt komplicerad fråga, möjligen kan man tänka sig arbetsbelastning eller någonting annat. Det som dock är lite oroväckande är om det kan uppfattas som något slags politiskt trots när regeringen inte vill genomföra någonting som en majoritet i riksdagen, och därmed alltså riksdagen, har sagt. Skulle detta bli vanligt förekommande ur- holkas förtroendet för riksdagen och kanske rentav på sikt förtroendet hos allmänheten för hela det politiska systemets sätt att fungera väl. Nu har förstås riksdagen en möjlighet att genom initiativ i utskotten genomföra lagstiftning själv. Det är bra att den möjligheten finns. Men det finns ett praktiskt problem med detta. Det är att berednings- processen ofta blir besvärlig helt enkelt av det skälet att utskottskanslierna inte är dimensionerade för att göra det noggranna lagstiftningsarbete som regering- en normalt gör. Tittar vi på skrivelsen där konstitutionsutskottet har begärt in yttranden från många utskott måste vi konstatera, särskilt om vi läser de avvikande mening- arna i olika utskott, att det finns många som är miss- nöjda med regeringens sätt att leva upp till och göra det riksdagen har beställt. Jag ska inte gå in på några sakfrågor i detalj här, eftersom det egentligen är andra diskussioner. Men när man ser att ingenting har skett i en sådan viktig fråga som finansiell samordning blir man lite bekym- rad. Det nämns från ett utskott. Man är missbelåten med att den individuella kompetensutvecklingen inte har utvecklats, och så vidare. Riksdagen beställde en utredning om arbetstagar- begreppet för tolv år sedan, och där har ingenting hänt. Det är naturligtvis inte roligt att mötas av be- skedet att ärendet bereds och inte få någon vidare förklaring år efter år. Det är inte heller rimligt att riksdagen gång på gång ska behöva efterlysa rege- ringens åtgärd varje år. Tittar vi slutligen på de ärenden som direkt berör konstitutionsutskottets eget ansvarsområde finns där en uppenbar beställning om folkomröstningsinstitutet och folkomröstningar som inte regeringen har levt upp till och inte lagt fram något förslag om. Tittar vi sedan på uppenbarhetsrekvisitet är det också där påfallande att ingenting har skett. Uppen- barhetsrekvisitet är som vi vet ett hinder för domsto- larna att kunna pröva om en viss lagstiftning eller reglering strider mot grundlagen. Där efterlyste till att börja med Demokratiutred- ningen enhälligt en förändring, ett borttagande av uppenbarhetsrekvisitet och därmed en bättre lagpröv- ning. Därefter har riksdagen riksmötet 2000/01 ef- terlyst en utredning. Ingenting har hänt. Nu är jag medveten om att vid en sådan relativt stor författningsförändring som det skulle handla om i det här fallet försöker man eftersträva enighet och att få med så många partier som möjligt. Det är möjligt att man inte i en sådan fråga utan vidare ska stifta lag med en rösts övervikt. Men här handlar det om att en utredning har be- gärts och inte kommit till stånd. Syftet med en god utredning är naturligtvis att utreda frågan i botten och se om man inte kan komma överens i en bredare krets. Här finns det anledning att vara kritisk. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman och åhörare! I de fina löroböckerna sägs det ofta att det är riksdagen som är svenska fol- kets främsta företrädare. Det är riksdagen som fattar de avgörande besluten och regeringen som verkställer dem. Det är också grunden för vårt parlamentariska system att det ska fungera på det sättet. Därför är den debatt som vi har i dag och som handlar om hur rege- ringen har efterlevt olika former av riksdagsbeslut så otroligt viktig. I teorin är det så att riksdagen ska fatta beslut och regeringen ska verkställa. Men ser vi till hur det fun- gerar i praktiken ser vi att det alltför ofta inte fungerar på det sättet. Låt mig ge några exempel på det. Exempel nr 1: Hösten 2000 fattade riksdagen be- slut om att regeringen skulle lägga fram ett förslag om så kallad finansiell samordning mellan sjukvården och försäkringskassan. En proposition skulle komma hösten 2001. Ingen proposition kom hösten 2001. Våren 2002 sade ansvariga statsrådet att en propo- sition skulle komma under försommaren det året. I slutet av sommaren, när någon proposition fortfaran- de inte hade kommit, sade ansvariga statsrådet att en proposition skulle komma i början av hösten. I början av hösten, när någon proposition fortfa- rande inte kommit, förklarade statsrådet återigen att en proposition skulle komma i slutet av hösten. Nu våren 2003 har någon proposition fortfarande inte kommit i frågan. Detta har också föranlett skarpa uttalanden av socialförsäkringsutskottet. Exempel nr 2: Förra våren beslutade en enig riks- dag på initiativ av skatteutskottet att regeringen skulle ta initiativ till förändringar i lagstiftningen rörande så kallade andelsbyten, det som man brukar kalla för pomperipossaeffekten. Riksdagen sade att regeringen skulle återkomma senast i augusti med förslag till hur pomperipossaef- fekten skulle kunna undanröjas. Något sådant förslag kom inte i augusti. Under de månader som följde under hösten redovisade inte heller regeringen skälen till att förslagen inte kom. Först i november förra året kom regeringen med ett förslag. Exempel nr 3: Våren 2002 beslutade riksdagen att regeringen skulle återkomma med förslag om så kal- lat individuellt kompetenssparande. Förslaget skulle läggas fram under hösten 2002 så att den nya lagen kunde träda i kraft den 1 juli 2003. Men i dagens läge ser vi tydligt och klart att regeringen inte har lämnat någon proposition som gör att reglerna kan träda i kraft den 1 juli 2003. Så här skulle jag kunna gå vidare. Jag skulle kun- na räkna upp fall efter fall ända upp till 173, för så många beslut som regeringen inte har verkställt ligger i dag i Regeringskansliet. 33 av de besluten är äldre än fem år. Fem år efter det att riksdagen har fattat beslut har regeringen inte verkställt besluten. Sex av dessa beslut är äldre än tio år. Regeringen har haft tio år på sig att verkställa riksdagens beslut och har ändå inte lyckats. Det är häpnadsväckande. Hela hanteringen är respektlös, nonchalant och ar- rogant mot riksdagen, som är det svenska folkets främsta företrädare. Det är arrogant, nonchalant och respektlöst att inte verkställa 173 riksdagsbeslut som riksdagen har fattat. Herr talman! Nu är det dags för riksdagen att bita ifrån. Jag är mycket glad över att det finns en enhällig skrivning i vårt betänkande där vi skärper riksdagens hållning. Vi talar om att det är självklart att riksda- gens beställningar ska hörsammas. Det är självklart att om regeringen inte kan kom- ma med förslag i tid ska detta meddelas riksdagen. Det är självklart att skälen för att ett förslag inte lämnas också ska redovisas. Det är självklart att om det är så att riksdagen har sagt att någonting ska ske inom en viss tid ska det ske inom en viss tid. Det är självklart att om det är så att man ska med- dela medborgarna och riksdagen att någonting inte har skett så ska det ske till alla riksdagsledamöter och inte bara till en exklusiv skara i ett visst utskott. Jag tycker att det är självklarheter. Men jag är glad att detta nu sätts på pränt också i konstitutionsut- skottets betänkande. Det är en viktig näsknäpp åt regeringen. Herr talman! Det är också viktigt att vi drar slut- satser av den principiella kritik som konstitutionsut- skottet nu riktar mot regeringens sätt att hantera ett antal viktiga ärenden. Det är inte så att vi bara kan säga att de grundläggande principerna ska gälla. Vi måste också våga dra slutsatser i de fall som vi nu har tagit upp. Det handlar om Finsam, det individuella kompe- tenssparandet och en annan beställning som riksdagen har gjort två gånger, nämligen att man ska pröva införandet av en författningsdomstol. Det handlar om det som Nils Fredrik Aurelius tog upp, beställning av förslag om hur man kan stärka möjligheten att hålla lokala folkomröstningar. Varför händer ingenting på dessa områden? Varför verkställer inte regeringen riksdagens beslut? Det är en flathet från socialdemokraterna i kon- stitutionsutskottet att inte våga dra de slutsatser som är i högsta grad rimliga av de principer som vi lägger fast i utskottet. Riksdagens beslut ska hörsammas, och de ska hörsammas i tid. Varför vågar inte social- demokraterna löpa linan ut och också rikta kritik mot regeringen på den punkten? Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga re- servationer i betänkandet som bär Folkpartiets signa- tur. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.