vård för gömda flyktingar
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenMAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
- Hoppa till i videospelarenMAGDA AYOUB (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
- Hoppa till i videospelarenMAGDA AYOUB (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
- Hoppa till i videospelarenMAGDA AYOUB (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 6
Anf. 1 MAGDA AYOUB (Kd)
Anf. 2 MAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
Anf. 3 MAGDA AYOUB (Kd)
Anf. 4 MAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
Anf. 5 MAGDA AYOUB (Kd)
Anf. 6 MAJ-INGER KLINGVALL (Statsråd)
den 26 januari
Interpellation 2000/01:224
av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om vård för gömda flyktingarSverige har anslutit sig till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Vi har undertecknat barnkonventionen. Vi gör ofta en poäng av att vi skulle vara särskilt goda föredömen när det gäller frågor på dessa områden. Visst fog finns givetvis för detta. Däremot finns det ett område där Sverige inte kan ses som ett föredöme, nämligen i fråga om hur vi behandlar de flyktingar som kommer till oss.
Ett olustigt exempel är att Sverige intar den föga hedervärda platsen som det land som har flest fällningar av alla stater som tillträtt FN:s tortyrkonvention. I den fastslås det att de stater som har antagit konventionen inte får återsända någon person till ett land där denne riskerar tortyr. Vid inte mindre än åtta tillfällen har Sverige blivit fällt av FN:s tortyrkommitté för att man har beslutat att avvisa personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.
Att komma till Sverige som flykting är ofta i sig ett trauma. I de fall där flyktingen dessutom lider av en svårartad eller dödlig sjukdom är det givetvis ännu värre. Jag vill ta upp situationen för två grupper av flyktingar. Dels dem som sökt asyl och väntar på besked, dels de som har fått avslag på sina ansökningar men av olika skäl finns kvar i landet.
De asylsökande som väntar på besked har i dag rätt till akutsjukvård. Det är bra. Men många av dessa har mycket stora behov av kontinuerlig vård, förutom akutvården. Aidssjuka och dialysberoende är exempel på patienter som är i stort behov av en kontinuerlig vård. För ett land som strävar efter att ha en hög profil i frågor som rör mänskliga rättigheter är det inte möjligt att ha olika regler för dem som beviljats asyl och dem som fortfarande väntar på besked. Asylsökande som lider av svårartade sjukdomar såsom aids måste få tillgång till den vård som deras tillstånd kräver även när de väntar på att deras ansökan behandlas av svenska myndigheter.
I det ögonblick dessa flyktingar eventuellt får avslag på sina ansökningar har de i princip ingen möjlighet att få den vård dessa svåra sjukdomar kräver. Detta har lett till att flyktingar som har valt att gå under jorden i fruktan att bli tillbakaskickade till sina hemländer, inte längre kan få den vård de behöver. Detta rimmar mycket illa med våra stolta deklarationer om alla människors lika värde. Vilken är nästa grupp som ska undantas rätten till vård?
Glädjande är att staten har slutit ett avtal med Landstingsförbundet om att barn under 18 år som fått avslag på sin asylansökan ska ges rätt till hälso- och sjukvård samt tandvård. Den grupp sjuka personer jag beskrivit ovan, svårt sjuka vuxna asylsökande, är en mycket utsatt grupp som är i stort behov av ett liknande avtal mellan staten och Landstingsförbundet.
Jag frågade ministern i november om hon var beredd att utsträcka detta avtal till att också gälla vuxna flyktingar. I svaret jag fick på min fråga menar Klingvall att det skulle innebära ett alltför omfattande åtagande om staten skulle ersätta landstingen för fullständig hälso- och sjukvård till alla som reser in i landet. Men det är givetvis inte fråga om att ge alla som reser in i landet rätt till vård. Det frågan gällde då och det frågan gäller nu är flyktingar som sökt asyl, men fått avslag på sina ansökningar, och som trots detta av olika skäl bestämmer sig för att fortsätta vistas i Sverige. Denna grupp är inte så stor som statsrådet i sitt svar försöker påskina. Kostnaden kommer inte att vara stor för att också inkludera också vuxna i det avtal staten slutit med Landstingsförbundet. Om vi anser att alla människor har lika värde kan vi inte diskriminera en grupp människor så som nu görs. Det går stick i stäv med bl.a. FN:s konvention om mänskliga rättigheter.
Till det jag anfört ovan kan läggas att det formella regelverk som i dag styr sjukvården för asylsökande är oklart och ibland motsägelsefullt, exempelvis när det gäller vad som ska definieras som akuta sjukdomstillstånd.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Kommer statsrådet att verka för att exempelvis aidssjuka och dialysberoende flyktingar som sökt asyl och väntar på besked ska ges tillgång till vård, utöver den akutvård de redan i dag har tillgång till, för dessa sjukdomar?
Kommer statsrådet att verka för att ett avtal upprättas mellan staten och Landstingsförbundet också när det gäller vuxna asylsökande som nekats asyl?
Vad avser statsrådet göra med de oklara regler som för närvarande råder på detta område?