Anf. 22 PER BILL (M)
Fru talman! Lars Hjertén säger att det är en väl-
digt bra miljö i Karlskrona-Ronneby, Blekinge tek-
niska högskola, och att moderaterna därför vill satsa
på den. Det är roligt. Det är jättebra att ni nu ställer
upp. Ni verkar också tycka att det fungerar väl i Mä-
lardalen, och det finns flera områden där moderaterna
nu kanske börjar tänka att det här är nog inte så dumt.
Men då är Maria Larssons poäng väldigt viktig. Det
finns en regional dimension, och då måste det finnas
ett politiskt engagemang för att bygga upp dessa
miljöer. Detta klarar inte moderaternas förslag till
resursfördelning.
Ni klarar det heller inte på grund av att de som ni
tror kommer att expandera inte har detta som sitt enda
och primära syfte, t.ex. de gamla universiteten. Även
om söktrycket där är högt blir det ingen expansion
med moderaternas förslag till resursfördelning.
Självklart ska riksdagen ha något att säga till om
också när det gäller den regionala fördelningen av
högskoleresurserna. Vi ska sträva efter excellens i
akademisk mening, bästa möjliga forskning och ut-
bildning. Vi ska också ha ett regionalt perspektiv så
att vi ser till att alla delar av landet får möjligheter till
högre utbildning.
Maria Larsson pekar på högskolans viktiga regio-
nala roll, och jag är glad över att kristdemokraterna
på det sättet skiljer ut sig från moderaterna i engage-
manget för högskolorna.
Maria Larsson talar om de tomma platserna. Men
det är inga tomma platser i den mening som man först
tänker på när man hör Maria Larsson beskriva situa-
tionen. Högskolorna får ett visst belopp för att utbilda
unga människor. Det vanliga har varit att många av
universiteten har utbildat fler än det som motsvarar
det belopp som de har fått, därför att de planerar efter
en osäker tillvaro. De vet aldrig på våren exakt hur
ungdomarna söker på hösten. Då kan det vara så att
de har fler platser till förfogande än vad de får resur-
ser för. Så måste de planera, och de blir allt duktigare
på att planera på det sättet.
Under många år har det varit en mycket stor över-
produktion, dvs. att de har haft fler studenter än vad
de har fått betalt för. Nu börjar de äntligen komma
bort från den situationen, vilket innebär att de också
har fått förstärkta kvalitetsresurser på högskolan.
Nästa steg för högskolan måste vara att omstruk-
turera sitt utbud efter var det stora intresset finns
bland studenterna, var antalet platser kan ökas. Det är
en process som naturligtvis tar lite tid för högskolan,
och det kommer det alltid att göra. En högskola är ju
inte ett företag på en marknad, utan en högskola har
ett mer långsiktigt arbete. Nu pågår detta arbete.
Min bedömning är att det finns ett starkt söktryck
på vård, samhällsvetenskap och humaniora, och där
bör högskolorna kunna öka sina insatser och därmed
kunna ta del av de mycket stora resurser som finns till
högskolornas förfogande.
Med den utbyggnad som pågår nu kommer vi att
se att under denna period startar de ungdomskullar
vilka när de har kommit upp i 25 års ålder kommer att
ha uppnått 50-procentsmålet. Det är min bedömning.
Men det är klart att det tar ett tag innan de 19-åringar
som börjar de närmaste åren blir 25 år. Men det är
tack vare utbyggnaden som vi kommer att kunna se
en ökad andel ungdomskullar som går vidare.
Det är en viktig diskussion som vi för om ungdo-
marna tar examen eller inte. Jag tror att det är en
viktig diskussion att föra i hela samhället. Det är klart
att när arbetsgivare ligger på högskolorna så mycket
och erbjuder studenterna bra arbeten innan examen,
tar de också på sig ett ansvar, för det är precis så som
Lars Hjertén säger, att en examen på kort sikt kan
verka inte så viktig. Men den kommer att visa sig
vara viktig om man vill arbeta utomlands, om man
vill komma tillbaks till forskning, om man vill fort-
sätta att komplettera med andra typer av inriktningar.
Naturligtvis måste ungdomar och vuxna i hög-
skolan frivilligt själva välja hur de ska studera. Men
en examen är viktig och kommer att vara en bra in-
vestering för framtiden.