Ett utvidgat skydd mot diskriminering
Debatt om förslag 3 juni 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenClaes Västerteg (C)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSonja Fransson (S)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSonja Fransson (S)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSonja Fransson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenSonja Fransson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenSonja Fransson (S)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Billström (M)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLuciano Astudillo (S)
- Hoppa till i videospelarenMartin Andreasson (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 38
Anf. 3 Tobias Billström (M)
Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall
till reservation 1 i betänkandet.
Centerpartiet har valt att inte motionera på den här
propositionen. Vi har, som framgår av betänkandet,
därför ett särskilt yttrande. Vi har valt att inte motio-
nera därför att vi ser att de förslag som har lagts fram
i propositionen utgör lagstiftning som är nödvändig i
avvaktan på en samlad diskrimineringslagstiftning. Vi
i Centerpartiet har under lång tid arbetat för och lagt
fram förslag i den här kammaren för att få en sam-
manhållande diskrimineringslagstiftning, och vi ser
som sagt propositionens förslag som ett steg i den
riktningen. Samtidigt är det viktigt att de lagar vi ska
fatta beslut om här i dag bara ses som en tillfällig
lösning innan Diskrimineringskommittén lägger fram
sina förslag.
En samlad diskrimineringslagstiftning är önskvärd
så snart som möjligt. En sådan lag skulle än tydligare
än i dag kunna markera att diskriminering inte kan
accepteras. Den skulle också stärka de olika om-
budsmännen i sitt arbete, och på sikt skulle också de
fem ombudsmannafunktionerna kunna samordnas i
en myndighet under riksdagen.
En samordnad ombudsmannamyndighet skulle
också göra det lättare för den enskilde individen att
veta vart han eller hon skulle vända sig. Genom en
gemensam ombudsman skulle ombudsmannafunktio-
nen bli ett än mer kraftfullt redskap än vad de är i
dag.
Herr talman! Lagen om förbud mot diskrimine-
ring kom att göra det möjligt att stävja diskriminering
inom en stor del av samhället, även utanför arbetsli-
vet och högskolan, men vi får för allt i världen inte
glömma bort att det fortfarande finns grupper och
samhällsområden som står utan skydd mot diskrimi-
nering. Både gamla och unga kan nu som förr särbe-
handlas utan att det är diskriminering. Diskrimine-
ringsgrunden kön omfattas inte heller av den nya
lagen. Detta leder till att det inte finns något skydd
mot sådan diskriminering utanför arbetslivet och
högskolan.
Det är positivt att den nya lagen även stärker
skyddet för funktionshindrade eftersom de till viss del
omfattas av den nya lagen. Trots detta har funktions-
hindrade i dag inte ett tillfredsställande skydd. Som
exempel kan nämnas att det inte är diskriminering om
en funktionshindrad utestängs på grund av bristande
tillgänglighet. Vi i Centerpartiet vill därför i framti-
den se en lagstiftning som stärker den enskilde indi-
videns rättigheter.
I Sverige har vi traditionellt valt att garantera ut-
satta grupper särskilt stöd genom lagstiftning som
reglerar till exempel kommunerna. Detta innebär två
problem, som vi ser det. Rättigheten till tillgänglighet
till offentliga lokaler blir inte utkrävbar för individen.
Det innebär samtidigt en onödig reglering av hur
kommunen väljer att uppfylla sitt åtagande.
Vi kan då i det här sammanhanget välja att jämfö-
ra oss med USA. Där har man ett lite annorlunda
synsätt, ett synsätt som har lett till att man har kanske
världens starkaste skydd för funktionshindrade ge-
nom att göra exempelvis tillgängligheten till offentli-
ga byggnader till en utkrävbar rättighet. Det här har
inneburit att funktionshindrade har fått makt och
instrument att kunna utkräva sina rättigheter i dom-
stolar.
Vi i Centerpartiet vill därför framöver se en lag-
stiftning där det ges utvidgade rättigheter för funk-
tionshindrade till sociala och andra förmåner som
krävs för att kunna delta i samhället på lika villkor.
Denna lagstiftning skulle innebära att offentliga reg-
leringar ersätts med individuellt utkrävbara rättighe-
ter.
Herr talman! Som jag sade tidigare är lagen om
förbud mot diskriminering en nödvändig lagstiftning i
väntan på en sammanhållen diskrimineringslagstift-
ning, en lagstiftning som skulle stärka skyddet för
utsatta individer i det svenska samhället radikalt.
Oavsett om diskriminering sker medvetet eller omed-
vetet är det alltid oacceptabelt och måste bekämpas.
Centerpartiet vill se en långtgående decentralisering
av makt och ansvar, men det förutsätter också ett
starkt skydd för individerna mot godtycke och över-
grepp. Starka individuella rättigheter och ett decent-
raliserat samhälle är inte varandras motsatser - snara-
re är de varandras förutsättningar.
Anf. 4 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Miljöpartiet de gröna välkomnar att
ett starkare skydd för diskriminering nu införs på nya
samhällsområden. Propositionen innebär bland annat
att ett diskrimineringsförbud ska omfatta diskrimine-
ringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller
övertygelse, sexuell läggning och funktionshinder
inom områden där ett effektivt skydd tidigare saknats.
Nya bestämmelser anger uttryckligen att trakasserier
och instruktioner att diskriminera en person är former
av diskriminering.
Som de flesta vet är detta förslag en effekt av att
EU tvingar oss att genomföra dessa ändringar. Det
händer inte många gånger att jag gillar EU-beslut,
men i detta fall tycker jag faktiskt att EU gör rätt.
Det är synd att regeringen däremot inte vågar gå
längre än vad EU säger oss att göra just nu. I stället
fortsätter man att begrava diskrimineringsfrågorna i
Diskrimineringskommittén. Jag beklagar verkligen att
regeringen inte vågar ta ett steg till i samband med de
ändringar som EU nu tvingar regeringen att göra.
Herr talman! Det finns några punkter där Miljö-
partiet med bestämdhet anser att regeringen kunde gå
ett steg längre. Det första gäller att vi anser att dis-
krimineringsgrunden kön skulle ha omfattats av den
föreslagna lagen. När skyddet för flera diskrimine-
ringsgrunder nu införs blir det allt tydligare att det i
Sverige saknas ett effektivt förbud mot könsdiskrimi-
nering utanför arbetslivet och i högskolan. Ett exem-
pel på vad som kan uppstå är att det blir förbjudet för
en bank vid kreditgivning att diskriminera en person
med utländsk bakgrund samtidigt som det är tillåtet
att diskriminera en vanlig kvinnlig företagare. Vi
anser att detta är djupt beklagligt. Att kön inte tas in
som diskrimineringsgrund innebär att det kan ta flera
år innan ett effektivt och brett lagligt skydd mot
könsdiskriminering införs i Sverige.
Från Miljöpartiets sida anser vi också att begrep-
pet "sexuell läggning" inte är tillräckligt. Vi anser att
också "könsidentitet" ska vara med som diskrimine-
ringsgrund. Detta begrepp innefattar då till exempel
transpersoner, vilka tillhör en grupp som i dag utsätts
för diskriminering såväl i samhället i stort som i ar-
betslivet. Transpersoner är individer vars könsidenti-
tet eller uttryck för könsidentitet tidvis eller alltid
skiljer sig från normen för det kön som registrerats
för dem vid födseln. Varje individ måste själv få
definiera sin identitet och avgöra om hon vill definie-
ra sig som transperson eller något annat.
Jag vill här också uppmärksamma kammaren på
lite felskrivningar. Det står i våra texter när det gäller
sexuell identitet, till exempel under punkt 6: "Skydd
mot diskriminering på grund av sexuell identitet." Det
ska vara "könsidentitet", precis som det står i vår mp-
motion A13 yrkande 2, s. 45 i betänkandet. Jag hop-
pas att det går att bifalla detta även om det står lite fel
i papperen. Det är det ursprungliga motionsyrkandet
som gäller.
Jag går vidare. Miljöpartiet är, liksom Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering och Integra-
tionsverket, kritiskt till att propositionen inte omfattar
något skydd för juridiska personer. Vi ifrågasätter
därmed om den föreslagna lagstiftningen verkligen
uppfyller de krav som finns i EG-direktivet som la-
gändringarna avser att uppfylla. I remissvaret till
Diskrimineringsutredningens slutbetänkande Ett
utvidgat skydd mot diskriminering menar diskrimine-
ringsombudsmannen att när ett skydd mot diskrimine-
ring av juridiska personer saknas, försvagas också
skyddet av fysiska personer. Som exempel nämns
bemanningsföretag och andra tjänsteproducerande
företag vars kunder kan kräva att den inhyrda perso-
nalen eller konsulten kan ha en viss etnisk tillhörig-
het. Sådana krav är enligt diskrimineringsombuds-
mannen inte ovanliga, och företagen kan av ekono-
miska skäl ha svårt att värja sig mot dem. Resultatet
kan bli diskriminering även i nästa led av enskilda
arbetstagare och arbetssökande. Med ett effektivt
skydd mot diskriminering av juridiska personer skulle
den enskilda företagaren ha en helt annan möjlighet
att åsidosätta kundens krav. Ett annat exempel är
behovet av skydd för juridiska personer som ägs eller
drivs av personer som tillhör etniska minoriteter eller
invandrare. Problemet med diskriminering av invand-
rarföretagare är välkänt och har bland annat behand-
lats i utredningen Invandrare som företagare. Beho-
vet av skydd mot diskriminering vid tillgången till
och villkoren för finansiering, försäkring, anskaffan-
de av lokaler och i olika situationer vid bedrivandet
av själva verksamheten är omfattande.
Jag anser att det är en brist att propositionen inte
heller innehåller några förslag om att utvidga diskri-
mineringsförbudet till den del av utbildningsområdet
som ligger utanför högskoleområdet. Förutom att det
är angeläget att utbildningssektorn får ett skydd mot
diskriminering som motsvarar det inom övriga delar
av samhället innebär det också att Sverige troligen
inte fullt ut genomför EG-direktivet.
Miljöpartiet anser att lagens tillämpningsområden
inte är enhetliga. I stället för att införa generella en-
hetliga regler räknas olika situationer, händelser,
verksamhetsområden och aktörer upp som omfattas
av lagens tillämpningsområden. Detta får som resultat
att lagförslagen blir oöverskådliga och skyddet inte
enhetligt de olika verksamhetsområdena emellan. Det
är inte nödvändigt att skilja mellan privata och of-
fentliga aktörer. EG-direktivet som denna lag avser
att implementera innehåller inga begränsningar när
det gäller vilka aktörer som enligt lag ska vara för-
bjudna att utsätta någon för diskriminering. Vi avser
att verka för en mer enhetlig lagstiftning i den parla-
mentariska kommitté som ska lägga fram förslag om
en mer enhetlig lagstiftning - förhoppningsvis inom
kort.
Jag står bakom alla reservationer och motioner,
men jag yrkar bifall bara till reservationerna 5 och 6.
Anf. 5 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Alla människor är lika mycket vär-
da. De ska därmed ha lika rättigheter och lika skyl-
digheter. Att värna om grundläggande fri- och rättig-
heter brukar vi också kalla för mänskliga rättigheter.
Det här tror jag att de allra flesta människor ställer
upp på. Om vi dessutom lever upp till den rätten
skulle vi inte behöva den lagstiftning vi i dag debatte-
rar.
Vi kan, tyvärr, se otaliga exempel på hur männi-
skor diskrimineras i det vardagliga livet. Det kan
gälla så enkla, banala saker som att kunna äta när
man är hungrig, lägga sig när man är trött eller åka
hem från kalaset när man vill åka hem. Det kan vara
att få gå i den skola som ligger närmast eller att
handla i kvartersbutiken.
Att själv kunna bestämma över sitt liv på detta sätt
är inte alla förunnat. Den person som har ett funk-
tionshinder får ofta avstå eller välja annat alternativ
på grund av att samhället inte är anpassat eller inte är
tillgängligt. Med andra ord; man blir diskriminerad.
Människor med annan etnisk bakgrund blir neka-
de att komma in på restaurangen, samtidigt som den
som har ett funktionshinder får gå in bakvägen därför
att restaurangen inte är tillgänglig. En annan person
får inte jobbet därför att han eller hon är homosexuell
eller har en trosuppfattning som inte stämmer. Detta
är också exempel på diskriminering som förekommer
varje dag i vårt land.
Herr talman! Låt oss slå fast att det aldrig kan va-
ra acceptabelt att diskriminera människor oavsett
etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, funktions-
hinder, ålder eller religion - inte i något samman-
hang.
En tydlig markering från samhällets sida - att
detta inte är tillåtet eller acceptabelt - är lagstiftning
mot diskriminering.
En vidgad diskrimineringslagstiftning är efter-
längtad inom alla områden. Det är önskvärt med en
generell lagstiftning som omfattar alla samhällsområ-
den och de grupper som i dag blir diskriminerade, där
också tillgängligheten för människor med funktions-
hinder finns med. Det här är lätt att säga men svårare
att genomföra, allrahelst om lagstiftningen ska vara
tydlig och lättförståelig. Därför har regeringen tillsatt
en parlamentarisk utredning för att se över helheten,
den så kallade Diskrimineringskommittén. Kommit-
tén ska se över delar av det som redan finns för att
kunna föreslå en mer sammanhållen lagstiftning med
de delar som nu saknas.
I dag debatterar vi propositionen Ett utvidgat
skydd mot diskriminering. Denna föreslagna lag är ett
led i att genomföra två EG-direktiv. Det innebär att vi
från och med den 1 juli får ett starkare skydd mot
diskriminering för fler grupper och inom fler områ-
den. Skyddet kommer att vidgas betydligt inom den
högre utbildningen och inom arbetsmarknadsområdet,
exempelvis vid praktik och bedrivande av närings-
verksamhet.
I Sverige finns redan flera lagar med det direkta
syftet att förbjuda diskriminering. Fyra av dessa lagar
gäller i arbetslivet. Det är jämställdhetslagen, lagen
om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,
lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder och lagen om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning. Dessutom har vi lagen om likabehandling
av studenter i högskolan. I den lagen gäller diskrimi-
neringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, funktions-
hinder och sexuell läggning. Därutöver finns lagen
om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande
arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad
anställning.
Vad är det då för ytterligare skydd mot diskrimi-
nering som vi nu inför? Det vidgade skyddet kommer
att innebära att diskrimineringsförbud ska gälla i
förhållande till enskild person på diskriminerings-
grunderna etnisk tillhörighet, religion, sexuell lägg-
ning och funktionshinder. De kommer att gälla inom
arbetsmarknadspolitisk verksamhet, vid start eller
bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning,
medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i
arbetstagar-, arbetsgivar- eller yrkesorganisationer,
också inom områdena varor, tjänster och bostäder.
Detta är ett kraftfullt utvidgat diskrimineringsförbud
som kommer att ha stor betydelse för väldigt många
människor.
Utöver detta föreslås ett diskrimineringsförbud
som gäller etnisk tillhörighet, religion och annan
trosuppfattning. Då gäller det socialtjänsten, färd-
tjänsten, riksfärdstjänsten, bostadsanpassningsbidra-
get, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäk-
ringen och hälso- och sjukvården.
Man kan säga att detta är en föregångare som vi-
sar vägen för de andra diskrimineringsgrunderna som
vi efter hand ska utvidga lagen med, för självklart ska
det inte heller vara möjligt att diskriminera människor
på grund av funktionshinder eller på grund av kön
inom till exempel socialtjänsten eller sjukvården. Allt
detta som saknas ska Diskrimineringskommittén
återkomma med förslag om.
Herr talman! Utskottet anser dessutom att vi ska
ändra och förtydliga i 1999 års lag om förbud mot
diskriminering av personer med funktionshinder i
arbetslivet. I lagen framgår det att skyddet är vidare
och omfattar mer än den enskilde funktionshindrade
personen. Det kan till exempel omfatta anhörig. Detta
framgår inte tydligt i nuvarande rubriktexter, vilket
också Handikappombudsmannen har påpekat. Ut-
skottet föreslår därför en ändring av lagens rubrik så
att det tydligt framgår att även diskriminering i ar-
betslivet på grund av funktionshinder är förbjuden.
Herr talman! Med detta som tillägg anser vi soci-
aldemokrater att den förstärkta diskrimineringslag-
stiftning som nu föreslås är bra. Den är inte fullstän-
dig, det är vi väl medvetna om, men den är en mycket
bra start inför den ytterligare utvidgning som Diskri-
mineringskommittén har att föreslå.
Vi socialdemokrater yrkar därför bifall till propo-
sitionen i sin helhet och avslag på samtliga motioner.
Anf. 6 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! I Diskrimineringskommitténs direk-
tiv står det att man ska överväga en gemensam lag-
stiftning mot diskriminering som omfattar alla eller
flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområ-
den.
På grund av detta vill jag fråga Sonja Fransson om
man kan tänka sig att den nya civilrättsliga lagen som
det står om i betänkandet kommer att arbetas in i
Diskrimineringskommitténs fortsatta arbete. Eller
kommer denna lag som vi nu ska fatta beslut om att
stå fast, vilket gör att vi i framtiden kommer att få två
olika lagar, eller kommer man att se till att det blir en
lag av bägge?
Anf. 7 Sonja Fransson (S)
Herr talman! Enligt min uppfattning har Diskri-
mineringskommittén ett väldigt vitt uppdrag, dels att
se över de delar som fattas i lagstiftningen i dag, dels
att se till en sammanhållen lagstiftning och också att
se till ombudsmännen och om man kan samordna
detta på ett annat sätt. Detta kan alltså Diskrimine-
ringskommittén också se över.
Målet är att vi ska få en enhetlig och tydlig lag-
stiftning, men det är ju inte självklart att den blir
tydligare för att den blir sammanhållen. Därför tror
jag att det är viktigt att Diskrimineringskommittén
har väldigt vida direktiv så att man kan se på vad som
är rimligt och hur man bör göra. Här har vi inte velat
låsa kommittén på något sätt, utan här kan kommittén
jobba vidare.
Anf. 8 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Jag förstår detta, men min fråga var
egentligen om den nya civilrättsliga lagen som ligger
utanför arbetslivet kan tänkas arbetas in i Diskrimine-
ringskommitténs fortsatta arbete. Det var min direkta
fråga.
Anf. 9 Sonja Fransson (S)
Herr talman! Den uppfattning jag har är att det
möjligt att göra på det sättet om Diskriminerings-
kommittén anser att det är det som behövs, för man
ska se till helheten när det gäller diskrimineringslag-
stiftningen.
Anf. 10 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Sonja Fransson talar varmt om rät-
tigheterna, och det är självklart att det aldrig är ac-
ceptabelt att det förekommer diskriminering. Men
efter att hon nu har räknat upp alla diskriminerings-
grunder, som skedde från talarstolen, är frågan: Vad
händer då med alla de grupper som står fortfarande
står utanför och som inte har nämnts?
Min fråga blir: Tycker Sonja Fransson verkligen
att lagstiftningen blir tydligare, trots att det fortfaran-
de finns en mängd diskrimineringsgrunder som inte
har tagits in? Jag tycker att det finns en tydlig spricka
i resonemanget. Kontentan av detta och den verkliga
frågan blir: Tycker du verkligen att den kommande
lagen ska utvidgas som en helhet eller brytas ned
grupp för grupp?
Anf. 11 Sonja Fransson (S)
Herr talman! Diskrimineringskommittén har fått i
uppdrag att se över en generell lagstiftning, men att
då naturligtvis också titta på vilka grupper som är
diskriminerade. Alla grupper i samhället är inte dis-
kriminerade, men det finns olika grupper som är
diskriminerade i olika sammanhang. Det är oerhört
väsentligt att vi på ett tydligt sätt visar att vi inte
accepterar att människor blir diskriminerade, och då
måste vi ha en lagstiftning. Det tror jag är väldigt
viktigt.
Anf. 12 Tobias Billström (M)
Herr talman! Att vi ska ha en diskrimineringslag-
stiftning är vi alla överens om. Jag tror inte att någon
i den här debatten kommer att gå upp och hävda nå-
gonting annat. Lika självklart är det att alla medbor-
gare ska ha samma skydd. Men jag fick inget riktigt
svar på frågan om det förslag som kommittén lägger
fram bör ha inriktningen att man antingen ska ha en
lösning som innebär en helhet eller om man ska göra
det nedbrutet. Det har ju tydlig bäring också på den
förra frågan. Är det verkligen rimligt att fortsätta på
samma väg och komplettera lagstiftningen succes-
sivt? Bör man inte skapa en diskrimineringslag som
blir heltäckande?
Anf. 13 Sonja Fransson (S)
Herr talman! Jag vill inte föregå Diskriminerings-
kommitténs arbete. Diskrimineringskommittén har
fått i uppdrag att titta på helheten, att ha en generell
lagstiftning. Det är möjligt att man kommer fram till
att den ska gälla alla grupper - man ska inte diskrimi-
nera i något sammanhang, vem det än är - eller så
kommer man att räkna upp grupper. Men det här är
faktiskt deras uppdrag att se över. Det är inte så en-
kelt. Det är väldigt enkelt att säga det, men det är inte
så enkelt att lagstiftningsvägen få det här att fungera i
praktiken. Därför tror jag att det är viktigt att vi är
väldigt öppna för det arbete som görs i Diskrimine-
ringskommittén.
Anf. 14 Tobias Billström (M)
Herr talman! Från Vänsterpartiets sida välkomnar
vi den här lagstiftningen som helt klart stärker skyd-
det mot diskriminering. Som många varit inne på är
det en avvägning om vi ska ta ytterligare steg och
införliva EG-direktiven samtidigt som vi, tror jag, har
en samstämmighet om att vi egentligen alla vill ha en
lagstiftning som ser annorlunda ut. Ingen har väl, vad
jag har uppfattat, ifrågasatt att direktiven ska införli-
vas. Det är ju ett uppdrag som vi har.
Från vår sida menar vi att propositionen både för
frågan framåt och stärker skyddet, men utan att
stänga några dörrar för den utredning som sitter. Det
tycker vi är viktigt. Som flera har påpekat är ju upp-
draget till kommittén att se över möjligheterna att få
en gemensam lagstiftning och se om man kan sam-
ordna alla eller flertalet diskrimineringsgrunder.
Under debatten tyckte jag att Tobias Billströms
resonemang var intressant. Visst kan man ställa sig
frågan: Behöver man egentligen ange diskrimine-
ringsgrunder? Utan att ha tänkt på frågan så där väl-
digt noga - frågeställningen kom ju upp nu - så be-
dömer jag att man i dagsläget nog behöver ange dis-
krimineringsgrunder, det vill säga försöka definiera
vilka olika mekanismer det finns som gör att männi-
skor diskrimineras. I ett senare skede kanske man inte
behöver det, utan man kan ha en lagstiftning som
täcker in alla människors rättigheter. Då är man
framme vid att vi egentligen inte alls skulle behöva
någon lagstiftning därför att det skulle vara så själv-
klart att alla människor har rättigheter. Men min bild
är att det är långt kvar till dess. I dagsläget behöver vi
definiera olika diskrimineringsgrunder, och vi behö-
ver också ha olika politiska verktyg för att arbeta med
olika former av diskriminering. Jag tror till exempel
att när det gäller diskriminering på grund av kön så är
det nödvändigt med särskilda verktyg.
När det gäller diskussionen om huruvida man ska
ha en tillfällig lagstiftning och redan nu slå fast att det
som vi beslutar om är enbart provisoriskt så tror vi att
det skulle vara en nackdel. Man stiftar ju inte lagar
bara för att stifta lagar, utan man stiftar lagar därför
att man vill att de ska få genomslag i verkligheten. En
lag som man på förhand säger ska försvinna kommer
att vara svår att få att fungera i praktiken. Vi vet att
det från ombudsmännens sida har krävts mycket
arbete både när det gäller att sprida kunskap om den
lagstiftning som finns och att i ett andra steg se till att
både arbetsgivare och arbetstagare faktiskt agerar
aktivt inom den lagstiftning som finns.
Det råder stor samstämmighet om att diskrimine-
ring förekommer. Det är en bra och nödvändig början
även om vi vet att det vare sig räcker med insikten
och inte heller med lagstiftning, utan att det handlar i
grund och botten om oss själva. Var och en av oss
måste bli medveten om att vi har fördomar - fördo-
mar som vi själva bär på. Därför måste de här frågor-
na ständigt diskuteras parallellt med att vi arbetar
med lagstiftning som verktyg. Det är ju mänskliga
rättigheter vi talar om. De rättigheterna måste genom-
syra alla områden i livet och i samhället. Det gäller
allt från familjen, arbetet, näringslivet, skolan och så
vidare. Rättigheten att inte bli diskriminerad måste
vara gränslös.
Det som vi senare kommer att besluta om i dag
stärker skyddet när det gäller diskrimineringsgrun-
derna etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning
och funktionshinder. Det är en rad nya områden som
täcks in. Man inför också en ny bevisregel med delad
bevisbörda. Vi menar att detta är viktiga saker som
Diskrimineringsutredningen kommer att ha nytta av i
det arbete den ska göra.
Vi är också kritiska till propositionen. Vi tycker
att det finns rätt så allvarliga brister, inte minst den att
det inte finns några förslag inom utbildningsväsendet.
Vi tycker också att man i propositionen borde ha fått
med det som gäller varor, tjänster och bostäder när
det handlar om privatpersoner. Majoritetstexten i
utskottsbetänkandet har ju också inriktningen att vi
förväntar oss att regeringen återkommer med de frå-
gorna. Det kommer vi från vår sida också att bevaka.
Till sist vill jag lyfta fram en specifik fråga. Efter
att ha jobbat några år som politiskt aktiv inser man att
om man ska flytta fram positionerna i någon fråga så
handlar det om att nöta och nöta och tjata och tjata.
Därför tänkte jag passa på att återigen ta upp det här
med inträdesvillkor i a-kassan. Vi förde en debatt om
det i utskottet för en tid sedan. Vi har också lyft fram
frågan i en interpellationsdebatt, och vi tycker väl att
regeringen nu inser att man måste ta tag i det här.
Man har tagit fasta på de fackliga centralorganisatio-
nernas förslag i detta. I och med att vi fattar beslutet i
dag stärker det ytterligare argumenten för att man
måste se över detta. Det finns vissa regler som vi har
som man måste titta på och se om de innebär en
strukturell diskriminering. Om de gör det så måste
man självfallet göra någonting åt det.
Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets för-
slag i betänkandet.
Anf. 15 Sonja Fransson (S)
Herr talman! Det är glädjande att Camilla Sköld
Jansson noterade den framlyfta problematiken med
diskrimineringsgrunderna. Jag tycker kanske inte att
det för oss närmare varandra åsiktsmässigt, men det
är intressant i alla fall.
Vad gäller möjligheterna att föra lagarna till en
provisorisk lag tillfälligt så är inte det någonting nytt.
Det är ingenting som är unikt. Vi gör det ganska ofta i
den här riksdagen. Vi skapar lagar som sedan blir
obsoleta efter ett tag därför att omständigheterna
förändras. Problemet med Camilla Sköld Janssons
resonemang är begreppet "senare skede". Det kan i ett
senare skede bli aktuellt att överge tanken på att räk-
na upp diskrimineringsgrunderna, säger hon. Men jag
tror inte, och inte heller Moderaterna, att det är den
vägen vi ska gå. På något vis så måste vi inse att om
vi fortsätter på den här vägen så kommer vi att hamna
i en ohållbar situation. Jag vet att Camilla Sköld Jans-
son liksom jag har sett de listor omfattande upp till
30-40 olika punkter som kan utgöra diskriminerings-
grunder. Är det verkligen den vägen vi ska gå? Är
inte de problem som vi börjar upptäcka nu i rättsskip-
ningen en tydlig varningssignal om att någonting är
allvarligt fel, och att vi måste rätta till det och inte
fortsätta på den inslagna vägen?
Anf. 16 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Visst kan man införa tillfälliga lös-
ningar, men min bedömning är att det vore en nackdel
just för att få tillämpningen. Om man nu ser att lag-
stiftningen ändå för frågan framåt så vore det ju synd
om den inte också fick kraft i praktiken.
Som jag sade verkar det som det finns en sam-
stämmighet om att vi måste förenkla och se om vi kan
hitta en sammanhållen lagstiftning. I det tror jag ock-
så att det ingår att se över om man kan minska det här
med diskrimineringsgrunderna.
Jag försökte beskriva att jag ser det här som en
process. Bara det faktum att vi har en jämställdhets-
lag och att vi har lagstiftning som pekar ut de olika
diskrimineringsgrunderna visar ju att det inte räcker
med någon allmän hållning eftersom vi i våra grund-
lagar redan har inskrivet att vi alla människor har lika
rättigheter och att ingen ska diskrimineras. Jag ser
alltså detta som en process när det gäller när och hur
man kan förenkla det. I framtiden kan man till exem-
pel tänka sig att man kanske inte behöver en jäm-
ställdhetslag därför att män och kvinnor per definition
har samma förutsättningar. Men min bedömning är att
det är långt, långt dit. Därmed inte sagt att vi inte ska
diskutera det, och som jag sade tycker jag att det var
en intressant infallsvinkel i Tobias Billströms anfö-
rande.
Anf. 17 Tobias Billström (M)
Herr talman! Problemet är implementeringen av
lagstiftningen. När de vackra ord som vi uttalar här i
kammaren om alla människors lika värde och rättig-
heter och att alla ska ha samma möjligheter och så
vidare ska omsättas så måste det finnas någon upp-
backning. Vi ser i dag hur lagstiftningen krackelerar.
Vi ser hur det blir svårare och svårare att upprätthålla
redan det förhållandevis - och då menar jag verkligen
förhållandevis - lilla antal lagar som vi har.
Men vad händer om vi fortsätter på den inslagna
vägen? Vi har vidgat detta. Camilla Sköld Jansson
säger att vi upptäcker fler och fler grupper. Ja, är inte
det därför att politikerna har ett behov av att upptäcka
fler och fler grupper? Jag försöker inte på något vis
kringgå det faktum att diskriminering förekommer,
men frågan är: Är det inte bättre att ha en samman-
hållen diskrimineringslagstiftning där alla får samma
möjligheter att prövas enligt en och samma lag än att
vi i dag ska ha kolliderande lagar där det till slut
kommer att bli en fråga om att fatta politiska beslut
om rangordningen av vilka diskrimineringsgrunder
som ska vara viktigare än andra? Det är ju inte en
utveckling som på något vis kan betecknas som posi-
tiv. Den kommer att ställa grupper mot varandra på
ett sätt som är helt makalöst.
Anf. 18 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Jag tror inte att någon tycker att man
ska ha ett lapptäcke av lagstiftning, att vi ska bygga
på med olika diskrimineringsgrunder och att det
skulle ha något egenvärde. Men jag vill nog hävda att
vi inte har kommit längre i de här frågorna än att det
fortfarande är nödvändigt att synliggöra det faktum
att sexuell läggning, kön, funktionshinder, etnicitet
eller vad det nu kan vara faktiskt utgör diskrimine-
ringsgrunder. Jag ser det mera som ett sätt att faktiskt
synliggöra detta.
Sedan, återigen, finns det en samstämmighet kring
att man ska försöka göra regelverket enklare och
tydligare. Detta får Diskrimineringskommittén se
över. Det är möjligt att man kan hitta någon lagstift-
ning som blir sammanhållen och som anger en ram
utan att man tappar synliggörandet av de olika meka-
nismer som finns, vilket jag i dagsläget tror är nöd-
vändigt.
Anf. 19 Tobias Billström (M)
Herr talman! Camilla Sköld Jansson säger att om
man anser att den här nya civilrättsliga lagen kommer
att vara provisorisk, så kommer den att få svårt att få
genomslag i praktiken.
Nu är det ju så att den bygger på två nya EG-
direktiv som ska implementeras i svensk lagstiftning,
och detta ska göras inom en viss tidsperiod. Den här
lagen kommer att träda i kraft den 1 juli 2003. Under
tiden kommer Diskrimineringskommittén att arbeta,
och man kommer att fortsätta fram till den 1 decem-
ber 2004.
Låt oss säga att det under den tiden kommer nya
EG-direktiv som också kommer att kräva nya lagar
inom detta område! Det innebär att vi får en oerhört
splittrad bild. Jag tyckte därför att det var glädjande
att Sonja Fransson, som representerar Socialdemo-
kraterna, svarade att hon hoppades att detta skulle tas
in under Diskrimineringskommitténs arbete. Jag
tycker att det är tråkigt att Camilla Sköld inte har den
åsikten utan i stället anser att den lag som nu kommer
till inte ska vara provisorisk utan att den, så att säga,
ska vara fast.
Jag tror att vi kommer att få en väldigt splittrad
bild om vi fortsätter att skapa nya lagar. Det vikti-
gaste är att få in detta. Speciellt med tanke på att vi
har en kommitté som arbetar för en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning tror jag att detta skulle
vara det bästa.
Anf. 20 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Jag sade tidigare att det att ägna sig
åt politik är att nöta och nöta och säga samma sak
åtskilliga gånger. Jag tror att jag vid minst tre, kanske
fyra tillfällen, har sagt att inriktningen ska vara att vi
ska få en enhetlig, sammanhållen och förenklad lag-
stiftning - nu har jag sagt det vid fem tillfällen. Det är
vår uppfattning.
Om man gör den här lagen provisorisk eller inte
har inte med den frågan att göra, eftersom Diskrimi-
neringsutredningen har detta i sin hand. Man har
möjlighet att implementera den eller skrota den eller
lägga fram vilka förslag man vill. Man låser inte
detta. Men jag menar att det, om man skulle göra den
provisorisk, inte finns någon anledning att över huvud
taget ta tag i den här lagstiftningen, och den för ju
ändå frågan framåt.
Anf. 21 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Sadoc Vidal hade sett en bostadsan-
nons en måndag morgon. Lägenheten verkade vara
perfekt nu när han och tjejen skulle flytta ihop. Han
ringde mäklaren, och svaret han fick var följande: Det
är redan så många som har ringt så det är inte lönt att
också du kommer.
Det är inget märkligt svar, men det var något i
bemötandet som fick honom att tvivla, så han bad
flickvännen att ringa. Hans svenska flickvän, Eva
Lindström, ringde tio minuter senare. Okej, du är
välkommen, fick hon till svar.
Sadoc Vidal hade bott i Sverige i sju år. Han hade
fast jobb som lastbilsmekaniker. Detta blev en kall-
dusch för honom. I artikeln där Sadoc Vidals historia
berättas säger han: Jag trivs jättebra i Sverige, men
det här gör mig så besviken.
Herr talman! "Det här gör mig så besviken." Det
är orden från en människa som har blivit fråntagen
sitt människovärde. Det är orden från en människa
som har blivit berövad det allra mest grundläggande.
Häri ligger diskrimineringens allvarligaste konsek-
vens - kränkningen, ifrågasättandet och vanmakten.
Diskriminering är ett faktum i Sverige. Den finns
på bostadsmarknaden, i arbetslivet och sker på kvällar
och helger när ungdomar vill ut och roa sig. Hand-
lingen bygger på falska föreställningar om andra
människor, och kärnan, näringen, till denna handling
hämtas i de gamla och avdammade rasteorierna, som
delar upp människor i mer och mindre värda.
Diskriminering leder dessutom till att vi delar upp
samhället i vi och de. Vi-och-de-samhällen är farliga.
De slår sönder sammanhållning och skapar otrygghet.
Diskrimineringen drabbar inte bara den enskilda utan
också samhällsutvecklingen, för det finns massor av
människor som skulle kunna tillföra så mycket mer
till samhället som inte ens får chansen, och det har
Sverige inte råd med.
Herr talman! För oss socialdemokrater har integ-
rationspolitiken varit en av de stora utmaningarna den
här mandatperioden och kommer så även att förbli.
Förra veckan tog vi beslut om en rad offensiva sats-
ningar på arbetsmarknadsområdet. I dag debatterar vi
hur Sverige ska införliva två nya EG-direktiv, arbets-
livsdirektivet och direktivet mot etnisk diskrimine-
ring.
Nu pratar jag ur ett integrationsperspektiv. Det
gör jag medvetet, eftersom min kollega Sonja Frans-
son har tagit upp det mer generella.
Det är omöjligt att här gå igenom varje detalj
kring direktiven och vad de innebär. Däremot kan vi
socialdemokrater konstatera att detta ligger helt i linje
med vad vi står för. Kampen för integration är också
kampen mot diskriminering. Genom att införliva
dessa direktiv förstärks skyddet mot den diskrimine-
rade. På många nya områden där det i dag inte finns
en tillräckligt bra lagstiftning stärks nu skyddet ännu
mer.
Vi inför nya diskrimineringsgrunder - religion
eller annan trosuppfattning. Och bevisbördan ska vara
delad. Den nya lagen innebär med andra ord att den
enskilde, den drabbade, den som blivit diskriminerad
får en stärkt position.
Herr talman! Jag har några korta kommentarer
kring reservationerna. Först är det glädjande att se att
inget parti motsätter sig införandet av den nya tuffare
lagen mot diskriminering. Det är bra, men vi social-
demokrater kan förstå att det inte har skett helt utan
vånda, speciellt när det gäller en del moderater, folk-
partister och kristdemokrater. Detta måste ha lett till
huvudbry. På ena sidan har ni haft EU och på andra
sidan Svenskt Näringsliv. Den ena säger: Vidga
skyddet mot diskriminering! Den andra säger: Nej, låt
den osynliga handen, marknaden, sköta det här helt
fritt - inga fler regler, inga fler lagstiftningar! Jag kan
förstå att en och annan nyliberal och, för den delen,
liberal har känt att detta är ett besvärligt ärende.
Vi socialdemokrater är i alla fall glada åt att ni,
precis som vi, tycker att marknaden inte kan sköta allt
själv, åtminstone inte alltid, utan att man behöver lite
hjälp till exempel för att få stopp på diskrimineringen.
Miljöpartiet, som för övrigt vill lämna EU, passar
i sin tur på att ta avstamp i dessa två direktiv för att
driva på oss ännu mer på diskrimineringsområdet. Vi
socialdemokrater tolkar det som att Miljöpartiet inte
längre tycker att allt som kommer från Bryssel är av
ondo. Välkommen in i EU-gemenskapen!
Herr talman! Jag vet inte om Sadoc Vidal och
flickvännen fick sin lägenhet, inte heller om Sadoc
Vidal fick upprättelse. Kanske skulle Sadoc Vidal
med denna lag ha haft bättre chans att få en rättvis
behandling. Det tror jag. Jag är faktiskt helt övertygad
om det. Jag vet att fler framöver kommer att tänka sig
för extra mycket innan de diskriminerar, innan de
negativt särbehandlar medmänniskor.
Vi socialdemokrater är stolta över att vi under
detta första år har kunnat ta så många viktiga och
offensiva steg framåt i arbetet för integration. I detta
är den här nya lagen mot diskriminering en viktig
grundsten. Vi hade inte kunnat göra detta själva.
Därför vill jag passa på att tacka Miljöpartiet, även
om ni har fått en liten känga här, och Vänsterpartiet
för samarbetet på det här viktiga området.
Vi får inte heller glömma att mycket mer återstår
att göra. Mycket mer återstår att göra för att bryta
segregationen och utanförskapet. Mycket mer återstår
att göra för att ta till vara alla människor här i landet.
Där har vi tre gemensamt ett mycket viktigt ansvar.
Anf. 22 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! I Lucianos anförande berörs en av de
många möjliga diskrimineringsgrunder som finns,
den etniska. Jag ska dock börja i den andra ändan.
Jag tror inte att integrationsfrågan i det här landet
kan lösas med hjälp av diskrimineringspolitiken. Den
måste lösas genom att människor hamnar i arbete,
genom att människor får möjlighet att komma in från
det utanförskap där många människor befinner sig.
Då kan man inte se diskrimineringspolitiken som den
främsta hävstången, vilket jag tycker att Luciano gör.
Min direkta fråga till dig, Luciano Astudillo, är:
Vad har du att säga om fallet i Malmö efter att ha
talat så varmt om de problem som finns? Det handlar
om den iranska kvinnan som valdes bort på grund av
att hon vid ett givet tillfälle råkade ha fel kön. Hon
råkade befinna sig i fel fält i den matris som du och
socialdemokratin vill bygga upp. I din värld gäller det
verkligen att befinna sig i rätt fält vid rätt tillfälle, när
Socialdemokraterna bestämmer sig för att peka ut en
viss grupp som svag. Vad har du att säga om det?
Anf. 23 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag tror att vi kan förbättra integra-
tionen för alla i samhället om vi kan bekämpa diskri-
minering. Det är en av de viktiga saker som kan bidra
till integration. Det om det, i första hand.
Jag vill inte lägga mig i ett rättsfall och kommen-
tera det. Däremot måste jag säga att det är förvånande
att Moderaterna med denna emfas driver på i dessa
frågor, men när förslagen väl läggs fram här i riksda-
gen och i kommunfullmäktige landet runt säger de:
Nej, nej, nej, vi vill ingenting. Är det bara en läppar-
nas bekännelse att ni är emot diskriminering? Ni vill
inte göra någonting åt den. Hittills har ni motverkat
vartenda förslag till förändringar. Varje gång vi för-
söker stärka skyddet mot diskriminering har Mode-
raterna varit de som kämpat benhårt emot.
Anf. 24 Tobias Billström (M)
Herr talman! Skillnaden mellan dig, Luciano, och
mig är att lagar i min värld inte synliggör. I min värld
är det opinionsbildningen och debatten som synliggör
de problem som finns ute i samhället. Lagstiftningen
erbjuder ett stabilt ramverk som gör det möjligt för
människor att känna att de får ett rättsskydd av staten.
Det är det som är skillnaden mellan den socialdemo-
kratiska retoriken och den moderata politiken.
Man kan också konstatera att vi skiljer oss åt i sy-
nen på praktiska åtgärder. Luciano Astudillo tror att
man löser de problem som finns i samhället genom en
diskrimineringslagstiftning uppbruten i olika grupper
som han kan bolla med som det passar honom. Jag
tror på en sammanhållen diskrimineringslagstiftning
som ger samma skydd åt alla oavsett ursprung, oav-
sett vilken diskrimineringsgrund som kan vara aktu-
ell. Det är här skillnaden mellan den socialdemokra-
tiska och den moderata politiken syns bäst. Det är helt
riktigt. Vi tycker inte om den här förändringen. Vi har
inte tyckt om de andra förändringarna heller, där man
har gått ifrån att bryta upp den heltäckande diskrimi-
neringslagstiftning som vi trots allt hade till att i dag
ha detta mischmasch där snart inte ens ombudsmän-
nen vet vilken lag som ska ha precedens eller äga
överhöghet över den andra.
Jag förstår att våra samhällsbilder i det här avse-
endet skiljer sig åt ganska rejält.
Anf. 25 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Tobias Billström vet mycket väl att
vi har en utredning som tittar på just hur vi ska försö-
ka få en mer enhetlig och sammanhållen lagstiftning.
Däremot har vi en något annorlunda syn på detta med
lagstiftning. För att dra en annan parallell: Se på la-
gen mot barnaga, som har en stabil grund att stå på
men också fungerar uppfostrande och markerar var
gränsen går, vad vi inte tolererar. Så måste man också
se det när det gäller diskrimineringsfrågorna.
Vi har ett mångfasetterat samhälle där människor
diskrimineras på grund av etnicitet, på grund av att de
har ett annat kön, en annan sexuell läggning, funk-
tionshinder. Man måste kunna göra något åt det och
markera att vi inte tolererar att man inte tar till vara
de här människorna bara för att de har någonting som
är annorlunda.
Faktum är att medan ni moderater här i kammaren
har motverkat varenda lagändring har mängder av
människor tack vare de här lagarna fått upprättelse,
skadestånd, jobbet tillbaka. Det gör mig trygg när jag
står här och när vi i dag kommer att fatta beslut om
ett stärkt skydd.
Anf. 26 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det var ett inspirerande och mycket
engagerat tal som Luciano Astudillo höll. Låt mig
bara kommentera några saker.
Jag erkänner att det är ovanligt att jag påstår att
EU är någonting bra. Å andra sidan, varför har inte
Sverige infört de här bestämmelserna tidigare? Det
hade Sverige kunnat göra. Sverige har varit ett före-
gångsland på många av de här punkterna. De senaste
åren har sossarna faktiskt börjat tackla av och lagt
allting i Diskrimineringskommittén i stället. Nu
tvingas ni, på grund av EU, att införa ett starkare
skydd. Det tycker jag är beklagansvärt. Samtidigt
måste jag tacka EU i detta fall för att de sätter lite
press på Socialdemokraterna.
Den stora frågan är vad ni tycker om reservatio-
nerna. Luciano Astudillo nämner inte alls de fyra
reservationer som jag lämnat in för Miljöpartiet. Vi
skulle kunna gå vidare med dem. Ni gör bara exakt
det EU säger till om och ingenting mer. Resten lägger
ni i kommittén, i stället för att ta chansen att uppdate-
ra även på andra områden, till exempel ett ökat skydd
mot diskriminering på grund av kön och könsidenti-
tet. Men där släpper ni. Ni gör bara precis det EU
säger till er och ingenting mer.
Enligt ditt tal, Luciano, skulle du ha röstat för
Miljöpartiets alla fyra reservationer, för det var exakt
det som framgick i ditt tal - läpparnas bekännelse.
Anf. 27 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det är härligt att höra en miljöpartist
prata sig varm för EU på det här sättet. Förhopp-
ningsvis kan vi se till att bra beslut kommer från
Bryssel också på andra områden, så att vi får höra det
mer här i kammaren.
Vi har en tradition i Sverige där många av de be-
slut vi tar här i kammaren föregås av en utredning.
Det kan man ironisera kring och skratta åt. Men man
måste faktiskt se vilka konsekvenserna i samhället
blir av de förändringar som görs innan man springer
före. Jag vet att Miljöpartiet är ett litet och ettrigt
parti som vill mycket. Jag har stor respekt för det.
Men det är så här vi alltid har gjort i Sverige, och det
har fungerat rätt bra. Vi har faktiskt ett ganska bra
skydd i Sverige.
Låt oss se vad den här utredningen kommer fram
till. Förhoppningsvis får vi ett ännu bättre skydd mot
diskriminering därefter.
Anf. 28 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Uppenbarligen abdikerar nu Social-
demokraterna inför EU, eftersom ni inte lyckats ta
fram det här utmärkta skyddet mot diskriminering
tidigare. Först nu tar ni fram det. Det behövdes inte
särskilt mycket utredningsberedskap för det.
Det ni socialdemokrater gör nu, med dig Luciano
Astudillo i spetsen trots dina fina ord i talarstolen, är
att ni fortsätter att tillåta diskriminering på grund av
kön och könsidentitet och diskriminering inom ut-
bildningsväsendet. Ni hade kunnat ta chansen att nu
skärpa lagstiftningen, inte minst inom utbildningsom-
rådet. Jag beklagar att ni inte tog den chansen. Ni
hade fått vårt helhjärtade stöd i den kampen.
Anf. 29 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Vi har inte abdikerat inför EU. När
det gäller till exempel jordbrukspolitiken, för att ta ett
helt annat politiskt område, driver vi på hårt för att få
en förändring. Det är synd att ta till övertoner på det
sättet.
Däremot har vi en tradition i Sverige, som jag sä-
ger, där vi försöker ta fram alla basfakta, utreda och
se till att lagstiftningen faktiskt blir hållbar innan vi
fattar beslut om den. Det tycker jag är en process som
är bra, en rimlig process, så att vi inte hamnar i situa-
tioner där lagar står mot varandra och så vidare. Jag
tycker att det är en rimlig hållning.
Anf. 30 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Luciano Astudillo använder ett
ganska simpelt debattknep när han påför oss åsikter
som vi inte har. Till på köpet säger han att Socialde-
mokraterna är stolta över att den nya lagen har kom-
mit till. Ulf Holm tog upp den fråga jag hade tänkt
ställa. Det är ganska märkligt att man säger att man är
stolt över en lag när man implementerar ett EG-
direktiv. Det är det man gör. Detta är inte någonting
som s har kommit på, utan det kommer från någon
helt annanstans.
Till på köpet nämnde jag också i mitt tal att jag
tyckte att den diskrimineringsgrund som kom var
väldigt bra. Det var bland annat det här med att reli-
gion och annan trosuppfattning, som inte finns med i
den nuvarande diskrimineringslagstiftningen, fanns
med. Påför oss inte någonting som vi inte har eller
inte har sagt!
Luciano Astudillo säger vidare att det är fantas-
tiskt med de olika diskrimineringslagar som vi har
och vad de har gjort för svenskarna. Det har de säkert
gjort, och de är bra i mångt och mycket. Han säger att
väldigt mycket händer på de här områdena.
Då undrar jag bara: När det gäller Jämställd-
hetsombudsmannen, i hur många fall har de lyckats få
rätt i domstolen? Enligt uppgift är det inte ett enda,
men du står här och säger att det är otroligt många
som har fått upprättelse. Då undrar jag: Vilken infor-
mation har du om de andra ombudsmännen? Har de
fått rätt i domstol?
Anf. 31 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag tolkar bara Annelie Enochsons
och Kristdemokraternas förslag till provisorisk lag-
stiftning - det kanske är en övertolkning från min
sida - som att de helst inte vill ha den. Om det är så
att de tar illa vid sig av det ber jag om ursäkt.
När det däremot gäller domar, till exempel i Ar-
betsdomstolen, är det inte bara domarna i sig som
innebär att någon får upprättelse. Mycket av arbetet
sker ju innan, när facket går in och förhandlar för
någon, när det sker förlikningar och när man får ska-
destånd. Det är väldigt lite som är själva domarna.
För att ta reda på vilka som har fått rätt rekom-
menderar jag Annelie och andra att gå in på de olika
ombudsmännens hemsidor, för där finns en lång lista
på människor som har fått rätt, som till och med har
fått jobbet tillbaka. Vi ska vara glada och stolta över
att vi har antagit sådana lagar här i Sverige som möj-
liggör det.
Det spelar väl ingen roll vem som lägger försla-
gen. I det här fallet har EU drivit på, och det är bra.
Nästa gång driver vi på i EU, och det är kanske ännu
bättre. Så ser jag det.
Anf. 32 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Ja, Luciano, jag har gått in på hem-
sidor. Jag har bland annat varit inne på HomO:s hem-
sida. De har fått in 36 fall som rör diskriminering i
arbetslivet. Inte ett enda av dem har gått till domstol.
Du säger att vi ska gå in och titta, och det är det vi
har gjort. Men det finns inget fall som har gått till
domstol. Det hindrar inte att vi kan ha bra lagstift-
ning.
Bara för att göra detta klart i kammaren vill jag
säga att vi inte har någonting emot den här civilrätts-
liga lagstiftningen, men vi vill att den ska arbetas in i
en sammanhållen lagstiftning. Därmed har vi detta
klart för oss.
Anf. 33 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det är i och för sig lite orättvist att ta
det yngsta ombudsmannaämbetet, HomO. Utifrån
DO:s arbete vet jag att det är en process som sätter i
gång ett maskineri, och sådana här rättsprocesser kan
ta ett par år.
Det är fel att dra paralleller och säga att bara där-
för att ett fall inte har gått till domstol har ingenting
hänt. Bara det faktum att vi har en HomO som driver
de här frågorna och som har tagit emot så här många
anmälningar är bra. Kanske har det lett till någon
förlikning - jag vet inte, för jag har inte kollat just
HomO:s hemsida. Däremot vet jag att fall i DO, som
också är ett relativt nytt ombudsmannaämbete, har
lett till många positiva beslut och många positiva
förlikningar, där individen har fått upprättelse. Jag
tycker att det är jättebra.
Anf. 34 Annelie Enochson (Kd)
Herr talman! Diskriminering är sällan vacker när
den syns i verkligheten. Diskriminering kan vara att
en person nekas anställning, inte därför att han eller
hon skulle sakna kvalifikationerna utan därför att
arbetsgivaren utan saklig grund ställer krav på att
man måste tala svenska helt utan brytning.
Diskriminering kan också vara att en restau-
rangägare ber några gäster lämna lokalen därför att de
är funktionshindrade och säger att andra gäster blir
illa berörda när människor dreglar inne på restau-
rangen.
Det kan handla om en arbetsgivare som säger till
sin anställde: Sedan det blev känt att du är homosex-
uell kan jag tyvärr inte garantera din säkerhet på
arbetsplatsen.
Dessa är några exempel, som är tagna ur verklig-
heten, på hur diskriminering hindrar människor från
att fullt ut delta i samhällslivet, i det offentliga livet
eller på arbetsmarknaden, inte därför att man har gjort
någonting som är fel utan därför att man är den man
är.
En diskrimineringslagstiftning är ett nödvändigt
redskap för att hävda principen om människors lika
värde och också för att ge människor en chans till
upprättelse.
Vi hörde tidigare i debatten Luciano Astudillo
hålla ett brandtal där han slog sig för bröstet när det
gällde Socialdemokraternas historia och jämförde den
med bland annat Folkpartiets. Jag tyckte att det var
lite rart att höra. Jag skulle vilja fästa kammarens
uppmärksamhet på några historiska fakta.
Hur gick det egentligen till när jämställdhetslagen
infördes i Sverige? Hur gick det egentligen till när
Sverige fick en jämställdhetsombudsman? Ja, det var
när Folkpartiet satt i regeringen. Det var Folkpartiet
som drev igenom det, mot Socialdemokraternas vilja,
på 70-talet.
På 80-talet, redan 1984, tog en statlig utredning
enhälligt ställning för att en lag mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning borde införas
i samband med att man införde en lag mot etnisk
diskriminering - en lag som på den tiden inte fanns.
Socialdemokraterna bromsade där. Socialdemokra-
terna satt i regeringen och sade stopp: En sådan dis-
krimineringslag till skydd mot diskriminering på
grund av sexuell läggning vill vi inte ha. På grund av
Socialdemokraternas segdragning skulle det ta 15 år
innan Sverige slutligen fick ett sådant diskrimine-
ringsförbud.
När Folkpartiet sedan återkom till regeringsmak-
ten på 90-talet var det i den borgerliga regeringen
som lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet
skärptes och som Sverige slutligen fick en handi-
kappombudsman.
Välkommen till verkligheten, Luciano Astudillo!
Herr talman! Det är viktigt att frågor kring dis-
kriminering inte bara ses som ett isolerat område utan
att man ser vilken nära beröring det finns mellan
diskrimineringsfrågor och andra politikområden. Jag
ska ta ett exempel, ett mycket viktigt exempel.
I somras lade Folkpartiet fram ett program för en
ny integrationspolitik, baserat på öppnare gränser mot
omvärlden, en satsning på svenskkunskaper och ett
hävdande av principen "jobb i stället för bidrag", men
också ett kraftfullt ökat arbete mot diskriminering.
Om man inte river de hinder som diskrimineringen,
den osynliga och den synliga diskrimineringen, inne-
bär för människors möjligheter att delta i samhällsli-
vet och i arbetslivet kommer andra åtgärder att bli
tomma slag i luften. Vi måste bryta den strukturella
diskrimineringen på grund av etnisk tillhörighet,
sexuell läggning, funktionshinder och andra personli-
ga egenskaper.
I det sammanhanget kan man se de bestämmelser,
de lagreformer, som vi i dag debatterar som ett steg
på vägen mot en sammanhållen lagstiftning. De kan
inte ses som någonting annat än en övergångslösning,
som vi godkänner för att leva upp till de åtaganden
som vi som EU-medlemmar har tagit på oss.
På grund av den nya lagen ökar också splittringen
och bristen på systematik i diskrimineringslagstift-
ningen, och det är i sig mycket olyckligt.
Vi har nu den nya diskrimineringslagen, som vi
kommer att rösta om i eftermiddag. Vi har de fyra
tidigare lagarna mot diskriminering i arbetslivet. Vi
har det diskrimineringsskydd som finns i lagen om
likabehandling av studenter och andra grupper i hög-
skolan. Vi har dessutom kvar det straffrättsliga förbu-
det mot olaga diskriminering i brottsbalken.
Den nya lagstiftningen omfattar inte diskrimine-
ring på grund av kön och täcker endast delvis diskri-
minering på grund av funktionshinder.
Det är bara att konstatera, herr talman, att ju snab-
bare Sverige får en sammanhållen lagstiftning där vi
har lagt ihop de olika diskrimineringsförbuden i ett
samlat regelverk med en enhetlig systematik, desto
bättre är det för att ge människor chansen att i verk-
ligheten hävda sina rättigheter och få en chans till
upprättelse. Det arbetet pågår nu inom Diskrimine-
ringskommittén, och de frågor som vi inte löser här
får Diskrimineringskommittén ta hand om. En myck-
et stor arbetsbörda vilar på dess axlar.
I kommittén kommer man också att ta ställning
till bland annat diskriminering på grund av ålder och
ett samlat förbud mot diskriminering av transperso-
ner, det vill säga diskriminering på grund av könsi-
dentitet. Detta är två exempel på områden där Folk-
partiet vill se en diskrimineringslagstiftning. På grund
av regeringens passivitet på området finns det dock
inget lagförslag, och vi kan därför konstatera att vi
tyvärr får invänta kommitténs arbete på det här områ-
det.
Herr talman! Den lag vi röstar om i eftermiddag är
som sagt frukten av ett arbete som pågått inom Euro-
peiska unionen. Europeiska unionen har, inte minst
sedan ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, blivit
en motor mot diskriminering och för stärkandet av
människors lika värde och rättigheter. På grund av
EU:s arbete genomförs nu diskrimineringslagar inte
bara i de 15 nuvarande medlemsländerna, inte heller
bara i de ytterligare tio som förhoppningsvis kommer
in nästa år, utan även i de länder som står kvar och
väntar på att få bli medlemmar längre fram: Rumäni-
en, Bulgarien och så vidare.
Det är viktigt att se att detta är frukten av det ge-
mensamma arbete som demokratiska stater genomfört
inom Europeiska unionens ram. Den 14 september
kommer Sverige att rösta om vi ska delta fullt ut i det
europeiska samarbetet. Samtidigt finns det krafter,
inte minst i denna kammare, som verkar för att Sveri-
ge helt ska vända ryggen åt det europeiska samarbe-
tet. Låt oss inte göra oss några illusioner om att det
inte skulle vara ett svårt slag för arbetet mot diskri-
minering om den svenska rösten i Europa skulle tyst-
na.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till
reservation 4. Av tidsskäl yrkar jag bifall endast till
den, men jag står givetvis bakom alla Folkpartiets
reservationer.
Anf. 35 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det är kanske lite långsökt att föra in
folkomröstningen om EMU i den här debatten, men
det finns väl en vilja att göra det från Martin Andre-
assons sida.
Jag vill dessutom tacka för historiebeskrivningen.
Jag är ju rätt ny i riksdagen, men jag är inte helt säker
på att mina äldre partivänner som suttit här längre
skulle göra samma historiebeskrivning som Martin
Andreasson gör.
Jag vet att Folkpartiet har gjort ett stort nummer
av integrationsfrågorna med svensktest för dem som
vill bli svenska medborgare och indragna bidrag för
dem som hoppar av sfi:n. Jag har följt ert arbete i de
här frågorna, och det är glädjande att ni nu på slutet
också har börjat ta till er diskrimineringsfrågorna.
Annars har ni kantrat åt det mer auktoritära hållet den
sista tiden.
Jag läser er medlemstidning och ser där att det
finns flera folkpartister som lyfter upp de här frågor-
na. Man säger: Låt oss ta upp diskrimineringsfrågorna
som en viktig fråga! Uppenbarligen finns det med-
lemmar även i ert parti som tycker att ni har varit rätt
tysta de senaste fem-tio åren i de här frågorna.
Anf. 36 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag diskuterar gärna historien vidare
med Luciano Astudillo, både i denna debatt och ef-
teråt. När det gäller Folkpartiets linje i diskrimine-
ringsfrågor tror jag dock att han kommer att få svårt
att hävda någonting annat än att Folkpartiet hela tiden
har varit mycket tydligt med att vi behöver tydliga,
effektiva diskrimineringslagar, inte minst för att bryta
den strukturella diskrimineringen av människor som
kommer från andra länder, men också för att bryta
den strukturella diskrimineringen på grund av kön, på
grund av sexuell läggning, på grund av funktionshin-
der och så vidare.
Det är ju som sagt inte heller på grund av en
plötsligt uppflammande entusiasm från Socialdemo-
kraternas sida som vi i dag ska rösta igenom nya
diskrimineringslagar, utan det är därför att regeringen
har tvingats att klara en tidsram som Europeiska
unionen har ålagt medlemsländerna att klara.
Anf. 37 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag kan än en gång hänvisa till er
egen medlemstidning där folkpartistiska medlemmar
hoppas att den folkpartistiska partiledningen ska driva
på i diskrimineringsfrågorna. Även om du hävdar att
ni är högljudda i diskrimineringsfrågorna, Martin
Andreasson, uppfattar uppenbarligen inte ens era
egna medlemmar det. Det är bara att beklaga i så fall.
Anf. 38 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Det räcker med att titta på de motio-
ner som formulerar Folkpartiets politik. Titta på vår
motion om äldrepolitik, där vi tar upp frågan om ett
förbud mot diskriminering på grund av ålder! Titta på
vår integrationspolitiska motion, där vi tar upp beho-
vet av en skärpt lagstiftning mot etnisk diskrimine-
ring! Titta på vår motion om sexuellt likaberättigan-
de, där vi tar upp behovet av ett starkt skydd mot
diskriminering på grund av såväl sexuell läggning
som könsidentitet - och så vidare, och så vidare.
I det här fallet törs jag säga att Folkpartiet har va-
rit en pådrivande kraft i svensk politik, inte bara när
vi tittar tillbaka på tidigare decennier utan även när
det gällt att driva på arbetet för en effektivare diskri-
mineringslagstiftning i dagens svenska samhälle.
Avslutningsvis vill jag bara säga att det är mycket
trevligt att Luciano Astudillo är en trogen läsare av
tidningen Nu, som jag antar att han syftade på när han
talade om Folkpartiets medlemstidning. Jag hoppas
att fler i kammaren följer hans exempel, inte minst
inom hans egen riksdagsgrupp.
Anf. 39 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det är som bekant regeringen som
styr landet och regeringen som lägger fram förslag
som riksdagen har att ta ställning till. Men det finns
också en möjlighet för riksdagen att inte bara påverka
framlagda förslag utan också själv verka för att olika
förslag ska verkställas av regeringen. Vi känner alla
till begreppet tillkännagivande: Riksdagen beställer
genom tillkännagivande en åtgärd som regeringen
förväntas genomföra.
Nu finns det visserligen ingen formell reglering av
detta instrument med tillkännagivanden. Jag tror dock
att ingen ifrågasätter den väletablerade praxis som
ändå finns, det vill säga att regeringen ska göra det
riksdagen har beställt.
Den skrivelse som vi behandlar i dag är en redo-
visning av vad regeringen har gjort och inte gjort
beträffande tillkännagivanden från riksdagen. Vi kan
konstatera att det i ett stort antal fall inte har hänt
någonting.
Parentetiskt kan jag säga att det möjligen kan fin-
nas anledning att komma in på detta ärende i morgon
igen, då ju vissa lite mer flagranta fall där regeringen
inte har brytt sig som vad riksdagen har sagt kommer
upp i samband med konstitutionsutskottets gransk-
ning av regeringen.
Nu kan det förstås i många fall finnas goda skäl
till att regeringen ett visst år inte har gjort någonting.
Det kan tänkas att man inväntar en närliggande utred-
ning, det kan vara en tekniskt komplicerad fråga,
möjligen kan man tänka sig arbetsbelastning eller
någonting annat. Det som dock är lite oroväckande är
om det kan uppfattas som något slags politiskt trots
när regeringen inte vill genomföra någonting som en
majoritet i riksdagen, och därmed alltså riksdagen,
har sagt. Skulle detta bli vanligt förekommande ur-
holkas förtroendet för riksdagen och kanske rentav på
sikt förtroendet hos allmänheten för hela det politiska
systemets sätt att fungera väl.
Nu har förstås riksdagen en möjlighet att genom
initiativ i utskotten genomföra lagstiftning själv. Det
är bra att den möjligheten finns. Men det finns ett
praktiskt problem med detta. Det är att berednings-
processen ofta blir besvärlig helt enkelt av det skälet
att utskottskanslierna inte är dimensionerade för att
göra det noggranna lagstiftningsarbete som regering-
en normalt gör.
Tittar vi på skrivelsen där konstitutionsutskottet
har begärt in yttranden från många utskott måste vi
konstatera, särskilt om vi läser de avvikande mening-
arna i olika utskott, att det finns många som är miss-
nöjda med regeringens sätt att leva upp till och göra
det riksdagen har beställt.
Jag ska inte gå in på några sakfrågor i detalj här,
eftersom det egentligen är andra diskussioner. Men
när man ser att ingenting har skett i en sådan viktig
fråga som finansiell samordning blir man lite bekym-
rad. Det nämns från ett utskott. Man är missbelåten
med att den individuella kompetensutvecklingen inte
har utvecklats, och så vidare.
Riksdagen beställde en utredning om arbetstagar-
begreppet för tolv år sedan, och där har ingenting
hänt. Det är naturligtvis inte roligt att mötas av be-
skedet att ärendet bereds och inte få någon vidare
förklaring år efter år. Det är inte heller rimligt att
riksdagen gång på gång ska behöva efterlysa rege-
ringens åtgärd varje år.
Tittar vi slutligen på de ärenden som direkt berör
konstitutionsutskottets eget ansvarsområde finns där
en uppenbar beställning om folkomröstningsinstitutet
och folkomröstningar som inte regeringen har levt
upp till och inte lagt fram något förslag om.
Tittar vi sedan på uppenbarhetsrekvisitet är det
också där påfallande att ingenting har skett. Uppen-
barhetsrekvisitet är som vi vet ett hinder för domsto-
larna att kunna pröva om en viss lagstiftning eller
reglering strider mot grundlagen.
Där efterlyste till att börja med Demokratiutred-
ningen enhälligt en förändring, ett borttagande av
uppenbarhetsrekvisitet och därmed en bättre lagpröv-
ning. Därefter har riksdagen riksmötet 2000/01 ef-
terlyst en utredning. Ingenting har hänt.
Nu är jag medveten om att vid en sådan relativt
stor författningsförändring som det skulle handla om i
det här fallet försöker man eftersträva enighet och att
få med så många partier som möjligt. Det är möjligt
att man inte i en sådan fråga utan vidare ska stifta lag
med en rösts övervikt.
Men här handlar det om att en utredning har be-
gärts och inte kommit till stånd. Syftet med en god
utredning är naturligtvis att utreda frågan i botten och
se om man inte kan komma överens i en bredare
krets. Här finns det anledning att vara kritisk.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 40 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman och åhörare! I de fina löroböckerna
sägs det ofta att det är riksdagen som är svenska fol-
kets främsta företrädare. Det är riksdagen som fattar
de avgörande besluten och regeringen som verkställer
dem. Det är också grunden för vårt parlamentariska
system att det ska fungera på det sättet. Därför är den
debatt som vi har i dag och som handlar om hur rege-
ringen har efterlevt olika former av riksdagsbeslut så
otroligt viktig.
I teorin är det så att riksdagen ska fatta beslut och
regeringen ska verkställa. Men ser vi till hur det fun-
gerar i praktiken ser vi att det alltför ofta inte fungerar
på det sättet. Låt mig ge några exempel på det.
Exempel nr 1: Hösten 2000 fattade riksdagen be-
slut om att regeringen skulle lägga fram ett förslag
om så kallad finansiell samordning mellan sjukvården
och försäkringskassan. En proposition skulle komma
hösten 2001. Ingen proposition kom hösten 2001.
Våren 2002 sade ansvariga statsrådet att en propo-
sition skulle komma under försommaren det året. I
slutet av sommaren, när någon proposition fortfaran-
de inte hade kommit, sade ansvariga statsrådet att en
proposition skulle komma i början av hösten.
I början av hösten, när någon proposition fortfa-
rande inte kommit, förklarade statsrådet återigen att
en proposition skulle komma i slutet av hösten. Nu
våren 2003 har någon proposition fortfarande inte
kommit i frågan. Detta har också föranlett skarpa
uttalanden av socialförsäkringsutskottet.
Exempel nr 2: Förra våren beslutade en enig riks-
dag på initiativ av skatteutskottet att regeringen skulle
ta initiativ till förändringar i lagstiftningen rörande så
kallade andelsbyten, det som man brukar kalla för
pomperipossaeffekten.
Riksdagen sade att regeringen skulle återkomma
senast i augusti med förslag till hur pomperipossaef-
fekten skulle kunna undanröjas. Något sådant förslag
kom inte i augusti. Under de månader som följde
under hösten redovisade inte heller regeringen skälen
till att förslagen inte kom. Först i november förra året
kom regeringen med ett förslag.
Exempel nr 3: Våren 2002 beslutade riksdagen att
regeringen skulle återkomma med förslag om så kal-
lat individuellt kompetenssparande. Förslaget skulle
läggas fram under hösten 2002 så att den nya lagen
kunde träda i kraft den 1 juli 2003. Men i dagens läge
ser vi tydligt och klart att regeringen inte har lämnat
någon proposition som gör att reglerna kan träda i
kraft den 1 juli 2003.
Så här skulle jag kunna gå vidare. Jag skulle kun-
na räkna upp fall efter fall ända upp till 173, för så
många beslut som regeringen inte har verkställt ligger
i dag i Regeringskansliet. 33 av de besluten är äldre
än fem år. Fem år efter det att riksdagen har fattat
beslut har regeringen inte verkställt besluten. Sex av
dessa beslut är äldre än tio år. Regeringen har haft tio
år på sig att verkställa riksdagens beslut och har ändå
inte lyckats. Det är häpnadsväckande.
Hela hanteringen är respektlös, nonchalant och ar-
rogant mot riksdagen, som är det svenska folkets
främsta företrädare. Det är arrogant, nonchalant och
respektlöst att inte verkställa 173 riksdagsbeslut som
riksdagen har fattat.
Herr talman! Nu är det dags för riksdagen att bita
ifrån. Jag är mycket glad över att det finns en enhällig
skrivning i vårt betänkande där vi skärper riksdagens
hållning. Vi talar om att det är självklart att riksda-
gens beställningar ska hörsammas.
Det är självklart att om regeringen inte kan kom-
ma med förslag i tid ska detta meddelas riksdagen.
Det är självklart att skälen för att ett förslag inte
lämnas också ska redovisas.
Det är självklart att om det är så att riksdagen har
sagt att någonting ska ske inom en viss tid ska det ske
inom en viss tid.
Det är självklart att om det är så att man ska med-
dela medborgarna och riksdagen att någonting inte
har skett så ska det ske till alla riksdagsledamöter och
inte bara till en exklusiv skara i ett visst utskott.
Jag tycker att det är självklarheter. Men jag är
glad att detta nu sätts på pränt också i konstitutionsut-
skottets betänkande. Det är en viktig näsknäpp åt
regeringen.
Herr talman! Det är också viktigt att vi drar slut-
satser av den principiella kritik som konstitutionsut-
skottet nu riktar mot regeringens sätt att hantera ett
antal viktiga ärenden. Det är inte så att vi bara kan
säga att de grundläggande principerna ska gälla. Vi
måste också våga dra slutsatser i de fall som vi nu har
tagit upp.
Det handlar om Finsam, det individuella kompe-
tenssparandet och en annan beställning som riksdagen
har gjort två gånger, nämligen att man ska pröva
införandet av en författningsdomstol. Det handlar om
det som Nils Fredrik Aurelius tog upp, beställning av
förslag om hur man kan stärka möjligheten att hålla
lokala folkomröstningar. Varför händer ingenting på
dessa områden? Varför verkställer inte regeringen
riksdagens beslut?
Det är en flathet från socialdemokraterna i kon-
stitutionsutskottet att inte våga dra de slutsatser som
är i högsta grad rimliga av de principer som vi lägger
fast i utskottet. Riksdagens beslut ska hörsammas,
och de ska hörsammas i tid. Varför vågar inte social-
demokraterna löpa linan ut och också rikta kritik mot
regeringen på den punkten?
Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga re-
servationer i betänkandet som bär Folkpartiets signa-
tur. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till
reservation nr 1.
Dokument
Beslut
Utvidgat skydd mot diskriminering (AU7)
En ny lag om förbud mot diskriminering börjar gälla den 1 juli 2003. Den nya lagen förbjuder diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder på följande områden: arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning, medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer samt varor, tjänster och bostäder. Den nya lagen förbjuder också diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning på ytterligare områden, nämligen socialtjänst, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt hälso- och sjukvård. Riksdagen beslutade också om ändringar i de tre lagar mot diskriminering som redan gäller inom arbetslivet och i den lag som förbjuder diskriminering på högskoleområdet. Besluten grundas på två EG-direktiv.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.