SBAB

Interpellationsdebatt 16 mars 2001
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 4

Anf. 21 BOSSE RINGHOLM (Finansminister)

Fru talman! Utbildnings- och forskningsministern säger att studenternas egna val ska spela stor roll. Det är vi helt överens om. Jag tycker som moderat att de ska spela större roll än vad utbildningsministern tyck- er. Jag tror inte att man kan låta studenternas val till hundra procent styra utbildningen. Däremot är det ganska orimligt att inte vuxna personer själva kan få välja vilken ort de ska studera på, om det finns resur- ser för detta. Ingen tvingar i och för sig någon att flytta till en ort om man inte vill det. Men genom den politik som förs, där man centralt beslutar om antalet platser, är det många som inte får sitt förstahandsval tillgodosett som bekant. Om man får välja inte bara vad man ska studera utan också var man ska studera, blir resultatet ofta bättre än om man inte får första- eller ens andrahandsvalet tillgodosett. Utbildningsministern säger att vi inte har satsat på Högskolan Karlskrona-Ronneby. Det är väl en felaktig slutsats. Vi satsade ganska mycket på Karls- krona-Ronneby, t.o.m. ett antal miljoner innan rege- ringen var beredd att satsa lika mycket. Det beror på att det varit en mycket bra verksamhet och spets- forskning just i det området. Sedan helt kort: Om man ändå i efterhand ska justera de val som har gjorts för att utnyttja de platser som finns, är det då inte bättre att från början ge ut- rymme för ett större inflytande från studenterna själ- va? Jag tror till sist inte alls att det på sikt är så att alla vill studera i Uppsala, Lund osv. Det finns mycket attraktiva campusområden ute vid mindre högskolor som mycket väl kan konkurrera med de stora univer- siteten. Där är det inte så trångt. Där kan man kan få en bostad till ett rimligt pris, och studiemiljön kanske är något lugnare.

Anf. 22 PER BILL (M)

Fru talman! Lars Hjertén säger att det är en väl- digt bra miljö i Karlskrona-Ronneby, Blekinge tek- niska högskola, och att moderaterna därför vill satsa på den. Det är roligt. Det är jättebra att ni nu ställer upp. Ni verkar också tycka att det fungerar väl i Mä- lardalen, och det finns flera områden där moderaterna nu kanske börjar tänka att det här är nog inte så dumt. Men då är Maria Larssons poäng väldigt viktig. Det finns en regional dimension, och då måste det finnas ett politiskt engagemang för att bygga upp dessa miljöer. Detta klarar inte moderaternas förslag till resursfördelning. Ni klarar det heller inte på grund av att de som ni tror kommer att expandera inte har detta som sitt enda och primära syfte, t.ex. de gamla universiteten. Även om söktrycket där är högt blir det ingen expansion med moderaternas förslag till resursfördelning. Självklart ska riksdagen ha något att säga till om också när det gäller den regionala fördelningen av högskoleresurserna. Vi ska sträva efter excellens i akademisk mening, bästa möjliga forskning och ut- bildning. Vi ska också ha ett regionalt perspektiv så att vi ser till att alla delar av landet får möjligheter till högre utbildning. Maria Larsson pekar på högskolans viktiga regio- nala roll, och jag är glad över att kristdemokraterna på det sättet skiljer ut sig från moderaterna i engage- manget för högskolorna. Maria Larsson talar om de tomma platserna. Men det är inga tomma platser i den mening som man först tänker på när man hör Maria Larsson beskriva situa- tionen. Högskolorna får ett visst belopp för att utbilda unga människor. Det vanliga har varit att många av universiteten har utbildat fler än det som motsvarar det belopp som de har fått, därför att de planerar efter en osäker tillvaro. De vet aldrig på våren exakt hur ungdomarna söker på hösten. Då kan det vara så att de har fler platser till förfogande än vad de får resur- ser för. Så måste de planera, och de blir allt duktigare på att planera på det sättet. Under många år har det varit en mycket stor över- produktion, dvs. att de har haft fler studenter än vad de har fått betalt för. Nu börjar de äntligen komma bort från den situationen, vilket innebär att de också har fått förstärkta kvalitetsresurser på högskolan. Nästa steg för högskolan måste vara att omstruk- turera sitt utbud efter var det stora intresset finns bland studenterna, var antalet platser kan ökas. Det är en process som naturligtvis tar lite tid för högskolan, och det kommer det alltid att göra. En högskola är ju inte ett företag på en marknad, utan en högskola har ett mer långsiktigt arbete. Nu pågår detta arbete. Min bedömning är att det finns ett starkt söktryck på vård, samhällsvetenskap och humaniora, och där bör högskolorna kunna öka sina insatser och därmed kunna ta del av de mycket stora resurser som finns till högskolornas förfogande. Med den utbyggnad som pågår nu kommer vi att se att under denna period startar de ungdomskullar vilka när de har kommit upp i 25 års ålder kommer att ha uppnått 50-procentsmålet. Det är min bedömning. Men det är klart att det tar ett tag innan de 19-åringar som börjar de närmaste åren blir 25 år. Men det är tack vare utbyggnaden som vi kommer att kunna se en ökad andel ungdomskullar som går vidare. Det är en viktig diskussion som vi för om ungdo- marna tar examen eller inte. Jag tror att det är en viktig diskussion att föra i hela samhället. Det är klart att när arbetsgivare ligger på högskolorna så mycket och erbjuder studenterna bra arbeten innan examen, tar de också på sig ett ansvar, för det är precis så som Lars Hjertén säger, att en examen på kort sikt kan verka inte så viktig. Men den kommer att visa sig vara viktig om man vill arbeta utomlands, om man vill komma tillbaks till forskning, om man vill fort- sätta att komplettera med andra typer av inriktningar. Naturligtvis måste ungdomar och vuxna i hög- skolan frivilligt själva välja hur de ska studera. Men en examen är viktig och kommer att vara en bra in- vestering för framtiden.

Anf. 23 BOSSE RINGHOLM (Finansminister)

Fru talman! Jag väntar fortfarande på svar på frå- gan när besked kommer om när omfördelningen kommer att göras. Är det vårpropositionen som gäl- ler, eller kommer beskedet tidigare eller senare? Jag tror att det finns ett stort intresse också från högsko- lornas sida att få ett besked här i dag. Ja, avhoppen är ett allvarligt problem. Jag föreslår - det skickar jag gärna med till departementet - en extra premie för varje student som fullföljer studierna på högskolorna. Jag tror inte att man kan styra den enskilde individen, men om högskolorna ges en mo- rot för varje student som fullföljer studierna skulle det kunna skapa incitament för att i högre grad stimulera sina studenter till fullföljd utbildning, vilket samhället tjänar på. I en högkonjunktur kan man lätt lockas att gå ut i arbete, men i längden är det en fullföljd utbild- ning som håller. Ministern tar sig så tid att förklara systemet för mig, vilket jag nog tycker att jag kan. Dock måste vi konstatera att de omstruktureringar som man har haft möjlighet att göra också under 2000 inte har fungerat till fullo. Om det hade fungerat fullt ut skulle vi inte ha de 7 800 platserna tomma i dagsläget. Sådan är ju verkligheten, det vet både ministern och jag. Ja, vi kristdemokrater har prioriterat en utbyggnad av högskolan, inte minst ur ett regionalpolitiskt per- spektiv, och det kommer vi att fortsätta med. Ministern pekar i slutet av sitt svar på att vi i vårt förslag har en något långsammare utbyggnadstakt. Det har vi mycket medvetet valt. Det är därför som vi ligger lägre budgetmässigt. Det skiljer ungefär en procentandel mellan regeringens förslag och vårt. Men det gäller just kvalitetstänkandet och kvalitet- sperspektivet. Kvalitet måste gå före kvantitet, och det tycker jag att den här debatten också tydligt har visat. Jag tror att vi är tämligen överens därvidlag.

Anf. 24 PER BILL (M)

Fru talman! Kristdemokraterna väljer medvetet att inte prioritera högre utbildning och forskning i sina budgetdiskussioner internt. Det är någonting som ni får fortsätta att försöka reda ut inom Kristdemokra- ternas partigrupp. Det är tydligt att ni lägger mindre pengar därför att ni tycker att detta är mindre viktigt än vad regeringen tycker. När det gäller omfördelningar har besluten redan fattats. Möjligheterna till omfördelning finns sedan förra sommaren, men det är klart att det tar sin tid för lärosätena att omstrukturera. Så har det alltid varit när lärosäten omstrukturerar sitt utbud. Det är viktigt att de gör det, men det går naturligtvis inte över en natt för ett universitet att vrida om inriktningarna. Det har vi många historiska exempel på. Ytterligare beslut om omfördelningar kommer, liksom de gjorde i budgetpropositionen. Där gjorde vi en omviktning av platser mellan lärosäten, och det blir aktuellt att göra det inför nästa budgetproposition också. Det finns anledning att titta över om det finns vissa som behöver en extra förstärkning. Vi ser väl- digt fina utbyggnadsmöjligheter för humaniora, sam- hällsvetenskap och inte minst vårdområdet. Det går inte att räkna tomma platser på det sätt som Maria Larsson beskriver. Man har nämligen platser utifrån sin planering, och det kan vara fler platser än vad man har resurser för. Det viktiga är att se till att högskolorna får möjlighet att använda alla de resurser som vi ställer till förfogande från riksda- gens sida. Varje år ökar antalet studenter. Det gör det trots att vi går in med små ungdomskullar. Det är en stor framgång för utbildningspolitiken att vi får alltmer välutbildade ungdomskullar de här åren. Vi är på väg att nå det viktiga mål som vi har satt upp om att man i hälften av en årskull innan man fyller 25 bör kunna möta högskolestudier. Då rustar vi oss väl för framti- den.

den 8 mars

Interpellation 2000/01:306

av Per Bill (m) till finansminister Bosse Ringholm om SBAB

SBAB, Statens bostadsfinansieringsaktiebolag är statens eget bolåneföretag. Syftet är att bidra till konkurrensen på den svenska bolånemarknaden. SBAB har mer än 200 000 privat- och företagskunder och en utlåning på närmare 150 miljarder kronor.

SBAB är ett statligt, affärsidkande företag och sådana inverkar negativt på marknaden. I stället för att gynna konkurrensen, vilket är syftet i det här fallet, snedvrider SBAB konkurrensen. Det finns ingen anledning för det offentliga att driva den näringsverksamhet som redan finns tillhandahållen av privata aktörer. Tvärtom riskerar staten att förhindra en verkligt fri marknad, vilken på sikt skulle tillgodose människor med bättre och billigare lösningar än de som finns i dag. Moderaterna har därför länge drivit frågan om att sälja SBAB.

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att privatisera Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB?